Jag vågade inte kolla på honom, där han stod i dörröppningen. Han tog säg närmare mig och jag kollade tillslut oroligt upp på honom. Det fanns en hel del smärta i de klarblå ögonen och han sträckte ut en hand för att röra min kind men jag vände bort huvudet och han sänkte handen.

”Oh my god. What have they done to you?” sa han lågt med orolig röst och han strök fingrar över min hals. Jag ryckte genast till och drog mig ogillande undan, hjärtat hoppade ett extra slag.

”Don't touch me.” sa jag lågt.

”Talk to me.” vädjade han och suckade trött innan han sparkade av sig sina skor och satte sig framför mig på sängen. Han lade försiktigt en hand på mitt ben och jag kände paniken stiga.

”Don't touch me!” utbrast jag och drog mig undan.

”What is going on with you?” frågade han oroligt, Niall hoppade ett steg närmare och jag blundade och försökte återfå mina lugna andetag. Jag kände hans hand leta efter min och jag öppnade ögonen.

”Please, d-don't touch m-me.” stammade jag fram och en stor klump formades i min hals, jag försökte hålla tillbaka paniken som började rusa igenom kroppen och jag kände tårarna vara nära, de tårarna som jag inte släppt fram än. Det skrämde mig att Niall hade den inverkan på mig, att göra mig sårbar.

”I'm not going to hurt you.” mumlade han oroligt och jag drog mig så långt ifrån honom som möjligt men han tog tag i min handled. Jag började vrida och vända mig för att få honom att släppa taget, men varje rörelse jag gjorde fick hela min kropp att bränna utav smärta. Men när jag började dra mig av sängen stoppade Niall mig och jag gav ifrån mig ett skrik. Hans styrka övermannade mig bakifrån och paniken var överallt, tårar strömmade ner för mina kinder och jag försökte hulka fram ett 'snälla' men jag klarade inte av att prata. Jag grät högt när Nialls armar, efter ett tags krångel, slingrats runt mig och höll fast mig bakifrån. Niall satt nu där jag satt innan och jag hade ryggen mot hans tonade överkropp.

”Please, don't cry.” sa han lågt och lutade sitt huvud mot min axel, något som fick mig att gråta ännu mer. De hade rört mig, de hade skadat mig, och jag var för svag för att inte ens kunna hjälpa mig själv. Jag kunde fortfarande känna deras äckliga händer gå upp över min mage och mina bröst, innan de återvände ner till deras egna skrev. De hade fått mig att känna mig hjälplös, ynklig, när den ena höll ner mig mot madrassen medan den andra drog av mig mina trosor och orsakade mig stor smärta när han kom in i mig. Adrenalinet som cirkulerade i mitt blod och jag försökte få in en bra träff med mina fötter, men de höll nere mig och torterade mig med slag då jag inte förblev stilla.

”I will never ever hurt you...” viskade Niall i mitt öra. Mina andetag var ojämna och ansträngda medan varje hulkning efter ny luft i lungorna.

”I won't let these little things slip out of my mouth,” han började lågt sjunga för mig och jag slöt mina trötta ögon. Jag suckade tungt och försökte sluta gråta medan Niall fortsatte sjunga intill mitt öra. ”But if I do, it's you. Oh, It's you they add up to. I'm inlove with you, and all your little things.” Hans röst lugnade mig, hans bröstkorg vibrerade mot min rygg medan han sjöng och jag kände att hela min utmattade kropp lutade sig mot Niall, men hans grepp förblev hårt. Efter ett tag hörde jag inte hans röst längre och allt blev tyst, jag vände mig försiktigt på sidan i hans famn och lutade ansiktet mot hans hals. Han luktade precis så som jag kom ihåg det.

”When Paul called...” började han lågt och drog mig ännu tätare intill sig. Mitt hjärtslag var ojämna medan jag lyssnade på Nialls röst. ”... I've only been this worried once before in my life... No, I wasn't worried. I was terrified that I was losing you.” jag tänkte tillbaka på första dagen vi spenderade tillsammans och vi satt i inspelningsstudion, Niall hade berättat om hans pappas olycka, hur oroligt och skräckslagen han varit då han tog sig till sjukhuset.

Hans värme slöt upp mig och jag kände mig säker för första gången på länge.

”I know it was them who... hurt you. You don't need to tell me everything, but they won't get away with this.” sa han lågt med en hårt röst. ”I need to get back as soon as possible to Germany though.”

”P-Please.” stammade jag under mina hackiga andetag. ”D-don't leave me.” sa jag lågt och tog tag i hans tröja, precis som att han skulle försvinna direkt.

”I'm never going to leave you.” sa han och pussade mig på huvudet. ”You are coming with me...”

Tystnaden föll över oss och det enda man hörde var mina skakiga andetag som stegvis gick tillbaka till ett relativt lugnt tempo.

”You haven't visited Rex once.” sa han tillslut lågt.

”I-I know.” Rex hade inte fått stanna på hotellet på grund utav att det fanns en risk att gästerna var allergiska. Rex hade fått checka in på ett litet hundhotell tio minuter här ifrån, men mitt liv hade varit så förvirrande så jag hade nästan helt glömt bort min fyrbenta vän. ”What about school?” frågade jag lågt.

”You are going to study, Emelie and her sister is going over to the school to take your books. Paul is downstairs and checking out, and at the same time talking to the security and the police.” mina andetag blev ojämna åter igen medan Niall pratade. ”No, no.” tröstade han. ”It's going to be okay, let's just get out of here and away from Sweden a while, let me show you the world.” han lät nästan drömmande när han sade det sista.

Jag hade kommit fram till det svåra beslutet att ge bort Rex och lämnade honom hos kvinnan som blivit så fäst vid honom på hundhotellet.

Hur mycket jag än önskade att jag kunde dölja min dåliga gång så gick det inte att undgå, tillsist tröttnade Niall och fångade upp mig i hans famn och bar mig ut bakvägen till bilen som stod och väntade på oss. Försiktigt hjälpte Niall mig in i bilen och drog mig tätt intill sig. Paul satt i framsätet med en annan säkerhetsvakt som körde, de pratade om fotboll medan de körde ut oss till Arlandas privata del.

Utan att ens försöka låta mig gå denna gången fångade Niall upp mig i hans famn direkt och började gå mot det lilla vita planet som stod redo, även Emelie och Fanny stod och väntade på oss. Niall satte ner mig provisoriskt och stöttade upp mig med en arm runt min midja.

”Här har du alla dina böcker, papper och allt som låg i ditt skåp. Paul hjälpte oss att kontakta rektorn så du har alla framtida uppgifter på ett utav papperna i påsen.” sa Fanny och räckte fram påsen. Niall tog den och log mot henne, hon svarade honom med världens största flin.

”Thank you girls.” sa han och man såg att de knappt kunde hålla inne fnittret.

”You're welcome.” sa Emelie och gav honom ett litet leende. Hennes tuffa och coola yttre speglade även hennes insida, hon var den som verkade kunna hantera pressade situationer medan hennes syster höll på att drunkna utav panik. ”Vi kommer sakna dig, du får ringa och bjuda över oss någon gång till England.” fortsatte hon och blinkade till med ett öga. ”Nästa gång jag ser dom lovar jag att jag ger dom en omgång.” lade hon snabbt till och jag kunde inte låta bli att le.

Jag gav de båda var sin kram innan Niall, enkelt tog upp mig igen.

”You know I can walk.” sa jag och kollade på honom, hans blonda hår stod rakt upp så som det alltid gjorde.

”Yeah, but you walk like my grandma.” sa han och höjde sina ögonbryn och jag kunde inte låta bli att skratta.

”Thanks.” sa jag sarkastiskt.

”I love your smile.” sa han och pussade min kind innan han började gå upp för trappan till planet. ”Use it more often.”

Planet var litet och modernt, jag förstod helt plötsligt varför det gick så snabbt för Niall att ta sig hit. Sätena var gjorda utav skinn och golvet var täckt utav en mörkröd matta. Väggarna matchade skinnsätena i någon slags benfärgad nyans. Försiktigt satte Niall ner mig på soffan som var bakom fåtöljerna och jag spände fast mig. Niall gjorde likadant, han flätade samman min hand med hans stora och inom tio minuter var vi uppe i luften, jag kände hela mitt huvud var tungt och mina ögon var trötta.

”You're tired.” konstaterade han lågt och jag nickade.

Snabbt och smidigt knäppte han upp våra bälten och gjorde så att vi båda låg ner. Jag låg halvt uppe på honom i den trånga soffan och använde honom som kudde. Hans värme lindrade mina ömmande muskler och hans hand strök över min rygg.

När jag nästan var på väg att somna rörde Niall på sig och jag ryckte till.

”I'm not going anywhere.” sa han lågt och pussade mig på pannan. ”I'll stay right where, while you sleep.”

Niall började nynna på en låt och jag slöt ögonen återigen och lät sömnen göra mig medvetslös.

+20 Kommentarer till nästa del :)

För er som inte hittade länken till min Twitter, klicka här!