”Är det inte skönt att äntligen ha ett eget ställe att bo på, Aly?” pappa babblade på medan han försökte hitta ett stekjärn som var nerpackat i en utav alla dessa kartonger. ”Och framför allt, vi är tillbaka i U.K. Jag menar det var så länge sedan. Har du ens något minne utav England?” fortsatte han och dök ner i en utav de större kartongerna.

”Jag var åtta inte senil, pappa.” svarade jag trött och lutade mig bak på stolsryggen. Lägenheten var liten och pappa skulle få sova på bäddsoffa framöver men det var allt vi hade råd med. Efter att inte klarat av en minut till hos mina morföräldrar bestämde sig pappa äntligen för att ta ett lån så vi kunde få ett eget ställe att bo på. Lägenheten var gammal och jag tror till och med att det fanns läckor någonstans för jag kunde känna mögellukten så fort man kom in genom dörren. Jag fick det största rummet med en liten säng och ett skrivbord. Alla mina grejor var uppe och redo för mig att använda dom. Vi skulle aldrig ha råd med hyran på en inkomst så jag fick ett jobb på Hollister i centrala London för att vi ens skulle klara av att bo i detta rucklet. Det var dyrt nu förtiden att bo i London och när jag föreslog att vi skulle flytta tillbaka till Bradford så skruvade bara pappa sig besvärat och föreslog London istället. Jag kunde inte klaga eftersom London var en fin stad, men också väldigt väldigt dyr. Min skola är en kommunalskola utanför London och jag skulle knappast bjuda hem några klasskompisar till detta stället. Om jag nu hade några, jag höll mig mest för mig själv och jag trivdes på det sättet.

”Skulle du kunna gå ner till affären för att köpa lite mjölk? Vi behöver det till frukosten i morgon och jag måste direkt till jobbet.”

”Visst” sa jag och plockade undan min gamla samsung telefon som jag inte skyltade så glatt med som alla andra med iPhones eller Samsung Galaxy.

”Det finns pengar på bordet i hallen.” sa han och dök ner i ytterligare en låda och jag tog på mig mina converse och skinnjacka. Det var fortfarande början på Maj och solen lös men man vet aldrig när regnet var framme. Dock hade jag en känsla av att det skulle bli en härlig sommarvärme så fort det började närma sig Juli. Det var ett antal korkade turister som hade satt på sig skjortsen redan och jag gav dom det ironiska ögat för att inom kort så skulle det börja regna, det är en sak man bara antar i Storbritannien. Om man går ut med kortärmad tröja så ska kan alltid ha med sig en regnrock, om man går ut i skjorts ska man ha klart för sig alltid ha med ett par regnbyxor. Om man tar på sig converse så gör man klart i att ha tillräckligt små stövlar i väskan så det skulle få plats och om man har ett hår som ger utslag på fukt, ska man inte ens befinna sig i detta land. Det sista problemet har jag. Mitt hår är självlockigt och varje gång det kommer i närheten en liten damm eller ett glas vatten så blir det som jag har blivit direkt importerad från Afrika. Inte för att jag någonsin har något emot Afrikanska kvinnor men de passar bättre i afro på grund utav deras otroliga solbränna. Jag där emot, har risken att förknippas med ett isberg. Vitt... Jag tog mig snabbt in på det lilla snabb köpet precis på hörnet på vår byggnad. Det var inte speciellt mycket folk där och jag gick igenom hylla för hylla för att hitta det jag sökte. När jag väl kom till kassan så hade affären fyllts på och jag fick stå i den lilla kön med en otroligt långsam tant framför mig som hade svårt att hitta sträckkoderna på förpackningarna för att hjälpa den som satt i kassan. När det var min tur så slängde jag fram några pund och tog växeln och mjölkpaketen under armen och gick raskt runt hörnet.

”Aly?” hörde jag någon på andra sidan gatan och jag kollade förvånat upp men jag måste hört fel. Jag började gå igen långsammare denna gången för att försöka trycka ner pengarna och kvittot i jeansfickan medan jag gick. ”Aly! Wait!” Jag kollade minst lika förvånat upp igen och såg en brunett tjej springandes mot mig. ”Aly! You don't remember me!?” frågade hon glatt. Hon var längre än mig och hennes gröna ögon lös i det soliga ljuset.

”Wait...” sa jag och kisade med ögonen. ”Jenny?” jag började inse vem som stod framför mig. ”Jenny, is that really you!?” utbrast jag och kramade om min gamla bästa vän. ”You've sertainly changed!” konstaterade jag och såg att hon hade blivit en lite utav en street chick tjej.

”So have you. Last time I saw you you were about this tall,” hon visade hur hon menade genom att hålla handen en meter ovanför marken. ”And had a squeaky little voice.” jag log mot henne. ”So you're back?”

”Ehum... Yeah, I guess you could say that. I've in England for the last couple of months though. I just moved in, in this neighbourhood.” sa jag och log igen mot henne.

”How are you?”

”I live.”

”You never told us you were leaving. The next day it was only Zayn and I left.”

”I'm sorry. Something came up and I never got the chance to explain.” jag tänkte tillbaka på den dagen då pappa förklarade för mig att jag inte skulle träffa mina bästa vänner längre för att vi skulle flytta. Jag blev rasande och försökte smita till skolan men redan då hade han bestämt flytten i flera månader utan att jag hade vetat någonting alls. Mina vänner fick aldrig veta vad som hände min mamma och vad alla trodde fanns det tre utav oss i samma lägenhet fortfarande. ”So, do you still got any contact with Zayn then?”

”No, we grew apart after you left.” det blev tyst ett tag och jag kollade ner på mina mjölkpaket.

”I've got to go. But maybe I could give you my number and we could take a coffee or something?”

”I'd love to!” hon tog fram sin LG mobil och slog in mitt nummer och vi kramade om varandra ännu en gång innan vi skiljdes åt.

”See you.” sa jag och började traska ner för gatan och gick förbi min egna adress utan att ens tänka på vart jag var någonstans. Mina tankar kring att starta ett nytt liv här i London kändes rätt omöjliga när jag en dag efter flyttat in i London då jag trillar över en som tillhörde mitt förflutna. Det är inte så att jag avskyr henne. Men jag hade gärna velat låta bli att förklara för någon utav dom från mitt förflutna vad som egentligen hände för tio år sedan.