”You survived.” konstaterade jag och log smått mot tjejen som hade tvingats bakåt i tiden för att berätta hennes historia.

”I did. But I've never been a believer. Until I woke up. I think that prayer my aunt did... Saved me.”

”Do you think I could go through it?”

”You should ask you this instead. Will the ones that keep you close let you do it?” jag tänkte tillbaka på min mammas och Jonnas ansikten när jag vaknade upp. Hur glada och lättade de såg ut. Mamma verkade inte motvillig, inte Jonna heller. Den enda som faktiskt haft starka åsikter åt operationen var Harry. Jag kollade på klockan och insåg att jag måste träffa honom nu.

”Sorry, but I have to go.”

”You have to meet one of those who keeps you close, huh?” sa hon roat. ”Keep him close.” Jag rynkade pannan i djupa veck utav förvirring. Hur visste hon...? ”It's not hard to tell. Everytime you think about him your face lights up and you get that look.”

”It's nothing.”

”Nothing right now.” konstaterade hon med ett leende på läpparna. ”It takes time. Now, off you go. I'll pay.” jag skakade på huvudet och kände att jag var tvungen att protestera. ”Don't be such a baby, next time you can pay.” sa hon och blinkade roat med ena ögat.

”Thanks.” mimade jag och hon gjorde en gest med handen som att det inte vore något. Jag tog på mig min kappa, lade ner mina grejer i väskan och kramade om Alice och tog mig ut. Det var slaskigt ute eftersom under natten hade det blivit plusgrader. Mina fingrar dansade lätt över min mobilskärm medan jag försökte undvika de största vattenpölarna.

To: Harry

”Sorry, lost track of time. I'll be there in 5! :)”

Jag sneddade över gatan och gick runt hörnet mot mötesplatsen. Snart fick jag ett meddelande tillbaka om att det inte gjorde något för han hade fullt upp med pressen utanför deras studio. Med den informationen saktade jag ner hastigheten, stoppade ner mobilen i jeansfickan och tog in mer utav omgivningen. Jag hörde fotsteg bakom mig och jag kollade bakåt. En kille med mörk hood tröja gick längre bak och jag ökade takten igen för att runda ytterligare ett hörn och fick syn på det lilla fiket vi skulle mötas vi längst ner vid nästa hörn. Gatan var lång och jag började lätt jogga när jag såg målet och då jag insåg att killen som gick bakom mig gick åt samma håll. Jag började leta efter något som skulle göra mig säker på att han verkligen följde efter mig. Men snart fick jag mina misstankar bekräftade när två killar med samma mörka hood tröja på sig runda hörnet längre fram. Jag kollade över på andra sidan för att hitta en flyktväg men det fanns ingen tvärgata utan bara små trånga gränder som hade en återvändsgränd i slutet. Min fokus hade varit så upptagen med att hitta en utväg så när jag bara var ett hus ifrån att komma till fiket där de mörk klädda killarna stod och väntade hade jag helt glömt bort han som var bakom mig. Tills jag kände en hand som tog tag i min överarm och drog mig in i gränden innan fiket. De två andra slöt upp bakom honom och drog snart av sig sina huvor. Det var killarna från skolan, som Mindy hängde med.

”You recognize us now, you little slut?” sa den svart håriga killen som hade dragit mig in i gränden och tryckte upp mig mot tegelväggen och jag gav ifrån mig ett stön av trycket jag fick i ryggen.

”So what should we do with you now? Run you over?” sa den ena blonda med smått sneda tänder.

”Asher, she doesn't have a choice.” konstaterade den svart håriga som snart tryckte in sin knäskål i min mage och all luft försvann ur mina lungor och jag sjönk till marken. Jag började hosta och gny över smärtan som spred sig över hela min kropp. Jag landade på något hårt som trycktes in i mitt ben och jag insåg att jag hade mobilen där. Skräckslaget kollade jag upp och såg de tre killarna stå över mig. Asher, som tydligen var den blonda med sneda tänder log elakt och gav mig en spark i ansiktet. Stället han träffade på var precis under mitt öga och jag kände den brännande känslan sticka upp över mitt öga och tårar började framkallas i ögonen utav smärtan.

”You killed them, you murderer!” han spottade mig i håret och värmen utav nytt saliv började bredda ut sig över hårbottnen. Jag kände över där han hade sparkat mig och jag kollade ner på mina händer... Blod. Snart kände jag armar som drog upp mig från marken och slog mig in i tegelväggen åter igen så jag slog i bakhuvudet. Jag kände mobilen vibrera i fickan men jag kunde inte nå den.

”Tell us to stop, you little tramp.” sa den andra blonda som nu tydligen fått luft och var även den som höll mig mot väggen. När jag inte svarade och rörde inte mina läppar drog han bort mig från väggen och slog mig in i den igen, fast ännu hårdare. Jag stönade till utav smärta och tårarna vällde fram över mina kinder. Smärtan i huvudet var olidlig och jag gnydde till utav smärtan som spred sig i hela kroppen. ”You can't speak, can you!?” sa han roat med ett elakt flin på huvudet och jag fick ytterligare ett slag i ansiktet innan han släppte sitt hårda tag om mina axlar och jag föll till marken åter igen.

