Veckan gick snabbt och snart satt jag på planet till New York. Mr. Frey hade låtit mig gå ensam och lovade att jag kunde ta examen innan julen skulle knacka på dörren. Jag hade aldrig flugit ensam innan men jag visste hur man skulle uppföra sig och det gick rätt bra trots att jag blev igen känd över allt. Trots Danielles tal om hur vissa av dom ser upp till mig så lät det långsökt. Varför skulle någon se upp till mig som simmar i alla sorters problem? Det var något som jag inte kunde greppa. Nialls telefonsamtal och skype konversationer var inte samma sak som att ha honom närvarande i rummet. Jag vill kunna röra honom, pussa honom kanske till och med slå till honom om han sa något dumt. Men det kunde jag inte och ju oftare han ringde desto mer insåg jag att detta var ett liv vi skulle få leva med om vi skulle kunna vara tillsammans.
Jag kollade ut genom flygplansfönstret. Mamma hade varit generös nog att ge mig en första klass biljett som jag inte sagt nej till, det var hon skyldig mig. Molnen flög förbi och om exakt åtta timmar skulle jag vara i ett nytt land. Jag slöt ögonen och gled i väg mot en dröm som var mer som ett minne eller en mardröm.

Jag vaknade upp utav att flygplanet hamnade i en luftgrop och att högtalarna plingade till och bad oss att sätta oss ner i sätena för inflygning. Hade jag sovit i åtta timmar!? Detta var alltid det värsta på hela resan, landningen! Hela planet började skaka och jag tog tag hårt i armstöden och knep ihop ögonen. Jag andades först ut när jag kände hjulen ta i marken och jag hörde någon harkla sig bredvid mig.
”Excuse me, but...” jag svängde runt huvudet för att se vem som pratade. Det var en brunett hårig kille i min ålder, han log mot mig och visade en fin rad med vita raka tänder. Hans bruna ögon lös i det dova ljuset. ”...could I have my hand back, please?” frågade han artigt med extrem New York dialekt. Jag kollade oförstående ner och såg att jag hade inte tagit tag i armstödet utan hans arm.
”Oh,” sa jag och släppte genast taget precis som om den hade gett mig en stöt. ”I'm sorry.”
”Having a hard time with the landing, huh?” konstaterade han och de små rynkorna vid ögonen gjorde sig synliga när han log. Han drog en hand genom det brunetta taggiga håret som jag var förvånad över ens levde eftersom han säkerligen använt hela burken vax. ”I'm Nick Barker.” han sträckte fram en hand och jag tog den lite förvirrat.
”Hi.” sa jag tankspritt och log lite. Jag kollade på flygvärdinnorna som fortfarande satt på sina platser längst fram medan flygplanet rullade fram över flygplatsen för att komma till parkeringsplatsen.
”You don't have a name?” frågade han roat och mina ögon gick tillbaka till den uppenbart självsäkra killen bredvid mig.
”Erhm... Adriana Lloyd.” sa jag och kollade sedan bort från honom igen. Flygplanet hade stannat på rätt plats och säkerhetsbältes skylten hade slocknat. Jag reste mig snabbt upp och drog upp min väska från golvet och väntade på att bli utsläppt.
”You're that girl in the news...” började han igen och jag började bli riktigt irriterad över att han inte kunde sluta prata med mig.
”Guess I am...” sa jag med en viss ironi i rösten.
”That Niall guy is an arse.” slängde han ur sig och jag kollade irriterat på honom.
”What did you say?” frågade jag och kunde nu inte dölja min irritation i rösten.
”Yeah, I mean that date was obviously a set up. I mean it was so obvious. And he doesn't even sing very well, I guess that's why he doesn't get any solos like the rest of the dudes.” pladdrade han på och det var uppenbart att han inte sett mig och Niall tillsammans utan hade bara läst rubrikerna på tidningarna. Jag kokade inombords nu och gick bort från gången igen och stod i det stora utrymmet mellan stolarna med honom en halvmeter ifrån mig. Jag sträckte fram handen igen och gav honom ett falskt leende.
”What was your name again?” sa jag medan han tog förvirrat min hand.
”N-Nick.” sa han tveksamt och jag skrattade lätt till som om allt var som vanligt igen.
”Nick, it was a really pleassure to meet you.” sa jag och stampade klacken på hans fot. Han hoppade till utav smärta och försökte kväva ett skrik. Jag var lättad över att kön ut hade börjat röra på sig och jag kollade på den ihop sjunkna killen innan jag steg ut i gången. ”Fuck off.” jag svängde runt på klacken och gick av planet med ett leende på läpparna. Det där kändes skönt.

När jag fått tag i väskorna letade jag upp en taxi utanför och bad honom att köra till Trump hotel. Han kollade förvånat bak på mig när jag sa hotellets namn och jag visste inte riktigt vart jag skulle kolla så jag kollade ut genom fönstret. Chauffören var rätt gammal och mörkhyad och nynnade till låten på radion.
”It's your first time here?” frågade han för att starta en konversation. Hans dialekt lär extremt amerikansk och jag hade en aning om att han kom från Brooklyn.
”Yes.” sa jag artigt och log lite mot honom i backspegeln.
”It's a big city, why are you here alone?” jag bet mig lite osäkert i läppen. ”I didn't mean to pry.” förtydligade han snabbt och jag log mot honom.
”I'm on a business trip. But my boyfriend will arrive tomorrow morning.” förklarade jag. ”So I've got the whole day to my self. Apart from the meeting of course.” jag kollade ner på min mobil och såg att klocka var tio på morgonen. Tidsskillnaden skulle göra mig virrig under hela dagen kände jag. Jag skulle precis hinna checka in och sedan byta om innan jag var tvungen att åka iväg igen.
”Ain't you a little too young to be on a business trip?” frågade han roat och jag log för mig själv. Gubben hade en charm som man inte kunde motstå.
”Yeah, I have a little bit of a family issue at home... So I had to go on my own. It maybe a really big step for me so I'll cross my fingers on this one.” sa jag och log. Jag förstod inte alls varför jag berättade det här för honom men han var så enkel att prata med och jag tror inte att han riktigt visste vem jag var. Min magkänsla sa att han var lite för gammal för att läsa Teen Vouge eller liknande.
”Oh, I see.” sa han och log. Han tutade lite lätt för att skynda på trafiken. ”Well, I guess the trafic will be a pain in the ass for you. The New York trafic is like the snail train on disney land.”
”Snail train?” frågade jag roat.
”You haven't been on Disneyland?” frågade han förvånat innan han fortsatte. ”I've been there with my grandchildren too many times. And there is this rollercoaster for children that looks like a snail. And I can ensure you that they have chosen the name right to that one.” sa han och skrockade åt sitt eget skämt. Jag kunde inte låta bli att skratta själv. ”And we are here.” sa han och körde upp framför hotellet och en betjänt sprang snabbt och ryckte upp dörren åt mig. Jag tog fram dollar sedlarna som jag hade förberett och gav dom till den gamla mannen.
”Keep the change.” sa jag och log. ”And thank you for the company.” fortsatte jag artigt innan jag hoppade ur bilen och såg att betjänten redan tagit ur mina väskor. Jag hörde ett skratt inne i bilen och ett 'tack' innan jag stängde dörren. Mamma hade bokat detta hotellet och det förvånade mig över hur stort och flott det var.
”This way, miss.” sa betjänten som tog väskorna i varsin hand och jag följde efter honom uppför trappan och in genom de guldiga dörrarna. Jag tog mig fram till disken och pressenterade mig själv och jag fick skriva under papper, visa pass och liknande och sedan fick jag två rumsnycklar. Jag beställde en taxi om en timme och den stränga tanten på andra sidan disken nickade till och försvann direkt för att sätta igång. Jag fick hjälp upp med väskorna enda in i den flotta suiten. Betjänten lämnade mig sedan i fred och jag kollade igenom rummet. Det fanns ett fint badrum direkt till höger i hallen, med stort badkar med alla olika sorters knappar, en kabin dusch och ett handfat. Jag gick in i rummet och såg den stora dubbelsängen som var stramt bäddad med vita lakan. På andra sidan rummet fanns det en platt-teve med en fin vit soffa och ett litet soffbord. Detta passade mig perfekt!
Jag drog upp en utav resväskorna på sängen och slängde av mig mina kläder och bytte om till en fin vardaglig klänning med svarta tights. Med min necessär under armen tog jag mig in i badrummet och borstade ut mitt hår som suttit i en tofs och lade på nytt lager smink. Jag fick dölja de trötta ögonen lite extra för att se normal ut och när jag kände mig reppresentabel ut tog jag på mig mina svarta stövletter och slängde i allt nödvändigt i en nitväska. Jag tog en utav rumsnycklarna och gick sedan ut och ner i receptionen.
”You can't go outside, miss.” sa den stränga tanten igen som mycket väl kände igen mig. ”There are fans outside.”
”Fans?” frågade jag förvirrat.
”Yes, you have to be escorted out to the cab.” jag kollade fortfarande oförstående. ”For safety reasons.” förklarade hon och det förvånade mig fortfarande att hon inte hade berättat varför där är fans utanför. Vem var det som hade checkat in på hotellet?
”I'll be escorting you.” sa en säkerhetsvakt som hade kommit fram bakom disken och lade en beskyddande arm runt om mig och ledde mig ut genom dörrarna. Blixtarna träffade mig som en knytnäve i magen och de började skrika. Jag kollade mig förblindat runt för att se vem det var de skrek åt. Men först när jag hörde mitt egna namn skrikas så förstod jag exakt vem det var dom skrek till... Mig. Säkerhetsvakten puttade mig in i bilen och stängde dörren efter mig. Jag gav snabbt adressen till chauffören som sedan sicksackade ut genom folkmängden och det var folk som bankade på rutorna. Det var den mest underliga känslan jag någonsin varit med om. Bilfärden gick hyfsat snabbt ändå trots den täta trafiken och jag kom snart upp i den höga skyskrapan. Receptionen på våningen var stilren och vitt över allt.
”I have an appointment with Cara Forbes at twelve o'clock.” sa jag till de unga tjejen i receptionen som satt och knappa på sin dator.
”Miss, Lloyd I presume?” sa hon och log upp mot mig och jag nickade. ”You can walk right in. It's the first door to the left.” fortsatte hon och jag gick dit hon pekade. Jag knackade lätt på den öppna dörren innan jag gick in och såg två män och en kvinna sitta och diskutera i ena änden utav det extremt långa vita bordet.
”Miss Lloyd.” sa kvinnan och sken upp. Jag gick tveksamt in och dörren slog igen bakom mig. Jag skakade hand med de två männen och kvinnan som jag antog var Cara Forbes.
”This is, Mr. Lovegood and Mr. Carlings.” presenterade hon männen i kostymer. ”Mr. Lovegood is the author of the script and Mr. Carlings is a deputy from Fox.” förtydligade hon och gjorde en gest mot mig att sätta mig ner. ”Okay, shall we start this meeting?” sa hon och log vänligt innan hon rättade till sin kavaj och började prata.

+19 Kommentarer till nästa del! :)