Jag kunde inte låta bli att le för mig själv när jag tänkte på slaget jag fick till i hans ansikte. Mamma och pappa har alltid sagt att våld inte löser något. Och visst, dem har rätt det gör det inte i heller, men det känns väldigt skönt att få ut sin ilska i ett enda slag. Jag var väldigt stolt över mig själv när jag satte mig på planet och var äntligen på väg bort från mina problem. Då när jag kommit tillbaka till festen efter mitt och Eddies lilla samtal så tog jag bara mina saker och stack hem. Jag såg inte Krista någonstans så jag antog att hon var med några andra och jag drog. Det var bara en lättnad att komma där ifrån och jag undrar hur Eddie hade förklarat för sina vänner vart han fått det röda handavtrycket ifrån.

Det tog cirka en timme att ta sig till Londons flygplats och ytterligare en halvtimme att ta sig till Simons hus. Men när vi kom fram så var det en lättnad att se det bekanta huset med brunt tegel och vita lister på fönster och dörr. Dörren öppnades och Simon kom ut.

”Hello, guys!” sa han muntert.

”Hi, brother.” sa mamma och kramade om honom.

”Sarah, how are you? Thought that you would come an hour ago.” han besvarade kramen.

”You probably mixed up the time difference again, Simon.” sa pappa och skakade hand med honom efter han släppt mamma.

”It's alway good to see you again, Tom.” sa Simon och vände sig mot mig och min syster. ”And my beloved girls!” sa han och sträckte ut armarna för att vi skulle gå och krama om honom.

”It's nice to see you, uncle Simon.” sa jag och kramade om honom extra hårt.

”It's good to see you too. I've got something for you, actually.” sa han tankspritt. ”But let's take the bags in to the house and get settled in first. You're going to be here for three months. It's going to be wonderful!”

Han gick före med väskor i händerna in i huset och vi möttes av ett nystädat hus. Mitt rum låg som vanligt högst upp på tredje våningen längst till vänster och det stod precis som jag hade lämnat det förra gången jag var här. Fast kanske lite mer städat än vad jag lämnat det.

När jag lagt in mina kläder i garderoben, gömt min väska och bytt om för att ta mig en tur till stan så gick jag inom Simons kontor som låg på andra sidan våningen.

”Can I come in?” frågade jag försiktigt när jag öppnade dörren.

”Yes, of course.” sa han och tog av sig läsglasögonen och visade mig till en stol. ”So, I was wondering if you would be interested in a summerjob?” sa han och kliade sig på hakan.

”Well, yes.” sa jag efter en stund.

”That sounded unsertain.” sa han muntert. ”Okay then. Well, I've got some clients that is in your age that will record a new album and have a tour this summer. So I'll have my hands full and I was wondering if you wanted to be my assistant for the summer?”

”It could work.” sa jag lite tveksamt för att retas lite.

”You're really remind me of your mother at your age. Stop teasing me or your salary will be less.” sa han och blinkade med ena ögat mot mig.

”So when do I start?” sa jag för nu ville jag bara ut och shoppa lite nya kläder och skor inför mina dagar här i England. Plus var det faktiskt varmt och soligt ute för en gångs skull så jag skulle med nöje utmana ödet genom att ha skjorts på mig när jag gick ut.

”Tomorrow will be fine. Now, go out and have some of that sun. Catch some beams for me.” sa han och tog på sig sina glasögon igen som bevisade att han ville att få mig att lägga bena på ryggen.

När jag kom in i London så var det rusnings trafik och alla nästan gick på varandra för att gå tillbaka till sina kontor efter lunchen. Det var många ”excuse me”, ”move” och ”ops, sorry”. När jag kom till min favorit affär på huvudgatan så hade molnen börjat dra in över staden och jag ångrade genast att jag utmanade moder jord.

Jag gick igenom hyllorna noggrant och hittade en svart kavaj, stuprörs jeans med guldig dragkedja längst ner vid fötterna, två linnen och ett antal t-shirts och toppar. Jag bar iväg allt till provrummen och tog lång tid på mig för att välja vad som satt bra och vad som satt mindre bra. Tillsist blev det så varmt så jag fick sätta upp mitt brunetta lockiga hår i en tofs. Efter ett tag hade jag bestämt mig för att ta det mesta och jag kollade på klockan och svor lågt för mig själv. Jag skulle bli sen till välkomst middagen som morbror Simon alltid höll under första kvällen. Jag slängde på mig mina egna kläder och skopade ihop alla kläder i famnen och skyndade snabbt ut mot kassorna. När jag bara hade en högersväng kvar innan jag skulle få syn på kassorna så krockade jag i något hårt och levande.

”Oh,” hörde jag någon säga förvånat.

”I'm so sorry.” sa jag och kollade upp. En kille med krulligt hår stod och kollade förvånat på mig och jag blev högröd i ansiktet. Han fortsatte kolla på mig och jag började undra om det var något som att jag kanske råkat trampa på hans fötter.

”You know,” började han sedan. ”You shoudn't buy that shirt. It wouldn't do justice to your gorgeous moss green eyes.” sa han och log.

”Eh, excuse me?” frågade jag förvirrat. Han drog åt sig en utav mina toppar och kollade sig omkring som om han letade efter något. Han gjorde en gest med sin hand som visade att jag skulle stanna där. När han hade försvunnit gick jag mot kassan.

”That will be 57 pounds, please.” sa kassörskan och innan jag han räcka över mina pengar kom en hand och slängde fram ytterligare ett plagg.

”You forgot this.” sa han och jag kollade nu förbryllat in i hans gröna ögon.

”No, I didn't” sa jag irriterat.

”Yes, you did.”

”You don't even know if it will fit me!” protesterade jag.

”Trust me.” sa han och kollade trotsigt mot mig.

”Excuse me but, will you buy it or not?” frågade kassörskan irriterat.

”Deal, I'll buy it.” sa jag trött och kollade på henne.