”Kyle, we should play a game. The quiet game. The first one who says anything will get out alive in this alley.” jag visste inte vem som pratade längre för mitt öga var helt igen murat. Åter igen kände jag min mobil vibrera men kunde inte förmå mig själv att komma åt den. Jag visste att ingen skulle hitta mig här, antingen skulle de slå mig till döds nu eller så skulle jag förblöda här inom kort.

”Ey!” en ny ilsken röst kom från gatan och jag kände igen även den. Toppen, de hade kallat in förstärkning till sin lilla lek.

”Asher, we should get the fuck out of here.”

”You could bet your arse that would be a good fucking idea!” den ilskna rösten lät rasande och den hårda tonen fick mig att minska i storlek ytterligare. Jag ville bara ligga här ensam och dö just nu. ”Don't you dare touch her ever again!” morrade rösten och jag hörde skor klampa snabbt mot asfalten, någon sprang. Det blev tyst och jag hade en känsla av att jag var ensam igen. Jag kröp ihop ytterligare och hela min kropp skakade av utmattning och utav panikattacken jag höll på att få. Tårarna tog sig ner för kinderna och landade på marken. ”Oh, my god.” hörde jag samma röst fast lugnare. ”Bell.” det fanns bara en person som kallade mig det där. Jag vred på huvudet för att se med mitt enda fungerande öga just nu. ”Oh, god.” mumlade han och jag fick syn på de gröna ögonen jag inte hade förväntat mig se här. Jag drog mig upp från marken så jag hamnade i en sittande position och jag lade märke till att han satt på huk. En oväntad lättnad sköljde över mig och jag kände att jag bröt ihop. Hela jag skakade och tårarna kom allt tätare. Snart kände jag hans beskyddande armar runt om mig och allt bara föll ner över mig. Jag drog mina armar runt hans hals och drog mig längre in i hans famn.

”Harry, Harry...” sa jag men det enda som kom ut var stön.

”Let's get you out of here.” mumlade han och jag kände hans armar ändra position och han tog tag i min väska samtidigt som han lyfte upp mig i hans famn. ”It's okay, I'm here.” sa han när jag drog honom tätare och vägrade släppa taget. Jag gömde mitt ansikte mot hans bröst och insåg snart att jag hade blött ner hans gråa hood som han hade under sin kappa. Jag hörde snart en bildörr öppnas och jag kände det mjuka underlaget under mig. ”It's okay, you're safe. Let go of me so we can get out of here.” nästan viskade hans raspiga röst fram då han försökte trösta mig nog så jag kunde låta honom stänga dörren. Men när jag väl släppte taget hjälpte han mig på med bältet och tog sedan av sig sin kappa och lade över mig som ett täcke. Jag trodde han var färdig där men när han började dra av sig sin tjocktröja som var helt ner sölat av blod. Hans t shirt under till hängde med en bit på vägen och avslöjade en fint tonad mage och man såg hans muskler spännas då han drog tröjan över huvudet. Snart böjde Harry sig ner bredvid mig och kollade på min kind. ”You're lucky it's not worse.” mumlade han innan han lutade sig in och tryckte försiktigt sin gråa tröja mjukt mot min kind där jag blödde. ”Okay, are you feeling sick or anything?” frågade han oroligt och hans gröna ögon gav en spänd blick. Jag skakade lite på huvudet och gnydde till då jag kände smärtan i huvudet. Han nickade långsamt och hans långa fingrar drog bak några slingor ur mitt ansikte innan hans fylliga läppar placerade en lätt puss på min kind innan han stängde dörren. Jag höjde min skakiga hand och kände över stället där hans läppar hade varit för några sekunder sedan.

Harry hoppade in i förarsätet och vred om nyckeln, motorn vaknade till liv och snart var vi ute på vägen. Han tog upp sin mobil och tryckte den lätt mot örat medan han i mellan åt kollade mot mig.

”Hey, I need your help. Could you get over to my house in ten?” hans hesa röst lät sliten och orolig. Jag kunde inte låta bli att vara lite nyfiken på vem som var på andra sidan. ”Yes, well. A really good friend of mine got in to some trouble and she's...” rösten på andra sidan avbröt honom. ”Yes, Yes, she have headache and I'm pretty freaked out. Okay, thanks. See you in ten.” han lade ner mobilen mellan oss innan han fokuserade helt på vägen. Ibland kollade han oroligt på mig och jag började känna igen området. ”I think we have to do something less fun today.” konstaterade han och syftade på våra planer för eftermiddagen. ”What about a movie and some ice cream after the doctor have been checking your injuries?” Jag kollade förvirrat på honom.

”Doctor?”

”Yeah, Samuel. He's our doctor during the tour.” konstaterade han. Harrys gröna ögon sneglade på min osäkerhet. ”Movie and ice cream?” frågade han igen och log snett. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka trots att det gjorde ont. Jag nickade långsamt och lutade mig tillbaka då jag kände adrenalinet som funnit i min kropp de senaste minuterna började försvinna, och min kropp kändes tung. All kraft försvann inom mig och jag sjönk ner i en skön sömn.  

+15 Kommentarer till nästa del! :)