Klocka fyra på morgonen hörde jag någon öppna och stänga ytterdörren. Fotstegen gick runt i lägenheten och tände några lampor och mellan landade i köket för lite mat. Sedan släcktes alla lampor igen och efter ett tag hörde jag lätta andetag och några snarkningar. Jag låg klarvaken några minuter till och tänkte att det hade varit skönt att det bara skulle vara sommarlov nu. Slippa skolan och bara ta det lugnt på någon strand någonstans, kanske på en öde ö.

Efter ett tag övermannade sömnen mig och jag försjönk in i en dvala igen och vaknade två timmar senare tröttare än någonsin utav min väckarklocka. Jag hasade mig upp och gjorde exakt samma procedur som igår. Men lite tystare för att låta bli att väcka pappa, dock efter en halvtimme av mat doft hasade pappa sig upp och satte igång kaffe.

”Varför är du uppe?” frågade jag och tog fram en skål, mjölk och flingpaketet.

”Därför jag måste till jobbet igen vid åtta.”

”Stressen kommer bli din död, pappa. Jag vill inte förlora en förälder till!” han gick fram och kramade om mig.

”Det kommer inte hända. Jag gör det för dig.”

”Du behöver inte göra det för mig. Jag klarar mig, det är dig vi är oroliga om i detta hemmet.” sa jag och fick en puss på pannan.

”Alltid lika sarkastisk.” jag hummade instämmande och han granskade mig uppifrån och ner. ”Du håller på att bli så vuxen. Det skrämmer mig.

”Jag tar examen nästa sommar.” sa jag mellan skedarna.

”Du är väldigt lik din mamma.” han kollade fortfarande på mig och jag sneglade på honom för att få honom att inse att han stirrade. ”Så!” utbrast han för att komma ut ur sitt dagdrömmande. ”Hollister idag?”

”Nix, är ledig på tisdagar, torsdagar och söndagar.” jag torkade upp en droppe mjölk som höll på att rinna ner för hakan. Jag ställde ifrån mig skålen och gick till medicin skåpet och tog min dagliga dos av allergi medicin och ögondroppar. Sedan fem år tillbaka hade jag fått reda på att jag var allergisk mot kvalster, damm och pälsdjur. Jag som alltid har älskat djur har fått stå över att adoptera en liten kattunge sedan dess. Jag pussade pappa snabbt på kinden och syndade mig ut i hallen med skolväskan i högsta hugg.

”Sov lite till innan du drar! Ses ikväll!” ropade jag efter mig och slängde igen dörren bakom mig och rusade ut genom trapphuset för att hinna med nästa tunnelbanetåg. Jag kunde precis smita in på tåget innan dörrarna stängdes och jag kollade mig omkring på tåget. Mina ögon fastnade på en tjej som vinkade som en galning.

”Al!” Jenny satt tillsammans med en annan tjej. Hon hade sin skoluniform på sig precis som jag fast med en annan logga på bröstet. Jag trängde mig fram bland allt morgontrött folk som muttrade och fräste så fort jag råkade nudda dom.

”Hi.” sa jag och satte mig ner på den enda tomma stolen framför Jenny.

”Whats up?” hon slängde med sitt långa mörka, platta hår och kollade nyfiket på mig.

”Nothing much.” sa jag obekvämt och bet mig i underläppen. Hon nickade och rynkade ögonbrynen precis som det var något konstigt jag just sagt.

”Okay, weirdo.” muttrade hon. ”So this is Sandy. She's in my class.” jag skakade hand med Sandy och log mot henne. ”Where do you go to school? I've never seen your logo before.” fortsatte Jenny.

”A high school out side London.”

”Well obviously.” fortsatte Jenny och jag förstod att hon tyckte det var uppenbart eftersom vi var på väg ut från London. ”It's going to be so awesome this weekend. I've missed you so much.” pladdrade hon på och mina tankar for iväg till omgivningen runt om mig. Jag fick fokusera mina tankar när jag såg att jag skulle hoppa av på nästa.

”This is my stop.” sa jag och log. Jag kramade om Jenny och började gå mot dörrarna.

”Say hi to your mum and dad!” ropade hon efter mig och jag försökte hålla igen på tårarna när jag så innerligt önskade att jag kunde säga hej till min mamma.

Skolan var som vanligt och jag var lika lättad som alltid att slippa skolan när den var över. Jag tog mig snabbt hem och satte mig i köket med läxorna. Efter engelska läxan var färdig vibrerade min mobil.

”Hej?” svarade jag.

”Hej gumman!” det lät som han var ute på en flygplats.

”Vart är du?”

”Jag ska köra några kunder från privata delen av flygplatsen så jag står praktiskt taget vid ett flygplan.”

”Okej?”

”Vi har nämligen ett litet problem. Jag glömde sekretess papperna hemma så dom vägrar låta mig köra kunderna.”

”Sekretess papper? Är det drottningen du ska köra eller?”

”Snälla, Alison. Bara denna gången! Hjälp mig. Oh, här kommer en säkerhetsvakt. Bäst jag lägger på! Snälla?”

”Fine!” muttrade jag.

”Love you! Hejdå.”

Jag var smått lättad över att slippa läxorna men samtidigt så hade jag inte lust att ta mig ut till flygplatsen! Det tog minst tjugo minuter med tåg och det var inte riktigt något jag ville lägga min lediga eftermiddag på. Jag hittade kuvertet med papperna i och jag såg att pappa hade skrivit på längstbak.

”Klienterna har full rätt i att be er om er tjänst under dessa tjugofyra timmarna?” läste jag i papperna. ”Chauffören har tystnadsplikt om klienterna ärenden.” jag rynkade ögonbrynen och kollade irriterat på alla reglerna som pappa hade godkänt till. ”Va faaan...?” muttrade jag och stoppade ner kuvertet i en Hollister påse och började dra mig till flygplatsen.

____________________________________________________________________________________________

Ni har fått sån lyx så att ni har fått ett kapitel om dagen MEN reglerna ändras för att ni ska vara lite aktiva också ;) +3 kommentarer till nästa!