Grace ord ekade i mitt huvud, det var vårt tecken på kärlek och jag ville så gärna svara henne, jag ville förklara för henne att jag endast var hennes, men istället höll jag tillbaka orden och tvingade mig själv till att somna med en enda tanke i huvudet att jag aldrig skulle släppa henne. Det hade inte slagit mig förrän nu att jag hade saknat henne så overkligt mycket att det gjorde ont i hela min kropp, nu när den bakfulla tjejen låg insvept i min famn ville jag aldrig släppa taget, det skulle bara göra för ont.

Jag fick dåligt med sömn då Grace bestämt sig för att drömma mardrömmar hela natten och rörde sig ständigt oroligt under tiden hon mumlade, då jag lovat mig själv att aldrig släppa taget om henne fick jag följa med i hennes rörelser. Om hon rörde sig, rörde jag mig, vi var som två magneter som konstant samarbetade.

Lättnaden föll över mig då morgonen kom och vi hade tagit oss igenom natten, försiktigt lättade jag greppet om tjejen som låg uppkrupen mot min sida och sökte efter värme. Försiktigt drog jag mig bakåt och tog jag mig ur sängen för att så tyst jag bara kunde ta mig in på toaletten, jag kollade mig trött i spegeln. Jag hade påsar under ögonen, mina lockar var i en enda röra uppe på mitt huvud, några röda märken från där Grace sovit fanns på mitt bröst. Mina fingertoppar drogs över de små märkena innan jag lät min hand falla till sidan och vände mig om mot en hög kläder där jag hade lämnat ett par shorts igår. Snabbt drog jag dem över mina höfter innan jag tog mig tillbaka ut i sovrummet för att hitta en t-shirt men stannade upp då den blonda tjejen satt på sängkanten med ryggen mot mig. Hennes huvud stöttades upp i hennes händer medan hon kollade ut genom de bort dragna gardinerna, utanför sken Miami solen och de gröna växterna var läskigt mycket grönare än några andra växter i hela världen.

”How are you feeling?” frågade jag, min röst sprack på sista ordet och jag harklade mig lite.

”Better than I should be.” muttrade hon utan att vända sig om, hon såg så liten ut i min t-shirt. Jag var väl medveten om vad som fanns där under, hennes mjuka hud, jag har lärt känna varenda kurva på denna vackra kropp, lår som snuddade vid varandra, lite bredare axlar. Den vackraste tjejen jag någonsin sett satt på sängen framför mig och vi bråkade fortfarande.

”Happy Birthday.” sade jag tveksamt och tog några steg mot henne, men hon rörde sig inte hon satt stelt kvar och stirrade rakt ut i fönstret, jag ville så gärna se de där vackra ögonen.

”Yeah, thanks.” mumlade hon bittert.

”I love you.” de tre orden föll ur min mun innan jag fick chansen att tänka över dem, men orden gjorde att Grace ryckte till och hennes fokus var som en pisksnärt över mitt ansikte. Hon borrade in sina udda men vackra ögon in i mina utav vrede mot mig. Men när jag trodde hon skulle börja skrika på mig suckade hon bara frustrerat ut, skakade bittert på huvudet och vände sig mot fönstret igen.

”Why is it so hard for you to see that? I love you, Grace. No one else. You keep me to the ground and I need you more than anyone else...”

”Because it doesn't make sense!” utbrast Grace förtvivlat, hon flög upp från platsen på sängen och kollade med ren ilska mot mig, hon hade sett så fridfull ut för bara några sekunder sedan. Hon släppte fram ett skakigt andetag och svalde hårt innan hon särade sina vackra rosa läppar igen. ”It doesn't make sense for you to love me...”

”Why?” var allt jag fick fram, jag kunde inte lita på min röst för tillfället.

”B-Because you are you, Harry. You've got all these women by your feet and you chose me, I've got scars deeper than Grand Canyon, I don't like dresses or puffy pink stuff, I'm not the one who drinks alcohol or do drugs, I'm not the one who's into fashion or celebrity stuff... I'm just me, and in your world... It's not enough.” hennes röst lät ynklig, sårbar.

Jag bet mig själv på insidan av min kind för att inte låta tårarna komma fram som brände bakom ögonlocken, det plågar mig att höra hur lite hon tycker om sig själv.

