När jag vaknade i min säng med mitt täcke uppdraget så bara mitt huvud stack ut på kudden. Jag reste mig sakta upp och gnuggade mig i ögonen och kollade mig omkring i det dovt upplysta rummet. Rummet var tyst och tomt, jag var den enda där. Jag kollade på klockan på mobilen och såg att jag hade ett antal nya sms. Klockan var halv åtta och jag skulle iväg till Simons kontor inom en halv timme. Jag hoppade ur sängen, drog ifrån gardinerna och drog sedan till badrummet för att fräscha upp mig och reda ut mitt rufsiga hår. När mitt hår såg någorlunda ut sprang jag ut från badrummet och rakt in i Zayn som föll till golvet och jag ovanpå.

”Oh, my...” började jag och hoppade upp så fort som möjligt. ”Are you alright?!” sa jag och sträckte ut handen för att hjälpa honom upp.

”Well, yes. I think so, apart from all the bruises I will get afterwards.” sa han och tog tag i min hand och hävde sig upp. ”Why are you in such a hurry? It's saturday.” Jag slog handen för pannan. Jag hade helt glömt att det var helg. ”And what are you doing in Harrys t-shirt?” sa han nu rätt så roat. Jag kollade ner på mig själv och lade märke till att jag inte alls hade på mig gårdagens outfit utan istället en disel t-shirt ett par storlekar förstor.

”Okay, this is more awkward than I expected.” konstaterade jag och drog mina armar om mig och log generat mot Zayn som höll på att spricka. ”Well, I hope I didn't hurt you too bad.” började jag och gled smidigt runt honom och började backa tillbaka mot mitt rum. ”Maybe you should get some ice, you hit your head pretty hard.” fortsatte jag och kände att jag nu var inne i mitt rum. ”See you, later.” sa jag och log ursäktande och stängde dörren bakom mig och lutade mig mot dörren. Jag kollade ner på tröjan igen och drog ut den lite för att granska trycket på tröjan. Från andra sidan dörren hörde jag någon som frustade av skratt och gick sedan in i gästrummet igen.

Jag drog genast för gardinerna igen och hoppade i sängen och läste smsen som jag fått.

Hej, du har inte svarat på några utav mina sms. Är du ok? <3 – från Krista

Jag saknar dig, snälla svara. Jag älskar dig! Puss <3<3<3 – från Eddie

Det sista var från Eddie igen och jag bestämde mig för att inte öppna det och bara radera båda smsen. Jag satte igång med att svara Krista.

Hej, jag mår bra. Jag har fått ett sommarjobb här och har hittat en ny kompis på jobbet. Sjukt snäll! Hur är vädret hemma? Har Eddie pratat med dig? Om du ser honom säg till att sluta smsa mig, jag kommer ej svara. <3

Jag la undan mobilen och la mig ner i sängen igen. Efter ett tag hörde jag en lätt knackning på min dörr och den öppnades. Jag satte mig upp och kisade med ögonen för att se vem det var.

”Harry?” frågade jag förvirrat. Harry hade sitt hår på sned, bar överkropp och ett par jeans på sig. ”Why are you guys still here?” frågade jag.

”It got a bit late last night so Simon gave us some place in the guest room.” jag nickade och han satte sig på sängkanten bredvid mig. ”So, you ran over Zayn? Smooth.”

”Erhm...” va allt jag fick fram och slängde mig bak i sängen igen. ”Is he okay?” frågade jag bakom mina händer och jag hörde att han skrattade tyst.

”Well, yes. As okay as he can be when a half naked girl falls over him.” sa han och retades. Jag satte mig upp igen och kollade ner på tröjan.

”Yes, about that.” sa jag och kollade från tröjan till honom och hans bara överkropp. ”What am I wearing?” han kollade förbryllat på mig nu som om han inte riktigt fattade frågan.

”My t-shirt?” sa han sakta.

”How did I get in the t-shirt?” frågade jag nu framfusigt och lite förolämpat.

”I promise you that I tried to not look.”

”Tried!?” väste jag. Han såg nu rätt road ut åt min reaktion. Jag skakade till slut bort tanken och la mig ner igen. ”I can make some space for you if you want to.” sa jag och kollade på honom. Jag tänkte inte riktigt efter med innebörden av det jag sa förrän det hängde i luften och han satt och tvekade. Han nickade till slut och reste på sig så jag kunde hoppa in.

”Do you mind?” frågade han och knäppte upp jeansen. Jag visste inte vad jag skulle säga och nickade bara. Han hoppade ner under täcket i bara boxers och la sig på sidan och kollade på mig. Jag kurade ihop mig till en boll och kollade tillbaka. Hans krulliga hår låg platt på kudden och hans gröna ögon lyste i det dova ljuset. Jag kunde inte låta bli utan jag drog upp handen ur täcket och började följa hans ansiktskonturer med fingertipparna. Han blundade och jag slutade och drog tillbaka handen.

”Don't stop.” mumlade han och han kollade på mig igen. Jag kröp lite närmare och nu fanns det bara tio centimeter mellan oss och jag kände hans andetag mot min hud men jag rörde honom inte igen. Han öppnade ögonen och kollade efter vad som tog sån tid och såg att jag tvekade. ”What are you thinking about?”

”You told me that I could ask anything?” sa jag och han nickade. ”Does that offer still count?” han nickade igen och jag kollade ner. ”Why me?” sa jag och kollade på honom och hans bara överkropp som såg så mjuk och vältränad ut. ”You have...Like thousands of girls, drooling over you as soon as your face shows up.” Han tänkte efter hur han skulle svara och kollade på mig igen.

”That's was one of the easiest question this week.” sa han och log mot mig. ”Because you're not like them.” jag tog in det han sa och försökte förstå. Jag var inte känd och jag var inte speciell. Jag var bara Spencer Anderson Cowell. Ingen känd sångerska, dansare, skådespelerska eller ens något ut över det vanliga.

Harry makade sig tätare mot mig så de tio centimeterna blev fem och nu snuddade våra kroppar vid varandra. Jag kunde inte hålla mig längre, utan kollade på hans fylliga läppar och slöt dom med mina egna.