När vi vaknade upp dagen efter så var det dags för en hel dag i backen. Vi klädde på oss och käkade frukost snabbt innan vi gick ner i byn för att hämta ut våran utrustning innan vi hoppade in i en sittlift. Det hela var otroligt skönt. Jag hade inte stått på skidor på ett bra tag och känslan av luften som kom mot ansiktet när jag körde ner för backen var helt otroligt. Backarna var inte speciellt befolkade eftersom det var måndag och de flesta jobbade antagligen fortfarande för att få in så pass mycket pengar som möjligt inför den dyraste högtiden av dom alla. Julen. Niall var riktigt duktig också men han kollade storögt på mig när jag väntade i backen på honom.
”You're really good.” konstaterade han smått andfådd och snörvlade lite.
”Thanks. So are you.” konstaterade jag och log upp mot honom. Han tog fram mobilen och riktade kameran mot mig och jag var oförberedd på ett foto. ”Hey!” utbrast jag och han flinade mot mig.
”Love you.” sa han bara kort och knappade lite på mobilen innan han stoppade ner den i innerfickan igen. ”Let's eat something on the restaurant under the lift.” han pekade bort mot en liten timmerstuga som låg i backen. Solen låg på och gjorde att det var svårt för ögonen att fokusera utan solglasögon.
”Okay. You lead the way.” sa jag och gjorde en gest att han skulle åka före.
”Why? You always running past me.”
”Yeah, because you're slower than usual. Don't mind letting go, babe.” konstaterade jag.
”Babe? That's a first. But I like it.” sa han och flinade mot mig innan han rundade mig och började ta sig ner för backen. Jag hängde enkelt på och vi fick snedda över till nästa pist för att komma till restaurangen. Niall hade redan börjat ta av sig skidorna när jag stannade bredvid honom och stänkte snö över hans pjäxor och skidor så att han fick börja ta undan snö från skidan för att hitta vart han skulle trampa för att få av sig den. Jag använde mig utav min vänster skida för att knäppa upp högra och tvärt om på nästa. Nialls ögon kollade på mig när jag kollade upp igen och han log. Han drog av sig sin mössa och kliade sig i pannan innan han rufsade till sitt hår. Jag tog hans hand och vi gick upp på den stora uteserveringen i solen. Vi beställde varsin hamburgare. Niall beställde in en öl till sig och jag tog en cola eftersom jag inte gillade ölsmaken. Jag drog av mig min mössa och solglasögon för att inte få en hemsk solbränna och slöt mina irriterade ögon.
”You're beautiful.” hörde jag Nialls röst och jag kunde inte låta bli att le. Jag kikade på honom med ett öga och log innan jag kisade med båda ögonen innan jag satte på solglasögonen igen. ”I wanted to talk to you about something.” började han sedan och jag kollade nyfiket på honom. Hans såg ytterst skyldig ut och jag försökte hålla mig så lugn som möjligt.
”What have you done?” frågade jag roat.
”Well, I did a phone call...” började han igen och jag höjde på ögonbrynen. ”... The management actually. And... Anyway, I've got a job for you if you'd like to have it.”
”I told you not to...” började jag tveksamt och tänkte tillbaka på vår första dejt när jag tydligt sa till honom att jag ville ta mig till toppen själv. Utan någon slags livlina.
”Just hear me out. You don't need to take it if you don't want to. But MTV needs a redcarpet host for the anual EMAs and it's in London this year.”
”A host?” frågade jag tveksamt och bet mig lite i läppen.
”You don't need to answer right now, love. Just think about it, the lads and I will be there, it's an opportunity to use your acting skills and it's pretty decent job.”
”Okay, I'll think about it.” jag nickade och log mot honom. Jag kände hans hand på mitt ben. Mina tankar flög iväg på mamma igen och jag visste att om det skulle vara en speciell tid att berätta det, så var det nu. Han kunde inte fly allt för långt eftersom han skulle i så fall strandsätta mig här i denna lilla byn. Men jag var ändå rädd för att när vi kommer tillbaka till verkligheten, så vill han inte ha med mig att göra. Kunde han vara så kortsynt?
”Here you go.” servitören avbröt mina tankar och gav oss våra glas och tallrikar. Jag smuttade lite på colan och började äta på min hamburgare. Jag lade inte märke till att min näsa rynkades när jag kollade på det stora ölglaset och Niall kollade roat på mig.
”How dare you crincle your nose like that to this...!?” hans pekade på glaset med den gulaktiga drycken.
”The taste is so bitter.” konstaterade jag och han skakade sorgset på huvudet.
”I don't know if I can be your boyfriend if you don't like pint.” jag himlade bara lätt med ögonen vilket han inte såg genom solglasögonen men han började bara skratta åt mitt uttryck och fortsatte äta sedan.
När vi käkat upp och betalat så spenderade vi ytterligare någon timme ute i det härliga vädret. När klockan började närma sig fem började vi ta oss hem för att göra oss i ordning för kvällens mys hemma då vi skulle laga mat tillsammans i det lilla mysiga köket. Vi fick turas om att duscha och medan Niall var i duschen tog jag på mig mina uggs och en filt runt axlarna och gick ut på den stora terrassen. Utsikten var helt otrolig. Man kunde se det mesta här ute, de små timmerhusen längre ner i byn, bergen som tornades upp runt om oss och den kalla luften som rensade mina lungor. Jag tänkte över hur det var nere på jorden just nu och log för mig själv åt mitt ordval. Pressen måste antagligen undra vart vi gömmer oss, eller så finns dom här uppe någonstans bara diskreta nog att vi inte märkt något idag. Jag tog upp ringen innanför mina kläder och kollade på den... Jag har lovat mig själv att berätta allt i natt... Allt som i ALLT! Inte utelämna en enda sak. Vad som egentligen hände på behandlingshemmet och hur hemsk jag känner mig som inte berättat. Ett par starka och varma armar drogs runt min midja och avbröt mina tankar. Jag stoppade tillbaka ringen innanför tröjan och lutade bak huvudet på Nialls axel medan han pussade den bara huden under mitt öra.
”What are you thinking about?” mumlade han och hans doft av parfym spreds i blåsten och jag andades in allt jag kunde.
”You.” sa jag och kände att det var delvis sant. ”Do you think the public know that we are here?”
”Maybe, but at least they will have a bit of a trouble to find us at least.” sa han och snurrade runt mig så jag kunde kolla på honom. Han lutade ner sitt huvud och våra läppar snuddade vid varandra när dörrklockan ringde men han ignorerade den och pressade sina mjuka och varma läppar mot mina. ”I'll take it. I will be right back, love.” sa han och pussade mig snabbt igen innan jag såg honom försvinna in i huset och jag vände mig ut mot den nu mörka byn som började tändas med små lampor i fönstren. Jag hörde mummel inifrån men kunde inte tyda rösterna eller orden så jag lät bli att tänka ner på vem det kunde vara. Man kunde tyda att dörren stängdes där inne och jag väntade mig att Niall skulle komma tillbaka ut men det gjorde han inte. Han skulle väll på toaletten eller något intalade jag mig själv och drog filten tätare om mig. Det gick ytterligare ett tag och Niall kom fortfarande inte tillbaka. Jag vände mig om för att se om han stod bakom mig men det var bara jag som var här ute. En suck kom ut från mina särade läppar innan jag började ta mig mot dörren för att gå in. Jag skannade vardagsrummet och fick syn på Niall nersjunken i soffan.
”What's that?” frågade jag när jag såg brevet i hans hand. När han kollade upp på mig hade han en bitter min som fick mig att stanna upp då jag försökte gå mot honom för att se vad det var han läste egentligen. ”What's going on?” Jag bet mig lite oroligt i läppen och slängde filten på fåtöljen utan att röra mig en centimeter.
”Is this true?” hans röst skakade och höll upp pappret och jag såg mammas handstil på pappret och jag förstod direkt vad som stod på det. Mitt blod frös till is, hon hade hunnit före mig... Han flög upp från soffan och stormade över till mig. ”Is. This. True?” röt han så att jag hoppade till lätt. Han stod så nära mig att jag kände hans andetag fläkta över mitt ansikte. Jag kunde inte kontrollera mitt ansiktsuttryck och jag kände att rädsla kom över mina ansiktsdrag. Han skakade besviket på huvudet och gick knuffade sig förbi mig men jag greppade tag om hans arm.
”It was.” svarade jag olyckligt i ett desperat behov av att få honom att förstå. ”Before Harry told me how you felt and I couldn't go through with it.”
”So all that we had was just fake? So you could get even!?” spottade han fram.
”No!” nästan skrek jag och han lirkade ur sig ur mitt grepp och slängde brevet på marken innan han började gå med snabba steg mot ytterdörren. Men jag sprang förbi honom och ställde mig mellan dörren och Niall. ”There are some parts. That's not in that letter. Some things I've wanted to tell you but couldn't, some things that not even she knows.” jag lät desperat för att få honom att lyssna. Jag tvekade innan jag fortsatte. ”I gave you a second chance once, now it's your turn to return that favour,” jag kollade in i de nu iskalla ögonen som kollade ner på mig. ”Please,” bad jag och jag kände tårarna välla upp i ögonen. Detta skulle bli svårt.

+17 Kommentarer till nästa!? ;D

Nu äntligen började det hända grejer här! Den stora hemligheten som Adriana har suttit på under hela fanficen kommer att komma upp i nästa! :3