Hela dagen spenderade vi i vattnet efter vi sovit ett par timmar. Vi båda var lite yra när det gällde alla tidsskillnader vi gått igenom för att ta oss hit och redan vid elva på kvällen orkade jag knappt hålla mina ögon öppna längre då vi båda låg på soffan och kollade på teve. Det var skönt att veta att vi kunde gå utan för huset utan att stöta på män med stora kameror, något som Niall tog som fördel då han sprang en runda runt den lilla ön medan jag låg och halvsov under i palm. Jag kunde inte låta bli att le för mig själv då jag såg hur lycklig han var över att få ta det lugnt utan att folk kollade på.

Jag vaknade upp i sängen med en sovande Niall intill mig, hans arm låg slappt över min mage, jag kollade på klockan som stod på nattduksbordet. Klockan var bara ett och jag var klarvaken, irriterat svor jag tyst för mig själv över allt resande den senaste veckan hade gjort att tidsskillnaderna hade varit min största fiende. Jag somnade ibland mitt på dagen då jag egentligen borde vara vaken och ibland blev jag hungrig mitt i natten. Men varje gång jag gick upp för att äta något blev jag pigg och kunde inte somna om. Jag hade inte berättat något för Niall men han kände på sig att jag inte var van vid detta.

Sakta men säkert kravlade jag ur den stora sängen och lät mina fötter komma i kontakt med trägolvet, försiktigt började jag gå på tå mot dörren som jag försiktigt öppnade och stängde lika försiktigt bakom mig innan jag satte ner hälarna på golvet och började gå mot köket. Det hade redan varit en kille här i eftermiddags och fyllt på hela kylskåpet. Innan han hade kommit hade det varit ett stort frågetecken för mig då jag visste att min pojkvän kunde lika gärna klassas som ett svart hål när det kom till mat.

Jag öppnade kylskåpet, tog fram mjölkpaketet och drog fram flingpaketet ur skafferiet. Det tog ett tag innan jag hittade skål och sked men när jag väl hade färdigställt min aptitretare tog jag med skålen ut i sanden. Jag satte mig ner under en palm som jag blivit rätt så fäst vid under eftermiddagen. Ett antal syrsor hördes längre bort tillsammans med vattnet som sköljde in över strandkanten. En månhalva lös upp vattnet, trots detta förblev ändå vattnet mörkt, dess oinbjudande färg fick en rysning att gå över mina armar. Under tystnad satt jag och åt på mina flingor och njöt utav nattens tystnad.

Den fuktiga värmen hade inte lämnat trots att det var natt, och jag kände att Nialls t shirt som jag hade på mig och mina hotpants klibbades fast mot min svettiga kropp. Jag var glad över att luftkonditioneringen inne i huset fungerade vilket hade varit vår räddare i nöden under de värsta timmarna mitt på dagen.

Danielle hörde av sig tidigare under dagen, nyfiken om vad jag tyckte om Nialls överraskning. Hon lät överlycklig över att jag gillade den och på något sätt hade jag på känn att hon var delaktig i överraskningen. Vårt samtal blev relativt kort då hon var tvungen att ta sig hem till London för att göra sitt sista jobb innan det var dags för henne att luta sig tillbaka och spendera resten utav hennes åtta månader genom att bara vara hemma. Något sade mig att det lät enklare för henne än vad det skulle bli, vi alla visste hur mycket hon älskar att dansa och det skulle bli svårt för henne att sitta stilla. Hennes sätt att prata med mig fick det att låta som vi aldrig blivit separerade för nitton år sedan. Vilket fick mig att tänka på allt jag har varit med om de senaste månaderna, jag hade gått från misshandlad hemma till en delägare av ett skivbolag, jag hade en familj med två systrar och jag hade fått flertal vänner som jag skulle behålla för livet. Men framför allt att jag hade fått en pojkvän som var alldeles för bra för mig.

Mitt liv hade bara börjat men ändå kändes det som en hel livstid sedan som jag bodde nere i den lilla källaren med en gitarr som saknade strängar, en hund som inte ens var min egna och en oöppnad dagbok. Niall hade vänt upp och ner på hela mitt liv genom att få mig att öppna den där boken, och egentligen, mitt liv hade börjat redan innan jag visste om det, precis den dagen då jag började chatta med Niall.

”What are you doing out here, babe?” jag rycktes ur mina tankar och kollade upp på killen som stod bredvid mig. Niall hade lyckats smyga upp på mig utan att jag märkt något, han väntade på ett svar med huvudet sned. Hans nakna överkropp hade blivit lagom brun under vår första dag i paradiset, på hans nedre halva hade han satt på sig ett par slappa shorts som satt lågt på hans höfter och avslöjade hans v linjer.

”You scared me.” påpekade jag och log mot honom innan jag vände bort blicken ut mot havet igen, jag satte ner min skål i sanden. Jag kände att han satte sig ner bakom mig och ett par starka armar drogs runt min övre kropp innan jag kände hans haka vila mot min axel.

”You can't sleep.” konstaterade han. ”You know, the first couple of months when we traveled a lot, I more or less slept all day and were up all night.” han pussade mig på halsen och jag lät min hand vandra över hans armar som höll mig tätt intill honom.

”It's been a lot these last couple of months and it's now everything comes to me.” erkände jag. ”I'm really overwhelmed.” mumlade jag lågt och lutade mig bakåt mot honom, jag kände hans rygg lutades mot palmen.

”I know the feeling...” började Niall och jag skakade snabbt på huvudet.

”No, you don't. I bet you want to, but you don't.” sade jag lågt med en mjuk röst så att han inte skulle ta illa upp. Hur mycket jag än önskade att han förstod de stora förändringarna för mig så skulle han bara förstå en del utav dem.

”Make me understand then.” bad han lågt med en viss smärta i hans röst, den sortens smärta jag försökt undvika. För jag visste inte riktigt hur jag skulle få honom att förstå. Jag bet mig lite i läppen och såg nu att himmeln började ljusna i horisonten, något som sade mig att morgonen var på väg och jag hade ännu en natt varit sömnlös.

”I don't know how...” sade jag lågt, mest för mig själv men jag visste att även Niall hörde. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och jag kände hans läppar pressas mot mitt huvud, en lätt puss pressades på min hjässa och jag suckade.

”When you became One Direction you already had your friends and family behind you.” började jag tveksamt i ett hopp om att jag skulle kunna förklara för honom.

”Yeah.” sade han lågt och väntade på att jag skulle fortsätta.

”... When all this crazy happened I only had you and all my friends. And it's not that it doesn't count... It's just, family is family... And there are so different energies between family and friends, do you know what I mean?”

”Yeah, actually I do.” sa han och skrattade bittert till.

”I've never had a family or any friends and all of a sudden... I've got everything and more than I could ever dream about.” jag kände att jag tappade fattningen om verkligheten och sögs in i min egna historia. Hur mycket jag än försöker glömma det förflutna så fanns det alltid där, för att påminna mig hur enkelt det är att bli skadad.

”My adoptiveparents didn't want that life I lived for their daughter, no parent does... I've never had those opportunities that a normal teenager would think is obvious. I've been eating the leftovers, I've been using boys clothing because I couldn't afford...” jag stannade upp och kände att några få tårar hade slitits loss från mina ögon och trillat ner över Nialls armar. Jag snörvlade till och suckade.

”What I am trying to say is that when you lose someone it stays with you, only reminding you how easy it is to get hurt. Now I've got some really amazing friends. I've got a family, that is more than weird because it feels like we know each other, but we really don't. It's weird, but I am thankful.” jag kände att jag inte kunde göra det mer klart för honom nu, tystnaden föll över oss och jag kände hans jämna andetag medan han fundera över det jag sagt.

”You know what?” frågade han lågt, jag skakade på huvudet och vände huvudet för att snegla upp på honom, han såg nervös ut men utan att tänka mer på det vände jag tillbaka huvudet och kollade ut över den ljusnande himmeln. ”I want to know everything about you.” mumlade han lågt. ”I want to be your family.”

Ena hans arm försvann och han började gräva i sin ena ficka på shortsen. Snart tog han fram ringen som jag bara sett en gång innan, ringen var minst lika vacker som förra gången.

”You said you would save it for a special moment.” mumlade jag lågt och kollade skräckslaget på ringen.

”And this moment is more than special. You and me on a island, just us. No cameras, no friends or bandmembers. No stupid swedish family that tries to kill you...” jag grimaserade över hans ord, jag vände upp min blick mot honom och han kollade ner mot mig. Han log lite innan han blev seriös igen. ”So... would you like to be my family?” hans sätt och fria var annorlunda i jämförelse med vad jag hade sett på ett fåtal filmer, men jag kunde inte låta bli att känna hettan över mina kinder och jag log upp mot den blonda killen. Hans tumme drog försiktigt bort tårarna som återstod på mina kinder.

”Yes.” sa jag och krokade tag med min hand om hans nacke, jag förde hans huvud ner mot mig och gav honom en ömsint kyss. Jag mumlade ännu ett ja mot hans läppar och han log. Snart vilade jag huvudet tillbaka mot hans bröst och kollade på medan han trädde på den vackra ringen på mitt ringfinger. Snart hade jag hans armar tätt runt om mig igen och jag höll upp min hand framför mig, vi båda granskade den i ljuset av soluppgången.

”Fits perfect.” mumlade Niall lågt.

”It's unreal,” viskade jag men jag visste att han kunde höra. ”It feels like all of this is going to disapear when the sun comes up and I wake up.”

”I'll stay right here, by your side, princess. Always.” sade han lågt och jag kunde höra att han log. ”And look, now when the sun comes up, and the reality set in... I'm still here, you're still here. This is real.” jag kände hans läppar mot mitt öra och jag kollade rakt in i solen som nu kollade upp över horisonten. ”This is our reality.”

Det var sista kapitlet någonsin av When The Sun Comes Up! Det kommer upp en epilog i morgon (En epilog för er som inte vet är ett kapitel där man får veta vad som händer efteråt!) :)

Hoppas ni har gillat den och jag hoppas ni är redo för överraskningen! Berätta gärna vad ni tyckt om denna fanficen ;p