Liam kom över med mina saker senare på kvällen då jag och Niall låg i soffan och mös framför teven. Jag låg med huvudet på hans bröst medan han höll om mig och jag var nära på att somna när jag hörde knackningarna på dörren.
”Come on in!” ropade Niall utan att orka resa på sig och Liam såg roat på oss när jag uppenbara sig från hallen.
”What are you guys doing?” frågade han med skrattet i halsen. Jag räckte ut tungan åt honom och han började skratta. ”I'll promise you this, Horan. If you ever break my best friends heart I will personally feed you to the sharks.” sa han med en rätt road röst men samtidigt en hel del allvar.
”I will never do such a thing.” konstaterade Niall allvarligt och han hade en sån underton i rösten som inte jag förstod men Liam nickade kort.
”I'll leave you guys alone then. Your bag is in the hallway and before I leave. Did you girls plan to buy the rest of the boutiques next time or what? Dani came home with like twenty different bags!” jag tror frågan var ställd mot mig men jag började bara skratta åt det hela.
”Yep, be prepared, Liam.” sa jag roat och han skakade bara trött på huvudet.
”Girls...” muttrade han. ”By the way, congrats to the meeting in New York. I'll keep my fingers crossed.” Liam kilade sig i pannan och log mot mig.
”How did you know about that?” frågade jag förbluffat med Danielles ansikte dök upp i mitt huvud och jag nickade långsamt. ”Danielle...” svarade jag på min egna fråga och han nickade. Jag vågade inte kolla på Niall för det var en utav de få sakerna jag låtit bli att berätta för honom.
”Anyway, I'll see you guys later.” sa han och tog ett äpple ur skålen som stod på soffbordet och tog en ljudlig tugga innan han började strosa mot dörren.
”See yah, later.” ropade Niall efter honom och vi hörde en dörr stängas igen och det enda som hördes nu var tevens dunkla ljud. Jag placerade mitt huvud på Nialls bröst igen och försökte få denna pinsamma tystnad att gå iväg. ”So when were you going to tell me?” frågade han tillsist och jag visste inte riktigt varför jag hade hållit detta hemligt för honom.
”I don't even know why I didn't tell you to be honest.” mumlade jag fram och höjde på huvudet för att kolla på honom. Han kollade ner på mig och reste sig sedan för att gå ut i köket. Jag satte mig trött upp och sträckte lite på mig.
”Was you afraid that I would tell you no or something?” frågade han när han kom tillbaka med två cola burkar. Han drog ett finger runt kanten på min och jag log över att han kom ihåg, han öppnade burken och gav den till mig.
”No, I don't think I am afraid. But I am concerned that if I go then, this,” sa jag och gjorde en gest mellan oss. ”what we have, is going away because if I get this part I'll be gone for at least a month.” jag hade inte insett det förrän när jag sa det ut högt hur desperat jag måste låta. Jag kollade ner på burken jag höll i och han gick ner på knä framför mig för att komma i samma höjd som mig. Han tog ifrån mig burken och placerade den på soffbordet och tog sedan mina händer.
”It won't. We'll figure something out and this, what we are having right here.” han fångade upp min blick. ”Ain't going nowhere. It was only a matter of time when I have to get on the road again and I will be gone for some weeks. It's my dream and I know that acting is yours.” sedan när blev hans så duktig på djupa samtal? ”I don't think I'll be able to be there the whole weekend but...” jag rynkade på ögonbrynen och fattade inte alls vad han prata om nu. ”But if you want, I could join you in New York on saturday to sunday and we'll fly back here together. If you want to of course.” konstaterade han och jag kollade på honom. Jag nickade och hoppade till när jag kände hans fingrar dra bort armbanden jag hade över min handled och började röra vid mitt ärr.
”I'll miss you.” viskade jag och kollade upp. Han log lite obekymrat.
”You'll get through it, Perrie, Danielle and Eleanor did.”
”A 'I'm going to miss you too' would be fine right now.” gnällde jag och han log lite mot mig. Hans blå ögon ändrade känsla och glittrade i lampornas ljus. Han lutade sig mot mig.
”I'm going to miss you.” viskade han och gjorde så jag gled ner i soffan med honom över mig. ”I'm going to miss you.” upprepade han igen mot mina läppar och det fick mig att le. ”Oh, I'll be missing you like crazy.” mumlade han och pressade sina läppar ivrigt mot mina. Normalt sätt skulle mina tankar försvinna men denna gången var jag spänd. Jag tror Niall kände det också och kollade på mig när han släppt mina läppar. ”Don't worry about it, okay?” han bet sig lite i läppen och tänkte ett tag. ”You know what? When all of this is over. When you have been on the meeting and I've been on the road for a while. Why don't we have a vacation? Just you and me.” han pausade och kollade om jag gillade idén. ”Do you ski?”
”I'm from Sweden. We live under a near constant cover of snow at least four months per year.” sa jag roat och han skrattade till så man såg tandställningen.
”Okay, then let's do that. And we can rent a little cabin somewhere. I think that sounds cosy.” fortsatte han och log.
”Yeah, why not.” sa jag och log tillbaka. Min mobil plingade till och han drog sig av mig efter placerat en lätt puss på min panna. Någon hade nämnt mig på Twitter, och sedan kom det in en till och en till... tio tusentals började nämna mig och jag var tvungen att ändra inställningar så att jag slapp alla notiser.
”Who is spamming you?” frågade Niall roat medan han zappade igenom tevekanalerna. Jag öppnade twitter och började kolla igenom kommentarerna.

@ItsAdrianaLloyd94 is Nialls new lady! The world will blow up!

@ItsAdrianaLloyd94 you're going down bitch.

@ItsAdrianaLloyd94 she's looking really fat in that outfit she has on the cover of todays paper. Ew #gross

@ItsAdrianaLloyd94 is Nialls princess! The world should be happy that he found someone!

@ItsAdrianaLloyd94 #Lol she's fat as a hippo!

”Adri, back to the earth...” jag kom tillbaka till rummet igen och jag stängde snabbt ner mobilen för att Niall inte skulle kolla nyfiket. ”Who was it?” frågade han och jag kollade på honom. Han log mot mig och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kunde inte säga vem det var för då skulle han få dåligt samvete.
”Erm... Dani. She was freaking out about the shopping today. I think she forgot to... buy a belt or something.” ljög jag snabbt fram och det förvånade mig hur lätt det var att improvisera.
”Girls...” muttrade han och lutade sig bakåt i soffan. ”Hey, do you want to order some chinese?” frågade han och log mot mig medan han tog upp telefonen.
”Ehm... I'm not hungry.” konstaterade jag tveksamt.
”You should be you haven't been eating since we came home.” frågade han oroat och jag vände mot helt mot honom.
”I'm not feeling to good. I think it was something I ate earlier today.” konstaterade jag tveksamt innan jag kände efter att jag faktiskt hade rätt. Jag mådde inte bra men inte på grund utav något jag ätit, kanske mer på grund utav något jag läst. Såg dom mig som en flodhäst?
”But you need at least get something to eat. I can make you some soup.” erbjöd han sig och la en arm runt mina axlar och en hand på mitt knä. ”Go and jump down in the bed, take one of my t-shirts in the wardrobe and get under the duvet and I'll take care of you.” jag förstod inte varför han var så sympatisk det var nära att jag började gråta. Men jag gjorde som han sade och gick in i sovrummet och tog fram en utav hans svarta t-shirts och bytte om i lugn och ro och hoppade sedan ner i sängen. Niall kom snart tillbaka med en rykande skål med någon slags kyckling soppa. Han satte sig ner på kanten och kollade oroligt mot mig.
”Let me help you.” sa han och tog upp skeden och jag tog skeden i munnen.
”Aouch!” utbrast jag när jag svalt.
”Sorry, maybe a bit too hot still.” sa han och tog en ny sked med soppa och blåste på den denna gången tills den blev perfekt ljummen. Under tystnad matade han mig med soppa och jag kände klumpen i magen blev bara större och större ju mer soppa jag åt. Jag hade inte känt såhär på väldigt väldigt länge. Senaste gången var dagen innan jag skar mig, en utav tjejerna hade kallat mig fet i matsalen och hällt ett glas vatten över mig. Något jag kom i håg klart och tydligt. När jag hade ätit det sista så var klumpen i magen stor som en fotboll och jag kände att jag mådde bara sämre och sämre.
”Go to sleep, I'll be staying up for a while to make some phonecalls.” jag kröp ner under täcket och han strök undan håret som hade fallit fram i min panna. Han pussade mig lätt på kinden innan han släckte lampan och började gå mot dörren. ”Call if you need anything, princess.” sa han innan han stängde till dörren och jag låg ett tag och vred och vände på mig och försökte ignorera känslan jag hade i magen. Flodhäst, fet, flodhäst, fet... Orden snurrade i mitt huvud och jag tog mig upp från sängen och tassade fram till badrumsdörren och stängde den tyst bakom mig. Jag låste den och lutade mig över handfatet och tog några djupa andetag. Paniken steg inom mig medan jag kollade på mitt plågade ansikte i spegeln. Det var bara några kommentarer, jag borde inte bry mig, Adriana, bry dig inte... Men jag kunde inte låta bli... Varför kallade dom mig fet? Jag kollade rakt in i mina egna grå gröna ögon och jag stönade tyst innan jag satte upp håret i en tofs och satte igång vattenkranen. Jag tog upp toalettlocket och satte mig på knä, jag kan inte fatta att jag skulle göra det här igen efter så lång tid. Jag böjde mig fram och tryckte ner två fingrar i halsen och flög över toalettstolen.

+18 Kommentarer till nästa del! :)