”You didn't even tell me the truth when I asked for it.” skrattade hon bittert till och drog bort en färsk tår från sin puffiga kind, det var tydligt att hon funderat över vad hon skulle säga. ”Do you know who told me the truth? Niall, last night, you had me believe that you and I broke up because of a kiss, instead it was a slap over your best friends face! So if you love me, you would have told me the truth in the first place.”

Jag stod som fast frusen osäker på vad jag skulle göra, allt jag ville var att dra den trasiga tjejen framför mig in i en kram och aldrig släppa, precis lika lite som jag ville släppa henne innan. Grace förstod inte, jag är rädd att hon aldrig gör det, att hon är den enda som faktiskt skulle ställa mig mot väggen så här, hon var på riktigt. Det var just det här jag älskade med henne, hur hon kunde vara så brutalt ärlig och inte förvänta sig något tillbaka, hon var bara sig själv.

Hon stod ett antal meter ifrån mig med armarna slagna runt om sin kropp som en personlig sköld, hennes ögon vägrade möta mina och i några få stora kliv fanns det bara några millimeter luft som separerade oss.

”Don't you see?” viskade jag fram och placerade några försiktiga fingrar under hennes haka för att tvinga henne att se på mig men hon drog undan sitt huvud från min beröring men förblev lika nära mig. Hennes bröstkorg höjdes och sänktes häftigt medan hon försökte hålla tillbaka sina tårar.

”You're everything I want you to be... To be you.” jag envisades denna gången med att använda båda mina händer, försiktigt lade jag dem på varsin sida av hennes huvud, denna gången protesterade hon inte. ”I want to marry you someday, we could buy a house in Sweden, have kids, maybe a dog or a cat, or why not both?” jag skrattade bittert och snörvlade till. ”I want to be able to buy your dream car, without you complaining, I want to argue with you, fight with you, I want to kiss you goodnight every night for the rest of my life because you make me feel alive, Grace...” jag skakade förtvivlat på huvudet och pressade ihop mina läppar för att inte ett skakigt andetag skulle släppas ut, jag suckade och kollade in i de absolut vackrast ögonen jag någonsin sett. ”So don't you dare tell me your not good enough, because you're my everything.”

Det kändes som att luften tog slut i rummet, allt som behövdes bli sagt var ute och jag höll andan för vad hon skulle säga. Grace läppar särade på sig och drog in ett djupt andetag innan hon bestämde sig för att ge mig den där trotsiga blicken hon jämnt gav mig då hon inte ville lyda.

”Kiss me.”

Grace's Point Of View

Elektriciteten som byggts upp mellan oss laddades ur genom våra läppar rördes vid varandra och från det ögonblicket fanns bara Harry, hans händer och läppar var över allt. Den varma bara överkroppen pressades mot min och trots t-shirten jag bar så kunde jag känna hans brännande värme genom det tunna tyget.

Hans händer gick över min rygg och ner över min rumpa innan de stannade på baksidan av mina lår, jag låste fast mina armar runt hans hals medan mina fingrar var intrasslade i hans lockar. Snart försvann marken under mina fötter och jag låste fast mina ben runt hans midja, innan han började röra sig under mig utan att sära våra läppar. Försiktigt lade han ner mig på de skrynkliga lakanen och lät han sina läppar utforska min kropp utan att släppa taget han hade om min ena höft och min högra hand, jag kved till av närheten jag fick, hans hud som snuddade vid min. Den statiska känslan gav mig gåshud längs ryggraden om och om igen.

En högljudd duns hördes längre bort i rummet, jag skrek till och bröt från kontakten jag hade med Harry genom att rycka till så att han tappade greppet om mig och föll ner från sängen med en lika hög duns på trägolvet.

”Oh, my god. I'm sorry.” pep jag då jag kollade över kanten för att se så att Harry var okej innan jag vände mig mot andra hållet och fick se Liam hålla i en bricka med frukost, Niall och Louis höll i presenter och Zayn höll i en choklad muffins som blivit spetsad utav ett födelsedagsljus.

”What the hell are you kids doing?” Louis bröt tystnaden och besvärat drog jag ner Harrys t-shirt som jag bar lite extra så de inte skulle få fri insyn av mina trosor, Harry stönade irriterat till innan han hävde sig upp och kollade ner roat på mig. Jag hoppades inte att jag såg lika generad ut som jag kände mig men självklart kände jag hettan över mitt ansikte stiga radikalt då den lockiga killens blick förvandlades till att hungrigt stirra ner på mig, plötsligt kände jag mig väldigt liten. Han lutade sig över mig i en enkel gest och drog täcket över mina ben för att täcka överflödig hud, det var uppskattat för tillfället men jag kunde inte låta bli att undra om det bara var så att han markerade vad som var hans. Kunde han fortfarande vara sur på Niall som faktiskt var på väg att bli tillsammans med min bästa kompis?

”Did we interrupt?” frågade Niall roat, men snart var tystnaden för mycket och Zayn brast ut i ett högt och raspigt skratt, det tog inte lång tid innan alla instämde och killarna dunkade varandra på ryggen. Det var även start signalen på en utav de vackraste versionerna av födelsedagssången jag någonsin hört då de alla lade till varsin speciell stämma.

”Thank you guys.” sade jag och försökte låta så lite generad som jag bara kunde. Liam satte ner brickan på nattduksbordet innan han gav mig en hård kram, de andra gjorde likadant förutom Harry som hoppade ner i sängen bredvid mig och placerade en puss på min panna.

”So are you guys back together?” den fundersamma frågan kom från Louis som kollade mystiskt mot mig, jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag kollade bara frustrerat på den långa brunetta killen som stod i badbyxor och en t-shirt vid den nedre sänggaveln. De alla såg ut att vara redo för stranden eller poolen idag, något jag inte fått göra sedan jag kom hit och såg definitivt fram emot en dag då jag inte behövde göra något alls.

”Kind of.” hörde jag bredvid mig och jag suckade ut av lättnad för att slippa besvara frågan och göra bort mig själv. Den pinsamma tystnaden föll över oss alla sex då det var uppenbart att de inte riktigt förväntat sig detta då de klev in genom sovrumsdörren.

”So...” började jag obekvämt och log mot killarna som stirrade delvis på mig. ”What have you planned for today?”

”You are going to have the best day of your life, Sonenclar.” flinade Louis och nickade mot sitt paket. ”Open it!”

Jag sträckte mig efter det prickiga paketet, osäker på om jag faktiskt ville bevittna vad som fanns där i. Harry stelnade till bredvid mig då jag rev upp pappret för att hitta en stor box med Dolce & Gabanas logga på, jag höll andan och stirrade på kartongen innan jag besvärat kollade upp på Louis.

”I can't take this.” mumlade jag lågt, besvärad över att jag antagligen skulle bli tvungen att dra upp alla anledningarna till varför jag var fel person för Harry. Oroligt kollade jag upp på killen bredvid mig som bara gav mig en ursäktande blick, något som sade mig att detta inte var hans påhitt.

”You haven't even opened it yet! You are going to look like a fox.” Louis putade ut med rumpan och viftade nonchalant med handen, flinet försvann aldrig och jag visste att han drev med mig, men jag försökte låta bli att se så allvarlig ut.

En tung suck föll från mina läppar innan jag öppnade kartongen för att se en utav de vackraste guldklänningarna jag någonsin sett, jag försökte låta bli att se lika nertyngd som jag kände mig då jag öppnade resten utav presenterna för att hitta ett par svarta högklackade skor, smycken och matchande väska.

”What do I need all this for?” frågade jag besvärat då jag satt i ett hav med presentpapper och en nu väldigt nervös Harry bredvid mig som inte kunde sluta flacka med blicken så fort jag vände mig mot honom. Jag spände ögonen i den lockiga killen som fortfarande satt med bar överkropp och ignorerade min panikslagna blick.

”To look pretty, and besides Hazza have something special planned for you guys tonight.” sade Liam glatt till slut då Harry inte ens gjorde en ansatts till att förklara, utan att kollade bara på mig och jag vände mig mot resten utav killarna som nu satt antingen i sängen eller nere på golvet, Zayn höll fram muffinsen med födelsedagsljuset som började brinna ut och log lite mot mig.

”Make a wish.”

”I can't believe you got me into a dress like this, again.” fräste jag lågt då jag kom ut från badrummet iklädd guldklänningen, jag fick hålla upp den lite då den var lite för lång men det skulle antagligen rätta till sig då jag tog på mig mördarskorna jag fått.

Jag ställde mig framför spegeln i sovrummet innan Harry kom upp bakom mig och granskade mig innan han mötte mina ögon. Mitt ansikte var lätt sminkat och mitt hår var nersläppt men Lou, killarnas stylist hade hjälpt mig att locka till håret lite så att de låt i mjuka vågor nu över mina axlar. Smyckena jag fått var ett par fina örhängen och ett berlockarmband som nu rasslade till varje gång jag rörde mig.

”I'd rather get you out of it right now, but you look absolutly incredible.” hans låga raspiga röst gjorde att jag trodde på vart enda ord han sade, ett par starka armar snirklade sig runt min midja och snart kände jag de mörka lockarna kittla min kind. Harrys läppar strök över min hals innan de mötte mitt öra. ”I love you.”

”If you love me so much, you wouldn't let me walk in those.” muttrade jag och nickade bort mot sängen där de svarta skorna fortfarande låg och väntade på mig. Ett lågt skratt ekade i rummet, något jag inte hört på väldigt länge, något som fick mig att slappna av.

”You could always take mine after we've eaten.” påpekade han retsamt och pussade mig på tinningen innan han drog sig bakåt och rättade till sin slips, han var fint klädd i smoking något som gjorde mig förvånad då jag inte riktigt ansåg det som ett bra klädval i värmen som skulle slå emot oss så fort vi skulle komma ut från den svala suiten vi befann oss i.

”So we are going to eat?” konstaterade jag, det var min första ledtråd till vad vi faktiskt klätt upp oss för men eventet förblev en stor dimma för mig då han vägrade säga någon användbar information. Jag försökte förbereda mig på det allra värsta, men det var svårt att hålla sig lugn då jag började se kristallkronor och en röd matta.

”Yes, go and get your shoes on, we're leaving in five.” sade han och flinade innan han tog upp sin mobil och gick ut i vardagsrummet där antagligen resten utav killarna låg och spelade xbox.

Frustrerat tryckte jag i mina fötter i skorna och önskade att jag kunde gå runt i flip flops precis som jag gjort tidigare under dagen då vi firat min födelsedag vid poolen. Jag hade aldrig riktigt insett att de alla fortfarande var i ungefär samma ålder som mig men betedde sig som tio-åringar så fort det kom till vatten. Något som höll oss sysselsatta hela eftermiddagen och ett antal oskyldiga kyssar hade ägt rum då ingen riktigt lade märke till varken mig eller Harry då de var upptagna med att se vem som höll andan längst.

Snabbt stoppade jag ner min mobil i väskan och kände runt halsen så att mitt kedjan till mitt silverhjärta var kvar, innan jag tog mig ut till Harry som stod och väntade med ett par killar som var väldigt fokuserade i sin Fifa match.

Niall sneglade upp innan han stirrade på mig och jag grimaserade mot honom då han fyrade av ett brett flin.

”Hey! Focus, you little shit!” fräste Louis bredvid honom innan han slog till honom och snart var Niall tillbaka i spelet igen precis som vi var osynliga, Harry sträckte ut sin ena hand för mig att ta den och drog mig mot dörren.

”See you later!” ropade han över axeln medan han eskorterade mig ut genom dörröppningen och ut i den kvava kvälls luften.

”You are getting better at it.” mumlade han roat och lade en stödjande arm runt min midja medan jag försökte fokusera på att inte trampa fel, jag var lika glad som förra gången att han var där och höll mig om det nu skulle komma ett litet hål jag skulle fastna i eller liknande. Dock kunde jag inte låta bli att vara lite irriterad, detta var en utav anledningarna till varför jag inte passade in i hans värld och ändå stod jag här nu med tolv centimeters klackar och kämpade för mitt eget liv.

”Don't be amused, I'm angry with you.” muttrade jag surt medan jag log halvhjärtat mot ett äldre par som gick förbi oss.

”Why?” frågade han stött men jag kunde inte låta bli att höra att han log, men jag vågade inte kolla upp för att bekräfta det jag hört.

”Because once again this is not me.” nästan viskade jag fram och ledde mig igenom lobbyn, ett roat skratt kom från killen som höll mig tätt intill sig precis som han var min personliga sköld. De få människorna som befann sig i lobbyn kollade upp och när jag mötte deras blickar log dem mot oss. Mina ögon drogs bort mot de stora fönster partierna ut mot gatan och stelnade till då jag såg mängden folk utanför som bara väntade på att något stort skulle hända, Harry pussade mig försiktigt på pannan innan han lutade sig ner mot mitt öra.

”I know and that's why there's other clothes in the car.”  

+30 kommentarer till nästa del!

Dagens kommentar: