”Adriana!” jag hörde min favorit persons röst efter mig då jag kommit ut i snön och började gå mot byn vi körde igenom innan. ”Stop! Seriously, I'm about to freak out! Stop!” han lät desperat och jag kände att jag inom kort skulle spricka. Jag stannade upp och vände mig om och jag kände att illamåendet var på väg tillbaka. ”What is going on?” frågade han oroligt och andfått då han sprang ifatt mig med bara sin tjocktröja på sig. Han hade hunnit ta på sig ett par skor åtminstone.
”I'm sorry, Niall. I think your mum is think I'm nuts right now.” sa jag och suckade trött och jag blev mer medveten om mitt illamående. Jag kollade mig omkring och vände mig om för att hitta en tillräckligt bra buske. Jag blundade och försökte svälja så mycket jag kunde för att slippa böja mig ner och kräkas.
”No, she loves you. But right now I'm really worried about you. Do you need to throw up again?” jag drog in ett djupt andetag och slöt mina ögon.
”I'm feeling really sick, Niall.” sa jag och försökte andas normalt.
”Well, come back inside and you could go to bed and I'll take care of you.”
”Yeah, sure. It's just that... I need to buy a thing first. I totally forgot one thing... at home.” försökte jag ljuga mig till och jag såg att han inte riktigt köpte det men spelade med.
”Okay, but I could come with if I just go back and grab a coat.”
”No!” utbrast jag och ångrade mig snabbt. ”I mean... It's about your christmas present and it won't be a surprice if you come with.” sa jag och ljög på vilket jag insåg att detta var faktiskt en bra lögn så jag sträckte lite på mig innan jag fortsatte. ”You should go back to your mum and help her. I'll be back in like. Five minutes or something.”
”If you don't feel good, you shouldn't even be out here.” sa han irriterat.
”Just...” jag kände hormonerna kämpa med att inte blossa upp i ett raseriutbrott. Jag suckade och kollade bort från honom, i ett hopp om att det skulle stå något magiskt på tegelväggen på andra sidan gatan.
”Tell me.” sa han tyst. ”You are lying to my face and you know that I don't buy it. Are you afraid of something?” började han nu spekulera. ”I won't be mad. Is there someone else...?”
”What!?” utbrast jag och mina ögon flög tillbaka på honom. ”No!”
”Damn it, Adriana please just tell me because I'm fucking tired of trying to guess!”
”I might be pregnant alright!?” nästan skrek jag i paniken av hans press på mig. Mina händer flög direkt upp till min mun i ett hopp om att jag kunde försöka stoppa upp orden. Nialls ansikte gick från irritation till totalt nollställd och han blev helt vit i ansiktet. Den vita färgen som spred sig i hans ansikte kunde förknippas med snön runt omkring oss.
”B-But... You're on contraceptive pills.” stammade han oförstående.
”Yes, I did.” mumlade jag skyldigt.
”You did!?” utbrast han nu och han stod inte längre blixt stilla utan vankade fram och tillbaka.
”Yes, I took the pills with my medicin, every morning...” började jag.
”And you stopped taking medicin.” sa han och ville skynda på mitt berättelse.
”And I forgot the first day without my meds to take my birth control pill. And if you forget taking one...Yeah, I think you know the answer to that one now.”
”You didn't say anything! Then we would have used condom!” utbrast han och jag visste att han var arg.
”You promised to not be angry with me.” muttrade jag och kände att tårarna var nära. Jag kände att om jag skulle säga något mer så skulle min röst vara ostabil. Vi började dra till oss uppmärksamhet och ett par flickor i tio års åldern kom fram till Niall.
”Hello, could you sign this?” frågade den ena osäkert och Niall försökte samla sig och le.
”Of course, what's your name, sweetie?”
”Dacy.” han log mot henne och tog emot fotot utav honom och pennan. Jag stod bara stilla och försökte låta bli att släppa den där ilskna tåren som så gärna ville trängas fram. Niall sneglade mot mig ett tag innan han böjde sig ner för att bli fotad med den andra.
”Thank you.” sa de i kör innan de gick fnittrande där ifrån. Allting blev tyst och jag bara stod och kollade på honom. Efter ett tag vände han sig om och återgick till huset och jag suckade tyst. Jag vände mig om för att gå bort till byn och försökte låta bli att tänka på vårt bråk men det var svårt att hålla tillbaka tårarna och jag torkade ilsket bort dom medan jag försökte samla mig. Några fotsteg hördes bakom mig som var snabba och jag gick till sidan för att släppa förbi den som verkade ha bråttom. Jag försökte skymma mitt ansikte så gott det gick för att den inte skulle se mina tårar. Jag försökte att inte få panikattack där jag gick och såg säkert ur löjlig ut och försökte andas lugnt och metodiskt. Efter ett tag lade jag märke till att personen inte alls skulle gå förbi mig utan gick upp jämsides med mig. Jag behövde inte kolla upp för att se vem det var, det räckte med att jag hörde fotstegen. Under tystnad gick vi in i närmsta lilla affär och vi köpte ett graviditets test och gick minst lika tyst tillbaka utan att röra vid varandra en enda gång. Det var julafton som skulle handla om kärlek och familj och just nu den enda familjen jag hade vägrade prata med mig. Bra jobbat, Adriana! Hans mamma stod och plockade ner i diskmaskinen men sade inget då jag gick upp och in på toaletten och låste om mig. Jag brydde mig inte om Niall just nu som var skit sur på mig, men detta kunde inte komma mer olägligt. När skulle detta kunnat hända i så fall? Då vi hade sex för att vi inte gilla varandra eller i stugan för två och en halv vecka sedan? Kunde det verkligen gå så snabbt? Jag bara satt och kollade på stickan medan jag läste instruktionerna igen efter jag kissat på den. Medan jag försökte lista ut vad de olika symbolerna betydde hörde jag en liten knackning på dörren.
”Open the door, Ria.” hörde jag en förtvivlad röst på andra sidan. Jag slöt ögonen ett tag och öppnade dom snart igen och såg symbolen. Testet föll i vasken och jag gick bort till dörren och låste upp innan jag satte mig ner på toalett stolen med huvudet mellan benen för att inte svimma. Niall stängde dörren efter sig och satte sig på huk framför mig och drog mig in i en kram och tårarna kom fram då jag drog mina armar runt honom. ”It's going to be alright. Modest will just kill me first but I won't leave you.” mumlade han mot mitt öra. ”I will never leave you, ever. Just tell me what to do and I will do it.” En viss lättnad föll över mig att han inte verkade vara arg längre.”Did you take the test?” frågade han ynkligt och drog sig tillbaka medan han höll mitt huvud i sina händer och drog bort tårarna som föll ner för mina kinder med sina tummar. Jag nickade. ”And?” Jag nickade igen på grund utav min oförmåga att kunna prata just nu. En tung suck föll från hans läppar och satte sig ner framför mig. ”You want to keep it?” hans fråga fick mig att rycka till. Tänkte inte han protestera?
”What do you want?” frågade jag med tjock röst. Han flinade då vi hade exakt samma konversation för några månader sedan då vi blev flickvän och pojkvän.
”I don't want to lose this.” citerade han mig och jag log lite mot honom.
”You won't. If you'd ask me eight years ago, the old me, I would just have laughed.” citerade jag honom tillbaka och flinade lite eftersom den meningen inte alls passade in direkt på mig. ”Okay, so this is just messed up.” konstaterade jag och insåg att han precis fått mig på bättre humör.
”If you want to keep it. I'll be with you and I don't care. I don't think we're quite ready though but we'll sort things out together, alright? We enjoy our christmas here and when we get back home we sort this out. Agree?”
”Agree.” konstaterade jag och log.

”Merry Christmas, love.” hörde jag i mitt öra på morgonen och jag stönade trött till. Jag rörde mig lite och kände att jag fortfarande låg intill Niall. Mina ögon vande sig vid ljuset efter ett tag och jag såg Nialls blå ögon lysa mot mig. ”Seriously, I'm so curious about what you gotten me so you have to wake up now!” utbrast han och jag kunde inte låta bli att jämföra honom med ett litet barn ibland. Jag satte mig upp och kände att det borde jag inte alls det gjort och Niall såg det och tryckte ner mig i sängen igen. ”Tell me where and I'll get it for you, babe.”
”On the left side of my suitecase, the golden paper and the redish one” beskrev jag och han pussade mig på näsan innan han hoppade iväg. Han kom snart tillbaka till sängen med paketen och jag log mot honom när jag såg hans bara kropp. Guldkedjan runt hans hals hade han inte tagit av sig sedan jag satte det runt hans hals i New York. Känslorna som jag hade för denna underbara blonda killen skulle aldrig kunna beskrivas med ord.
”Two? I told you that you shouldn't get me anything.”
”The redish one first.” kommenterade jag bara. Han drog upp paketet och började skratta när han tog fram ett paket med färgglada strumpor. Jag hade köpt det mest för en rolig sak eftersom han bad om ett par strumpor för han inte ville ha något speciellt.
”Thanks, baby. Just what I needed.” sa han roat och pussade mig på munnen och sträckte sig efter det guldiga paketet. Jag visste att det var lite roande för det var inte den riktiga presenten där i utan jag hade försökt vara kreativ. Han rev av pappret och den bruna lilla kartongen uppenbarade sig. Blå ögon kollade förvirrat upp på mig och jag reste mig upp nu långsamt. Han öppnade kartongen och tog fram en miniatyr gitarr.
”There are a guitar waiting for you at home.” förklarade jag. ”But a bigger version.” jag bet mig lite osäkert i läppen. Gitarren hade varit dyr men musikvideon hade täckt kostnaden perfekt och jag hade ändå råd till det mesta jag ville ha. Mamma hade fått en rejäl check på den videon och jag var glad över att få ihop mer pengar då jag skulle vara röda mattan programledare för EMA.
”You are serious?” frågade han och höjde ögonbrynen.
”Yeah.” sa jag lite och väntade på att han skulle reagera.
”Oh, my god. Thank you so so so much.” sa han och gav mig en långvarig kyss. ”Love you.”
”Love you too.”
”Okay, now it's your turn.” sa han ivrigt och tog fram två minst lika fina paket som han hade fått utav mig. Jag suckade och försökte att inte protestera. Jag tog emot röda som han räckte fram och drog av pappret och det uppenbarade sig en parfym från Dolce Gabana. Självklart visste jag att han inte snålat med pengarna.
”Woah, thanks.” sa jag medan jag luktade på den. Jag log mot honom. ”Thanks really, it's amazing.” han log stort och gav mig det mindre paketet och jag började pilla upp tejpen. En liten fin ask uppenbarade sig och jag kollade upp på honom. ”You didn't have to give me anymore jewelry. I have everything I need around my neck.”
”I didn't. Just open the box, Ria.” sa han trött och lite smått nervöst. Jag suckade och öppnade upp locket och i skåran där det antagligen skulle finnas en ring fans ett litet ihopvikt papper. Min tunga fuktade mina läppar då jag tog upp det ihopvikta pappret och vek upp det så det blev som nästan en halv A4 papper. ”Read it out loud.” sa han och log upp muntrande mot mig. Jag harklade mig lite innan jag fokuserade på första raden.

Dear Adriana,
Once upon a time there was a bad frog from Mullingar who made something very stupid. He made fun of the most incredible princess in the world. He have been trying to find the perfect love for so many years. And one day the princess he made fun of came into his life again and turned it up side down.
He felt really bad and tried to move on. But he didn't see what he had infront of him until this girl coloured his hair purple. The purple haired frog had found his princess and she needed to kiss him to break the spell he was under.

So, Adriana Maria Lauren Lloyd.
Will you turn your frog into a prince so he can ask you to marry him?

Epilogen kommer upp i morgon! ;) Oroa er ej! Ni kommer få reda på hennes svar och vad som händer med barnet :)