”Oh, god.” utbrast jag och kollade skräckslaget mig omkring.

”What are you doing?” frågade Niall oroligt.

”She´s going to throw up! Again...” jag slängde mig efter en papperskorg och fick precis fram den i tid då nästa anfall kom. Liam var genast vid Danielles sida och hjälpte mig att få undan hennes hår medan jag försökte leda henne in i badrummet med papperskorgen.

”What´s going on?” mumlade Liam lågt och gav mig en varnande blick som sade att jag inte skulle ljuga för honom.

”I think it´s better we focus on Dani right now, Liam.” erkände jag oroligt, då jag försökte undvika hans fråga och han nickade. Niall fick ta hand om den äckliga papperskorgen medan jag letade rätt på ett par värktabletter för att lugna illamåendet. När hennes mage hade lugnat sig bar Liam upp henne i Nialls säng och stannade hos henne där medan hon vilade, jag antog att hon skulle berätta vad som hänt under dagen.

”So what have you been doing all day?” frågade Niall nyfiket och pussade mig i pannan där jag satt mellan honom och Zayn.

”Been hanging out with Danielle, she´s been going through some stuff.” sa jag och suckade då jag äntligen kunde andas ut över att det inte var jag som hade ett växande problem i magen.

”Is she sick?” frågade Louis oroligt och kollade mot spiraltrappan.

”No, she´s fine. She´s just having a hard time. Danielle should tell you guys herself, it´s not my story to tell.” erkände jag och gosade mig in i Nialls famn. Harry flinade mot mig då jag kollade mot honom och jag räckte ut tungan mot honom och han började puta ut med magen och jag spärrade upp ögonen, jag kastade en kudde på honom i hopp om att ingen hade sett honom.

”What have you been doing then?” frågade jag snabbt för att ändra samtalsämne.

”We´ve had a full lads day.” konstaterade Louis stolt. ”Football, xbox, beer and some food.” han beskrev deras dag som en utav hans största drömmar och jag log mot honom. ”Niall, didn't you order pizza?”

”Yeah, they will be here in like ten minutes.” konstaterade han. ”Though I think someone else here is hungry too.” han pekade ner mot mig och jag gimaserade.

”I´ll fight til the end for a slice of pizza.” sa jag och antog utmaningen då Zayn gav mig en road blick, jag spände min blick i honom och han kunde inte låta bli att skratta. Vi återgick till teven och kollade på när de fullvuxna männen sprang efter en boll, jag förstod inte riktigt meningen med spelet men jag lät killarna hållas.

”I´ve never played foot...” började jag efter ett tag.

”Don´t say it!” avbröt Harry med en högtidlig röst.

”But I...”

”No!” skrek han. ”As a big brother I should at least have played football once with my little sister.” erkände han skamset och jag skrattade roat till.

”Harry, you know that it´s confirmed that she´s related to Danielle, right?” sa Niall trött.

”And I´m at the same age as you.” fortsatte jag.

”You´re still the youngest one here, little sis.” konstaterade Harry envist. ”I am still six months older than you. And it´s law that you at least once have tried out football.”

Denna diskussionen om varför jag borde testa på fotboll ledde oss snart in på att nästa gång de kom tillbaka så skulle vi till en gräsplan inte långt här ifrån.

”Please, let her play good and shut the curly boy up.” bad Louis och kollade upp i taket som om han kunde se gud. Jag skrattade åt honom då Harry irriterat kollade mot Louis som nu hade börjat okupera sig med att gå den lockiga killen på nerverna genom att kasta rester utav ett gammalt kvitto på honom.

”You are so dead, Tomlinson.” morrade han irriterat då han snart flög över den barnsliga killen som hade ett stort flin på läpparna.

”Help me!” skrek Louis när han nu insett sitt nederlag.

”Good luck.” sa Zayn roat medan han började smsa.

En knackning hördes på dörren och jag reste mig automatiskt upp, Niall försökte resa sig men jag puttade tillbaka ner honom.

”Sit, I´ll take it. I´m the one who crashed the guys afternoon.” konstaterade jag och log ner mot Niall. Han tog fram några sedlar och gav dem till mig och jag placerade snabbt en puss på hans kind. Ett antal pussljud hördes från resten utav killarna som retade upp Niall tillräckligt så att även han hamnade på golvet till slut.

Skrattandes gick jag mot hallen och låste upp dörren, jag öppnade dörren utan att kolla upp. Men när jag gjorde det frös mitt blod till is, det var inte pizza budet. Pengarna jag höll i handen gled ner till marken. Det elaka leendet såg jag senast i mörkret då han klädde av mig i mörkret, det brunetta håret hade strukits emot min kind, de gröna ögonen hade kollat hotfullt ner mot mig.

Skräckslaget stapplade jag bakåt och försökte stänga igen dörren så snabbt som möjligt men han satte stopp för dörren med foten.

”Snälla, gå.” gnällde jag oroligt lågt och min underläpp började skaka.

”Jag kom ju just.” sa André och log mot mig. Jag höll krampaktigt i dörren men han öppnade den enkelt igen. ”Jag tänkte bara komma hit för att bevisa för dig hur enkelt det är för mig att komma hit, utan problem.”

”Vad ska det betyda?” frågade jag oroligt och kände pulsen ökade. Han ryckte bara roat på axlarna och flinade mot mig.

”Bra att veta inför framtiden.” sade han enkelt och lutade sig mot dörrkarmen. Han kollade nyfiket in i lägenheten som han räknade med att någon skulle vara hemma. När han tog ytterligare ett steg mot mig fastnade ett skrik i min hals och en tyst snyftning kröp fram istället då jag fick syn på Anton utanför som nu blivit synlig. Jag var dock tacksam för att han höll sig på avstånd, något man inte kunde säga om hans bror.

”What the...” jag skrek till då jag kände någon dra mig in bakom sig. Niall stod som en sköld mellan mig och killarna som våldgästat oss. ”I´ve wanted to do this for so long.” sa Niall med en mörk ton, den tonen använde han bara när han var riktigt arg. Jag såg Niall knyta sin näve och slå den rakt över Andrés käke, mina händer for upp över min mun för att hindra ett skrik att komma fram men det endast dämpades lite mot mina händer. Snyftningarna kom allt kraftigare då Niall höjde sin näve igen och jag kände paniken krypa fram inom mig. Mina ben svek mig och jag satte mig ner med benen mot min mage och önskade att jag kunde försvinna då jag hörde svordomar och slag både ges och tas.

När jag kollade upp hade Harry och Louis också kommit in i den lilla hallen och Niall fick in en fullträff i magen på André innan Harry fick tag i honom. Louis sjönk ner till mig och försökte resa på mig men jag klarade inte av hans händer utan bara sköt bort dom och försökte tränga ute panikattacken av att någon rörde mig.

”I hope you two be happy together!” ropade André provocerande mot Niall som nu var fängslad i Harrys famn.

”Fuck you!” spottade Niall ilsket fram.

”Didn´t your girlfriend tell you? She already has and she´s pregnant!” utbrast André och alla stannade upp och kollade ner på mig som inte kunde kolla på något annat än golvet och snyftningarna kom allt tätare. ”With my child!” sade han glatt.

”You´re fucking dead!” röt Niall och började sprattla igen mot Harry. Snart tog Louis över Harrys position för att stoppa Niall innan Harry gick fram nu.

”You´re so lucky that there are cameras all over this floor.” väste Harry hotande mot killarna. Han var mycket längre än dem. ”Otherwise you two would be in bodybags by now, and I am not fucking kidding when I tell you that if you ever come back here, I´ll personally shut those cameras down and kill your both myself.” hans röst var mörk och raspig, hans hot fick rysningar att gå upp för min ryggrad. Jag kunde inte se brödernas ansikten men det enda jag hörde var ett litet skratt.

”Vi kommer tillbaka, Mads. När du inte har tio livvakter med dig.” ropade Anton. Harry slängde ilsket igen dörren framför ansiktet på André och allt blev tyst. Jag försökte andas in och ut utan att gripas av panik men det gick inte längre att hindra.

”Niall, put yourself together, she´s breaking down.” sa Louis lugnt som fortfarande höll i Niall. Snyftningarna kom allt häftigare och jag kunde inte längre andas. ”Niall, come on.” Men när Louis till slut släppte taget om honom stod han bara där, när jag kollade upp på min pojkvän med tårfyllda ögon stod han bara där, och kollade ner på mig.

”Is it true? You´re pregnant with that monster?” han såg äcklat på mig och jag försökte hämta andan för att säga nej men det kom inte ut något förutom en snyftning. Niall skakade bara besviket på huvudet och torkade bort lite blod som började rinna ur hans näsa innan han vände sig om för att gå. Harry satte sig ner på golvet och mina skakiga andetag gjorde det svårt att andas alls. Jag kände att mitt hjärta hade blivit utdragit ur mitt bröst och jag kände mig ensam, jag släppte fram en skakig snyftning och tårarna rann allt häftigare ner för mina kinder.

”Can I give you a hug?” frågade Harry lågt och jag blundade för att kunna samla mig till att prata men jag kunde inte. Istället försökte jag skakigt nicka och ett par starka armar drog mig in till en hårt tonad kropp, den var inte som Nialls kramar, men den fick duga.

+26 kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar: