Jag skyndade mig igenom korridorerna för att ta mig till biblioteket. Det var en vana nu att inte hamna i någon annans väg och vara så osynlig som det bara gick. Självklart kunde jag inte vara osynlig så de flesta skrattade åt mig där jag skyndade mig genom den stora korridoren med fullt av människor i. Jag hade försökt stå på mig lite extra efter det som hände i parken men jag hade inte lyckats speciellt bra med det.
”Swedish freak!”
”Bitch!”
”You nasty Cow!” jag var van nu vid de där orden och jag hade granskat mig ett antal gånger i spegeln och det enda jag kunde se nu mera var en stor fet person som verkligen behöver gå ner i vikt. Jag gick med ner sänkt huvud och märkte inte killen som jag råkade gå rakt in i och trilla ner på rumpan. Jag gav till mig ett stön och kollade skräckslaget upp.
”Watch where you are going, cow!” det var självklart Lauren.
”I-I-m sorry.” stammade jag fram. Niall kollade roat på mig och jag kollade surmulet tillbaka på honom. ”Could you at least help me up?” frågade jag trotsigt, jag var inte speciellt rädd för honom men han var väll huvudsaken till att alla andra inte gilla mig.
”And risk get some swedish disease?” sa han nu roat och resten utav hans gäng skrattade. ”No, thank you.” Alla runt om kring började skratta och jag försökte ta mig upp själv. Det var klumpigt och det såg säkert ännu värre ut men så fort jag kom på fötter igen sprang jag ner för korridoren i en snabb fart för att komma ifrån den skrattande cirkeln som min klumpighet hade skapat.

”Okay, let's start it all off. Adriana, go to your place across the room and then slowly walk towards Niall. And when Niall starts singing his part you should start dance.” jag nickade och ställde mig på min plats som dom hade tejpat med gul tejp. Låten började spelas och jag började dansa med resten utav dansarna som jag blivit tillsagd i början av låten och när det blev refrängen då jag skulle börja dra mig fram mot Niall och han kollade in i mina ögon och jag försökte låta bli att känna mig obekväm utan tänkte på allt annat än vem jag faktiskt hade ögonkontakt med. Hans mörka jeans och hans skjorta fick mig att känna mig överklädd. Jag började dansa runt honom så som Dallas hade lärt mig och när jag skulle ner på huk tappade jag balansen och trillade på rumpan.
”Cut!” skrek regissören. ”Are you alright, Adriana?” frågade han oroligt efter musiken stannat och jag kunde inte hålla mig för skratt.
”Sorry!” ropade jag tillbaka och kollade upp på Niall som bara stod och stirrade på mig. ”Could you at least help me up?” frågade jag trött och hans ögon blev ännu större vilket fick mitt leende att försvinna. Istället sträckte jag ut handen mot honom och väntade bara på att han skulle ta den men han rörde sig inte vilket fick min puls att höjas för det såg ut som han sett ett spöke.
”I'll help you.” sa Louis och sträckte ut sin hand istället och jag såg att han gav en irriterad blick mot Niall. ”Get your shit together, bro.” jag kom snabbt upp på fötterna igen.
”Thanks.” sa jag och log mot Louis som log vänligt mot mig och jag gick tillbaka från min ursprungsposition.
”Okay, let's start all over. Niall are you allright?” hörde jag från regissören.
”Yes I'm okay.”
”Good, let's take it from the top!” Jag gjorde precis som tidigare men när jag kom fram till Niall stirrade han bara på mig utan att börja röra på läpparna.
”Cut!” skrek regissören igen och hoppade ner från sin plats och gick fram till Niall. De pratade lågmält ett tag sinsemellan. ”Okay, we'll take five so Niall can take some air.” Jag nickade bara kort och började gå tillbaka till dansarna för att börja prata med dom men Niall ställde sig framför mig och jag kollade bara runt om mig och kände att om detta samtalet skulle gå som jag hade tänkt mig så hade vi fått en rätt stor publik.
”Adriana Lloyd.” började han och stirrade på mig. Vi var i nästan samma höjd när jag hade på mig mina skor så han behövde inte direkt kolla ner på mig.
”Hello, Horan.” sa jag med ett snett fejkat leende. ”Surpriced to see me ever again?” jag blev nästan lite rädd för mig själv ett tag för min röst blev rätt djup och förförisk precis som om jag skulle hoppa på honom vilken sekund som helst och dra ut strupen på honom.
”Wow...” började han och synade mig uppifrån och ner. ”... You've certainly changed.”
”And you haven't. I don't think you helped me up last time either.” sa jag och la mina armar i kors över bröstkorgen.
”I am not like that anymore.” muttrade han surt mot mig.
”I believe that when I see it. And to be honest, you are not impressing me right now.” sa jag och kollade på honom mellan ögonfransarna och jag kände nu att all uppmärksamhet vänt sig mot oss.
”Wait, you know each other?” jag kände igen Harrys röst utan att vända blicken mot honom.
”Oh, this is a really funny story, would you like to tell your friends or should I?” frågade jag och höjde på ögonbrynen och väntade på ett svar men när han öppnade munnen och kollade mot sina vänner så kom det inte fram något. ”Okay, then. I can tell them.” sa jag och log mot Niall och sedan vände jag mig mot dom.
”No!” nästan skrek Niall nu och jag kollade förbluffat på honom.
”Fine then. I think it would take a bit longer than five minutes, don't you think, Horan?”
”Adriana...” började han och jag skrattade bistert.
”Doesn't fat cow suite me better?” spottade jag nästan honom i huvudet och skrattade till ytterligare en gång innan jag rundade honom och gick tillbaka till dansarna. ”Mr. Fox.” ropade jag till regissören som också kollade mot mig precis som alla andra gjorde nu. ”I believe it's been five minutes.” sa jag och han skakade på huvudet för att vakna upp ur sitt drömmande.
”All in places!” ropade han och alla vaknade också upp och ställde sig från början igen.

När det väl var lunch rast käkade jag snabbt och sen kom Frey med böckerna och jag började plugga. Dock kände jag mig inte direkt intresserad utav matteboken och satt mest och kollade ut i intet. Vad var det som avslöjade mig? Jag tänkte tillbaka på den gamla tiderna och kom på då han knuffade om kull mig. Jag hade sagt exakt samma mening idag som jag gjorde då... Jag skulle bli mycket mer försiktig i framtiden med vad jag sa runt om honom.
”Ria back to the eath!” utbrast Frey som kollade trött mot mig. ”You need to consentrate otherwise you won't pass the test on sunday.”
”I'm sorry.” muttrade jag och kollade mig runt i salen där alla åt. Niall hade inte rört sin mat och kollade konstant mot oss och han låtsades inte ens att kolla bort när jag kollade på honom längre. ”I'm a bit distracted.” mumlade jag till Frey som kollade samma håll som jag.
”Is that him?” frågade han och jag nickade trött medan jag la mig ner över mina böcker. ”Maybe we should finish this off tonight so you can focus on all of this?” erbjöd han sig och jag skakade på huvudet och började skriva på uppgiften jag fått. När jag nästan var färdig så tog Frey mina böcker ifrån mig.
”I can clearly see that you are not doing your best. We'll finish this off tonight.” sa han och jag kollade bara på honom utan att ge honom ett svar eller ens protestera.
”I'll see you later then.” sa jag bara och reste mig upp för att gå ut och ta luft och vinka av Frey. När hans lilla röda bil försvunnit från parkeringen stod jag lutad mot den teglade studio väggen och kände kylan tränga in genom morgonrocken jag fått låna så jag inte skulle spilla min mat på klänningen.
”Adriana.” hörde jag den irländska dialekten och jag kollade mot den blonda killen.
”Not now, Niall.” sa jag och lutade mitt huvud mot väggen.
”I am so sorry.” mumlade han och jag försökte låta bli att kasta mina skor på honom. Jag hade bytt till mina keds för jag fått så ont i mina fötter.
”That won't make it up for what you put me through.” sa jag med ansträngd röst och jag kollade nu mot honom.
”But I am...” fortsatte han och jag ställde mig mot honom nu och kollade upp på honom. Han var nu längre än mig och det störde mig.
”I quit school, I went down twentytwo pounds, which is really dangerous because I was only ten.” började jag och släppte inte honom med blicken. ”I couldn't go back to school so mum had to hire a private teacher, I have a really low self-esteem and I have had nightmares ever since.” sa jag och kollade irriterat mot honom. ”So I'm sorry if I don't accept your apology.” sa jag ironiskt. ”I've waited for this moment. To tell you exact what you've caused me and I don't feel that's enough. You should feel what I've felt the last couple of years.”
”What are you going to do? Bully me?” frågade han roat nu och det kändes som att hans röst var lite rädd men ändå det syntes på honom att han inte tog mig på allvar.
”Oh, you are thinking too simple.” sa jag och log ett smått elakt leende mot honom.
”Bring it, Lloyd.” sa han och log mot mig och jag log trotsigt tillbaka. Denna gången skulle jag inte lägga mig lika enkelt.
”Let the games begin, Horan.”

+12 Kommentarer till nästa del! ;P

Tack så mycket för alla gulliga kommentarer :**