”What the hell have you done with your face!?” utbrast Rick som öppnade dörren då jag och Harry stod utanför. Min balans var fortfarande inte helt okej, och att släppa Harry skulle betyda en tripp rakt ner i rabatten nedanför trappan.

”Hello, sir. I'm Harry. A friend to your daughter.” började Harry stod stadigt bredvid mig och hade sin arm runt om mig för att jag inte skulle trilla.

”Did you do this?” Ricks uppmärksamhet låg helt på Harry precis som att jag inte var närvarande.

”No!” utbrast Harry. ”I would never, ever... She was going to meet me up at this coffee shop and I was a bit late and I found these three lads around her beating her up.”
”Oh, god. Did you know who they were?” han öppnade upp dörren ännu ner för att hjälpa Harry med att få in mig och sätta mig ner.

”No, I think Isabella did though.” konstaterade Harry med en suck efter jag hade satt mig ner i soffan. Rick letade efter penna och papper till mig och det första jag skrev ner var den viktigaste frågan jag just nu.

”Mum?”
”She's not home yet, thank god.” sa Rick och satte sig ner. Han kliade sig i håret och kollade på Harry som satt bredvid mig. ”She will be really mad when she see your face though, who the hell did do this to you?”

”Some guys in school. They tracked me down...”

Tystnaden föll över rummet och Rick gned sig lite i ögonen innan de syntes han var nyfiken på något annat... Harry.

”Ain't you that guy that Jonna's got posters on in her room?” jag kunde inte låta bli att börja le men fick bita mig i läppen för att inte börja skratta.

”I-I don't know sir, I haven't been in Jonnas room.” konstaterade Harry allvarligt.

”Oh, call me Rick. And Bella didn't tell you that I'm only her stephfather?”

”No...” Harry kollade förvirrat på mig och jag log lite snett mot honom.

”Well, I am. Her dad didn't put much effort in their family. Anyway, I'll go and call the cops and a doctor... And your mother, young lady. So we can get something done. And Harry you are more than welcome to stay and keep Isabella company while I get this sorted out.”

”A doctor have already been checking her injuries...” sa Harry snabbt innan Rick försvann. Rick höjde ögonbrynen i ett förvånat uttryck. ”Samuel Jackson. He's my bands doctor and he was checking on her. Everything is good, though you should give her some painkillers and be sure she's not strain herself more than nessesary for the next seven days.”

”No more dance for you the next seven days.” konstaterade Rick innan han försvann och jag reste mig upp för att ta mig upp på ovanvåningen. Harry höll ett vakande öga på mig när jag började gå och jag hade en känsla av att han hade sina armar redo för att ta emot mig om jag skulle falla.

”Izz, kom hit ett tag!” hörde jag Jonna från sitt rum. Hennes dörr var vidöppet medan hon spelade Up all night albumet på lagom volym. Jag kollade bak på Harry som höjde ögonbrynen och hängde med då jag gick in i Jonnas rum. Hennes rum var i en äggvit nyans och rummet såg näst intill identiskt ut som mitt fast spegelvänt, och alla hennes posters på väggarna. Bokhyllan var den samma som min fast hade inte riktigt samma innehåll och det roade mig att Harry snart skulle få se min galna systers samling på One Direction samlings dockor.

Jonna satt vid skrivbordet med ryggen mot oss och skrev på sin dator.

”Jag måste visa dig en rolig gif bild som jag hittade innan. Du kommer...” hon vände sig om och spärrade upp sina gröna ögon. Jag visste inte om hon kollade på mitt sönder slagna ansikte eller att faktumet att Harry nu stod och stirrade med stora ögon på den obehagligt verkliga pappersfiguren som liknade han blonda i bandet. ”What the hell...” mumlade hon och jag antog att hon menade mitt ansikte. ”No,no, no...!” och jag antog att hon sedan lade märke till Harry som stod och skådade hennes bokhylla ytterst nyfiken på dockorna.

”I've never seen those. They didn't get Zayn right at all...” mumlade han och lutade sig närmare.

”What happened to you face?” Jonna ställde sig upp och ignorerade sin panik över att Harry fortsatte granska hennes rum.

”She got beaten up after school. Some duouchbags from her school.” berättade Harry som nu hade lagt av med att inspektera den pappersfiguren, Niall. Han ställde sig bredvid mig och kollade över min vänsterkind så att det inte börjat blöda igen. ”I like your room. Rick was right, I am the guy on her wall...” konstaterade han roat och jag himlade med ögonen. Genast började Jonnas kinder hetta.

”You wasn't supposed to see this.” konstaterade hon och kollade ner i golvet. ”Ta ut honom är ifrån så jag kan gömma mig under täcket ett tag och dö.” lade hon sedan till och jag brast i skratt, eller ja, det som skulle vara ett skratt blev i skakiga andetag som vanligt.

”What? What did she say?” frågade Harry nyfiket och jag bara skakade på huvudet och tog hans hand. Vilket fick honom att sluta prata och jag drog honom ut ur rummet.

”Tack!” ropade Jonna.

