”Thank you for coming, but I don't think this was a good idea.” sa jag och reste mig trött upp. Jag skakade hand med poliserna ännu en gång.

”It was nice meeting you, Mr. Horan.” sa de båda samtidigt och Paul visade dem ut genom dörren. Jag tog mig ut bakom dom och gick ner för hallen in i omklädningsrummet där Harry stod med bar överkropp och pratade med Zayn.

”What the hell was that all about?” fräste jag irriterat mot den lockiga killen som kollade förvirrat upp.

”Why are you angry?” frågade han förvirrat och drog upp dagkedjan till hans svarta jeans.

”What do you think!? She needed to talk to them, you should mind your own business.”

”I'm not the one who broke the promise that she didn't need to talk to the police.” hans mörka röst höjdes lite utav irritation och trots att han var mycket längre än jag gick jag stöddigt fram till honom.

”Mind your own business. I did what's best for my girlfriend!” gormade jag irriterat.

”Your girlfriend?” sa Harry och plötsligt slappnade hans ansiktsdrag av. ”That's not the case, I know it and you know it. You're not even there yet, dude.” Zayn gick fram tyst till spegeln och började fixa med håret medan Harry tog på sig ett par skor. Tystnaden blev för mycket till sist och Harry öppnade munnen igen.

”She's furious with you!” utbrast Harry och flängde ut med armarna. ”Don't you think it was a pretty dick move to make her tell her story, only a few days after?” Jag förblev tyst och drog av mig min tröja. ”Dude, she is broken! After we went outside she broke down in tears.” skuldkänslorna blev allt större och jag kliade mig i pannan och letade efter mina byxor som jag skulle ha inför första akten. Tillslut gav jag upp och kollade på min lockiga kompis.

”Where is she?”

”She's asleep in your bunkbed in the bus, I helped her out with some of your clothes ans she fell asleep pretty fast under your duvet.” sa han och ryckte på axlarna. Jag kände lugnet fylla mig men jag var ändå orolig över att inte ha henne närvarande. Harry måste ha märkt min osäkerhet och han flinade. ”Don't worry Romeo, she's safe, Paul got some of his men guarding the bus and I am not going near her. Do you know when you feel that relative conection with someone?”

Jag ryckte på axlarna och satte på mig byxorna som varit upphängda på en galge med mitt namn på.

”Well, I have that big brother feeling when I'm around her. So I think I'll just go with it...” jag kollade upp på Harry som nu var fullt på klädd och stod med armarna i kors över bröstet och gav mig en moderlig blick. Jag sträckte på mig lite och höjde ögonbrynen, smått road över vart denna konversationen skulle gå. ”Don't break my sisters heart...” han såg överdrivet hård ut och drog ihop ögonbrynen och försökte hålla en hård min. ”... O-Or else.” stammade han skakigt fram till sist innan han brast i skratt, jag kunde inte längre hålla mig.

”Way to go, big brother.” fick jag fram mellan skratten och Harry rufsade mig roat i håret innan han satte sig ner för att bli sminkad.

”Thank you so much for coming, and we'll see you soon!” skrek Liam över stadion och vi sjöng den sista låten tillsammans innan vi sprang ut från scenen och in i våran loge som var precis bakom scenen. Jag lade mig ner på golvet för att svalna av, svetten klibbade fast mitt hår i pannan och jag drog irriterat bort det, jag ryckte till då fyra killar flög över mig och vi alla hamnade i en hög på golvet.

”This was amazing.” suckade Liam lättat. ”I was actually pretty nervous tonight.” erkände han innan han försökte få Zayns fot ur sitt ansikte.

”Why?” frågade Zayn och rullade av högen och lade sig ner bredvid mig.

”I don't know. Can be all the drama that has been going on.”

”I agree, it feels like we're in a really bad episode of Gossip Girl.” sa Louis och vi alla började skratta åt hans liknelse.

”Louis, you're Serena!” sa Harry roat och satte sig ovanför mitt huvud.

”Why!?” utbrast Louis buttert och började leka med en boll som han hittat någon stans.

”Because you got the best arse.” sa Zayn enkelt och ryckte på axlarna innan han ställde sig upp och gick fram till spegeln så som han alltid gjorde. Trött reste jag mig upp och mina tankar flög iväg till tjejen som låg i min säng ensam.

Jag reste mig upp och drog av mig de svettiga kläderna innan jag trött tog på mig ett par mjukisbyxor och lade en t shirt över axeln.

”I'm out guys, I have to make stuff right.” sa jag och självklart började de göra irriterande puss ljud.

”As a big brother I have to say... be gentle or else.” Harrys röst var mörkare och djupare än vanligt och han gav mig en hård blick.

