”Hi, uncle Simon.”

”Hi, Spenc. Could you ask your mum when she's going to send me those papers?”

”Sorry, but she's not home at the moment.”

”Oh, okay. So what's up to you then? You sound like you're living on the street now a days.”

”Well, everything you and Harry feared is right now my life and well, I don't know how to put it gently but, everyone hates me!”

”How's it going in school?”

”Well, like I said everyone hates me!” jag satte mig på en stol i köket och kollade rakt ut i luften och kände att en tår föll ner för min kind.

”Oh... You can always come here, you know.”

”Well, I have school...”

”What about we do like this? You take next flight over to England and I'll take care of the school. I've got an idea. You don't need to put up with this if you don't want to.” han lät väldigt bestämd och säker på vad han pratade om.

”Okay, I'll go tonight. Will you pick me up?”

”Sure, Spenc. Love you.”

Vi avslutade samtalet och jag rev ner biljetterna från kylskåpet och sprang upp för trappan för att börja packa ner alla grejerna som bara varit upp plockade i någon vecka. Jag beställde en biljett över internet på den närmaste flygplatsen jag kunde hitta och när klockan började närma sig sex så körde pappa mig till flygplatsen. Mamma var rosenrasande på Simon som hade gjort så jag flydde från mina problem. Men efter bråket som ägde rum en halvtimme innan jag skulle åka, så blev det som planerat. Pappa sa inte mycket men det kändes som om han förstod mig.

Efter incheckningen satte jag mig och köpte en kopp kaffe och tog fram tidningen jag köpt i kiosken precis vid ingången. Detta skulle bli en lång natt, mitt plan gick inte förrän vid elva och skulle vara framme strax efter midnatt. Jag koncentrerade mig på tidningen för att hålla mig lugn. Självklart lugnade det inte mig eftersom det var en artikel om mig och hur jag flippade ut i parken. Jag stängde snabbt tidningen igen och puttade äcklat bort den. I stället drack jag mitt kaffe varsamt och försökte det låta bli att hälla det i mig. Jag kollade på allt folk som gick fram och tillbaka. Vissa var bruna som pepparkakor medan andra var vita som spöken. Alla skulle någonstans, antingen hem eller till något tropiskt paradis där solen lös dag ut och dag in. Jag satt och fantiserade över hur det skulle vara på en solig sandstrand långt här ifrån just nu. Men sen kom jag att tänka på Krista och hur hon betett sig. Ska jag vara helt ärlig så menade jag inte något utav det jag sa, det var bara något som kom fram under stridens hetta. Men hade hon menat vad hon sagt? Och vad hade jag gjort henne?

De frågorna höll mig uppe de timmarna på planet då jag faktiskt borde sovit för när planet landat på Gatwick så var jag som en zombie när jag klev utanför portarna till terminalen där jag möttes av en pigg och glad Simon.

”Are you on crack or something?” frågade jag irriterat.

”It calls sleep here in UK, squirrel.” sa han medan han slängde mina väskor i bagaget. Han kollade sedan på mig och bet sig i läppen. ”What a great mood you're in!” sa han sarkastiskt och jag suckade irriterat och satte mig i bentlyn.

”Did you need to use the flashiest car in the whole wide world!?”

”She runs like a top and don't judge the outside!” sa han sårat. ”She's the most gorgeous thing I have!”

”And that's the reason why you're single.” sa jag och han skrattade.

När vi kom fram till huset gick jag raka vägen in och lät Simon bära väskorna. Hans goda humör störde mig och så fort jag kom upp till mitt rum trampade jag av skorna, slängde jackan på golvet och slängde mig på sängen somnade jag.

Morgonen därpå vaknade jag med en filt över mig och mitt huvud kändes tungt och kletigt och det kändes som en dröm att jag faktiskt var hemma hos Simon. Jag kollade mig omkring och insåg att det var faktiskt verklighet. Mina väskor låg öppnade i soffan och gardinerna var fördragna. Jag antog att Simon hade varit inne och stoppat om mig när jag precis somnat. Mina kläder luktade äcklig plan lukt så jag bytte om till ett par mjukis byxor och ett svart tight linne, satte upp mitt hår i en knut mitt på huvudet och gick ner för trappan för att ta mig till köket. Hela huset var tomt och när jag kom ner till köket låg det en liten lapp.

Spenc. I'm at the office, come down later if you'd like. I have some news about your school. There's scrambled eggs on the stove and if there's something you want, call me. Love, ucle Simon.

Jag käkade noga min tallrik med äggröra framför teven i vardagsrummet. Det var någon talkshow som var smått tråkig så jag bytade och kollade på The Vampire Diaries istället.

När jag var redo för att ta en taxi till kontoret var klockan redan tolv och snart lunch. Jag satte på mig ett par svarta jeans, stövlar och en hood. Jag stoppade flygbiljetten som Zayn gett mig i väskan och begav mig ut för att få tag i en taxi.

När jag kom innanför kontorets dörrar satt Kendall i receptionen och blev hur lycklig som helst över att jag var tillbaka.

”Hi! How are you!? Why didn't you tell me? You poor thing!” hon pratade så snabbt och hon hoppade över disken och gick fram för att ge mig en hård kram. ”He's an ass! You're worth so much better than him. I've heard he has a thing for older women! Can you believe it!? I mean he kind of played you, though. Don't you see?”

”Hi, to you too, Kendall. I've seen the magazines, I know he's moved on. Though, Zayn forced me here but something came up so I came here earlier. Everything is horrible at home! Even my so called best friend called me a gold digger. Funny huh?” hon skakade sorgset på huvudet. ”I've got something for Zayn by the way. I thought I could give it to uncle Simon but now that I'm already talking to you so...” jag gav henne flygbiljetten. ”I would like you to return it to him. And let it be with some sassyness too.”

”That sounds bonkers! Have you been talking with the lad who made you this much troubble?”

”Nope, but I've got to go.” sa jag och kollade mot hissen. ”Uncle Simon's expecting me.”

”But!” nästan skrev hon. ”You can't go up there...” hissen plingade till och hon drog mig bakom skrivbordet och tryckte ner mig under skrivbordet.

”Good afternoon lads.” hörde jag Kendalls röst. Hon lät falsk på rösten och jag försökte hålla andan för att jag inte skulle höras.

”Hello, Kendall. What's up?” jag kände igen Louis röst och jag hörde skor närma sig skrivbordet.

”Nothing much. Hey, I've got something for Zayn Malik?” jag hörde att Zayn muttrade något och jag höjde upp biljetten som jag fortfarande höll i. Kendall böjde sig ner och gav mig en nervös blick och mimade något med att jag skulle vara tyst. ”Here it is.” ropade hon och jag fick hålla för öronen.

”Where did you get this from?” frågade Zayn förvirrat.

”Mr Cowell gave it to me. Apparently his niece mailed it to his office yesterday and she wanted to return it.”

”But her flight is tomorrow. She need this to get on the flight you know.”

”Well, that's how a flight ticket is used now a days, mr Malik. But she won't travel anywhere in the near future.”

”You said she would come!” hörde jag en röst som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag.

”She's not coming, Harry.” sa Louis irriterat. ”Okay, thank you for the information but we have only an hour lunch before a Sony meeting so we've got to go. See you next week, Kendall.”

Jag hörde dörren slå igen och jag började kravla mig ur den obekväma ställningen jag hade under skrivbordet.

”Can I come out now.” jag kikade över bordet men Kendall tryckte ner mitt huvud igen.

”Not yet.” väste hon och jag hörde dörren öppnas igen.

”Hey, you. You didn't get any information about that she's already here in London?” det var harrys röst.

”Sorry, mr Styles. But you had your chance.” sa hon hårt och jag slog till henne på benet och hon ryckte till. ”But, I think you should have your hopes up. Goodbye Harry.”

Jag hörde ännu en gång att dörren öppnades och stängdes och allt blev tyst.