Kapitel 6
När klockan började närma sig lunch så bad Simon mig att fixa lite lunch. Jag fick pengar utav honom och gick ut genom dörren till studion. När jag var på väg ut genom ytterdörren så hörde jag någon ropa bakom mig.
”Hey, wait up!” jag vände mig om och såg Harry jogga genom korridoren. ”I thought you would need some help with carring it all. I'm up for it.” han stötte till mig med armbågen medan han gick före mig ut genom dörren. Jag tog tag i hans tröja.
”Excuse me but you are a part of the biggest band in the world right now. Won't you need some cover?” sa jag. Så mycket visste jag att jag inte ville få en flock brudar över mig.
”Oh,” började han och gå tillbaka för att hämta sina solbrillor och keps som låg innanför dörren. Men jag hade varit snabb nog att fiska upp dem på vägen ut. Jag gav dem till honom med höjda ögonbryn och började gå mot Subway längre bort.
Jag tackade gud lite i smyg att Harry tog initiativet att börja beställa och att han följde med för annars skulle jag aldrig pricka en enda beställning rätt förutom Simons och min. När vi satte oss ner för att vänta på att beställningen skulle bli färdiga så började jag knappa på min mobil.
”So, where are you from?” sa Harry och kollade nyfiket på mig. Jag kollade upp från mobilen och släckte skärmen och la båda armarna över bordet.
”Half swedish, half english.” sa jag enkelt. ”Why?”
”Only curious.” sa han och lutade sig bakåt och tog av sig solglasögonen och rättade till kepsen.
”What did Louis mean back there?” frågade jag nyfiket men ändå retsamt.
”Oh, nothing.” sa han och man såg att han blev lite röd i ansiktet. Men jag lät ämnet försvinna och sedan så var våra beställningar klara.
Vi begav oss tillbaka till studion och Simon var i full gång med att fixa några affärer medan resten utav killarna och jag satt i en soffgrupp och käkade mackorna. Jag har aldrig sett så hungriga killar någonsin och trots att de tog varsin 30cm lång och jag tog en halv så käkade dem upp före mig.
”So, have you heard our music before?” frågade Niall nyfiket under tiden han smuttade på sin läsk.
”I don't know.” började jag och märkte att alla var nyfikna nu. ”Maybe once or twice but I didn't know it was you. I think it was in a store or something.” dom nickade bara och Niall fortsatte fråga saker.
”So how's the life in Sweden? We've been there a couple of times but you know. It's not the same to live there.”
”One word, boring.” sa jag och torkade mig på en servett och rullade ihop servetten.
”Don't tell your mother that, Spenc.” sa Simon och kollade uppmanande på mig och sedan återgick han till sitt samtal. Alla såg ytterst nyfikna ut igen och jag försökte förklara så gott jag kunde.
”Mum, moved to Sweden because of my dad. And I think she's pretty misserable there, actually. Even if it means that she got me and my sister. My dad suspects that too though, but that intense subject have never been spoken about.”
”So, what do you think?” sa Harry nu och log lite medlidsamt mot mig. Han satt på soffkanten för resten utav killarna hade trängt sig ner i en och samma soffa. Jag satt i en fåtölj på motsatt sida.
”Well, I like the UK. But Sweden is my home right now and there's all my friends. Even though it's the most boring country in the world, I love it. But I think like this, after my last year at high school I'll probably will be moving out of the country, maybe USA or maybe even here. But we'll see about that.” sa jag och log tillbaka.
”Let's light up this conversation a bit.” började Louis. ”What did the...” och så började dem brottas. Jag log åt hur Zayn som verkar vara den som är djupast utav alla vika sig dubbel av skratt åt Louis skämt medan Harry slängde sig över Louis för att få tyst på de dåliga skämten. Även Liam som var en rätt så lugn kille flög över killarna och jag fick hoppa undan några gånger för att inte få ett ben eller en arm i ansiktet.
När lunchrasten var över och det var dags för killarna att fortsätta spela in så sattes jag i pappersarbete. Simon tyckte att det skulle vara lärorikt för mig och jag satt resten utav dagen med en likgiltig min och sorterade papper.
När jag äntligen kom innanför dörren hem så satte jag av mot Simons kontor för att leta efter hans DVD gömma i en utav hyllorna. Jag visste att han skulle stanna i köket för resten utav kvällen och hettsa mamma efter käk. Trots han är en vuxen och mammas storebror så beter han sig som ett barn. Jag har alltid undrat hur han överlever utan oss här.
När jag kom in på kontoret så var det väldigt mörkt. Jag tände en lampa på ett bord bredvid och började söka igenom bokhyllan efter det jag sökte. Efter ett tag hittade jag The X factor säsong sju längst ner. Jag släckte lampan igen och sprang in på mitt eget rum och började kolla på dvderna.