”Keep on working on that, while I am making this right.” sa jag och klappade honom tröstande på axeln innan jag gick ut genom dörren och ner för korridoren.

Ju längre tid gången ut till bussen tog ju mer började rädslan göra sig påmind, rädslan över att hon kanske inte fanns kvar. Att hon stuckit under tiden jag hade varit uppe på scenen, det fick mina ben att skynda på lite extra och slutligen började jag springa.

Det var riktigt kyligt då jag slutligen kom ut, tröjan som jag bara slängt över axeln var inte till någon hjälp, när jag kom fram till bussen stod det fortfarande kvar en vakt utanför.

”Is she in?” frågade jag oroligt och han nickade medan han öppnade dörren åt mig. Jag klev in i den varma bussen som var helt nersläckt förutom en liten sänglampa som lös från min säng. Rullgardinerna var helt nerdragna överallt och ju närmare jag gick desto mer orolig blev jag över att det faktiskt inte satt någon i min säng.

Men när jag kom tillräckligt nära såg jag den lilla tjejen som betydde så oroväckande mycket för mig, iklädd i en utav mina vita t shirts som nådde ner till hennes knän vanligt vis men hade halkat upp och avslöjade mina boxers under till. Hon hade sparkat av täcket och satt sig halvt upp, hon läste ur sin mammas dagbok.

”Is it good?” frågade jag och hon hoppade till. Det var uppenbart att hon inte hade hört när jag kommit in, Madison drog bak en lock bakom örat innan hon stängde boken och kollade tveksamt upp på mig. Hennes bruna över var sorgsna och det syntes att hon hade gråtit, hennes kinder var mer puffiga än vanligt utav alla tårar som fallit ner för dom. När Madison inte svarade satte jag mig ner på kanten av sängen och utforskade hennes vackra ansiktsdrag. Hennes fylliga läppar som putade ut en aning, den lilla hakan, de bruna ögonen som var formade som en katts, hennes höga kindben och den lilla näsan. Hon var inte allt för smal, utan mer kurvig och hade de där formerna som jag älskade på en tjej. Allt med henne var perfekt!

”I'm sorry.” sa jag till sist och släppte inte Madisons vackra ansikte med mina ögon. ”I didn't mean to make you upset, and it wasn't supposed to turn out like this.” min röst lät nästan desperat och jag stängde munnen i ett hopp om att tjejen framför mig skulle reagera men det gjorde hon inte utan hon kollade bara stint på täcket som var slarvigt nerdraget till hennes fötter. ”I think my anger got the best of me, you have no idea how furious I am. To know what they have done to you, and I am absolutly positive that if I ever see them I'll kick their arse.”

Madison bet sig lite i läppen men hon vägrade kolla på mig.

”They have done something to someone that I care a lot about and I'm not handling it very well, because I should have been there.” jag suckade och sparkade av mig skorna som jag slarvigt satt på mig innan.

”The swedish embassy sent those two men here, me and Paul were a bit surpriced to say the least when someone told us that the police were here. We kind of paniced and I made it clear to them that you wasn't ready. But they insisted so they could take the brothers under arrest. And that's when Harry and you came into the room and I a bit jealous that you had a great time without me. And instead of supporting you I didn't do anything.” Madison svalde hårt och försökte att undvika min blick då hennes ögon landade på min bara överkropp, snart gick de tillbaka till att stirra rakt in i väggen framför henne. Jag gäspade och gnuggade mig trött i ögonen, det hade varit en riktigt lång dag.

”You don't have to explain that stuff with Harry because I sorted that one out with him. It was just all a misunderstanding and I am truly sorry for not being there today and helping you out, telling them to stop.”

När jag tillsist insåg att det inte gick att få fram någon reaktion ur Madison framför mig drog jag ut en utav lådorna under sängen och tog fram extra täcke och kudde som jag slängde på golvet i riktningen mot sofforna längre fram i bussen.

Precis när jag skulle resa mig upp tog en liten hand tag i min handled, hon kollade skräckslaget på mig med sina bruna ögon.

”Where are y-you going?” stammade Madison oroligt.

”I'm sleeping on the couch.” konstaterade jag och nickade i riktningen mot sofforna.

”P-Please, stay.” hennes oroliga ögon skar i mitt hjärta och jag reste mig upp för att dra av mig mjukisbyxorna. Hon hoppade längre in i sängen och lade undan dagboken försiktigt i en utav skåpen som fanns ovanför hennes huvud. Jag hoppade ner bredvid henne i den trånga lilla sängen och drog upp täcket över oss, hon lade sig på sidan med ryggen mot mig och jag slöt upp bakom henne med armarna runt henne. Försiktigt drog jag Madison tätt intill mig och fick känslan av att jag aldrig ville släppa henne.  

+22 Kommentarer till nästa del :)