”Great work today everybody!” Adam stängde av musiken och sista lektionen var över. Jag hade kommit hit idag igen så fort mamma hade lämnat huset. På torsdag skulle jag tillbaka till skolan och det gjorde mig extremt nervös. Det var som att börja om skolan igen på något obehagligt sätt. Jag var rädd för hur folk skulle reagera när de såg mig, skulle de hata mig lika mycket som jag hata mig själv för att jag körde? ”Are you going to stay?” frågade Adam och kollade på mig och jag nickade och drog av mig mina sneakers för att sätta på mig mina balettskor. ”Okay, lock up after you.” jag log mot honom innan jag tog mig över till stereoanläggningen och Adam försvann ut genom dörren. Klockan var bara fyra och mamma skulle inte komma hem förrän vid sju, så jag hade gott om tid. Jag drog av mig mina mjukisbyxor eftersom jag kände mig alltid innestängd i de kläderna när jag dansade balett. Min spegelbild avbildade en rätt kurvig tjej, rätt lång och muskulös. Den pösiga tjocktröjan gjorde det svårt att se kurvorna och tightsen framhävde ett rätt så normalt smala ben. Jag tryckte fram en låt jag tyckte var bra och jag knäckte lite på huvudet innan jag ställde mig i position och lät To Build a Home med The Cinematic Orchestra. Precis som jag alltid gjorde glömde jag bort tid och plats och lät bara kroppen röra sig till musiken utan att jag hade någon makt över den. Jag saktade ner rörelserna och blundade utav njutningen att sträcka ut lite men stelnade till när jag såg någon bakom mig. Min kropp frös fast i min position innan jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och pausade musiken. Jag fick kolla efter igen för att jag hade sett rätt om vem som stod lutad mot dörrkarmen och kollade drömmande på mig.

”Don't stop.” mumlade han och sträckte lite på sig. Jag bet mig lite på insidan av kinden osäker på vad jag skulle göra eller om jag skulle vara rädd över att vara ensam med honom. Harrys lockar var smått fuktigt, antagligen snöade det fortfarande ute. ”You're Isabella right?” jag ryckte till utav att han kunde mitt namn och jag tror han lade märke till min osäkerhet. ”You're sister Jonna told me.” konstaterade han för att det skulle bli tydligare. Hur hade han kommit in hit? ”Oh, that guy Adam let me in.” sa han snabbt som om han hade läst mina tankar och jag drog lite i mitt hår som satt uppsatt i en tofs. Jag kollade in i hans gröna ögon som fick mina knän att börja skaka och bli till gelé. Han gav mig ett litet snett leende och lutade huvudet nyfiket åt sidan. ”You are a really good dancer. Is it some kind of getaway?” jag drog lite på munnen och ryckte på axlarna.

”You could say that.” mimade jag och han kisade med ögonen. Han förstod inte och jag kollade mig runt i rummet och hittade min väska längre bort. Jag gick fram till den och tog upp min bok som han tidigare skrivit i och en bläckpenna. Jag gick fram till honom och stannade en meter ifrån honom. Hans långa kropp tornade sig upp ovanför mig trots att jag var rätt lång själv var han minst en decimeter längre än mig.

”You could say that.”

Han nickade och kollade sedan upp på mig.

”What happened last night?” frågade han och hans röst lät sliten som om han fortfarande led utav bakfylla. Jag log lite utav minnet då jag släpade honom hem trots jag bara borde gått förbi honom. En suck föll från mina läppar när jag började skriva igen.

”You got thrown out from a bar when I came walking down the street. You recoginzed me and I couldn't...” jag visste inte vad jag skulle skriva men jag behövde inte för just då öppnade Harry sin mun för att börja prata.

”Thank you.” han pausade och gick förbi mig in i danssalen och kollade sig omkring. Min fokus var på honom och synade honom uppifrån och ner. Han hade ett par svarta jeans och en vit t shirt under den svarta kappan. Efter ett tag såg han nyfiket på mig och hans gröna ögon tindrade i ljuset utav lysrören som var uppe i taket. Jag kollade blygt ner i golvet då jag inte klarade av hans intensiva blick som ständigt gav mig stötar.

”You haven't asked me why I don't speak...” skrev jag och han kom fram för att läsa.

”Because your sister told me.” sa Harry och sorg kom över hans ansikte. ”I had hoped to hear your voice actually.” jag nickade och bet mig på insidan utav läppen för att den inte skulle börja darra. Det ville jag också, att han skulle få höra min röst. Jag vände mig om innan han skulle få se tårarna som skulle bildas i mina ögon men innan jag kom längre kände jag en stor hand snabbt ta tag i min handled. ”Sorry, I didn't mean to make you upset. I'm just...” hans röst tonade ut och jag vände mig sakta om då jag kände att jag hade mina känslor under kontroll. Han kollade tveksamt på mig och jag gled ur hans fasta grepp. Mina ögon sjönk ner till hans bröstkorg som höjdes och sänktes i jämn takt. ”Would you like to take a cup of tea or something?” frågade han tveksamt och jag kollade en tveksam blick på klockan.

”Can't.” mimade jag och såg att jag snart skulle vara hemma och förklara för mamma vad jag hade gjort idag utan att berätta att jag varit här. Hon var lagom sur när jag kom hem vid tolv i natt efter jag smugit ut från Harrys hus. Jag pressade ihop mina läppar och vände mig om för att sätta på mig mina mjukisbyxor och satte mig ner på golvet för att ta av mig mina skor. Utan att märka något hade Harry satt sig framför mig på golvet.