”Köttbulle!” skrek Harry roat tillbaka och jag fick återigen svårt att inte börja skratta som en galning. Det förvånade mig att Harry var så lugn i denna situationen och runt om mig för den delen. Det som skrämde mig ännu mer var att jag var minst lika lugnt runt om honom, han lös upp min tillvaro på något skruvat sätt. Han slängde sig i sängen och lade sig på rygg medan jag gick över till min garderob och hittade en oversize tjocktröja, ett linne och ett par tights. Jag tvekade ett tag och insåg snart att Harry såg nyfiket på mig. ”You could change in here, I wouldn't mind.” sa han och flinade. Jag höjde mina ögonbryn och bara kollade på den lockiga killen som hävt upp sig själv på sina armbågar. Hans t shirt var smått uppdragen och avslöjade kanten på hans boxers som stack upp från jeansen. ”I've seen a womans body before.” fortsatte han och blinkade med ena ögat. Jag trodde honom, han hade säkert sett flera hundra innan. Men jag kunde svära på att han inte sett en kropp som precis gått igenom en bilolycka och ett antal operationer. Stygnen syntes fortfarande och jag var smått glad att de hade i alla fall minskat en aning. Jag tog mig in i badrummet och stängde dörren ordentligt bakom mig. Mina händer greppade skräckslaget tag i vasken då jag fick syn på min spegelbild. Framför mig såg jag en tjej som hade tovor i håret, smink runt om ögonen som hade spritt sig runt ögonen så jag såg nästan ut som en panda, mitt vänstra öga höll på att svullna igen och började bli smått lila. Mitt sår på kinden blödde inte längre utan det satt endast två vita smala klisterlappar över som jag antog fanns där för att hålla ihop såret. Jag började genast tvätta av sminket utan att behöva röra allt för mycket över min ömma hud, jag borstade ut mitt rödbruna, vågiga hår så att det slapp se ut som ett fågelbo. Sedan bytte jag kläder och slängde de gamla i tvätt korgen innan jag gick ut igen. Nu låg Harry på mage och spelade Temple Run på sin mobil.

”You look cozy.” konstaterade han när han hade pausat spelet och slängt ifrån sig mobilen. Jag drog en hand genom den långa luggen och drog den bakom örat medan jag långsamt satte mig ner på kanten på sängen och kollade på Harry som kollade på mig med en intensiv blick. En blick som fick mig att genast kolla ner och kinderna hettade. ”You look beautiful, without the makeup.” Jag kollade tveksamt upp på honom och log lite.

”Thank you.”

”I have to go though. It's getting a bit late and I've got rehearsal tomorrow with the lads.” han tog sin underläpp mellan sina tänder och kollade nyfiket på mig. ”Would I sound stupid if I told you that I don't really want to leave?” han drog ihop sina ögonbryn och den där rynkan som han brukade få när han funderade över något kom fram. Jag skakade långsamt på huvudet för det var exakt det jag tänkte, eller kände. ”I like your company.” konstaterade han och följde det nästintill osynliga mönstret på mitt täcke. Jag tog fram en penna och ett papper som låg på mitt nattduksbord.

”I like yours too, it feels natural.”

”Exactly.” sa han och nickade långsamt och hans rynka mellan ögonbrynen försvann efter ett tag. ”Though I will be busy tomorrow so we can't hang out. But on saturday, the lads and I will be playing some fotball ten minutes from here. If you want to... you could come with?” Jag log lite och började skriva igen.

”I can't play.” han mörka dova skratt fyllde rummet.

”Don't worry. I'll help you out. And besides, you can't strain yourself too much.” sa han och log.

”What if they don't like me?”

Jag hade aldrig varit rädd för att träffa nytt folk men av någon konstig anledning skrämde det mig lite nu.

”They will. I promise, they are amazing.” konstaterade Harry och drog sig upp från sängen och jag följde honom ner till dörren. ”So on saturday then?” frågade han hoppfullt och jag nickade. Ett flin kom över hans ansikte. ”Okay, I'll see you then.” han tog på sig sin kappa och jag tvekade innan jag gick fram och kramade om honom. Mina armar drogs runt hans midja och på grund utav våra längdskillnader hamnade mitt huvud mot hans bröst. Om det inte vore för Harry skulle jag antagligen inte stå här just nu. Antingen skulle jag vara död eller så skulle jag ligga på sjukhuset igen för andra gången på en månad. Jag kände snart Harrys armar runt om mig och han lutade sitt huvud mot min hjässa. Det kändes som att jag sjönk in i hans famn och hela han omslöt mig. Jag kände mig säker. Innan vi särade på oss kände jag hans läppar pressas mot min panna innan han log och tog sig ut i kylan. Hans värmen som hade lämnats kvar hos mig satt i ett tag till innan jag stängde dörren bakom honom och jag vände mig om med ett leende. Jag hoppade till utav att Rick stod i köksöppningen och flinade mot mig. Varenda rynka i hans ansikte syntes då han snart inte kunde hålla sig längre utan började skratta rakt ut. När han samlat sig stod jag fortfarande kvar och stirrade irriterat på honom.

”What!?” mimade jag snäsigt och jag spände ögonen i honom. Han höjde bara oskyldigt på händerna innan han gick skrattandes ut i köket igen.