Killarna kom aldrig tillbaka in i huset men jag visste att de hade gått vidare och börjat göra turneer inom Storbritanniens gränser. Simon hade styrt upp det så att alla möten skulle gå via hans kontor som jag inte sommarjobbade på längre. Idag är det den sista dagen i London och det är dags att bege sig tillbaka till Sverige.
Medan jag tog fram mina resväskor och började packa ner alla mina kläder under tiden jag tänkte på senaste gången (och även den sista!) jag träffade Harry. Efter den dagen på Simons kontor träffades vi nere vid ett litet tråkigt fik som låg på en bakgata. Jag kommer ihåg hur allvarlig han var.
”So what are we going to do?” frågade han allvarligt.
”I,” sa jag och suckade ut. ”Have no idea.” jag kollade förhoppningsfullt på honom och letade efter ett tecken på att han skulle veta vad vi skulle göra. Han kollade ner på sin kopp med te och man såg på honom att han hade något att säga. Och jag gillade inte vart det skulle leda. ”You don't want me anymore.” konstaterade jag och såg sårat på honom.
”You sound so harsh but that's not the case. I think it's the best thing to do actually.”
”Don't say you talked to uncle Simon!?” sa jag förtvivlat.
”Actually, indeed I did. He explained the case and I think he's right. I don't want you to get involved in this.”
”What?” jag försökte förstå vad det var han sa och det lät som om det var för mitt eget bästa. Att han var dålig för mig. Han kliade sig i sitt krulliga hår och försökte få fram rätt ord.
”You remember when I told you about the first time the lads and I was out in public for the first time during the X factor?” jag nickade och tänkte tillbaka på då han ertappade mig med att kolla på den säsongen av X factor då One Direction var med. ”well, I don't want that for you.” han kollade med en sårad blick. ”I want you. But you're going back to Sweden next week and I want you to be you.”
”You think I can't handle it!?” frågade jag surt nu.
”I think that I want you to be safe and not worrying about paparazzis everywhere you go or crazy fans that's going to hate you because of nothing. I want the best for you and this is not it.” Jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag kollade ut genom fönstret och lät några tårar trilla ner för kinderna.
”I want to go home now.” sa jag och torkade tårarna och kollade hårt mot honom. ”I don't want to be here anymore.” Jag reste mig upp och tog på mig jackan. Han hade också tårar i ögonen, de gröna vackra ögonen. Harry tog sig för ansiktet och jag gick ut från fiket. När jag stod på trottoaren kom jag på att Harry hade kört mig hit. Jag gick frustrerat in igen och fram till det bordet Harry fortfarande satt vid.
”I need money, for a cab home.” sa jag motvilligt utan att kolla på honom.
”I'll drive you.” han hade fortfarande händerna för ansiktet men tog bort dem och reste på sig för att ta på sig sin skinnjacka och började gå mot bilen som var parkerad en gata där ifrån. Vi kom fram till den silvriga Audin och han satte sig bakom ratten. Vi satt tysta under resan hem och han stannade utanför Simons hus en kvart senare.
”Have a nice trip back to Sweden.” Harry bröt tystnaden och hans ord skar som en kniv genom luften.
”Thanks.” Jag öppnade dörren och klev ut ur bilen och jag kände att regndropparna var ett faktum nu. Jag stängde dörren bakom mig men jag hörde att rutan rullades ner och jag hörde Harrys röst ropa mitt namn. Jag vände mig om och kollade på honom.
”Come here.” ropade han. Jag gick mot bilen igen.
”What?”
”I sort of still love you. So, be safe.”
”Well, you should've said that earlier.” muttrade jag och min syn blev suddig. Jag sprang mot dörren och gick in. Audins motor gick på övervarv när den körde iväg genom regnet och jag sprang upp på mitt rum igen.

Jag skakade av mig känslan utav hur övergiven jag kände mig då och torkade bort tårarna som hade kommit fram. Min familj kände på sig att det inte var något som stod rätt till med mig och Simon hade en aning om att det var hans fel också för han var överdrivet snäll mot mig den sista veckan. Jag såg på alla mina nerpackade kläder och det tomma rummet såg nu ut som det gjorde när jag kom.
”Spencer!” hörde jag Simon ropa från sitt kontor. Jag suckade och kollade mig i figurspegeln för att se så att mitt smink satt kvar. När jag kom in på hans kontor satt han i telefon och gav mig anvisningar om att sitta ner i soffan vid fönstret. Jag kollade mig omkring i rummet och hörde Simon prata om ett kontrakt som verkade vara viktigt. Min syn stannade på en InTouch tidning som låg på soffbordet. Jag kände att mitt hjärta trillade ner i till fötterna och stannade där. Med stora gula bokstäver stod det ”Harry Styles och hans nya tjej på romanisk weekend”. På bilden höll han om en tjej med brunett hår och var lång och smal. Det såg ut som en top modell och man såg på henne att hon var så mycket vackrare i verkligheten. Bilden gjorde inte henne rättvisa.
”Spencer?” Simon stod framför mig nu och la sin hand på min axel för att få min uppmärksamhet. ”Spencer? Back on earth.” Jag kollade skrämt upp på honom med tårar i ögonen. Han ser chockat på mig och sätter sig ner för att omfamna mig och jag bryter ut i världens gråt attack. Jag har försökt hålla allt inom mig sedan den dagen men det gick bara inte längre. Simon som fortfarande var lika förvånad strök mig över huvudet och sa några tröstande ord.
”He...has...” hulkade jag och försökte få luft samtidigt. ”...moved...on...” jag försökte andas men det blev hackigt och jag gjorde några gris läten som fick mig att tänka på hur jag måste se ut just nu.
”This is bunkers! Why did he do this?”
”Be...be...cause...fffff... you.” hulkade jag fram.
”But not like that!” sa han irriterat.

Simon bad om ursäkt och försökte trösta mig så gott han kunde men han förblev rätt spänd. Tidigt på morgonen dagen där på satt jag, Jessica och pappa redo i bilen för att åka medan mamma sa hejdå till Simon och hans hus.
”Thank you once more, brother.” sa mamma och kramade om honom en sista gång.
”Mum!” ropade jag genom den nerrullade rutan. Det var väldigt kvavt ute och man kände på sig att det skulle börja åska när som helst. ”We're gonna miss the flight if we're not going right now!” hon gjorde ett tecken mot mig att hon skulle komma snart. Mamma kramade om Simon en gång till och gick mot bilen.
Hejdå, England...