”How come you are so calm?” jag rynkade förvirrat pannan av hans fråga. ”I mean... around me?” om man kunde göra mitt skratt så hade det kommit nu men det enda som kom ut en fnysning och ett roat leende. ”Oh, you thought that was funny?” sa han och höjde ögonbrynen i ett roat uttryck. Jag tog fram min anteckningsbok och började skriva.

”Ego much?”

”No.” protesterade han bara kaxigt. ”I mean, I'm not used to it.”

”If you haven't noticed. I can't scream like a twelve year old with a crush on some kind of band. I'm mute... Remeber?” Hans leende försvann i ett allvarligt utseende som om han inte alls tyckte skämtet var kul. En rynka kom fram mellan hans ögonbrynen och stannade där. ”I was only joking. I'm just not that kind of girl.”

”I can tell.” sa han allvarligt och hans rynka mellan ögonbrynen släppte en aning. Nu var det min tur att se förvirrad ut och han log ett snett leende. ”I am going to sound like a creep when I ask you this...” muttrade han för sig själv. ”But did you feel anything when we met?” jag fuktade mina läppar och drog in underläppen mellan mina tänder medan jag försökte bestämma mig om jag skulle ljuga eller inte. Men på det sättet han frågade verkade som om han också känt något. Istället för att erkänna ryckte jag på axlarna och ställde mig upp och sträckte ut en hjälpande hand till honom. Han tog den något mindre handen i hans stora och jag drog upp honom. ”Thanks.” Han höll kvar sin hand ett tag och det gick en stöt genom mig när jag kollade in i de gröna ögonen. Jag gick vilse i hans ögon min insåg snart att jag stirrade på honom och jag kollade snabbt bort med hettande kinder. När jag kollade tillbaka igen såg jag att han flinade mot mig och jag kollade snabbt ner igen för att ta upp min jacka och väska. Jag nickade mot dörren och vi gick ut tillsammans i lobbyn där jag stannade och satte ner väskan för att ta på jackan. När jag böjde mig ner för att ta min väska igen kom Harrys hand före och tog den ifrån mig. ”I'll take it. Do you want a ride home?” jag kollade tveksamt på honom. ”I'm not going to kidnap you, if that's what you thought.” sa han roat när han såg min tveksamma blick och drog undan några mörka lockar ur pannan. Jag nickade tillsist och öppnade dörren åt honom och låste den bakom oss. Vi kom snart fram till en silvrig Audi som stod tvärsöver gatan. Jag hoppade in i passagerarsätet och Harry lade bak min väska i bagaget innan han hoppade in i förarsätet.

”So what address?” frågade han och jag slog upp en ny färsk sida och skrev ner min adress. ”It's really close to where I live.” konstaterade han och jag nickade. ”You already knew that.” han log lite blygt som inte riktigt nådde enda upp.

”How come you're not with the rest of your band? I mean... You've been drunk for the last 48 hours.” Han kollade snabbt på vad jag skrivit och log lite åt min fråga.

”We are just preparing for our tour. So we have nothing much to do and Louis is with Eleanor this weekend, Liam with Danielle, Zayn is in Spain with Perrie and Niall is home in Ireland. So it's just me. It's pretty lonely sometimes but Felicia gives me company. She have been my friend since we were little.” babblade han på och det kändes inte direkt som han tvingade fram orden utan det kom naturligt till honom. Jag tror att han också märkte det när han sneglade på mig och pausade innan han fortsatte. ”You thought she was my girlfriend?” sa han roat och kikade mot mig igen innan han drog undan några lockar som hade fallit ner. Frågan förvånade mig men det kanske inte var så konstigt att han frågade det när jag insåg att jag hade ett konstigt lättat uttryck i ansiktet. ”Well, she's just my pain in the as kind of friend. Just tell me if I am talking too much. It's just that... It's really easy to talk to you.” konstaterade han. ”I don't know why though.” mumlade han precis som om det endast var ämnat att han skulle höra de. ”And we are here.” bilen stannade utanför mitt hus och jag suckade.

”Thanks, for the ride.” skrev jag och han log efter han läst.

”No problem. It's the least I could do after yesterday. You want to hang out tomorrw? Do something fun.” jag tvekade och kände att jag inte riktigt fattade vart han ville komma med detta. ”Or you could just say no.” konstaterade han generat när han såg att jag tvekade.

”No, no! It's just odd. I've never really gone on a real date.”

”Oh, so it's a date?” frågade han roat och höjde på ögonbrynen samtidigt som han skrattade till lågt och jag blev genast generad. Jag skakade förtvivlat på huvudet i ett hopp om att han inte trodde att jag menade på det sättet. ”It's alright, it could be a date.” sa och och log så att smilgroparna dök upp och gav honom det där barnsliga utseendet. ”I'll pick you up at three thirty?” Mina kinder hettade fortfarande när jag nickade. ”I'll see you then.” sa han med låg förförisk röst som fick hela min kropp att börja smälta. Vi båda klev ur bilen och Harry gick bak till bagageluckan för att ta ut min väska. Det gick flera minuter utan att han sade något utan vi stod bara mittemot varandra och kollade varandra djupt in i ögonen. Efter ett tag drog han mig in i en kram som fick mig att tappa min väska och den föll till marken med en duns. Hans armar var dragna runt min midja och omslöt mig medan hans stora händer strök mig över ryggen. Jag fick en konstig känsla av säkerhet och jag drog mig snabbt tillbaka och drog lite på läpparna innan jag gick över gatan och upp till det välkända huset utan att vända mig om. Bakom mig hörde jag hur fordonets motor vaknade till liv och inom kort var han borta.

+16 Kommentarer till nästa del! ;)