Jag väcktes utav min väckarklocka som började spela från en radio kanal och jag stönade irriterat när jag kände igen låten.
”... Yeah, we'll be doing what we do
Just pretending that we're cool...” jag slängde mig över snooze knappen som om det gällde livet.
”Urk, worst song ever.” muttrade jag för mig själv innan jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen för att ta mig en titt runt om i rummet. Det måste varit mulet ute för det sken inte in något genom min persienner och gjorde att rummet fick det där dova ljuset över sig. Rummet var inte speciellt stort i jämförelse med det jag har fått bo i innan men tillräckligt stort för att rymma en dubbelsäng, ett skrivbord, en bokhylla fylld med böcker som jag hade tagit mig tid att läsa igenom och en bokhylla fylld med dvd filmer. På väggarna hade jag satt upp massa tavlor på Hollywood och några utav tidernas bästa filmer enligt mig själv.
”Adriana!” hörde jag mamma skrika ute i köket. ”Du måste vara på klädd om en halvtimme annars får du studera i pyjamas...” fortsatte hon och det tog ett tag innan hon insåg felet hon skrikit. ”Glöm det där sista! Du studerar inte i pyjamas!” skrek hon igen och jag började skratta.
”Kommer!” skrek jag tillbaka och öppnade min garderob och tog fram ett par stuprörsjeans och en t-shirt och kollade mig noga i spegeln och inspekterade om det skulle behövas att hoppa över frukosten. Mamma skulle inte tillåta det men jag var faktiskt rätt nöjd med min kropp nu för tiden. Efter den hårda skoltiden Mullingar innan vi flyttade igen fick mig att tappa en hel del vikt, något som skulle vara farligt för en tio årig flicka som skulle in i puberteten. Man kan väll också säga att puberteten rätade ut min kropp på längden och jag fick en hel del kurvor som jag nu var stolt över. Men trots detta faktum höll jag till en hel del på gymmet för att hålla formen och tankarna på vad barnen sagt i skolan satt fortfarande kvar i bakhuvudet.
När jag kom ut i den stora rymliga lägenheten satt mamma med sin iPad och läste den senaste ekonomin.
”Och här kommer sömntutan!” utbrast mamma och jag flinade bara och pussade henne på kunden innan jag tog en toast ur brödrosten.
”Mr. Frey kommer att vara här snart för dagens arbete.”
”Jag vet han kommer alltid åtta.” jag var hemskolad efter vi flyttade för jag vägrade ta mig tillbaka till någon skola över huvudtaget. Mr. Frey hade varit min lärare de senaste åren och man kan väll säga att det är den bästa undervisningen jag haft någonsin.
”Åh, juste. Du har fått ett brev från det där musikföretaget du gjorde audition för. Det var väll på tiden att du fick ett brev från dom.” Jag nickade bara medan jag bredde min macka och satte mig ner för att öppna brevet med företagets logga på. Jag hade gått på audition för dom och de lovade att höra av sig så fort dom fick ett ledigt jobb åt mig.

Dear, Adriana Lloyd
We have a working opportunity for you in our clients next musicvideo. We want you to come in to the office before thursday to pick up your script and we are planning to have you on set 21st October. Any other questions please do call us at the number below.

With best regards, Tony Hardwood V.D.

”Nice.” mumlade jag. ”Undrar vem klienterna är!” jag började fantisera om kanske Olly Murs eller varför inte Cheryl Cole som hade varit en stor inspiration till mig.
”Jag kan se i dina ögon att du redan börjar gå för långt. Ha inte allt för höga förhoppningar, gumman.” hon kollade på sin iPad igen och la märke till att hon borde vara på sitt kontor just nu. ”Tusan! Jag måste dra. Vi ses ikväll och glöm inte bort att du kanske ska fixa det där manuset så snabbt som möjligt så du hinner förbereda dig.” Hon sprang iväg för att hämta sin kavaj. ”När sa du att dom skulle spela in?!” ropade hon från sitt rum.
”tjugoförsta Oktober.”
”Det är ju om två veckor!” nästan skrek hon trots hon hade kommit ut från sitt rum.
”Jag vet det, mamma.” sa jag trött och jag hörde att hon skrattade till.
”Ser jag presentabel ut?” frågade hon och rättade till sin mörkgråa kavaj. Hennes långa och slanka kropp var täckt av svarta tighta byxor, en vit simpel topp och kavajen ovanpå. Hennes blonderade raka hår var ner släppt över axlarna.
”Du ser okej ut för att vara fyrtiofem.” sa jag och flinade för jag visste att hon inte skulle uppskatta det där sista.
”Passa dig, annars får du käka gräs ikväll medan jag fixar hamburgare till mig själv.” sa hon och pussade mig på hjässan innan hon satte av mot dörren. Jag hörde röster börja prata och jag visste att det var dags för mig att ta fram mina skolböcker.
”Ria, time for math.” hörde jag Mr. Frey i hallen och efter ett tag kom han fram bakom väggen och jag la mitt huvud på mina armar och började gnälla. Måndagar var värst utav dom alla.

