”Är det okej om jag sover över hos en kompis?” jag hörde en suck på andra sidan.
”Hos vem?” frågade mamma på andra sidan.
”Eh...” jag hoppade till då jag kände Harrys stora varma händer på mina höfter som drog mig in i en mjuk kram bakifrån. ”Eh...” försökte jag igen då han uppenbarligen distraherade mig allt för mycket.
”Harry?” föreslog mamma och jag nickade och insåg inom kort att hon inte kunde se mig.
”Ja, han eh... försöker typ säga förlåt för allt och det känns som om det kommer dra ut på tiden.”
”Du är försiktig va? Ni använder skydd?”
”Mamma! Bara för att jag sover över här betyder inte det att vi ska göra något.”
”Okej.” hon lät uppgiven. ”Jag är bara glad att jag hör någon slags känsla i din röst. Han tar fram den gamla Isabella. Jag kände Harrys lockar kittla mot min kind då hans läppar tog kontakt med min hals. Jag fick hålla hårt i diskbänken som jag stod mot för att inte falla ihop. Hans starka armar vilade runt min midja.
”Jag antar det...” sa jag, lite osäker på vad jag skulle säga. ”Eh... Jag måste gå. Vi ses i morgon, godnatt.”
”Godnatt.” hon lade snart på och jag gav Harry hans mobil.
”Can you stay?” frågade han med låg raspig röst. Jag vickade mig runt i hans famn så vi stod ansikte mot ansikte. Jag nickade och log mot honom. ”Great.” sa han och log mot mig. Jag kände hans stora händer vandra ner över min rumpa och snart slog jag benen runt hans midja. ”You need to gain some weight.” mumlade han och jag märkte att han inte ens ansträngde sig.
”I know.” viskade jag och kollade ner.
”No, no. I didn't mean to hurt you. You're beautiful. I'm just worried about you, love.” jag kollade upp i hans gröna ögon. Han log lite mot mig. ”Sorry.” försökte han och han pussade mig på näsan och det fick mig att le.
”I want to show you something.” sa jag efter ett tag och Harry höjde på ögonbrynen men snart släppte han ner mig och jag tog hans hand i min och tog mig upp på andra våningen. Jag tvekade innan jag valde att gå höger och Harry fortsatte gå lydigt efter mig. Snart kom jag fram till dörren jag letade efter. Jag tände ena lampan och lös upp rummet med biljardbordet och gitarrerna. Min hand gled från Harrys och han satte sig på biljardbordet och kollade nyfiket på mig medan jag gick över till en utav gitarrerna med fint mönster på. Jag kollade tveksamt på Harry och han nickade som en bekräftelse på att jag kunde ta den. Han var fortfarande lite förvirrad då jag satte mig ner och drog tummen över strängarna för att kontrollera att gitarren var stämd.
”Do you play?” frågade han förvånat men jag svarade inte utan satte mig i skräddarställning med gitarren i knäet och lät fingrarna leka över strängarna som en bekräftelse på hans fråga.
”When I was younger, I saw my daddy cry, And curse at the wind, He broke his own heart and I watched, As he tried to reassemble it...” det hade varit så länge sedan jag sjöng. Rösten var raspigare än vanligt. Jag vågade inte kolla upp på Harry utan höll fokusen på ackorden. ”And my momma swore that, She would never let herself forget, And that was the day that I promised, I'd never sing of love if it does not exist...” jag lät tonen ringa ut innan jag började slå på strängarna igen.”...But darling, you are the only exception, You are the only exception, You are the only exception, You are the only exception...” jag kikade upp på Harry som satt och kollade som förtrollat mot mig och jag rodnade innan jag kollade ner på mina fingrar åter igen. ”...Maybe I know, somewhere deep in my soul, That love never lasts, And we've got to find other ways to make it alone, Or keep a straight face, And I've always lived like this, Keeping a comfortable distance, And up until now I had sworn to myself that I'm content with loneliness, Because none of it was ever worth the risk...” jag började på refrängen igen och lät sista ackordet spelas. Tveksamt kollade jag upp på killen som satt på biljardbordet. Jag bet mig lite i läppen och kollade ner i golvet framför mig.
”I don't know if it's normal but I'm so turned on right now.” mumlade Harry vilket fick mig att rodna ännu mer.
”Not really the reaction I was hoping to hear...” mumlade jag och gömde huvudet genom att luta mig fram så att mitt hår trilla ner för ansiktet som en gardin. Jag såg snart ett par fötter komma fram till mig och satte sig ner framför mig. Ett par händer tog bort gitarren jag höll i och lade den till sidan. Snart kände jag en försiktig hand under min haka och vinklade upp mitt huvud.
”I've got the most amazing girlfriend in the entire world.” viskade han lågt och smilgroparna poppade fram. ”You sing like an angel, and you are way better than me on the guitar.” han satte sig närmare mig så att våra knäskålar nuddade varandra. När hans hand försvann under min haka föll min blick ner igen och jag lade märke till den tydliga bulan på han jeans. Genast började jag rodna åter igen och kollade ner i mitt knä. ”I won't do anything until you tell me to, don't worry about it.” hörde jag den raspiga rösten lite tydligare nu. Tveksamt mötte jag hans blick igen.
”I'm tired.” sa jag och han nickade och ställde sig upp medan han sträckte ut en hand till mig. Jag tog emot den och när jag ställt mig upp drogs jag in i en beskyddande kram.
”You're my only exception too...” hans bröstkorg vibrerade mot mitt höra medan han pratade. Utan att förvarna mig slängde han upp mig över hans axel och ett skri kom ut ur min mun.
”H-Harry put me down!” fick jag fram mellan skratten. Allt jag fick som ett svar var bara ett djupt lågt skratt som sade mig att han hade väldigt roligt åt detta. Snart kände jag något mjukt under mig och jag släpptes ner från hans axel. ”You're right, I should gain some weight, that was just too easy for you.” muttrade jag och satte mig upp på hans säng. Han gick snabbt bort till hans garderob och drog ut en t shirt. Tveksamt gick han fram till mig och gav den till mig. Jag insåg snart att han gav mig ett val. Antingen kunde jag gå in i badrummet och byta om och låta honom slippa se mina ärr... Eller så stannade jag kvar och litade på att han inte skulle springa ut genom dörren. Tveksamt förblev mina händer vid min topps kant innan jag bestämde mig för att dra tröjan över huvudet. Jag vågade inte möta Harrys blick utan kollade bara ner över mitt bröst och mage. Ärren från de första operationerna var bara smått synliga men de som var cirka fyra månader gamla var fortfarande tillräckligt uppenbara för vem som helst kunna se. När jag kände en hand strykas över min kind slöt jag ögonen.
”Open your eyes, love.” mumlade han lågt. Jag gjorde som han sade och mötte hans ögon då han böjt sig ner mot mig. ”You're beautiful.” hans ögon var oroliga och blicken gjorde mig illa till mods då verkligheten kom i fatt mig och jag insåg att jag stod i bara bh. Men innan jag ens hade hunnit reagera tog Harry tag i t shirten han gett mig och trädde den försiktigt över mitt huvud. Medan jag drog på mig t shirten bäddade han upp och lät mig hoppa ner under täcket först medan han tog av sig sina jeans och t shirt. I bara boxers hoppade han ner under täcket efter mig och släckte den enda lampan som var tänd. Jag kände hans beskyddande arm runt om mig och drog mig in mot hans kropp så att min rygg trycktes mot hans bara bröst.
”Please tell me what you are thinking.” mumlade han mot mitt öra och jag slöt ögonen. Jag suckade tyst och gäspade innan jag öppnade munnen för att börja prata.
”Did you ever think about me?” han visste att jag menade de elva månaderna vi spenderade ifrån varandra.
”Every second of every day.” mumlade Harry och hans arm om mig hårdnade.
”How come you never called? Or texted?”
”Because I knew you would never answer me. I was the one who did something really stupid. And I will regret it all my life. I almost lost you.” han pussade min nacke innan han fortsatte. ”I laid here, right here, for so many days, dreaming about what it would be like, waking up with you next to me. How you would look like when you woke up and realized I was watching you. How your cheeks turns bright red when I say something that makes you uncomfortable. When...” jag kände att hans andning ökade och klarade inte av att fortsätta. Jag visste inte vad som hänt här inne egentligen, han kunde ha blivit galen och jag hade inte vetat. Långsamt vände jag mig om i hans grepp och jag kisade för att kolla in i hans ögon. ”I was so sure that I've lost you that I was even thinking about...”
”Don't say it.” viskade jag plågat och strök försiktigt över hans kind för att fånga upp en tår. ”I made a really bad decision when I told my sister to tell you that I was dead. I thought you've moved on... That you wasn't even thinking about me anymore.”
”I did.” hans röst var sorgsen. ”Everyday.”
”Then why didn't you try to live for us both?”
”Because I wasn't strong enough...” viskade han och kollade bort från mig i det dova ljuset. Man såg på honom att han var rädd att jag var besviken.
”It doesn't matter anymore.” sa jag med skakig röst. ”I'm here now.” jag lade en hand på hans kind och snuddade mina läppar över hans fuktiga. ”I'm here.”

+22 Kommentarer till nästa! :)

Blev inget dirt i denna men det kommer! Jag tror jag hinner skriva klart denna fanficen innan jag åker till USA om jag ska vara helt ärlig. Vi är faktiskt inne på dom sista kapitlen! Snart kommer även en tävling upp om en plats i nästa fanfic! Håll utkik ;)