”Are you alright?” var det första jag sade när Danielle svarade på eftermiddagen. Jag hade klarat mig igenom en hel skoldag och satt nu med massa böcker i sängen framför mig medan jag hade mobilen på högtalare.

”Of course!” svarade hon irriterat. ”Why? Shouldn't I be?”

”Well, it seemed like it was urgent when I saw your text so I just thought...”

”Oh, stupid.” avbröt hon och skrattade lätt till. ”I just need to speak with you. I mean it's three weeks until you graduate and I was wondering where you'd stay when you come here?”

”Eh...” jag visste inte riktigt vad jag skulle svara för jag hade inte tänkt på det än. Checken skulle inte räcka långt, speciellt inte om man ska bo i London.

”That's what I thought.” påpekade Danielle på andra sidan medan hon tuggade på något knaprigt.

”Are you eating popcorn?”

”Ehm... Yes?” det blev tyst ett tag, men snart hördes Danielles röst igen. ”You are staying with me and Liam. Liam is never home and I'am climbing on the walls over here.”

”Go dance or something.” sa jag med en trött röst medan jag började rita en liten sträckgubbe i mitt anteckningsblock.

”Is that how you thank a friend?” hon lär som en mamma och jag himlade med ögonen.

”Thank you, Dani. It means a lot.” jag menade det verkligen, hon var helt underbar som höll koll på mig.

”That's better and yes, I am dancing twice aday, thanks for asking... But I haven't any jobs til late august.” jag hörde henne sucka och röra på sig igen.

”Are you good at algebra?” frågade jag tveksamt och kollade ner på min mattebok.

”Not a chance.” hon skrattade till.

”Okay, well. Then I have to hang up because I need to focus.”

”Okay, see you later.”

”Yeah, bye.”

Jag lade ner telefonen och satte igång med dagens läxor, men jag kom inte speciellt långt förrän telefonen ringde igen.

”Niall.” sa jag formellt och slöt mina trötta ögon. Jag hörde ett roat skratt på andra sidan som fick mig att le.

”How was your day?” frågade han nyfiket.

”Nothing much. The brothers were there as always and I think I've got new friends. They are twins and really...” mina ord tonades ut och jag bet mig lite i läppen. Stämningen i luren hade ändrats på en millisekund.

”Did they talk to you? Did they touch you?” hans röst var låg och en mörk ton som fick mig att rysa till.

”No.” ljög jag, jag var glad över att vi inte satt mittemot varandra och hade denna konversationen.

”You'd tell me if they did, right?”

”Yes.” ljög jag igen och jag hörde att han drog in ett djupt andetag.

”You were talking about twins.” sa han samtidigt som han andades ut.

”Yeah...” jag försökte komma ihåg vad jag skulle säga och tystnaden föll över oss ett tag innan jag kom på vad jag skulle säga. ”They are really weird... I kind of like it.”

”I sure you do.” sa han och skrattade bittert till.

”Oh, and I've talked to Danielle and I've got a place to stay when I come to London.”

”I thought you're going to stay with me.” sa han lågt och irritationen hördes på hans röst. Jag drog förvirrat ihop ögonbrynen av hans ton.

”Well... I am, but you will be away a lot. And look on the bright side, I won't be alone.”
”I suppose.” sa han och suckade.

”What's going on with you? Why are you grumpy?”

”I'm not grumpy.” snäste han till och jag förblev tyst då jag tyckte att jag inte behövde förtydliga min punkt ytterligare.

”It's been a long day, and you haven't said that you are missing me once.” sa han sårat till sist. Jag drog bak en lockig slinga bakom örat och försökte att förstå vad han menade.

”Do you want to talk about it?” försökte jag och antog till slut att det var inget han ville höra, han suckade tungt.

”I just want to get home, hang out with my family, with you.”
”I know the feeling.” instämde jag lågt och kollade ner på mina svarta slita mjukisbyxor som jag hade på mig.

”I know.” sa han lågt.

”But I also know that there are always someone who brings you up from your misery.” sa jag och log lite sorgset.

”You just made me smile for the first time today.” sa han lågt och jag skrattade lätt till.

”See, I told you so.” sa jag och kollade trött ner på böckerna. ”I've got to go. Need to do some homework. But will you be alright?”

”Yeah, go and be a good girl and I'll call you later.” han lät på bättre humör, tillräckligt för att skämta. ”Bye.”

”Niall?” sa jag snabbt innan han skulle hinna lägga på.

”Yes?”

”I miss you... a lot actually.” det blev tyst i luren och jag lade tillsist på och började med mina läxor.

Andra dagen i skolan var nästan likadan som den första. Tråkig, onda blickar och tvillingarna som verkade vara minst lika pratglada idag som igår. De höll på att planera vilka filmer vi skulle se och jag inflikade vid vissa tillfällen att jag absolut håller min undan från skräckfilmer. Något som Fanny höjde roat ögonbrynen åt.

”Är du rädd?”

”Ja, faktiskt.” sa jag stöddigt och kollade på henne. Fanny pressade sina läppar mot varandra för att inte släppa fram skrattet.

”Jag håller faktiskt med, Madison. Inga skräckfilmer.” erkände Emelie som satt bredvid mig. ”Vad sägs som en Disney film?”

”Du är för gammal för att se på det.” snäste Fanny och kollade irriterat på sin syster.

”Man blir aldrig för gammal för Disney!” utbrast Emelie och jag kunde inte hålla mig för skratt. De båda kollade förvirrat på mig, vilket fick mig att skratta ännu mer.

”Se, du har fått henne att bli galen.” muttrade Fanny. ”Stanna hos mig! Mads! Gå inte in i ljuset!” började hon halvt skrika mot mig och jag tror att hela matsalen vände sig mot vårt bord. Genast fick jag svälja ner mitt skratt och den rosa färgen kom upp över mina kinder medan jag kollade ner på min bricka igen.

”Och vad glor ni på? Har ni aldrig sett något ha roligt innan?” utbrast Emelie och genast kollade alla ner i borden igen medan de pratade lågmält runt deras bord.

”Okej, så inga fler utbrott här.” konstaterade jag och log smått mot systrarna som nickade instämmande.

Jag satt och åt framför teven så som jag alltid gjorde nu förtiden, på grund utav bristen på ett kök i den lilla lägenheten Niall fixat. Trött lutade jag mig bakåt och försökte låtsas som att jag brydde mig om tonårs mödrarna på MTV. När jag kollade ner i soffan bredvid mig fastnade mina ögon på dagboken som låg bredvid mig. Jag hade en känsla av att jag borde fortsätta läsa den men ju längre in jag kom desto sämre mådde jag över att jag aldrig riktigt fått lära känna dem. Alla P och Z snurrade runt i mitt huvud och stannade aldrig även fast jag sov.

Snart stängde jag av teven och bestämde mig för att gå och lägga mig. Jag borstade tänderna noggrant och redde ut mitt hår innan jag tog på mig Nialls svarta linne som jag nu mera sov i. Jag drog undan täcket och hoppade upp i sängen och fixade till kuddarna så som jag ville ha dom, och drog sedan upp täcket och slöt ögonen.

Jag visste inte vad klockan var, hur länge jag sovit eller vad som på gick då någon ryckte mig ur min sömn och tryckte en hård hand mot min mun. Mitt skrik dämpades utav handen och jag fick syn på ett par ögon några centimeter ovanför mitt huvud. Paniken steg inom mig då jag kände igen dom och jag försökte skrika igen då jag kände ett par händer börja dra i mitt linne.

”Jag sa till dig att du skulle få ångra dig.” väste Anton ovanför mitt huvud och mina andetag blev ojämna. Händerna fortsatte dra upp tyget på min överkropp, nu tillräckligt högt för att avslöja mina bröst. ”Nu ska vi ha lite kul.”

+18 Kommentarer till nästa del :)