”The ones who's in duell tonight is, Chase and Lollitas.” Jag andades ut när jag kom av scenen och ännu en vecka hade jag klarat mig utan någon duell. Lucy åkte ut första veckan och nu är det bara jag och Chase kvar i Simons grupp. Vilket gjorde Simon mer och mer stressad dock han sagt flera gånger att han känner sig säker där han sitter just nu. Resten utav juryn gjorde det inte bättre att stressa upp den redan stressade Simon. Han visade inte det och det störde mig då jag frågade hur han mådde och så sa han att han mådde bra!
När Chase kom av scenen i slutet på showen som kvällens förlorare var han inte glad.
”You made it to week four, Chase. You should be happy.” utbrast jag.
”Easy for you to say!” spottade han mig nästan i ansiktet. ”You've got your pretty boyfriend and your famous friends. You will be famous anyway for hooking up with One Direction.”
”Don't you drag in my friends to this.” morrade jag. ”Don't you even mention them!” varnade jag.
”Why not? It should be an rule against famous people to even be in this competition.” fortsatte han och jag önskade att jag hade en pistol så jag kunde skjuta ett hål i det redan tomma huvudet som var täckt under det där ljusbruna håret.
”So you think I have no rights to be here then?” morrade jag. ”You are a really good friend you know that, asshole.” sa jag sarkastiskt och gick ett halvt steg närmare honom.
”What did you call me?” han tog tag i min arm och jag kollade honom rakt in i ögonen med ett stort hat i mina ögon.
”Get your hands of me...” sa jag och betonade varenda ord.
”Why don't you make me, bitch?” han hånlog mot mig och väntade på mitt nästa steg.
”I don't want to hit you.” mumlade jag.
”Scared?”
”I don't want to hit you.” sa jag högt nu och kollade honom trotsigt in i hans ögon.
”No, but I want to.” hörde jag en bekant och raspig röst bakom mig och det enda jag han se var en knytnäve flyga en halvmeter ifrån mitt ansikte och träffade Chase rakt på kindbenet. Jag hoppade bakåt utav ren reflex och fick upp mina händer över munnen i ren och skär skräck. Min reaktion fick mig att stelna till och jag kollade bara när Chase slängde sig över den krulliga killen som krossade mitt hjärta i minst tusen bitar. Det var först efter ett tag då när Chase fick in en träff på Harry som jag insåg att jag måste ingripa. Två studiomän kom före mig och började brotta bort dom från varandra och jag ställde mig mot Harry. Han stod och flåsade och tog sig för sin röda kind medan han kollade på mig. Adrenalinet föll på att sköljas ur min kropp och jag kände att mina tårar börja krypa ut från tårkanalen och jag bet mig lite i läppen.
”What's wrong with you!?” skrek jag mot honom med darrande röst innan jag knuffade mig förbi Harry och började springa där ifrån och hittade bakdörren ut i en gränd bakom arenan. Det kändes väldigt smutsigt här ute och det var riktigt mulet precis som om det skulle börja regna igen vilken sekund som helst. Det var redan blött på marken med några vattenpölar här och var. Jag kollade mig runt omkring och såg att det var mist tre olika sorters containers med stora svarta sopsäckar. Jag satte mig på huk mot den teglade väggen och slog mina bara armar om mig själv och gömde mitt ansikte. Hur kunde jag vara så dum och komma ut hit? Det var redan slutet på sommaren och kylan trängde in i min klänning. Den var rätt kort och slutade ovanför mina knäskålar och sedan en linnes liknande överdel med breda band över axlarna. Det som var ännu mer dumt av mig var att jag hade sparkat av mig mina högklackat efter jag kommit av scenen och nu kände jag den blöta asfalten under mina fötter. Jag snörvlade lite och tog upp huvudet och kollade på staketet som var på andra sidan gränden. Bakdörren öppnades och Harry kom ut och sökte med ögonen genom gränden tills han fick syn på mig och började gå mot mig och jag reste mig upp.
”Why don't you just go away, Harry?” sa jag trött och började gå längre ifrån honom. Jag kände att det började droppa från himmeln och det gick en ilning i mina fötter av kylan från asfalten och vattnet.
”Alison. Please stop, I won't stop trying to talk to you til you hear me out for real.” Jag vände mig om och drog undan en slinga fuktigt hår.
”What are you going to tell me, Harry? That you feel sorry for me? That you are sorry that you got caught?” han hade också stannat nu och dropparna från himmeln kom oftare nu och gjorde så att mina tårar smälte in med regndroppar som fastnade på mina kinder. Enda skillnaden var att mina tårar skapade grå ränker efter sig.
”No.” började han och började sakta gå närmare mig. ”I am going to tell you that I am really sorry. I didn't know what I signed up for and when Taylor told me to kiss her I didn't have a choice.”
”Everybody's got a choice.” muttrade jag surt.
”No, I didn't. But as fast as I got to know about that part I wanted to call you... to explain but I couldn't. This industry is the most mental place I've ever been in and you've kept me grounded.”
”I would have understood if you told me what was going on. But you didn't. You broke my heart. I... I realized that... that everybody was right about you. You were even worse than what people told me.” Jag huttrade till nu när regnet hällde ner över oss och mitt plask blöta hår låg tryckt mot mitt ansikte. Harrys krulliga hår var inte livligt utan låg platt på huvudet.
”What can I do to make you believe me?” frågade han desperat och nu stod vi bara en meter ifrån varandra.
”G-o-o back to your fake relationship. And leave me alone.” sa jag med skakig röst. Jag visste inte riktigt längre om det var på grund utav att jag var så pass nerkyld eller om det var för att jag grät.
”Don't you dare... Say that again.” morrade han nu. ”If there's something I won't do... Then that's it.” Jag skakade trött på huvudet.
”I opened up to you. After ten years I opened my heart up to someone and when I do I get reminded of why I closed from the beginning.” Jag kollade in i de sårade gröna ögonen medan jag pratade och jag slog mina armar om min blöta klänning. Efter ett tag bröt jag ögonkontakten och kollade ner på mina nästan blå fötter och när jag kollade upp igen hade Harry någon slags svart larv på överläppen. ”What are you doing?” sa jag förvirrat.
”Trying to make you smile.” började han med en mexikansk accent och jag kunde inte låta bli att le lite olyckligt. ”I love your smile, your eyes. Everything about you. I love you, Alison.” Han lät uppriktig och jag blev röd på kinderna. Jag kollade på honom igen och regndropparna föll ner på mitt ansikte. Mina tankar var som en enda klump just nu och jag kunde inte riktigt veta hur jag skulle reagera för än jag gjorde det jag längtat efter så pass länge på nu. Jag sträckte mig efter honom drog bort mustaschen och lät den falla i en vattenpöl innan jag tog mina armar runt om hans hals och tryckte mina frusna läppar mot hans. Hungern efter honom eldade upp inom mig och alla fjärilarna i magen vaknade till liv.
”Damn, your cold.” viskade han mot mina läppar.
”Shut up, and kiss me.” muttrade jag tillbaka och han log så att hans skrattgropar syntes och började kyssa mig och jag kände hans händer vandra ner för min rygg, över min rumpa och tog tag i mina lår och jag gjorde en ansatts och hoppade upp och låste fast mina ben runt hans midja. Hans händer stannade vid min svank och höll mig tätt intill honom medan vi fortsatte kyssa varandra i regnet. Tillsist var vi tvungna att sära på våra läppar för jag fick inte någon luft genom min näsa längre och jag la huvudet på hans axel och pussade hans hals med lätta läppar.
”You are really cold, Aly. You need to get warm.”
”Haven't you learned that body heat is the best way to warm a person.” sa jag och han satte ner mig på marken igen.
”I've heard that.” sa han och skrattade till. ”But I think it only work without the clothes.” sa han och flinade. ”But come on. We have to get back inside.” han la en arm runt mina axlar och pussade mitt blöta hår.
”Wait... I have to know something first.” sa jag och stannade upp och vände mig mot honom och granskade honom uppifrån och ner. Alla hans kläder var mörka efter regnet han såg lätt orolig ut för vad jag skulle säga. ”What will happen to the contract between you and Taylor?”
”It's broken because I couldn't go through with it.” jag nickade långsamt och försökte tänka rakt.
”Will you be meeting her again?” frågade jag osäkert.
”I don't know, Alison. But I won't do anything because I found a girl who makes me happy and I won't let her go. Ever! I promise.” sa han och tog mitt huvud i sina händer och fick mig att kolla honom rakt in i hans snälla ögon.
”What about the tattoo?” sa jag efter ett tag och han såg oförstående ut på mig. ”Your tattoos you got in New York.” sa jag och pekade på hans bröst och han släppte mitt huvud och drog upp sin tröja som avslöjade hans muskulösa överkropp och två fåglar på hans bröst.
”These are not to Taylor, Alison. I got them as a surprice for you.” jag tog upp min ena iskalla hand och han grimaserade när mina fingrar nuddade hans hud. Jag skrattade till lite medan jag följde konturerna med fingertopparna. ”They are lovebirds.” fortsatte han. ”When they find their mate they stick together the rest of their lifes and when one of them dies the other one gets so sad that it dies of depression.” Jag kollade tog bort handen och han drog ner tröjan igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”I love you too.” sa jag efter ett tag och såg ett leende sprida sig över hans ansikte och jag brydde mig inte längre om kylan.
”Do you like it?” frågade han innan han tog in mig i en kram.
”I love them.” sa jag och kramade honom tillbaka. ”Though, please if I die you have to keep living for both of us.”
”Will you do the same for me then?”
”I can't promise that.” nästan viskade jag mot hans bröst och insåg att jag skulle inte kunna leva utan honom nu.
”Good, because I would never live with myself if something happened to you even though it wouldn't be my fault.” sa han och böjde sig ner och kysste mina bara axlar lätt. ”And now we have to get back inside so you won't die in some sort of pneumonia.” sa han och tog min hand och flätade samman våra fingrar och vi öppnade dörren och gick in i värmen som slog mot mig.
”Where have you guys been!?” utbrast Simon och kollade på mig. ”Oh, my god. If Aly get sick now I will personally shoot you, Harry.” sa han irriterat och ropade till sig hjälp för att få mig torr. Harry höll sig till mig resten utav kvällen utan att släppa mig med sina ögon. En gång var han tvungen för jag fick byta underkläder också men så fort jag var torr och ny sminkad så kom han fram bakom mig och kramade mig bakifrån där jag stod.
”Beautiful.” viskade han i mitt öra och det gjorde mig knäsvag. Han hade själv hunnit byta om och föna sitt hår så även han var torr. Han kollade på oss i spegelbilden.
”Do we have to stay?” frågade jag och vände mig mot honom.
”I don't think so, why?”
”I want to go home.”
”Okay, to Zayn?”
”No, to you.” jag såg att hans ansikte sken upp och hade något helt annat i tankarna än vad jag hade och jag började skratta. ”I wanna kick your ass in billiard.”

+12 kommentarer tills den allra sista delen kommer upp! :')