Jag gick med glädje ut i regnet efter en heldags skolarbete och tog fram min mobil och tog upp google maps för att knappa in adressen till företaget som jag inte kom ihåg namnet på. Trots att jag bott i London nu i snart tre år så tror jag att mitt lokalsinne faktiskt aldrig skulle bli värre än vad det är just nu. Jag tog mig ner i tunnelbanan och tog tåget som mobilen hänvisade till och sen var det bara att gå lite i regnet för att ta sig fram. Jag kände att fukten började tränga in i min skinnjacka och jag drog min halsduk hårdare runt halsen för att kylan inte skulle tränga in sig ytterligare. Jag kände att mitt hår var rena fågelboet när jag kommit in från kylan och jag såg säkerligen ännu värre ut. Mina ögon sökte efter en reception och hittade den längre in i lobbyn.
”Hi, I'm Adriana Lloyd. I'm here to pick up a script.”
”Your ID please.” sa den strikt klädda mannen bakom disken som hade det mest flottiga hår jag sett idag. Vad hade han gjort?! Simmat i hårvax? Jag började rota i min väska efter plånboken och gav fram mitt fula ID kort till honom. Helst utav allt skulle jag nog vilja bränna upp det kortet om jag skulle vara helt ärlig. Det såg ut som jag hade blivit smittad av någon allvarlig hudsjukdom i hela ansiktet och mitt hår var i någon bajsbrun konstig nyans. Inte alls sån som jag såg ut i spegeln tio sekunder innan fotot togs. Mannen med allt hårvax synade mig och sedan fotot och drog lite på munnen och gav sedan tillbaka kortet. ”I'll be right back, miss Lloyd.” sa han och jag nickade bara och vände mig om för att kolla den stora ingången och de olika soffgrupperna som var utplacerade. Det gav en öppen känsla med alla fönsterna utåt huvudgatan och utanför sprang folk och försökte undvika alla regndroppar.
”Here you go, miss Lloyd.” sa hårvax killen igen och gav fram ett brunt kuvert som jag tog emot.
”Thank you.” sa jag och bestämde mig för att sätta mig ner i en utav soffgrupperna för att kolla så att allt stod rätt till. Något jag lärt mig utav min mamma som ständigt arbetade med ekonomi papper. Jag satte mig ner i en brun fåtölj och rev upp kuvertet och tog fram ett häfte som var rätt tjockt. Min blick fastnade på rubriken och jag började skratta lågt för mig själv men efter ett tag tyckte jag inte att det var roligt alls längre. Jag gick snabbt tillbaka till hårvax killen med alla mina grejer. ”There must be something wrong with my papers.” sa jag och kollade på den nu irriterade mannen.
”What, miss Lloyd?” frågade han.
”It says that this script if for One Directions new musicvideo.” sa jag och la fram häftet på disken.
”I do not have no idea, Miss Lloyd. I'm only giving you the scripts.”
”Could you at least check this up on your computer?” frågade jag ängsligt och såg att nu var han riktigt sur.
”Of course, Miss Lloyd.” sa han med ett stelt leende men så fort han satte sig framför datorn så såg jag att han hade sina käkar spända. Detta händer inte mig! Detta händer inte mig! Tänkte jag för mig själv medan jag trummade nervöst med mina fingrar på disken. Han knapprade frustretat på sin dator en lång stund och ett tag trodde jag faktiskt att han hade glömt bort mig och spelade Harpa istället. ”Your papers are correct. Mr. Hardwood have signed you up for One Directions set list 21st of October. Everything is correct.” sa han nu och kollade trött mot mig. Jag pressade ihop mina läppar för att inte börja skrika och plockade upp mina saker, tryckte ner manuset i kuvertet som jag i sin tur tryckte ner i min väska med våld. Jag började springa ner längs gatan för att ta mig tillbaka hem och skrika ut min ilska. Detta händer inte mig. Detta händer inte mig. DETTA HÄNDER INTE MIG!

+5 Kommentarer till nästa del :)