”I'm here to see my mum.” sa jag med andan i halsen när jag kom upp till mammas kontor. Jag kände att jag kunde inte gå hem och gråta för mig själv utan var tvungen att hitta en lösning. Annars skulle jag aldrig kunna sova ikväll.
”Hello, Adriana. Is there any hurry?” frågade Mrs. Tate som alltid satt bakom i receptionen och hade alltid det där glada gamla leendet på läpparna.
”A bit, actually. Is she in?”
”Yes, of course but is it an emergency? Because she's sitting in a meeting right now, dear.”
”Of course, I can wait.”
”You can take a seat in the staffroom if you'd like. We got a new sofa.” sa hon stolt och jag log medan jag tog mig förbi henne och disken och in i personalrummet och slängde ner min dyngsura jacka på golvet tillsammans med min väska efter jag tagit upp kuvertet igen och drog upp papperna och började läsa febrilt över meningen: 'You just got punk'd.' Men istället började dom beskriva miljön och syftet bakom inspelningen och vilken låt det skulle vara.
”C'mon C'mon.” muttrade jag för mig själv och började läsa monologerna jag skulle ha. Det var inte så farligt för mitt namn och Niall stod inte i samma mening en enda gång. Jag hade nästan kommit till halva när jag svor lågt för mig själv. ”Adriana will be dancing with Niall during his part...” mumlade jag för mig själv och skakade på huvudet och ville inte läsa fortsättningen. Jag tog upp schemat inför dom kommande veckorna som hade legat tillsammans med manuset. Koreografi lektioner var det enda som stod på schemat och jag visste att jag inte var en dålig dansare men det var behövligt med ett antal danslektioner.
”Adriana.” sa mamma som var förvånad över att jag kom hit.
”Hej.” sa jag trött och gav mamma manuset utan ett ord till.
”One Direction... Hmm...” sa hon lite förvånat och öppnade häftet för att börja läsa innan hon vände upp huvudet sakta mot mig och jag tror polletten trillade ner när hon såg mitt ansiktsuttryck. ”Vänta. Är inte den där Niall killen med i One Direction?”
”Well, duuuh... Du måste vara den segaste människan på jorden just nu.” sa jag och lutade mitt huvud i mina händer.
”Det finns säkert dom i djupaste djungeln i Afrika som inte vet.” sa hon och man såg på henne att hon försökte hålla inne sitt skratt åt sitt eget skämt. ”Ska jag ringa och prata med företaget? Det kanske finns någon annan möjlighet för dig.” Jag nickade fundersamt. ”Och ta upp din jacka från golvet.” jag suckade trött och tog upp jackan från golvet medan mamma gick iväg till sitt kontor igen. Jag satte igång teven medan mamma var borta och kollade på en riktigt dålig nittiotals film som jag sett en gång innan och somnade efter halva. Denna gången var inget undantag men jag kunde inte fokusera på något överhuvudtaget. När mamma återvände hade det känts som det tagit ett år.
”Så?” frågade jag och kollade förhoppningsfullt på henne men hennes ansikte avslöjade allt.
”Du kan alltid hoppa av om det känns bättre men dom har inga jobb till dig annars.” sa hon och knappade lite på sin telefon. ”Du, jag måste återgå till mitt jobb men gå hem och gör dina läxor och tänk på saken till i morgon. Mr. Hardwoods assistent sa något om att danslektionerna börjar i morgon så jag föreslår att du bestämmer dig innan Frey kommer i morgon så ni kan dela upp lektionerna.” hon pussade mig snabbt på pannan innan hon lämnade mig igen. Jag snodde surt åt mig den blöta jackan, papperna och väskan innan jag muttrade ett hejdå åt Mrs. Tate innan jag stampade ut i regnet och började gå hemåt igen. Jag muttrade och fräste hela vägen hem, varför kunde inte bara Mr. Vice president bara vifta lite extra på fingret och vips så var allt löst.
När jag kom innanför dörren gick jag raka vägen till mitt rum och drog fram min laptop för att jag skulle hålla mina tankar sysselsatta men det hjälpte inte eftersom på Twitter trendade dom ständigt om One Direction så jag fick sätta igång en film och okuperade tankarna efter ett tag med en film som jag senare somnade till.

”Adriana, I like you a lot. Would you like to hang out sometime?” Jag kollade lite oförstående på den ljusbrunetta killen som stod framför mig med ett leende. Vad betydde 'fancy' nu igen? Jag hade tagit extra lektioner i Engelska för att ens kunna hänga med i språket och jag visste att det var en synonym för något annat som jag lärt mig. Juste, gilla. Vänta... Gillade han mig?
”Erh... okay.” sa jag lite tveksamt och hans leende visade nu de krokiga tänderna.
”Okay,ehum... what about this afternoon? Me and my friends are going to the park. See you at four 'o' clock?”
”Sure.” sa jag och log lätt mot honom och kände mig genast obekväm med hans ögon granskade mig uppifrån och ner och gav mig sedan en road blick som om det var något roligt. Han gick där sedan ifrån och high fivade alla sina vänner innan de gick ner längs korridoren och lämnade mig ensam.
När skolan var över tog jag med glädje och slängde ner mina böcker i väskan och började traska mot parken. Äntligen hade någon varit vänlig nog att ens prata med mig! Det hade ändå gått snart en månad sedan jag flyttade hit och de enda jag pratat med är mina lärare och bibliotekarien som alltid var lika vänlig när jag inte vågade sätta mig vid ett främmande folk i matsalen.
Jag kom fram snabbt till parken och började syna igenom den efter den ljusbrunetta killen som jag kände igen från min engelska lektion, Niall heter han tror jag. Han var alltid omgiven utav tjejkompisar och så några få killkompisar som skrattade så fort han öppnade munnen. Längre bort i parken sittandes på en bänk omringad av säkert tio andra hittade jag det ansiktet som pratat med mig tidigare.
”Hi.” sa jag entusiastiskt och alla ögon fastnade på mig. Alla elva par ögon synade mig upp ifrån och ner och sedan fnittrade en utav de blonda tjejerna till.
”Why are you even talking to us?” frågade hon förolämpat och jag fick en klump i halsen. Jag var inte välkommen här.
”Ehum... Ni... Niall invited me.” sa jag osäkert och alla blickar vändes till Niall som såg ytterst road ut.
”No, I didn't.” sa han och började skratta.
”Disappear, cow. You are obscures the sun.” morrade en annan svart hårig tjej med runda solglasögon.
”You heard what Lauren said. Get lost, faty.” sa Niall och jag kände att klumpen i bröstet växte jag och började gå med snabba steg ut från parken och började sedan springa när jag hörde dom skratta bakom mig.

Jag vaknade upp utav ett ryck och satte mig rakt upp och kollade rakt in i väggen framför sängen. Hur kunde jag börja drömma dessa mardrömmar igen!? Det var ett bra tag sedan jag drömde något om det förflutna och det oroade mig mer än vad det borde göra. Jag tog mig ut från mitt rum och ut i vardagsrummet och sedan in i köket för att hitta mamma laga hamburgare.
”God kväll, sömntuta.”
”Du kunde väckt mig.” sa jag trött och tog fram en vattenflaska från kylen.
”Men du sov så gott så jag kunde inte väcka dig.”
”Gott? Jag hade den där jävla drömmen igen.”
”Det var ett tag sedan nu.” konstaterade hon medan hon började bryna brödet lätt. ”Beror det på dagens händelser?” sa hon och började lägga upp maten på tallrikar.
”Antagligen.” sa jag och gäspade och tog min tallrik till bordet där en läskburk väntade på mig och ett glas vatten till mamma.
”Så vad tänker du göra då?”
”Ska inte du som mamma bestämma detta?”
”Du är ju för tusan arton år, Adriana Frida Love Lloyd.” jag hatade när hon sa hela mitt namn och jag gjorde en grimas åt dom fula knepen mamma höll på med. ”Det är ju helt upp till dig.” sa hon och gick ut i köket igen och kom sedan tillbaka med pommes frites.
”När ska du skaffa en ny man efter pappa?” frågade jag istället för att trycka på en minst lika öm punkt som hon hade tryckt på mig.
”Du är rätt fyndig du. Ändra ämnet så där bara. Jag börjar dejta när jag inte har fullt upp med dig och jobbet.” sa hon och tog en tugga av sin hamburgare och kollade på mig tills jag började känna mig obekväm.
”Jag vill göra det. För att bevisa att jag är en större människa än vad han är och han kommer antagligen inte känna igen mig i heller eftersom jag väger tio kilo mindre och är längre nu än senaste gången han såg mig.”
”Så gör det då.” sa mamma uppmuntrande med pommes i munnen.
”Men!” började jag och mamma stönade för nu skulle jag dra upp alla dom dåliga delarna. ”Tänk så känner han igen mig och börjar skratta åt mig eller så? Tänk så har blekningsmedlet stigit honom åt huvudet så han är ännu värre nu än vad han var för åtta år sedan.”
”Du gör som du vill gumman.” sa mamma och jag stönade trött. Varför kunde inte bara hon säga ja eller nej så hade allt det varit avklarat.
Jag gick och la mig igen direkt efter för jag orkade inte bry mig om att jag sovit bort hela kvällen jag ville bara somna om igen och glömma allt. Skulle jag verkligen göra detta? Det skulle säkert komma fler möjligheter under mitt liv. Men tänk så skulle det inte de? Tänk så var detta min chans och Niall Horan tog det ifrån mig? Jag har officiellt övertalat mig själv. Tänkte jag och log för mig själv men leendet försvann lika snabbt igen.
”Niall Horan, watch out. Because karma is coming your way.” mumlade jag för mig själv.
”Va!?” skrek mamma på andra sidan väggen och bankade lite lätt i den och jag stönade trött innan jag bankade tillbaka.
”Inget mamma!”

+10 Kommentarer till nästa del! ;) 

Tack för alla söta kommentarer :*