Vi satt i soffan och kollade på Twilight filmen under tystnad. Jag tror varken han eller jag riktigt kollade utan hade teven som ett stöd för ögonen bara.
”You want to go and visit her? I've been there a couple of times.” Zayns låga röst störde tystnaden och jag försökte låta bli att grimasera hur lugn han lät över det hela. Istället för att kolla på honom stirrade jag rakt in i väggen där jag satt med benen uppe på soffkanten och jag kramade om dom krampaktigt för att veta att jag fortfarande var vid liv. Om inte Zayn hade stannat kvar hade jag säkerligen hoppat ut genom ett fönster vid detta laget bara för att få slut på alla röster i huvudet. Höll jag på att bli galen?
”Will she wake up?” frågade jag tyst istället och la huvudet mot mina ben.
”Aly... It's ten percent chance that she will ever wake up again. And if she does she could have lost her memory, everything in her head would be gone about you and me. Then we would be lucky if she remembered her own name...” Jag kände en arm runt mina axlar och han höll om mig i sina armar och jag kände mig som en femåring där jag satt i hans famn. Min mobil plingade till och jag kände att jag hade satt mig på den så jag grävde fram den under mig.
”New phone I see. That's why we didn't get contact with you...” konstaterade han.
”Yeah, Simon need to have my full attention apparently and a Nokia doesn't cut it for him apparently.”
”That's Simon.” sa han och skrattade till. ”Wait a second. You got Simon as a mentor?”
”Yep.” sa jag och såg att smset var från Chase så jag tryckte bara bort meddelandet. Jag började undra hur tusan hade Zayn hittat denna adressen. Min blick for upp till hans ansikte med en misstänksam blick. ”How did you get here?”
”By car of course.”
”No, I mean. How did you find out about that I was here?”
”Well, you gave me, Harry and Jason the false address and well we had to find some sort of leap hole into your private file both at your job in Hollister and your school. And with that said. Louis flirted with the girl in the reception at your school.”
”He was in my school?” sa jag utan att tro på ett enda ord av vad han just sagt.
”Yep, with a fake accent and a fake moustache.”
”You are kidding me right?”
”No, and then he ran through the halls as Louis Tomlinson from One Direction and then I had to drive like a crazy person through London to get rid of all the girls.” jag kunde inte hålla mig längre utan brast ut i ett skratt som både var i chock och i ren glädje.
”Did he ever tell you that the 'girl' in the reception was a sixty year old bitter woman?” kvävde jag fram mellan skratten.
”Now are you kidding me?” frågade han med stora ögon och jag skakade på huvudet och han brast också i skratt. ”I would have wanted to be a fly on the wall then! Oh, my god!” kvävde han fram under tiden han skrattade. ”I hate this movie.” konstaterade han efter ett tag och nu så var Bella på väg att dö i dansstudion.
”Why?” frågade jag förvånat men tänkte lätt för mig själv att han var kille. Han skulle inte förstå om det så stod en bruksanvisning till filmen framför honom. Jag lutade mig mot hans bröst och drog över benen över hans och satt nästan i hans knä och kollade på filmen med hans armar om sig.
”Because that Edward guy is so up tight. It feels like he is on some sort of drug everytime he is too close to Bella.”
”Oh, so I have seen it before.” retades jag. ”But it's that unrealistic love I am interested in.” konstaterade jag.
”Hmm... No. Though isn't it pretty ironic that it comes from you right now? When Edward could just rename himself to Harry Style?”
”The only difference between them is that Edward loved Bella. Harry didn't.” sa jag och gnuggade mig trött i mitt osminkade ansikte.
”He does, Aly.” jag kollade upp på honom och skakade trött på huvudet. Jag trodde inte honom. ”He actually does. Alison.”
”You don't need to lie, Zayn.” sa jag trött och lutade mig mot hans bröst igen men istället puttade han ifrån mig och ställde sig drastiskt upp och satte sig sen ner på huk framför mig så han kunde kolla mig rakt in i ansiktet.
”He loves you Alison. Taylors manager contacted ours... And she need the publicity. Harry didn't let Niall take the offer because he thought that Edona and Niall was a thing...”
”Wait what? Edona and Niall?” Sa jag och höjde ögonbrynen.
”Errr... yeah... ” sa han och suckade. ”Anyway Harry took the deal because one of us needed to and Louis, Liam and I couldn't. But Harry did.”
”That doesn't change anything.” viskade jag fram och kollade ner på mina knutna händer och hans händer som vilade på mina knän. ”He still kissed her and made a really dick move.”
”I'm not going to say no about that. He is an ass, but at least meet him and see where it goes because I think he would like to explain himself.”
”No.” sa jag enkelt. ”I want to go to the hospital and see how the bitch is feeling and then I'll be going to the studios to prepare my first prefomance and between all that I won't let him in to my life. And I'll make sure of that.” sa jag med sammanbitna käkar.
”Are you just going to lock your emotions in?” frågade han besvärat. ”You have a real problem with showing what you feel and when it gets over the top you get some kinds of attack if you haven't noticed. You can't live your life like that.”
”Right now I can.” sa jag lågt och hoppade i mina uggs. ”Are you driving me or am I going to have to walk?” frågade jag trött när han bara satt kvar på golvet. Han reste trött på sig.
”You are really annoying sometimes, Al.”
”I know, Zaiiiin.” sa jag och öppnade dörren och jag såg att han grimaserade.

”Zayn Malik and Alison James.” svarade Zayn vid receptionen på sjukhuset när vi blivit tillfrågade efter våra namn och ID kort.
”The nurse will escort you in a minute.” sa tjejen bakom disken och hänvisade oss att sätta oss ner i väntrummet.
”Geeh, this reminds me of when mum died.” sa jag med en illamående känsla och kollade mig omkring i den sterila obekväma känslan. Jag kände Zayns hand ta min och krama om den.
”But this time you are not alone.” han log svagt mot mig. Väntrummet var nästan tomt förutom fyra andra som satt tysta och smygkollade mot oss.
”Mr. Malik, it's nice to see you again. And Ms. James nice to meet you. I am Jennys nurs, Carly Clark but you but you could call me Carly.” sa en sköterska som kom runt hörnet och vi reste oss automatiskt och följde efter sköterskan medan hon pratade på. ”She is still in a critical state right now and we are really worried about her health. It's very rare that she will ever wake up and I am so sorry for all of this. If I found a way to wake her up then I would.” pratade hon på och det enda man såg var bakdelen på hennes blonda hår. Hon pekade in oss i ett rum med en sjukhussäng i och en blek Jenny som låg stilla och det såg ut som om hon sov. Jag hade tagit ett hårdare grepp om Zayns hand och hade stannat en meter ifrån sängen. ”I give you some space.” mumlade Carly medan hon gick med snabba steg ut från rummet och stängde dörren tyst efter sig. Jag började bita på mina nagelband medan jag stod som fast naglad i golvet medan Zayn försökte släppa taget om mig och gick fram och strök undan en slinga ur Jennys ansikte.
”Do you think she can hear us?” frågade jag stelt medan jag kollade på henne helt maktlös. Hennes hår var kammat och fint lagt runt hennes huvud. Jenny skulle skrattat åt detta, hon såg ut som törnrosa och väntade bara på sin prins.
”I don't know. Maybe?”
”Have you tried to kiss her?”
”What?” sa han förvirrat och kollade konstigt på mig.
”Yeah, like... The sleeping beauty.” sa jag och han gav mig en allvarlig blick.
”Is this the time to be funny?” frågade han trött men för att se vad som skulle hända pussade han henne försiktigt på läpparna.
”I need to say something. This is really awkward. I don't know if I should killer her myself or crying my eyes out to have my friend back that told me that I am a nobody.”
”Could you drop that? She is in a coma, Alison. Not under som kind of spell.”
”I've cried enough for today. I can't do anything about this. I am a total wreck about this and all I can think about is when she hit that boy in first grade. He had to go to the hospital. Remember?”
”Is that what you are thinking about?” sa han och höjde frustrerat på ögonbrynen. ”Of course I remember! I had to carry him to the nurs because I was the one to clean up after you two. You were the one who started it.”
”And Jenny was the one to finish it.” sa jag nöjt och tänker tillbaka på den tiden.
”She did? Didn't you hit that guy?” sa han fundersamt.
”Oh, my god no! Jenny you tell him!” sa jag och tog upp hennes hand och gjorde så hon pekade mot honom. ”I! Jenny Meester...” började jag med en minst lika pipig röst som Jenny. ”...was the one who kicked that boys ass like there was noooo tomorrow!”
”You are so respectfull when you do that to her!” sa han ironiskt och satte sig ner i en stol bredvid sängen. ”I'll tell her when she wakes up again. I'll tell her that you made her talk like the teletubies on helium!” vi båda brast i skratt!
”You guys, are faaaaighting like little kiiiidsaaa.” fortsatte jag med Jennys dialekt och gjorde så hennes pekfinger gjorde den där kaxiga skakningen som hon alltid gjorde när hon trodde att hon kom från Londons ghetto område.
Någon harklade sig i dörr öppningen och jag släppte hänsynslöst Jennys hand utav ren reflex och jag fångade lika snabbt upp den igen innan den skulle bli skadad och la den vid sidan av Jennys kropp.
”Mr, Ms. The visit time is over.” Carly såg nu väldigt sträng ut och jag kollade skuldfullt på Zayn.
”We understand.” sa han och försökte ta sig samman från sin skrattattack. Han tog mig i armen som en vuxen person.
”See yah, later, Jenny Benny!” sa jag med min pipiga Jenny röst medan Zayn släpade mig skrattandes ut från rummet och ner för hallen mot hiss salen. ”Did we just get kicked out of the hospital?” sa jag med skratten på väg upp för halsen.
”Oh, yes we did, Aly gangster!”
”First til the lift hall,” sa jag och började springa och lämnade en förvånad Zayn. ”Bradford bad boy!” skrek jag bakom mig.

+12 kommentarer till nästa del! ;)

Förlåt för att denna delen blev lite flummig men jag kände att Aly behövde få sig ett litet skratt :)