”Oh, my god! Izz!” utbrast Jonna som sprang fram de sista metrarna till min fast frusna kropp. Jag kände paniken krypa upp inom mig utav doften av alkohol och jag började knäppa upp min jacka. ”Vad gör du?”

”Jag kan inte! Snälla hjälpt mig av med den!” mimade jag men jag förstod att hon inte fattade utan hon tog bara emot kappan med en förvirrad blick och jag försökte sätta upp håret i en knut på huvudet för att få bort den obehagliga känslan. Doften utav tequila var över hela mig och jag kände att den iskalla vinden gjorde att jag fick gåshud över hela min kropp. Men vinden gjorde även att doften försvann en aning.

”Oh, my god! I'm so sorry! My friend is a douch and tried to do some silly freaking moves and stumbled forward and...” jag vände mig om för att se en tjej med blont långt hår och blåa ögon stå framför mig. Jag skakade på huvudet som att det inte var något.

”Izz, let's go.” sa Jonna som tog tag i min arm. Jag vände mig om och nickade mot henne.

”Hey, I am so sorry...” hördes en mörk raspig röst med en rätt udda accent. Jag vände mig om och såg en väldigt lång kille med mörkt lockigt hår och.... gröna ögon. Dom stirrade rakt på mig och jag kunde inte slita min blick ifrån de där vackra ögonen som var fulla av oro men ändrade uttryck till lätt förvånade. Jag bröt snabbt ögonkontakten då jag lade märke till att Jonna börja stamma.

”I-I'm... m...oh, my...” hon kom inte längre för hennes haka var snart nere vid trottoarkanten och jag kollade på den blonda tjejen och den långa killen. Jag kände igen honom från någonstans men kunde inte sätta fingret på vart. Vi alla tre stod och kollade på Jonna då hon försökte ta sig samma. ”Big fan.” sa hon sedan och harklade sig och låtsades vara proffsig och sträckte fram handen för att skaka hans. Jag kollade från tjejen till killen och jag antog att de var ett par. De passade bra ihop.

”Harry, you're such a douchbag! Help the girl, she's freezing.” sa den blonda tjejen och stötte i sin armbåge in i Harrys sida för att han skulle sluta stirra på mig. Det var då jag pusslade ihop allt, han var Harry i One Direction.

”Oh.” var allt som föll ur hans mun och började ta av sig sin tjocktröja men jag skakade direkt på huvudet och backade ett steg när han erbjöd mig den.

”No, thanks.” mimade jag.

”Excuse me?” sa den blonda tjejen som kisade lite precis som hon hade missat något. Jag kollade över på Jonna för att se om hon hade återhämtat sig och jag höjde på ögonbrynen.

”Oh, she can't...” sa hon tveksamt precis som hon undrade över varför hon förklarade detta för ett par totala främlingar. ”...I mean, it's alright, the car is just around the corner anyway.” ljög hon istället och jag kollade på Harry som den blonda tjejen så ilsket uttalat hans namn. Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom precis som om det var något som välkomnade mig. Hans ögon kollade nyfiket på mig och lade sedan sin tjocktröja över mina axlar trots mina protester innan han sträckte fram handen. Tröjan doftade någon slags killparfym, jag gillade hur den speciella doften tog över mina sinnen. ”I'm Harry.” jag lade namnet på minnet men kunde inte säga mitt namn tillbaka utan drog lite på läpparna. ”... and this is Felicia.”

”I can introduce myself, silly boy.” sa hon och suckade. ”I'm Felicia.” sa hon och sträckte fram handen till oss båda och jag tog den.

”Nice to meet you but... Me and my sister needs to get her dry before she catches a cold.” konstaterade Jonna och tog mig under armen. ”Oh, and could you sign this?” frågade hon med en pipig röst och drog fram mitt block och slog upp en sida och gav Harry pennan. Han tog inte emot den direkt utan kollade på mig och han lade märke till mina skakande tänder. Harrys ansikte blev förvandlades i ett snett leende innan han tog emot pennan. Jag började ta av hans tröja efter att ha andats in en gång till men han tog tag i min handled och det gick en stöt genom min kropp.

”Keep it, it suites you better than on me anyway.” konstaterade han och log mot mig så ett par smilgropar dök upp. Jag log lite tveksamt och han nickade uppmuntrande.

”Okay, well. It was really nice to meet you, but we should go.” konstaterade Jonna och Harry sa ännu en gång förlåt innan vi gick tillbaka mot restaurangen där mamma och Rick stod och kollade med stora ögon när deras stumma flicka kom tillbaka och doftade killparfym och alkohol. Jonna försökte desperat förklara hur det gick till under bilfärden hem. Det var ju inte så att de var ovana vid att jag kom hem onykter men att komma tillbaka spik nykter och doftade som en exotisk drink, det var något nytt. Jag vek ihop tröjan och lade den i min fåtölj innan jag tog mig in i duschen när vi kom hem. Mina tankar for tillbaka till Harrys ögon och hur han hade kollat på mig. Hans sätt att kolla på mig var något nytt för mig och inget jag hade förväntat mig.
”Izz?” jag hörde en lätt knackning på dörren innan den öppnades och jag kikade ut och såg Jonna i dörröppningen med min lilla anteckningsbok jag fått. ”Du vet att Harry freaking Styles skrev i denna va?” jag höjde bara ointresserat på ögonbrynen och kollade på henne tills hon fortsatte. ”Jag trodde att jag bara skulle få en signatur men han skrev en mening som jag inte direkt tror är till mig...” Hon stängde dörren och räckte fram blocket men jag höll upp ett finger som sade åt henne att jag bara skulle skölja ur håret en sista gång innan jag skulle läsa. Hon väntade tålmodigt på toalettstolen då jag kom ut ur duschen insvept i en handduk och gjort en turban för håret. Jag tog boken ur hennes grepp och kollade ner på den uppslagna sidan. Harrys signatur var stor och täckte nästan halva sidan men längre ner fick jag syn på ett litet meddelande.

I'd love for you to have a reason to use this number... ;)

Ett nummer stod under till och jag stirrade på sidan. Jag antog att han menade att han gärna ville ha tillbaka tröjan och jag hade faktiskt själv funderat över hur jag skulle lämna tillbaka den. Mina tankar hade gått direkt till Jonna som kunde gå på ett meet and greet eller något sånt för att lämna tillbaka den. Men när jag stirrade ner på numret var jag förvirrad och jag tror det syntes.

”Du vet hur man använder ett nummer va?” började Jonna retligt. ”Du tar upp din mobil och skriver ett meddelande och skriver in de där siffrorna och vips, så har någon tagit emot ditt meddelande.” Jag himlade bara med ögonen innan jag slängde boken i knäet på henne och tog mig in i mitt rum igen där jag bytte om till min pyjamas som bestod utav ett rosa linne och gråa hotpants. ”Ska du inte använda det?!” utbrast hon och följde med mig in i mitt rum. Jag skakade på huvudet som ett tecken på att jag tyckte hon var löjlig och att jag inte alls skulle ringa honom. ”Hör du dåligt? Det är Harry Styles från One Direction! Världs känd och snygg och han ger dig, hans nummer för att du ska smsa honom och du skiter i det?!” hon lätt ytterst upprörd ut och jag svängde runt och drog åt mig anteckningsboken och pennan.

”Jag kunde fan inte bry mig mindre om han så var Englands drottning!”

”Du måste ärligt talat vara vrickad i huvudet!”

”STICK!”

”AAAAH!” skrek hon och stampade ut från mitt rum och drog igen dörren efter sig. Jag slog åter igen upp sidan med hans handstil och kände över bucklorna det blivit när han hade tryckt lite för hårt med pennan. Min blick gick över till tröjan som låg fint ihop vikt på fåtöljen innan jag återgick till anteckningsboken. Varför hoppades han på att jag hade en anledning till att använda hans nummer? Det var nog den sämsta raggningstaktiken jag någonsin sett och han skulle säkerligen hoppas på att jag var som alla andra och använda numret inom de närmsta tolv timmarna. Men där hade han fel, åtminstone hoppades jag på att han skulle ha fel. Jag lade försiktigt ner boken på nattduksbordet innan jag gick över till fåtöljen och kollade en gång oroligt på dörren innan jag tog upp den svarta tröjan han så enkelt hade tagit av sig och dragit runt mina axlar. Tveksamt tog jag upp den och tog den långsamt mot mitt ansikte och jag andades in en gång. Samma härliga killparfym och den där speciella doften jag aldrig känt innan satt kvar i tröjan och spred sig upp genom min näsa. Snart rycktes jag ur min trans och lade snabbt ner tröjan så som jag hade lagt den innan jag snabbt och bestämt gick över golvet och hoppade ner under täcket.

”Vad håller du på med?” mimade jag och slog lätt till mitt huvud med handflatan. Men jag kunde inte låtsas att ignorera vad som hänt när han hade rört vid mig. Stöten hade gått från hans extremt stora hand, in i min arm och slutat nere i tårna. Hade han också känt det? Jag kunde inte gissa och jag var alldeles för trött för att ens bry mig. Mina fingrar nådde lampknappen och jag släkte ner rummet så det blev helt mörkt. Det enda som lös var min väckarklocka där de digitala siffrorna talade om att klockan var tolv. Han hade säkert redan glömt bort mig, tjejen som han råkade slänga ner sin drink på. Det skulle aldrig fungera mellan oss ändå... Jag kunde inte ens säga hans namn och det störde mig att jag hade varit så beroende av Jonna. Känslan av vädelöshet kom över mig och jag rullade ihop mig till en liten boll och försökte stänga ute de vandrande tankarna som konstant invaderade mitt huvud. Jag bytte position och stirrade istället rakt upp i taket och försökte göra figurer utav skuggorna bara för att sysselsätta mig med något. Det var då jag insåg vad jag behövde, något jag inte gjort på två veckor. När jag vaknar i morgon vet jag exakt hur jag ska göra mig av med min obehagliga känsla av att vara värdelös. 

+15 Kommentarer till nästa del! ;)