”I want you to move in to my appartment.” konstaterade Niall medan vi plockade ner tallrikarna i diskmaskinen. Vi hade klätt oss för att ta oss ut för dagen, vi hade fortfarande inte hört något från Danielle, vilket gjorde mig nervös.

”Why?” Jag bet mig osäkert i läppen, han stängde diskmaskinen med foten och lutade sig mot diskbänken.

”I want you to be safe.” sa han enkelt och ryckte på axlarna innan han ställde sig upp och gick mot mig. Nialls stora händer tog tag runt min midja och lyfte upp mig på bänken.

”Don't you think, I'm more safe with Danielle than alone?”

”Don't forget that Danielle is going to work next week and won't be home.” påpekade han och jag nickade medan jag lade mina armar runt hans hals, han ställde sig mellan mina ben och lät hans händer vila på mina lår. Niall pussade mig på näsan och jag rynkade den, ett fnitter släpptes från mina läppar.

”Let's get your things, and we get over to my place.” föreslog han med en låg förförisk röst, den tonen han visste jag var svag för. Jag nickade och log lite mot Niall, han placerade en hand mot min svank och pressade mig närmare honom. Han kände min motsträvighet och lutade sin panna mot min, hans blå glittrande ögon kollade in i mina bruna.

”I still have a present for you that's waiting.” försökte han och jag skrattade roat till.

”I don't need more gifts, I've got enough gifts to start a Zoo.” mumlade jag lågt och nu var det hans tur att skratta.

”Okay then, princess. Let's get out of here.” han drog sig bakåt en aning och hjälpte mig ner från bänken.

”Princess?” frågade jag och höjde på ögonbrynen men jag fick inget svar utan bara en puss på kinden som hade det gulnade blåmärket som knappt syntes längre.

Jag föreställde mig Nialls lägenhet som en ungkarlslya, med flipperspel, dyra spelkonsoller och ironiskt mycket smutstvätt på golvet. Man kan väll säga att jag imponerad när han låst upp dörren till en ren och stilfull lägenhet. Hela byggnaden var gammal men man såg att lägenheten var nyligen renoverad och kombinationen mellan nytt och gammalt var perfekt. Vi kom in i en hall som var liten och innehöll endast en spegel och ett litet bord där ett par nycklar låg.

Niall höll fortfarande i min hand då han guidade mig in i lägenheten som var stor och öppen. Köket och vardagsrummet satt ihop med varandra, det enda som skiljde dem åt var en bardisk med ett par skinnklädda barstolar. Vardagsrummet var stort och öppet, med fönster som vätte ut mot gatan, en stor plattskärmsteve hängde på väggen med en fin ekbänk under till som innehöll vissa spel och vissa filmer. Framför teven fanns det en stor skinnsoffa och ett enkelt glasbord.

”What do you think?” frågade han och släppte min hand för att slingra sina armar runt mig och kramade om mig bakifrån.

”You call this an appartment...” konstaterade jag förvirrat. ”It's like a house!” ett lågt skratt hördes bakom mig innan han pussade mig lätt på kinden, han släppte taget om mig. Niall tog min hand och ledde mig igenom vardagsrummet.

Han visade mig runt i lägenheten och beordrade mig att stanna här medan han var nere och hämtade mina saker i hans bil. Jag gick nyfiket upp för spiraltrappan som ledde till en lite övervåning, jag kom direkt in i hans sovrum som var fint och stilrent inrett precis som resten utav lägenheten. När jag tog mig ner för trappan igen stod han åter igen i vardagsrummet och kollade nyfiket på mig, mina grejer hade han satt åt sidan på golvet.

”What?” frågade jag nyfiket när han följde mig med blicken då jag kommit ner för trappan. Niall drog mig in i en kram och pussade mig på huvudet.

”You're beautiful.” sa han lågt och fick mig att rodna. ”Okay, so what do you want to do? I'm all yours today.” han tog ett steg tillbaka och visade tydligt att han stängde av mobilen och lade den åt sidan så som att han nu var avväpnad. Jag ryckte på axlarna och han funderade lite själv innan han tog min hand och ledde mig bort till soffan. Niall beordrade mig att sitta innan han försvann åter igen.

”What are you doing?” frågade jag nyfiket och vände mig om. Han släpade ut en stor brun låda ur garderoben och satte den snart tungt ner på golvet framför mig. ”What is this?” frågade jag förvirrat och kollade upp på den blonda killen som flinade mot mig.

”Well, I was talking about a gift earlier...” började han och jag höjde på ögonbrynen och väntade på att han skulle säga att han skojade. Den bruna lådan var alldeles förstor för att det bara skulle finnas en liten nalle björn i.

”I don't want anything more than I already have.” konstaterade jag och satte mig i en strejkande position för att visa att jag tänkte inte röra den stora lådan. Vad som än fanns där i skulle få mig att må dåligt om jag tog emot det. Han satte sig ner bredvid mig och log lite mot mig.

”Stop.” muttrade jag och han log bredare. ”Stop!” utbrast jag, det fick mig att hålla en sur min då min pojkvän satt framför mig och flinade.

”Okay, if you won't open it I will, because you deserve this.” sa han till slut och jag fångade precis upp hans händer innan han fick chansen att börja dra av tejpen.

”Why are you doing this?” frågade jag tveksamt och ledde bort hans händer från lådan.

”What?”

”I'm not a charitycase.” sa jag och drog lite tveksamt på munnen. Förvirrat drog Niall ihop sina ögonbryn och fångade upp mina ögon med hans, han såg nästan sårad ut över det jag hade konstaterat.

”Who said anything about charity?” frågade han oroligt och kollade förvirrat på mig. ”Have someone been rude to you? Said something bad? I'll outburst in some kind of anger if anyone have tried to make you feel bad.” började han babbla på och utan att han tänkt på det hade den där överbeskyddande delen av honom hoppat in igen. Jag suckade och skakade bara smått besviket på huvudet över att han inte svarat på min fråga.

”You are the only one for me.” avbröt Niall till slut tystnaden. Han pausade innan han fortsatte. ”You're kind of my princess. And I want to take care of you, make you feel like one.” förklarade han och ryckte på axlarna och log mot mig.

”I'm your princess...” mumlade jag tveksamt och kollade upp på den blonda killen framför mig som nickade. ”What is in there...?” sa jag med en sarkastisk röst ”A castle?” ett lättat skratt kom från Niall när han insåg att han klarat sig igenom den kniviga situationen jag satt honom i.

”Something like that.” han pussade mig på kinden innan jag släppte hans händer och tillät honom att öppna lådan, mesta dels innehöll den vita fluffiga små kuddar så att innehållet inte skulle skadas. Han började med att ta upp en vit ask med en ny telefon i.

”This is the most important thing in here, I want to be able to call you.” han gav mig iPhone asken och jag bet ihop för att inte säga att det hade räckt med en gammal mobil som jag hade innan. Han tog sedan upp ytterigare en vit låda som var större när jag såg vad den innehöll drog jag ihop ögonbrynen.

”My computer is just fine.” klagade jag.

”And it's old, you need a new one.” konstaterade han. ”Plus it's still a bit slow after the rain it had to go through.” jag tystnade då han gav mig en varnande blick och jag lade lådan med den nya datorn åt sidan. Han plockade nu upp olika påsar och lådor som jag inte helt fattade vad de innehöll. När Niall lade dem på soffbordet gav jag honom en nyfiken blick.

”Clothes, and shoes.” förtydligade han och jag öppnade munnen för att klaga över att jag faktiskt hade kläder. ”And that's not from me actually...” sade han snabbt innan jag fick fram ett ord. ”It's from the management, they want you to look nice when you're out and about...”

”You know that you just told me that I look awful in my own clothes right?”

”No! It's just that you don't have that much clothes, and to be honest, I think they actually like you...” försvarade han sig snabbt och jag suckade innan jag tillät honom att plocka upp ytterligare ett par skokartonger och påsar med kläder. Jag hoppades på att ett par converse skulle finnas i någon utav lådorna så jag faktiskt kunde gå. Han plockade fram det sista ur lådan som var ett par böcker som tydligen skulle underhålla mig medan Niall var bortrest. Det fanns plastpåsar och kartonger över allt och jag suckade tungt då jag kollade på röran.

”I'm not quite sure what I should say...” erkände jag efter ett tags tystnad.

”You don't need to say anything.” sa Niall och slöt upp de sista centimeterna mellan oss. Han puttade mig försiktigt bakåt så jag lade mig på rygg på soffan med honom över mig. Våra läppar särades inte en enda gång men blev snabbt avbrutna då någon ringde på dörren. Förvirrat kollade Niall ner på mig och jag log lite mot honom innan han ursäktade sig iväg mot dörren.

När han kom tillbaka hade han Danielle tätt efter sig som var vit och grön i ansiktet samtidigt.

”Danielle.” sa jag förvånat för att hälsa på vår oönskade gäst.

”I need to speak with you.” sa hon och svalde hårt. Niall gav mig en konstig blick och jag skakade förvirrat på huvudet för att visa att jag inte hade en aning om vad som pågick.

”Okay, what's going on?” frågade jag.

”I need to speak with you... Alone.” hon uttalade sista ordet så tydligt att det nästan skrämde mig. Jag följde med henne in i badrummet som låg intill och hon stängde dörren bakom sig innan hon låste den ordentligt. Danielle satte igång kranarna i vaskarna, duschen och badkaret innan hon vände sig mot mig igen.

”What is going on? Did you get the results?” frågade jag förvirrat.

”Oh, yes, I got the results!” väste hon och spände blicken i mig, hennes oroligt bleka ansikte var skrämmande. ”And we need to retake them and get to a doctor... Because they mixed our blood up and one of us, according to this paper.” hon viftade med kuvertet som hon höll i handen, hennes bruna ögon var panikslagna. ”... one of us is pregnant!”

 +26 Kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar: