Kapitel 9
Jag vaknade upp några timmar senare i Harrys famn. Lite yrvaken försökte jag kolla klockan på väggen som var tillräckligt tydlig nu eftersom solen lös ute. Klockan var nästan elva och jag låg och kände Harrys värme genom t-shirten. Kyssen var något utöver det vanliga. Det var något jag aldrig någonsin känt med Eddie. Den var varm, kärleksfull och jag kunde inte vänta tills nästa skulle komma.
Jag lirkade mig ur hans grepp och smet in i min garderob som låg precis vid teven. Jag tog på mig ett par denim jeans och en vit pösig tröja som jag tryckte ner i kanten på jeansen. Jag hittade även en hårsnodd och satte upp mitt vågiga hår i en hög hästsvans. Innan jag gick ut så tog jag och vek ihop tröjan jag haft på mig och tassade försiktigt ut för att inte väcka honom. Jag la tröjan på soffkanten och smög upp och satte mig på sängen och kollade på honom en lång stund. Hans andetag var jämna och han gjorde små ljud emellanåt. Jag försökte att inte skratta men jag log tillräckligt för att käkarna började göra ont.
”Stop staring.” mumlade han och jag ryckte till. ”It's creepy.” han log men hade fortfarande slutna ögon. Jag tvekade lite och bet mig i läppen men jag kunde inte låta bli igen. Jag böjde mig över honom och kysste honom långsamt. Han besvarade kyssen och vände sig på rygg och jag satte mig i gränsel över honom. Jag kände hans händer vandra från min rygg ner mot min rumpa och stannade där. Jag log lite och drog mitt hår bakom örat och satte mina händer mot hans bröst för att skilja oss åt.
”I think they are looking for you.” viskade jag. Och man hörde att någon var på väg mot min dörr. Jag flög av honom men insåg inte att jag borde rullat av på andra hållet och ramlade rakt ner på golvet. Jag stötte i golvet med en duns och jag gav ifrån mig ett stön.
”Are you okay?” hörde jag ovanifrån och kollade upp. Harry höll på att spricka av skratt och jag nickade. Han brast ut i ett vrål av skratt och jag reste mig surt upp och gned mig om rumpan. Det knackade på dörren och jag insåg att detta var inte rätt tid för att förklara vad jag och Harry var. När jag inte ens själv visste. Jag väste åt Harry att klä på sig och slängde hans jeans och hans tröja mot honom.
”Coming!” ropade jag mot dörren och puttade Harry framför mig in i garderoben och stängde dörren efter mig. Jag öppnade min dörr på glänt och utanför stod Simon.
”What are you doing?” frågade han och jag kollade ännu en gång bakom mig för att försäkra mig över att inget misstänkt syntes. Jag slängde upp dörren öppet och lutade mig mot dörrkarmen.
”I was just about to get some breakfast.” sa jag och log mot honom.
”I thought I heard voices and a thud.” sa han och kollade sig omkring i rummet.
”Well, I was thinking out loud. You usually get the best answers then. And when I was about to get to the door I fell over one of the bed legs.”
”You are too much alike me.” sa han och skrattade lågt. Han började gå mot trappan och jag följde efter och drog till dörren. ”Have you seen Harry?” sa Simon och stannade i trappan.
”Eh... I think... Earlier this morning I thought it was friday so I was up early. I almost walked right in to him and he said something about going out for a...” jag stannade upp för att tänka efter vad Harry skulle göra en lördag morgon utan att det skulle låta misstänksamt. ”...walk. I think.”
”A walk?” sa Simon och höjde på ögonbrynen. Shit, jag hade gissat fel. Jag kände att jag blev röd i ansiktet.
”Yes, that's what I think he said” jag höll andan och väntade på att han skulle fortsätta gå. Som tur var kom mamma och frågade vad vi höll på med och jag smet smidigt förbi honom ner och hörde till min lättnad att han följde efter. När vi hade satt oss ner vid bordet med resten utav killarna så var det tjatter och jag höll ett vakande öga på Zayn som var den jag egentligen trillat över.
”So did you have a good nights sleep?” frågade Simon Zayn.
”Yes,” sa han och torkade sig om munnen. ”Though I caught some bruises.” sa han och kollade mot mig.
”Really? Why?” sa Simon nu förvånat.
”Well...” han fortsatte inte för jag sparkade till honom på smalbenet innan orden flög ut i luften. Han hoppade till och kollade surt på mig. Jag gav honom en bedjande blick och hoppades på att Simon inte skulle se. ”Eh...” började Zayn och försökte komma på en historia. ”Well... Niall is pretty agressive when he's asleep.” sa han och kollade mot Niall som pratade med Jessica och la inte märke till att vi pratade om honom.
”Oh, then remind me next time to get him a bed for himself.” sa Simon och skrattade lågt. Jag skrattade också nervöst och gav Zayn en ursäktande blick.
Någon smällde i dörren och Harry kom instapplande med våta skor.
”What a lousy weather! It was sun like a second ago.” sa han och satte sig bredvid mig. Simon såg trött ut och log mot honom och sedan mot mig. Jag visste att han hade lagt ner sina misstankar och jag suckade ut. Jag la min hand diskret på Harrys lår som en signal av hur tacksam han var som spelade med.