Förvirrat öppnade jag ögonen, min syn var fortfarande suddig då jag kollade upp i ett vitt tak, mitt huvud kändes tungt som om det vore fullt med cement. Vart var jag någonstans? Oroligt vred jag på huvudet och möttes utav Lokis blöta nos, han slickade över min kind.

”Ew, Loki. Sluta.” jag vred bort huvudet och satte mig långsamt upp. Jag tog mig för huvudet då den konstant dunkade känslan fortfarande fanns vid tinningarna. Loki skällde glatt till bredvid mig på sängen jag låg i och jag gav honom en ogillande blick.
”Hur kom du hit?” frågade jag förvirrat och han gav mig en suck som svar. Jag kollade mig omkring i rummet, de rosa väggarna lös upp rummet, de gamla möblerna matchade varandra, men det var inte allt för vuxet då det var tydligt att en liten flicka bott här inne. Sängen var en liten säng med höga stolpar i var sin ände som ett par vita gardiner var bundna mot. Gunghästen längre bort i högra hörnet såg ytterst oanvänd ut och dockorna var fortfarande i sin orginalförpackning. Jag kollade på nattduksbordet bredvid som innehöll en prinsess sänglampa, ett glas vatten och en huvudverkstablett var framlagd. Mina händer greppade snabbt vattenglaset och tabletten och lät tabletten glida ner i halsen innan jag långsamt reste mig upp. Mina fötter kom i kontakt med en mörkblå heltäckningsmatta, den var mjuk under mina strumpklädda fötter. Nyfiket gick jag över till den gamla byrån och kollade på de olika fotona, med en skakig hand tog jag upp ett foto, ramen var dammig. Försiktigt drog jag bort dammet med min hand, en mycket yngre Danielle höll om en tjej som var väldigt lik henne, jag antog att det var hennes syster... Vår syster. Jag satte försiktigt tillbaka den och kollade in i spegeln framför mig som hängde ovanför byrån. Träramen runt spegeln höll ett antal foton på plats.

Mina ögon fastnade snart på ytterligare en ram som stod i mitten på byrån, oroligt tog jag upp den och strök av dammet på även den, längst ner stod det ingraverat mitt namn, på en silver platta. Jag tog ögonkontakt på den lilla tjejen i sjukhusbaljan, hon var inlindad i en rosa filt och hade en liten rosa mössa på huvudet. Hon såg så oskyldig ut, så sårbar och ömtålig.

Snart tog jag fokus på den brutna tjejen i spegeln, hon kollade skrämt tillbaka på mig, hon hade ringar under ögonen och var likblek i ansiktet. En tår letade sig ner för min kind medan jag vände mig om och kollade mig runt i rummet. Detta skulle varit mitt rum. Jag lade försiktigt ner fotot på byrån innan jag tog ett steg för att ställa mig i mitten utav rummet, jag pressade samman läpparna för att inte släppa fram snyftningarna.

Loki gnydde till från sängen och jag gav honom en ledsen blick innan jag lade märke till kvinnan som stod i dörröppningen. Jag hade inte lagt märke till att någon öppnat dörren, jag undrar hur länge hon har stått där.

”This is my room.” viskade jag nästan fram med en skakig röst, hon svalde synligt innan hon tog ett steg in i rummet och kollade sig omkring.

”Yeah, I suppose it's not much.” sa hon med sin brytning, hennes röst lät ansträngd.”Danielle, told us...” hon pressade ihop sina läppar och jag såg att tårarna i hennes ögon var på väg att svämma över.”... She told us about, your past. Why you get these attacks. And, Madison, we never...” hon tog ett djupt andetag.”... ever wanted that for you. We thought we gave you a better life, by giving you away.” hon drog bort en tår från sin kind och log lite. ”Your parents were having trouble with having one of their own, and we thought that you'd be like their little princess, you'd be happy. But still, we didn't decid to give you away, until just minutes before the birth. That's why, this is still here.” hon kollade runt omkring sig i det rosa rummet. ”I wanted my child to have the best, but instead it turned out like a horror movie.” hon klarade inte av att prata längre, hon böjde ner huvudet och en ljudlig snyftning föll från hennes läppar, jag drog bort några utav mina egna tårar och jag spände käkarna för att inte bryta ihop. Hon var minst lika bruten som vad jag var, ett antal skakiga andetag kom från mig och jag svalde hårt.

”C-Can I hug you?” stammade jag fram och kände att jag kunde inte hålla tillbaka hulkningen av gråt som låg och väntade på att bli frisläppt.

”Of course, my child.” sa hon grötigt och öppnade sin lilla famn. Jag gick snabbt fram och kramade om den korta kvinnan som jag egentligen borde kalla mamma. Värmen och de försiktiga armarna runt omkring mig var fyllda med kärlek, de spändes lite extra då de insåg att jag kramade tillbaka. Ojämna andetag puffades ut medan vi syftade tillsammans och jag gav ifrån mig ett stön då jag insåg att jag snart inte hade några tårar kvar.

”I'm sorry.” viskade hon i mitt öra, jag visste inte vad jag skulle kalla henne. Mamma lät fel och jag visste inte hennes riktiga namn.

”It's not your fault.” sade jag skakigt och drog mig bakåt, hon släppte genast och kollade upp på mig med svullna ögon. Hon gav mig ett svagt leende.

”You're so strong, you are very independant. I can't see how this ain't your father and my fault. If we would have done the right thing, you'd never have to go through all of this.”

”Why didn't you just give all of this back?” frågade jag och kollade över axeln för att se Loki börja tugga på en nalle.

”Loki!” utbrast kvinnan/mamma/vad jag nu borde kalla henne.

”How did he even get here?” frågade jag förvirrat.

”He's been with us for the last couple of days. And for your other question, I think we all should just sit down and eat some nice homecooked meal. What do you say?” sa hon och tog ett djupt andetag och samlade sig. Hon torkade bort de sista tårarna och jag log lite mot henne, jag nickade. En hand sträcktes ut mot mig och jag tog den. Vi kom ut i en hall som jag genast insåg att det var en övervåning, innan jag fick chansen att sätta min fot på trappan stannade hon upp och kollade på mig.

”Oh, and you can call me Pat.”

Middagen var god och trots alla tårar som fällts lite här och var, var det en väldigt positiv skara som satt runt bordet. Danielle, Sarah, Pat, Jon och jag, det kändes naturligt på något sätt. Oron över att behöva sitta en hel kväll med dem fanns inte längre kvar, utan hade ersatts med en känsla av att jag till och med ville stanna längre när Danielle konstaterade att vi borde dra oss tillbaka.

”I promise, I'll clean up your room better next time.” sa Jon med sin mörka stämma och blinkade till med ena ögat då vi stod vid dörren för att säga hejdå.

”It's alright.” sa jag och sköt bort hans erbjudande. Loki sprang omkring bland våra fötter och var ivrig över att komma ut genom dörren. Jag gav Sarah en kram, hon var väldigt lik Danielle fast hennes hår var rakt och hon var i samma höjd som Pat.

”Don't be a stranger alright? If you ever come to Manchester you have to come and visit.” konstaterade hon.

”I will.” sa jag och log mot henne innan jag gick över till att krama Pat och Jon.

”And I want you to come and visit as often as you can, alright?” konstaterade Pat, hon var mer bestämd än vad Sarah hade varit med sin inbjudan.

”Take care squirrel.” sa Jon och rufsade till mitt hår.

”Bye.” ropade Danielle och öppnade dörren, hon flög nästan ut då Loki började dra i kopplet och vi tog oss ner för verandan och ut till bilen som väntade. Utmattad satte jag mig i passagerarsätet och Loki satte sig snällt i mitt knä och lade sig snart ner då motorn satte igång.

”It wasn't that bad, was it?” sa Danielle glatt och log mot mig innan hon körde ut på vägen och började köra in mot London centrum igen.

”No, it was really nice.” sa jag och log mot fönsterrutan och kollade ut på mörkret som redan lagt sig över de få husen som var uppradade. Ju längre in centrum vi kom, ju fler bilar mötte vi, bostäderna blev allt tätare och folket gick omkring på trottoarerna och såg ytterst glada ut.

”Thank you for making me do this.” sa jag och vände mig mot Danielle, hon stannade vid ett rödljus och kollade på mig.

”What are sisters for? Besides, I like being the big sister, I can feel the power!” det sista sade hon med en ondskefull ton på rösten. Jag himlade med ögonen och skrattade lågt, mina fingrar lekte lite med Lokis päls och han låg och njöt utav den lilla behandlingen av massage jag gav honom. Det gick rätt snabbt att ta sig fram till Nialls, och jag antar, numera min lägenhet.

”Are you sure you don't want to sleep at my house? It's been a long day.” frågade Danielle tveksamt och jag log mot henne.

”No, I'll be fine. You need your sleep if you are going to travel tomorrow.” min ton på rösten fick henne att stöna till utav irritation.

”Don't remind me. But are you sure?”

”Yes, I'm sure.” sa jag och kramade om henne hårt. Loki kollade irriterat på mig då jag satte ner honom på sätet och stängde dörren. Jag tog mig in genom porten och upp till lägenheten som stod och väntade på mig i totalt mörker. Jag tände ett antal lampor efter jag låst ordentligt runt om mig, när jag kom in i vardagsrummet hoppade jag till utav skräck då jag såg en mörk skepnad stå intill väggen vid teven, men såg snart att det bara var en utav Nialls golvlampor. Mina nerver var inte pålitliga just nu och när jag lade märke till att jag hade glömt min skinnjacka som jag lagt i baksätet på Danielles bil stönade jag irriterat till.

Jag hoppade skräckslaget till då någon knackade på dörren och jag muttrade en rad svordomar innan jag tog mig mot dörren. Det var förhoppningsvis bara Danielle som skulle lämna jackan, jag drog bort säkerhetslåset och vred om låset.Jag slet upp dörren och suckade då jag fick syn på vem det var... Denna gången var jag i alla fall beredd.

+26 kommentarer till nästa del! :)

Dagens Kommentar: