Kapitel 12
”Spencer Marie Juliette Anderson Cowell! Get your buttom in to my office! Now!” jag rycktes ur min sömn och satte mig spikrakt upp i sängen så mitt hår flög över ansiktet. Jag kastade av mig täcket och sprang raka vägen i till Simons kontor.
”What!?” skrek jag när jag stod i dörr öppningen. ”What's happening!?” Jag såg en högröd Simon stå mitt i rummet med Liam, Louis, Harry, Zayn och Niall med stora ögon.
”Put something on you first, madam! We have guests!” Jag kollade ner på mig själv och detta var andra gången jag hade på mig en t-shirt och trosor inför dessa killarna. De borde bli vana snart tycker man ju.
”Is everything alright? You screamed like if something is on fire.”
”My patiense is on fire and soon to be gone. Shap shap!” jag gick snabbt och satte på mig ett par hotpants och gick snabbt in i badrummet för att bosta tänderna och sätta upp mitt rufsiga hår i en knut.
”So, what the hell is going on?” väste jag när jag kom in i kontoret igen och stängde dörren bakom mig. Jag lade armarna i kors över bröstet och lutade mig mot en bokhylla.
”Well, we had a lovely chat here about what's been going on i Europe, when I got the newspaper for the day on my table and guess who's the headline for the day and ruines my happy land for the rest of the summer!?”
”I don't know? Britney Spears wants more money for beeing a judge?” frågade jag sarkastiskt och jag visste att det skulle trycka på en nerv för han har klagat över detta innan att han behöver henne inför en ny säsong i USA.
”Yes,” muttrade han. ”But that's not the case, young lady!” han lät nu ansträngd och killarna såg högst obekväma ut.
”Okay, then what is the case? And why does they have to listen to this?” jag betonade dem och pekade mot de obekväma killarna.
”Yes, you guys can go.” Simon suckade tungt och killarna sprang snabbt mot dörren. ”Everyone apart from you Harry.” Harry muttrade något som jag inte riktigt hörde och gjorde en grimas och satte sig ner stelt på stolen igen som var tagen från bordet utanför kontoret. ”Where were you last night when you were supposed to be at the gala?” frågade Simon lurigt och jag kände på mig att han redan visste svaret.
”I was out.” sa jag kort.
”Out? With who?”
”Oh for gods sake! You know the answer, let's jump over all this talk and go right to the chase!” sa jag gnälligt och satte mig ner på golvet med bokhyllan som ryggstöd.
”No,”
”Why are you trying to be mean!?”
”Because I would like to hear the words from you,” Simon pekade på mig med ett elakt litet leende på läpparna. ”And then, I'm going to have a serious talk with you.” fortsatte han och pekade sedan på Harry som såg lika rädd ut som ett rådjur i strålkastare.
”Oh for the love of god. Give the boy a break!” jag ställde mig upp och hämtade tidningen som låg på skrivbordet och granskade framsidan. Det fanns inget fotobevis utan bara en rubrik med stora svarta bokstäver, 'Harry Styles new hookup'. ”There's not even a photos!” sa jag anklagande. ”This is ridicolous! There's nothing going on between Harry and me, uncle Simon!” Simon kollade på mig och jag kände mig rent förtvivlad. Men jag såg att en lampa lyste upp inom honom och han började bli sansad igen.
”I am so sorry for my break out.” började han lite lugnare. ”Can I trust you?” sa han nu och kollade med tveksamma ögon. Jag försökte låta bli att tveka.
”One hundred percent.” sa jag och log oroat.
”Have you kissed him?”
”What kind of question is that!?” fråga jag nu och trodde han hade lagt ner sina misstankar. ”By the way, I have a rhetorical question. What if something went on? Would you kill me?” Jag lade armarna i kors och satte mig i en utav stolarna. Simon gned sig lite i ögonen med handen och kollade trött på Harry.
”Scram, boy.” sa han trött och Harry hoppade med nöje ut ur dörren. Vi satt under tystnad och stirrade på varandra och jag väntade på mitt svar.
”I wouldn't kill you.” sa han till slut. ”But there is something I need to talk with you about.”
”What?” frågade jag lite små kaxigt.
”Have you seen any articles about you ever?”
”No. I'm a nobody.”
”Of course you're not. You're my lovely niece. But there are a few things I haven't been very honest with you about and there have been some stories that I have had to kill before anyone could see them.” jag höjde på ögonbrynen och väntade på en fortsättning. ”I was hoping on that your family and you could have a nice happy life in Sweden. So I beg you that you won't under any circumstances get involved in any drama, any summer romance with any of the boys. Because then you'll end up as the most hated girl on the planet.” Nu var det jag som inte hade något att säga och jag satt och kollade ner på mina händer. ”Got it?” frågade han nu och kollade på mig.
”You know what?” började jag och kollade på honom. ”Got it...”
Kapitel 11
Dagen då galan var hade halva sommaren gått och jag hade inte träffat Harry sedan killarna sov över hemma hos Simon. Jag försökte intala mig själv att de hade extremt mycket att göra och han hade inte tid med att svara på sms. Kendall och jag jobbade stenhårt på välgörenhetsgalan och tillsist blev den färdig. Dagen innan fick vi lite strul med floristen men det löste Kendall rätt snabbt och tillslut vad allting perfekt och jag hade inget mer att tänka på. Simon hade släppt mig som hans assistent och jag fick resten utav vistelsen i England till att bara ta det lugnt.
”Du ser så fantastic ut!” utbrast mamma när jag kom ner i hallen och hade min svart vita klänning. ”När ska du vara där?” Jag kollade på klockan som hängde på väggen.
”Om en halvtimme. Kendall kommer om fem minuter.”
”Ingen dejt med han krulliga killen?” frågade hon och drog lite på munnen.
”Va?” frågade jag chockat
”Ja, han som Simon arbetar med. Jag trodde ni kom bra överens. Vad heter han nu?”
”Harry?” frågade jag.
”Ja, han var gullig.”
”Det är hans jobb att vara gullig, mamma. Och för är klargöra saker och ting har vi inte haft kontakt på ett tag så nej. Kendall kommer vara min dejt för kvällen.” När jag precis sagt den sista meningen ringde det på dörren och mamma öppnade. Kendall stod där i sin klänning och log.
”You look adorable!” utbrister hon och kramar om mig.
”So do you.” sa jag glatt och krokade arm med henne. Jag vinkade hejdå till mamma och vi gick ut till hennes bil.
När vi kom fram så var festligheterna i full gång och gästerna strömmade in i lokalen. När vi kom innanför dörren så såg jag allt folk mingla runt med champagneglas och jag kunde inte låta bli att söka över ytan efter Harry. Men ingen var där och jag kände att besvikelsen kom över mitt ansikte.
”Don't be sad. There are many who hasn't come yet.” viskade Kendall och log mot mig.
Jag fick fullt upp med att mingla runt och Simon drog omkring mig för att möta alla sorters viktigt folk. Tillsist fick jag nog och smet bakom kulisserna bakom scenen och satte mig på en kabellåda och tog av mig mina skor och masserade mina fötter som ömmade. Jag kollade mig omkring för att vara säker på om ingen var i närheten.
”Spencer?” hörde jag någon precis bredvid mig. Jag hoppade till och trodde mitt hjärta skulle stanna.
”Harry! Can you just stop sneaking up on me like that!?” utbrast jag. Jag granskade honom från top till tå och han såg riktigt snygg ut i smoking. Som vanligt var hans bruna lockiga hår spretigt och hans gröna ögon lös mot mig. ”You look nice.” sa jag och log honom.
”That's all I get?” frågade han besviket. ”Do you know how much Liam had to nag before I put this on?!”
”Okay.” sa jag och log. Han fick mig alltid att skina upp. ”You look dashing.” sa jag och kollade ner.
”Thank you.” sa han och log. ”And you...” han tog sin hand under min haka och fick mig att kolla upp. ”You look so beautiful.” han böjde sig fram och pussade mig lätt på munnen.
”Thank you.” suckade jag och log mot honom.
”So why are you back here?” frågade han och kollade sig omkring.
”My feet hurts, I hate these kinds of events and I miss you.” sa jag och blev helt röd i huvudet utav det som jag sa sist.
”Hmm...” var det enda han sa och kollade på mina fötter. ”What about we take a walk?”
”Did you miss the part of my feet hurts?” frågade jag och höjde mina ögonbryn.
”Well, what if I told you I could get another pair of shoes?”
”Then I would say that you're my hero.” Inom några minuter kom han tillbaka med ett par sneakers som var lite förstora för mig och jag kände igen dom från första gången jag träffade honom. Vi smet ut bakvägen och gick längs en gränd innan vi kom ut till huvudleden i London centrum. När vi kommit fram till Hyde park. Vi gick in och satte oss på en utav bänkarna.
”I miss you.” sa jag nästan ljudlöst.
”I've missed you too.” sa han och tog av sig in kavaj och lade den runt mina axlar och knäppte igen den. Det blev tyst för några sekunder och han drog in ett nytt andetag för att börja prata igen. ”What about we hang out tomorrow? Just you and me.”
”Okay.” var det enda jag kunde komma på att säga och log mot honom. Jag lutade mig fram och han mötte mig. Han läppar var precis så mjuka som jag kommit ihåg. Han satte mig i hans knä och vi fortsatte kyssas i det nästan totala mörkret. Jag fick en total blackout under tiden men när vi skiljdes åt igen för att röra på oss så tänkte jag bara på i morgon.
Kapitel 10
What about we are staying a bit low for a while? Skrev jag till Harry på sms.
Agree. Svarade han nästan direkt.
Though I can't wait to see you again.
Jag la ner mobilen i min jackficka och försökte hinna ikapp Simon som har dubbelt så långa ben som vad jag har. På lördagseftermiddagen hade killarna dragit hem och Simon hade lagt sina instinkter på is. Jag där emot tog på mig det stora uppdraget inför nästa vecka att sätta ihop en välgörenhetsfest för svältande barn. Simon hade alltid en stor gala middag någon gång under juli månad. Jag insåg inte hur stort ansvar Simon hade gett mig förrän Kendall föreslog att hon skulle ringa alla samtal åt mig för att underlätta arbetet.
One Direction hade flugit iväg på ett antal gigg i Europa och jag skulle inte träffa någon utav dem på minst tre veckor. Vilket fick min hjärna att bara fokusera på eventet och inte skena iväg på Harry. Okej, nu ljög jag. Jag har nog aldrig tänkt mer på en kille någonsin! Vilket var både tragiskt och desperat.
”So what do you think about England?” sa Kendall då vi skulle dra oss mot shopping centret i centrala London för att shoppa lite snygga klänningar inför galan.
”It's wet.” sa jag och hon skrattade och slängde med sitt mörka långa hår. Jag tror nog att varenda kille vände sig om när Kendall strosade ner för gatan.
”Well, it could have been worse.” sa hon och log mot mig.
”Knock on wood!” utbrast jag allvarligt och det fick henne att le.
”Right, don't push our luck!”
”Do you like the lads here then?” sa hon nu med en finurlig min.
”Well... I guess.” sa jag och min tvekan fick Kendall att rycka till och kolla på mig.
”Tell me all about him!” utbrast hon och puttade till mig.
Jag försökte berätta så lite detaljer som möjligt och höll mig till det jag faktiskt visste. Men jag suckade lättat ut när Kendall hittade en klänning som hon skulle testa på. Den var röd överst och ner till var den gjord utav svart skinn. Den passade henne självklart helt fantastiskt, precis som alla andra klänningar hon testade på men hon valde den röda. Jag själv hittade en svart vit klänning med tunna band över axlarna. Jag blev genast kär i den och vår shopping tur avslutades på Starbucks.
”So will he be at the gala?” frågade hon plötsligt och jag trodde hon hade släppt det.
”I don't know.”
”You should ask him to be your date.” sa hon nu entusiastiskt och log uppspelt.
”I think he will be out of town then.” sa jag och hoppades så innerligt på att hon skulle släppa detta snart.
”Too bad. We can be each others dates.” hon log mot mig och jag skrattade och nickade.
När jag kom hem gick jag upp på mitt rum och satte igång min laptop som jag inte använt på hela semestern. Under tiden den startade upp hängde jag upp min klänning i garderoben och satte sedan igång lite bakgrundsmusik. När jag väntade på att datorn skulle logga in så vibrerade min mobil och jag såg att det var Eddie som ringde. Jag suckade och tryckte på grön lur.
”Hallå?”
”Spencer? Är det du?”
”Nej, jultomten.” svarade jag allvarligt.
”Förlåt. Jag vill ha dig tillbaka.”
”Vad kommer du göra annorlunda denna gången som du aldrig gjort innan?” frågade jag tröttsamt. Det blev tyst i luren och jag hörde att han stammade. ”Precis, du kommer inte göra någon skillnad alls.” sa jag.
”Jo, jo, det kommer jag.” stammade han.
”Nej, för du är en sån kille som aldrig kommer att växa upp. Du är en sådan som alltid kommer att vilja stå i rampljuset. Och för vissa så räcker det beteendet jätte långt. Men inte för mig.”
”Men du har känslor för mig?”
”Ja.” sa jag utan att tänka.
”Så det finns en chans?”
”Jag har inte tillräckligt med känslor för det.”
”Men du har känslor!?” jag hörde hoppet i hans röst och jag blev genast orolig för att jag hade ställt till med för mycket. Jag stängde av samtalet och fortsatte att söka information på datorn om hur man skulle komma över sitt ex.
Kapitel 9
Jag vaknade upp några timmar senare i Harrys famn. Lite yrvaken försökte jag kolla klockan på väggen som var tillräckligt tydlig nu eftersom solen lös ute. Klockan var nästan elva och jag låg och kände Harrys värme genom t-shirten. Kyssen var något utöver det vanliga. Det var något jag aldrig någonsin känt med Eddie. Den var varm, kärleksfull och jag kunde inte vänta tills nästa skulle komma.
Jag lirkade mig ur hans grepp och smet in i min garderob som låg precis vid teven. Jag tog på mig ett par denim jeans och en vit pösig tröja som jag tryckte ner i kanten på jeansen. Jag hittade även en hårsnodd och satte upp mitt vågiga hår i en hög hästsvans. Innan jag gick ut så tog jag och vek ihop tröjan jag haft på mig och tassade försiktigt ut för att inte väcka honom. Jag la tröjan på soffkanten och smög upp och satte mig på sängen och kollade på honom en lång stund. Hans andetag var jämna och han gjorde små ljud emellanåt. Jag försökte att inte skratta men jag log tillräckligt för att käkarna började göra ont.
”Stop staring.” mumlade han och jag ryckte till. ”It's creepy.” han log men hade fortfarande slutna ögon. Jag tvekade lite och bet mig i läppen men jag kunde inte låta bli igen. Jag böjde mig över honom och kysste honom långsamt. Han besvarade kyssen och vände sig på rygg och jag satte mig i gränsel över honom. Jag kände hans händer vandra från min rygg ner mot min rumpa och stannade där. Jag log lite och drog mitt hår bakom örat och satte mina händer mot hans bröst för att skilja oss åt.
”I think they are looking for you.” viskade jag. Och man hörde att någon var på väg mot min dörr. Jag flög av honom men insåg inte att jag borde rullat av på andra hållet och ramlade rakt ner på golvet. Jag stötte i golvet med en duns och jag gav ifrån mig ett stön.
”Are you okay?” hörde jag ovanifrån och kollade upp. Harry höll på att spricka av skratt och jag nickade. Han brast ut i ett vrål av skratt och jag reste mig surt upp och gned mig om rumpan. Det knackade på dörren och jag insåg att detta var inte rätt tid för att förklara vad jag och Harry var. När jag inte ens själv visste. Jag väste åt Harry att klä på sig och slängde hans jeans och hans tröja mot honom.
”Coming!” ropade jag mot dörren och puttade Harry framför mig in i garderoben och stängde dörren efter mig. Jag öppnade min dörr på glänt och utanför stod Simon.
”What are you doing?” frågade han och jag kollade ännu en gång bakom mig för att försäkra mig över att inget misstänkt syntes. Jag slängde upp dörren öppet och lutade mig mot dörrkarmen.
”I was just about to get some breakfast.” sa jag och log mot honom.
”I thought I heard voices and a thud.” sa han och kollade sig omkring i rummet.
”Well, I was thinking out loud. You usually get the best answers then. And when I was about to get to the door I fell over one of the bed legs.”
”You are too much alike me.” sa han och skrattade lågt. Han började gå mot trappan och jag följde efter och drog till dörren. ”Have you seen Harry?” sa Simon och stannade i trappan.
”Eh... I think... Earlier this morning I thought it was friday so I was up early. I almost walked right in to him and he said something about going out for a...” jag stannade upp för att tänka efter vad Harry skulle göra en lördag morgon utan att det skulle låta misstänksamt. ”...walk. I think.”
”A walk?” sa Simon och höjde på ögonbrynen. Shit, jag hade gissat fel. Jag kände att jag blev röd i ansiktet.
”Yes, that's what I think he said” jag höll andan och väntade på att han skulle fortsätta gå. Som tur var kom mamma och frågade vad vi höll på med och jag smet smidigt förbi honom ner och hörde till min lättnad att han följde efter. När vi hade satt oss ner vid bordet med resten utav killarna så var det tjatter och jag höll ett vakande öga på Zayn som var den jag egentligen trillat över.
”So did you have a good nights sleep?” frågade Simon Zayn.
”Yes,” sa han och torkade sig om munnen. ”Though I caught some bruises.” sa han och kollade mot mig.
”Really? Why?” sa Simon nu förvånat.
”Well...” han fortsatte inte för jag sparkade till honom på smalbenet innan orden flög ut i luften. Han hoppade till och kollade surt på mig. Jag gav honom en bedjande blick och hoppades på att Simon inte skulle se. ”Eh...” började Zayn och försökte komma på en historia. ”Well... Niall is pretty agressive when he's asleep.” sa han och kollade mot Niall som pratade med Jessica och la inte märke till att vi pratade om honom.
”Oh, then remind me next time to get him a bed for himself.” sa Simon och skrattade lågt. Jag skrattade också nervöst och gav Zayn en ursäktande blick.
Någon smällde i dörren och Harry kom instapplande med våta skor.
”What a lousy weather! It was sun like a second ago.” sa han och satte sig bredvid mig. Simon såg trött ut och log mot honom och sedan mot mig. Jag visste att han hade lagt ner sina misstankar och jag suckade ut. Jag la min hand diskret på Harrys lår som en signal av hur tacksam han var som spelade med.
Kapitel 8
När jag vaknade i min säng med mitt täcke uppdraget så bara mitt huvud stack ut på kudden. Jag reste mig sakta upp och gnuggade mig i ögonen och kollade mig omkring i det dovt upplysta rummet. Rummet var tyst och tomt, jag var den enda där. Jag kollade på klockan på mobilen och såg att jag hade ett antal nya sms. Klockan var halv åtta och jag skulle iväg till Simons kontor inom en halv timme. Jag hoppade ur sängen, drog ifrån gardinerna och drog sedan till badrummet för att fräscha upp mig och reda ut mitt rufsiga hår. När mitt hår såg någorlunda ut sprang jag ut från badrummet och rakt in i Zayn som föll till golvet och jag ovanpå.
”Oh, my...” började jag och hoppade upp så fort som möjligt. ”Are you alright?!” sa jag och sträckte ut handen för att hjälpa honom upp.
”Well, yes. I think so, apart from all the bruises I will get afterwards.” sa han och tog tag i min hand och hävde sig upp. ”Why are you in such a hurry? It's saturday.” Jag slog handen för pannan. Jag hade helt glömt att det var helg. ”And what are you doing in Harrys t-shirt?” sa han nu rätt så roat. Jag kollade ner på mig själv och lade märke till att jag inte alls hade på mig gårdagens outfit utan istället en disel t-shirt ett par storlekar förstor.
”Okay, this is more awkward than I expected.” konstaterade jag och drog mina armar om mig och log generat mot Zayn som höll på att spricka. ”Well, I hope I didn't hurt you too bad.” började jag och gled smidigt runt honom och började backa tillbaka mot mitt rum. ”Maybe you should get some ice, you hit your head pretty hard.” fortsatte jag och kände att jag nu var inne i mitt rum. ”See you, later.” sa jag och log ursäktande och stängde dörren bakom mig och lutade mig mot dörren. Jag kollade ner på tröjan igen och drog ut den lite för att granska trycket på tröjan. Från andra sidan dörren hörde jag någon som frustade av skratt och gick sedan in i gästrummet igen.
Jag drog genast för gardinerna igen och hoppade i sängen och läste smsen som jag fått.
Hej, du har inte svarat på några utav mina sms. Är du ok? <3 – från Krista
Jag saknar dig, snälla svara. Jag älskar dig! Puss <3<3<3 – från Eddie
Det sista var från Eddie igen och jag bestämde mig för att inte öppna det och bara radera båda smsen. Jag satte igång med att svara Krista.
Hej, jag mår bra. Jag har fått ett sommarjobb här och har hittat en ny kompis på jobbet. Sjukt snäll! Hur är vädret hemma? Har Eddie pratat med dig? Om du ser honom säg till att sluta smsa mig, jag kommer ej svara. <3
Jag la undan mobilen och la mig ner i sängen igen. Efter ett tag hörde jag en lätt knackning på min dörr och den öppnades. Jag satte mig upp och kisade med ögonen för att se vem det var.
”Harry?” frågade jag förvirrat. Harry hade sitt hår på sned, bar överkropp och ett par jeans på sig. ”Why are you guys still here?” frågade jag.
”It got a bit late last night so Simon gave us some place in the guest room.” jag nickade och han satte sig på sängkanten bredvid mig. ”So, you ran over Zayn? Smooth.”
”Erhm...” va allt jag fick fram och slängde mig bak i sängen igen. ”Is he okay?” frågade jag bakom mina händer och jag hörde att han skrattade tyst.
”Well, yes. As okay as he can be when a half naked girl falls over him.” sa han och retades. Jag satte mig upp igen och kollade ner på tröjan.
”Yes, about that.” sa jag och kollade från tröjan till honom och hans bara överkropp. ”What am I wearing?” han kollade förbryllat på mig nu som om han inte riktigt fattade frågan.
”My t-shirt?” sa han sakta.
”How did I get in the t-shirt?” frågade jag nu framfusigt och lite förolämpat.
”I promise you that I tried to not look.”
”Tried!?” väste jag. Han såg nu rätt road ut åt min reaktion. Jag skakade till slut bort tanken och la mig ner igen. ”I can make some space for you if you want to.” sa jag och kollade på honom. Jag tänkte inte riktigt efter med innebörden av det jag sa förrän det hängde i luften och han satt och tvekade. Han nickade till slut och reste på sig så jag kunde hoppa in.
”Do you mind?” frågade han och knäppte upp jeansen. Jag visste inte vad jag skulle säga och nickade bara. Han hoppade ner under täcket i bara boxers och la sig på sidan och kollade på mig. Jag kurade ihop mig till en boll och kollade tillbaka. Hans krulliga hår låg platt på kudden och hans gröna ögon lyste i det dova ljuset. Jag kunde inte låta bli utan jag drog upp handen ur täcket och började följa hans ansiktskonturer med fingertipparna. Han blundade och jag slutade och drog tillbaka handen.
”Don't stop.” mumlade han och han kollade på mig igen. Jag kröp lite närmare och nu fanns det bara tio centimeter mellan oss och jag kände hans andetag mot min hud men jag rörde honom inte igen. Han öppnade ögonen och kollade efter vad som tog sån tid och såg att jag tvekade. ”What are you thinking about?”
”You told me that I could ask anything?” sa jag och han nickade. ”Does that offer still count?” han nickade igen och jag kollade ner. ”Why me?” sa jag och kollade på honom och hans bara överkropp som såg så mjuk och vältränad ut. ”You have...Like thousands of girls, drooling over you as soon as your face shows up.” Han tänkte efter hur han skulle svara och kollade på mig igen.
”That's was one of the easiest question this week.” sa han och log mot mig. ”Because you're not like them.” jag tog in det han sa och försökte förstå. Jag var inte känd och jag var inte speciell. Jag var bara Spencer Anderson Cowell. Ingen känd sångerska, dansare, skådespelerska eller ens något ut över det vanliga.
Harry makade sig tätare mot mig så de tio centimeterna blev fem och nu snuddade våra kroppar vid varandra. Jag kunde inte hålla mig längre, utan kollade på hans fylliga läppar och slöt dom med mina egna.
Kapitel 7
Hela veckan gick åt att åka ut till studion men jag fick aldrig träffa One Direction igen. Utan jag sattes i arbete med att leverera olika bud och sortera papper och springa ärenden åt de i byggnaden. Jag blev väldigt bra vän med en utav sekreterarna, Kendall som satt på första våningen och varje gång jag gick förbi så slängde vi några ord till varandra. Hon var 20 år och bodde en timme utanför London.
”You want to grab a coffee after work?” frågade Kendall mot slutet av dagen då jag kom ner för att be om en kopia på ett papper. Jag älskade hennes svarta vågiga hår och bruna ögon. Hon borde vara modell istället för sitta bakom ett skrivbord hela dagen.
”Sure, uncle Simon should let me go earlier today.” sa jag och log mot henne.
När jag kom upp igen till Simons kontor satt Harry, Liam, Niall, Louis och Zayn och pratade glatt.
”Here you go,” sa jag och gav Simon hans papper. ”Hey guys,” sa jag och log mot killarna och fick leenden tillbaka. Jag återgick till att kolla på Simon. ”Do you mind of I go out for a coffee later with Kendall?”
”Sorry, but you can't.”
”What why? I've worked hard today and I should get some handicap for being you neice!” sa jag gnälligt och försökte att inte låta som en fyra åring.
”I mean you can't because the lads here,” sa han och pekade på killarna. ”Are going to come over for dinner tonight. Because we are celebrating that the album is finally done.”
”Oh, okay. Well, I'll call her back then.” sa jag började gå mot dörren igen.
”Hey, good you're coming. Harry hasn't shut up about you since we saw you last time.” sa Louis och hånlog mot Harry.
”I have not!” protesterade Harry och jag log blygt mot Louis och gick ut från kontoret för att ringa Kendall.
När kvällen kom så satt jag i mitt rum och kollade på vecka tre av The X factor medan jag väntade på att gästerna skulle komma. Jag hade under dagen städat undan i mitt rum och nu var det rent och fint. Jag bestämde mig för att ha på mig ett par mörka denim jeans och ett snyggt linne till det som var gjort utav bomullstyg. Simon hade trilskats med att hyra in en kock för kvällen så att mamma inte skulle laga mat. Jag satt nu uppkrupen i min soffa och var mitt inne i avsnittet då jag hörde att ytterdörren öppnades och huset blev fyllt med röster.
”Spencer?” ropade mamma. När jag kom ner fanns alla redan i vardagsrummet och satt och pratade. Louis underhöll Jessica som satt och skrattade åt allt han gjorde mot Liam. Som att nypa honom eller kanske bara säga något kul.
”Hey everyone.” sa jag och slog mig ner bredvid Zayn som satt och smsa.
”Hallå, Spenc, skulle du kunna fixa fram dricka till våra gäster?” frågade mamma snällt och jag kollade på henne. Det var inte riktigt detta jag hade sett framför mig att jag skulle vara dagens värdinna också. Men jag reste mig lydigt upp och gick mot köket där det redan stod färdig dricka på diskbänken. Jag serverade alla med ett leende och satte mig ner igen bredvid Zayn.
”When are you getting back to Sweden?” frågade han nyfiket.
”At the end of august.” berättade jag för honom och han nickade långsamt.
”What are you doing for a living?” fortsatte han.
”I'm a student and I dance and act on my leisure.”
”You dance?” han blev väldigt nyfiken och jag skrattade till.
”Yes, hip hop and street.” jag drack lite av min dricka och satte ner glaset. ”Do you dance?”
”I can't dance.” sa han och blev lite generad.
”Maybe I can teach you some time then.” sa jag och log mot honom.
När vi hade käkat drog jag mig så osynligt som möjligt upp till mitt rum för att fortsätta kolla på dvderna. Jag hade inte haft en aning om att de blev så stora på så kort tid. När det var One Directions tur så blev jag rätt förvånad över deras låtval, ”Nobody knows”. Jag skulle precis få se när de var ute och shoppade inför nästa framträdande, jag hörde inte att någon klev in i mitt rum.
”What. Are you doing?” hörde jag en road röst bakom mig och jag gav ifrån mig ett gällt skri som säkert fick alla att undra vad som pågick. Harry skrattade så han höll på att dö och jag pausade teven.
”You scared the crap out of me!” fick jag fram mellan mina andehämtningar.
”Sorry.” sa han och försökte sluta skratta. ”Why are you even watching this?” frågade han och såg uppenbart road ut utav att jag blev generad så hela mitt huvud ändrade färg.
”Because, I wanted to know who you guys are.” mumlade jag.
”You only needed to ask if you wanted to know something.”
”Well, I know but I thought it would be fun to watch.” sa jag och satte mig ner igen. Harry stängde dörren bakom sig och klev in i mörkret och satte sig bredvid mig i soffan. Jag tryckte på play igen.
”It was pretty awkward to have all those people around us.” sa han tyst. Jag kollade på honom och hans gröna ögon glittrade i tevens ljus. ”You know what's the most weird thing when you have all those people around you when you are shopping?” jag skakade på huvudet och han vände blicken mot mig. ”To know that I would have to get used to that.”
Låten började och han tystnade. Jag vände mig tillbaka till teven och jag kände att han kollade på mig där jag satt med mina armar som kramade mina ben. Harry makade sig lite närmare och tillsist kände jag värmen som utstrålades från honom. Han sjöng med i vissa delar av låten.
Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det men jag tror jag somnade i Harrys famn och jag kommer inte i heller ihåg hur jag hamnade där.
Kapitel 6
När klockan började närma sig lunch så bad Simon mig att fixa lite lunch. Jag fick pengar utav honom och gick ut genom dörren till studion. När jag var på väg ut genom ytterdörren så hörde jag någon ropa bakom mig.
”Hey, wait up!” jag vände mig om och såg Harry jogga genom korridoren. ”I thought you would need some help with carring it all. I'm up for it.” han stötte till mig med armbågen medan han gick före mig ut genom dörren. Jag tog tag i hans tröja.
”Excuse me but you are a part of the biggest band in the world right now. Won't you need some cover?” sa jag. Så mycket visste jag att jag inte ville få en flock brudar över mig.
”Oh,” började han och gå tillbaka för att hämta sina solbrillor och keps som låg innanför dörren. Men jag hade varit snabb nog att fiska upp dem på vägen ut. Jag gav dem till honom med höjda ögonbryn och började gå mot Subway längre bort.
Jag tackade gud lite i smyg att Harry tog initiativet att börja beställa och att han följde med för annars skulle jag aldrig pricka en enda beställning rätt förutom Simons och min. När vi satte oss ner för att vänta på att beställningen skulle bli färdiga så började jag knappa på min mobil.
”So, where are you from?” sa Harry och kollade nyfiket på mig. Jag kollade upp från mobilen och släckte skärmen och la båda armarna över bordet.
”Half swedish, half english.” sa jag enkelt. ”Why?”
”Only curious.” sa han och lutade sig bakåt och tog av sig solglasögonen och rättade till kepsen.
”What did Louis mean back there?” frågade jag nyfiket men ändå retsamt.
”Oh, nothing.” sa han och man såg att han blev lite röd i ansiktet. Men jag lät ämnet försvinna och sedan så var våra beställningar klara.
Vi begav oss tillbaka till studion och Simon var i full gång med att fixa några affärer medan resten utav killarna och jag satt i en soffgrupp och käkade mackorna. Jag har aldrig sett så hungriga killar någonsin och trots att de tog varsin 30cm lång och jag tog en halv så käkade dem upp före mig.
”So, have you heard our music before?” frågade Niall nyfiket under tiden han smuttade på sin läsk.
”I don't know.” började jag och märkte att alla var nyfikna nu. ”Maybe once or twice but I didn't know it was you. I think it was in a store or something.” dom nickade bara och Niall fortsatte fråga saker.
”So how's the life in Sweden? We've been there a couple of times but you know. It's not the same to live there.”
”One word, boring.” sa jag och torkade mig på en servett och rullade ihop servetten.
”Don't tell your mother that, Spenc.” sa Simon och kollade uppmanande på mig och sedan återgick han till sitt samtal. Alla såg ytterst nyfikna ut igen och jag försökte förklara så gott jag kunde.
”Mum, moved to Sweden because of my dad. And I think she's pretty misserable there, actually. Even if it means that she got me and my sister. My dad suspects that too though, but that intense subject have never been spoken about.”
”So, what do you think?” sa Harry nu och log lite medlidsamt mot mig. Han satt på soffkanten för resten utav killarna hade trängt sig ner i en och samma soffa. Jag satt i en fåtölj på motsatt sida.
”Well, I like the UK. But Sweden is my home right now and there's all my friends. Even though it's the most boring country in the world, I love it. But I think like this, after my last year at high school I'll probably will be moving out of the country, maybe USA or maybe even here. But we'll see about that.” sa jag och log tillbaka.
”Let's light up this conversation a bit.” började Louis. ”What did the...” och så började dem brottas. Jag log åt hur Zayn som verkar vara den som är djupast utav alla vika sig dubbel av skratt åt Louis skämt medan Harry slängde sig över Louis för att få tyst på de dåliga skämten. Även Liam som var en rätt så lugn kille flög över killarna och jag fick hoppa undan några gånger för att inte få ett ben eller en arm i ansiktet.
När lunchrasten var över och det var dags för killarna att fortsätta spela in så sattes jag i pappersarbete. Simon tyckte att det skulle vara lärorikt för mig och jag satt resten utav dagen med en likgiltig min och sorterade papper.
När jag äntligen kom innanför dörren hem så satte jag av mot Simons kontor för att leta efter hans DVD gömma i en utav hyllorna. Jag visste att han skulle stanna i köket för resten utav kvällen och hettsa mamma efter käk. Trots han är en vuxen och mammas storebror så beter han sig som ett barn. Jag har alltid undrat hur han överlever utan oss här.
När jag kom in på kontoret så var det väldigt mörkt. Jag tände en lampa på ett bord bredvid och började söka igenom bokhyllan efter det jag sökte. Efter ett tag hittade jag The X factor säsong sju längst ner. Jag släckte lampan igen och sprang in på mitt eget rum och började kolla på dvderna.
Kapitel 5
När jag kom innanför studions dörrar så var det vakter som stoppade mig.
”Excuse me, miss. But you can't be here right now.” sa den ena vakten.
”Oh, but I'm with Simon Cowell. He's my uncle.” förklarade jag vänligt och drog bak några slingor för att rätta till mitt brunetta vågiga hår.
”I'll check that up. You be a good girl and sit down for a minute.” sa den andra och jag kollade förbryllat på honom.
Efter ett tag kom han tillbaka med Simon i släp tåg.
”Sorry for that, Spenc. I should have told them.” sa han och suckade. Han började leda mig ner för korridoren.
”Why do you have two gigantic monsters watching the door? That's the only question I'm curious to hear the answer of.” sa jag medan jag gav honom kaffet.
”Thank you.” sa han och smuttade på kaffet. ”Well, it's because we are working with a group that gets in a lot of trouble if a mob of girls rushes in here.”
”A boy band?” sa jag tvivelaktigt.
”Yes.”
”I haven't heard that one for a while in Englands history.”
”Believe me, me neither.” sa han och suckade. Nu var vi framme vid dörren längst ner i korridoren och han öppnade dörren åt mig och ledde mig in. Det fanns redan flera killar där inne som försökte få rätt på kontrollbordet medan fem andra killar stod inne i båset och pratade med varandra.
”So, who are they?” sa jag och kollade upp på morbror Simon igen.
”You don't know?” sa han och höjde på ögonbrynen.
”Know what?”
”You have definitely been away from England longer than necessary! You'll see. They are really good.”
”Tell mom that and she'll go mad.” sa jag roat medan jag smuttade på in iste.
”Our secret?” sa han olyckligt medan jag räckte fram sitt lillfinger och jag tog tag i det med mitt lillfinger och log. ”Okay, guys. Let's do this.” sa han nu med sin formella arbetar röst när han tryckt ner en knapp på kontrollbordet och de fem killarna som var inne i båset vände sig om. Den ena killen var blond och såg ut som en riktig svärmors dröm, den andra var svart hårig och såg väldigt mystisk ut som han hade en stor hemlighet han höll på. Men hans ögon var vänliga och jag log mot honom när han kollade på mig. Den tredje där emot var brunett och var längst utav dom alla, den fjärde såg nästan ut som en liten pojke fortfarande. Han hade det där utseendet som fick varenda tjej att smälta. Och jag förstod varför dom hade två stora gorillor till vakter där ute. Men när jag kom till den sista som bara stirrade på mig så satte jag isteet i halsen. Det var killen som hade irriterat mig när jag shoppade igår. Han såg lika chockad ut som jag och jag fortsatte hosta som en galning.
”Are you okay?” frågade Simon som såg orolig ut.
”Yes, I just need a minute or two.” sa jag och log medan jag hostade ut i korridoren igen och började gå mot tjejernas toalett.
Efter jag försökt att övertala mig själv att han inte kommer lägga märke till att jag använder tröjan som han valde. Jag försökte dricka lite vatten för att lugna hostan och andas normalt. Jag tog ett djupt andetag och återvände mot studion. När jag kom in igen så var dem i full gång att spela in. Simon kollade oroligt på mig men jag mimade att jag var okej och att han vände sig mot killarna igen. Jag kände hans ögon bränna hål på mitt ansikte och jag försökte kolla på alla andra förutom honom. Jag kunde lätt säga att det var riktigt bra musik och jag förstår varför Simon verkade så exalterad av att jobba med dem.
De kom efter ett tag ut från båset för att lyssna på deras musik.
”This sounds really good.” sa Simon.
”Thanks, uncle Simon.” sa de blonda och jag ryckte till utav hur han tilltalade Simon. Jag kollade på Simon och han höjde och sänkte sina ögonbryn, så som han alltid gör när han tycker att något är lustigt.
”This is my niece, Spencer. Spenc, this is the new world famous boy band. One Direction.” presenterade han bandet. ”As you told me it have been a while since we have had a boy band.” han vände blicken mellan mig och bandet. ”But I'll think this will be very very good. Don't you think?” frågan var ställd till mig och jag plutade lite med läpparna och kollade på bandet igen.
”Yes, of course, uncle Simon.” jag log lite snett och kollade på killarna vars namn jag inte visste. ”Kind of you to present the group but not the guys in the group.” sa jag och blinkade med ena ögat till Simon.
”Eh,” började Simon men den blonda killen han före.
”I'm Niall.” sa han artigt och skakade min hand. ”This is Louis, Liam, Harry and Zayn.” han pekade ut killarna en efter en och när han pekade på den störiga killen som trilskades med tröjan så sa han Harry. Så det var det min lilla terrorist från igår hette.
”Nice to meet you guys.” sa jag vänligt. Alla sa detsamma tillbaka och sedan började Simon gå igenom olika tekniker med killarna då Harry kom upp vid min sida.
”I like your top.” sa han dämpat och försökte att inte le.
”Shut up.” väste jag tillbaka.
”Like I said, it suits you.” fortsatte han.
”And like I said, you were the most annoying thing I've ever met.”
”You didn't said that.” sa han och log nu.
”No... But I was thinking it.” sa jag nu irriterat och vände mig mot honom.
”Oh, so that makes me a mind reader?” fortsatte han. Han visste exakt hur han skulle göra mig irriterad, trots vi bara känt varandra i två minuter.
”Oh, Harry is always such a romantic.” började Louis som lagt märke till oss nu.
”Hey, what's going on?” började Simon.
”Nothing.” sa jag snabbt. ”Continue.”
”We have met before.” erkände Harry och jag glodde på honom. ”Actually, I was her stylist for the day, yesterday. It was me who forced that top on her.” han pekade på min top som jag så överdrivet försökte skymma med min kavaj.
”Okay, that was the most bonkers thing I've ever heard.” sa Simon och grymtade till. ”You have met before?” sa han när han försökte lugna sig och höjde och sänkte ögonbrynen. Frågan var inte riktad till Harry utan till mig och alla stirrade nu på mig. Alla blickar var nyfikna, förvånade och förvirrade på samma gång.
”Yes...” sa jag tveksamt. ”Why? Is he an ex criminal or something?” Alla började skratta som om det vore det roligaste de hört någonsin. Men något sa mig att det inte var åt mig dem skrattade utan åt hela situationen och något litet internt skämt som jag inte fattade. Men utan att förklara för mig så fortsatte dem jobba efter de torkat tårarna som hade kommit fram under deras enorma skrattanfall. Jag stod självklart kvar som en idiot och försökte förstå vad som var så jäkla kul.
Kapitel 4
Efter jag betalat och skakat av mig den krulliga killen. Han insisterade på att få mitt nummer men självklart lät jag bli. När jag kom innanför dörren luktade det mat i hela huset.
”Hello?” ropade jag och slängde kassarna innanför dörren.
”In the kitchen.” ropade mamma tillbaka. Jag gick in och pussade mamma på kinden. ”Vart har du varit?”
”Shoppat. Dock tappade jag bort tiden så förlåt för jag är sen.”
”Inga problem. Allt blev precis färdigt.”
Vi alla kallades till bordet och Simon satte sig på kortänden av bordet.
”Did you buy the whole store?” frågade han roat.
”What?” frågade jag medan jag slevade upp en potatis.
”There's a mountain of bags in the halway.”
”Oh, well. I need to look good when I work with you. You know.”
”Ah, working clothes. My treat.” sa han lätt och slängde upp 80 pund på bordet.
”Simon!” utbrister mamma. ”It's rude to show off money like that!”
”Sis, it's nothing. It's woring clothes and she'll need it because it will be a long day tomorrow.”
”It's still rude.” muttrade mamma.
Det var ungefär så hela vårt samtal gick till och tillsist fick jag gå ifrån bordet för att plocka upp kläderna och gå och lägga mig.
Jag la mig på sängen och sjönk ner mellan kuddarna undertiden jag kollade upp i taket så pep min mobil till. Jag hade inte kollat på den på hela dagen!
Skriv så fort du går av planet. - Krista
Förlåt för att jag var en idiot igår. Snälla ge mig en chans och denna gången blir det offentligt! Jag lovar. - Eddie
Hallå? Lever du? Du kanske borde kolla din mobil!? BTW, såg Eddie idag, med en tjej!? - Krista
Jag vill va tillsammans med dig. Jag saknar dig, snäckan. Love you. - Eddie.
Jag raderade Eddies sms och svarade på Kristas och sedan somnade jag.
”Good morning, sunshine. You have to be dressed and ready to go in an hour.” Simon drog ifrån gardinerna och jag kröp ännu längre ner under täcket.
”No!” gnällde jag.
Men han var redan borta igen och jag tog initiativet att dra mig upp. Jag satte på mig stuprörs jeansen och kavajen jag köpte igår. När jag skulle välja tröja så kollade jag på den tröjan som killen valt eller en som var gjort av svart linne. Jag bestämde mig för att testa den oönskade tröjan.
”Fuck.” mumlade jag. Den passade perfekt. Den hade lite grön färg i sig och lite svarta sidor som gjorde att mina ögon stod ut. Jag borstade till mitt hår och sminkade mig och gick ner för att käka frukost.
”Spenceeer, kan du ge mig osten?” frågade Jessica segt. Jag gav henne den och sedan tog jag själv en skål med flingor och mjölk. Efter den aptitretande frukosten tog jag några drag med tandborsten och sen stod jag färdig och redo i hallen. Vi satte oss i bilen och Simon satte sig framför ratten. Det tog cirka en kvart innan vi var framme framför en stor byggnad.
”Where are we?” frågade jag.
”My office.” sa han och kollade på mig i backspegeln.
”You've really upgraded yourself.” mumlade jag och jag hörde att han skrattade tyst.
Alla hälsade på oss när vi gick förbi och mot hissen. Simon tryckte på våning 22 vilket var högst upp. När vi kom ut igen så var det en receptionist som satt precis vid hiss dörren.
”Good morning.” sa Simon glatt till den äldre kvinnan som satt och skrev på sin dator. Hon hade ett rynkigt ansikte och kollade förvånat upp med sina glasögon på nästippen.
”Oh, Mr. Cowell. Good morning.” började hon och ställde sig upp för att släta till den grå, rättså snäva, klänningen. ”The boys will be in studio one, in an hour.” rapporterade hon.
”Okay, always a bit late.” muttrade Simon. ”Mrs, Lovegood. This, is my niece, Spencer. She will work as my assistant while she's in England.” sa han formellt och jag skakade hand med Mrs. Lovegood.
”Nice to meet you.” sa jag och hon log.
Efter en cirka halvtimme med bara pappers arbete för Simon och jag satt och kollade på så gjorde vi oss redo för avfärd igen för att åka till studio ett. Och om nu de här ”killarna” var sena så kan jag lova att vi va minst tio minuter senare än dem. När jag påpekade det för Simon så bara slog han bort ämnet med ena handen och fortsatte smsa på samma gång som han körde.
När vi var framme så bad Simon mig att gå till Starbucks ett kvarter här ifrån för att köpa kaffe till honom och något annat till mig. Jag fick en sedel i handen och han gick in i byggnaden medan jag började traska bort mot korsningen.
Något jag tänkte på medan jag gick och drog min kavaj runt om mig för att inte morgon brisen skulle göra några köldskador på mig var att jag hade inte fått reda på vem som skulle använda studion nu och vilka ”killarna” var. Jag stod och tänkte på det medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart, gav killen bakom disken sedeln och skyndade mig tillbaka till studion så fort jag förmådde för att inte spilla ut kaffet och min iste över hela mig.
Kapitel 3
Jag kunde inte låta bli att le för mig själv när jag tänkte på slaget jag fick till i hans ansikte. Mamma och pappa har alltid sagt att våld inte löser något. Och visst, dem har rätt det gör det inte i heller, men det känns väldigt skönt att få ut sin ilska i ett enda slag. Jag var väldigt stolt över mig själv när jag satte mig på planet och var äntligen på väg bort från mina problem. Då när jag kommit tillbaka till festen efter mitt och Eddies lilla samtal så tog jag bara mina saker och stack hem. Jag såg inte Krista någonstans så jag antog att hon var med några andra och jag drog. Det var bara en lättnad att komma där ifrån och jag undrar hur Eddie hade förklarat för sina vänner vart han fått det röda handavtrycket ifrån.
Det tog cirka en timme att ta sig till Londons flygplats och ytterligare en halvtimme att ta sig till Simons hus. Men när vi kom fram så var det en lättnad att se det bekanta huset med brunt tegel och vita lister på fönster och dörr. Dörren öppnades och Simon kom ut.
”Hello, guys!” sa han muntert.
”Hi, brother.” sa mamma och kramade om honom.
”Sarah, how are you? Thought that you would come an hour ago.” han besvarade kramen.
”You probably mixed up the time difference again, Simon.” sa pappa och skakade hand med honom efter han släppt mamma.
”It's alway good to see you again, Tom.” sa Simon och vände sig mot mig och min syster. ”And my beloved girls!” sa han och sträckte ut armarna för att vi skulle gå och krama om honom.
”It's nice to see you, uncle Simon.” sa jag och kramade om honom extra hårt.
”It's good to see you too. I've got something for you, actually.” sa han tankspritt. ”But let's take the bags in to the house and get settled in first. You're going to be here for three months. It's going to be wonderful!”
Han gick före med väskor i händerna in i huset och vi möttes av ett nystädat hus. Mitt rum låg som vanligt högst upp på tredje våningen längst till vänster och det stod precis som jag hade lämnat det förra gången jag var här. Fast kanske lite mer städat än vad jag lämnat det.
När jag lagt in mina kläder i garderoben, gömt min väska och bytt om för att ta mig en tur till stan så gick jag inom Simons kontor som låg på andra sidan våningen.
”Can I come in?” frågade jag försiktigt när jag öppnade dörren.
”Yes, of course.” sa han och tog av sig läsglasögonen och visade mig till en stol. ”So, I was wondering if you would be interested in a summerjob?” sa han och kliade sig på hakan.
”Well, yes.” sa jag efter en stund.
”That sounded unsertain.” sa han muntert. ”Okay then. Well, I've got some clients that is in your age that will record a new album and have a tour this summer. So I'll have my hands full and I was wondering if you wanted to be my assistant for the summer?”
”It could work.” sa jag lite tveksamt för att retas lite.
”You're really remind me of your mother at your age. Stop teasing me or your salary will be less.” sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
”So when do I start?” sa jag för nu ville jag bara ut och shoppa lite nya kläder och skor inför mina dagar här i England. Plus var det faktiskt varmt och soligt ute för en gångs skull så jag skulle med nöje utmana ödet genom att ha skjorts på mig när jag gick ut.
”Tomorrow will be fine. Now, go out and have some of that sun. Catch some beams for me.” sa han och tog på sig sina glasögon igen som bevisade att han ville att få mig att lägga bena på ryggen.
När jag kom in i London så var det rusnings trafik och alla nästan gick på varandra för att gå tillbaka till sina kontor efter lunchen. Det var många ”excuse me”, ”move” och ”ops, sorry”. När jag kom till min favorit affär på huvudgatan så hade molnen börjat dra in över staden och jag ångrade genast att jag utmanade moder jord.
Jag gick igenom hyllorna noggrant och hittade en svart kavaj, stuprörs jeans med guldig dragkedja längst ner vid fötterna, två linnen och ett antal t-shirts och toppar. Jag bar iväg allt till provrummen och tog lång tid på mig för att välja vad som satt bra och vad som satt mindre bra. Tillsist blev det så varmt så jag fick sätta upp mitt brunetta lockiga hår i en tofs. Efter ett tag hade jag bestämt mig för att ta det mesta och jag kollade på klockan och svor lågt för mig själv. Jag skulle bli sen till välkomst middagen som morbror Simon alltid höll under första kvällen. Jag slängde på mig mina egna kläder och skopade ihop alla kläder i famnen och skyndade snabbt ut mot kassorna. När jag bara hade en högersväng kvar innan jag skulle få syn på kassorna så krockade jag i något hårt och levande.
”Oh,” hörde jag någon säga förvånat.
”I'm so sorry.” sa jag och kollade upp. En kille med krulligt hår stod och kollade förvånat på mig och jag blev högröd i ansiktet. Han fortsatte kolla på mig och jag började undra om det var något som att jag kanske råkat trampa på hans fötter.
”You know,” började han sedan. ”You shoudn't buy that shirt. It wouldn't do justice to your gorgeous moss green eyes.” sa han och log.
”Eh, excuse me?” frågade jag förvirrat. Han drog åt sig en utav mina toppar och kollade sig omkring som om han letade efter något. Han gjorde en gest med sin hand som visade att jag skulle stanna där. När han hade försvunnit gick jag mot kassan.
”That will be 57 pounds, please.” sa kassörskan och innan jag han räcka över mina pengar kom en hand och slängde fram ytterligare ett plagg.
”You forgot this.” sa han och jag kollade nu förbryllat in i hans gröna ögon.
”No, I didn't” sa jag irriterat.
”Yes, you did.”
”You don't even know if it will fit me!” protesterade jag.
”Trust me.” sa han och kollade trotsigt mot mig.
”Excuse me but, will you buy it or not?” frågade kassörskan irriterat.
”Deal, I'll buy it.” sa jag trött och kollade på henne.
Kapitel 2
”Kan vi prata om något som vi inte pratat om innan?” frågade jag uppgivet.
”Okej, som vad?”
”Jag vet inte.” jag suckade och lekte med mitt hår. Det är sista skoldagen innan sommaren börjar och inom tjugofyra timmar skulle jag vara i England. Min skola var den traditionella skolan som har sitt avslut i kyrkan, och det är just där vi är just nu.
”Du kan ju alltid hitta något bättre i England.” svarade hon uppgivet. Vi pratade med dämpade röster men ändå så var det folk som sa till oss att vara tysta.
”Jag trodde vi skulle sluta prata om detta.” viskade jag nu och Elvira som satt bredvid mig kollade nu surt på mig.
”Jag bara försöker ge dig ett peptalk så att du kan dumpa denna nollan på riktigt.” väste Krista tillbaka. Någon petade mig på axeln och jag vände mig om.
”Spencer,” började mrs. Connor med hennes överdrivna svenska lärar dialekt och försvenskade mitt namn till något hemskt som ”Spenceeeer”. Jag höjde på ögonbrynen som svar. ”Om inte ni håller tyst så får ni gå ut.”
”Jag lovar att det inte kommer finnas något förhållande mellan mig och honom efter min semester.” viskade jag en sista gång till Krista och sedan började vi sjunga 'En blomstertid nu kommer'.
”Trevlig sommar nu alla så kommer vi ses till hösten igen.” sa Mrs. Connor som såg lika lättad ut som vi elever över att de faktiskt var sommarlov.
”Kom, vi drar till fiket längre ner på gatan.” sa jag och vi började gå ner för gatan. Jag drog upp min vita klänning som hade halkat ner lite. Jag var absolut kär i den, den hade ett litet brunt skärp i midjan och räckte till mina knän. Jag försökte att inte trilla i mina högklackade skor och var glad över att jag tagit med ett par sneakers i väskan.
Vi satte oss på uteserveringen och jag började byta skor då min mobil vibrerade.
”Du har fått sms.” upplös Krista mig och smuttade på sin hallon smoothie. Jag slängde ner skorna i väskan och tog upp mobilen.
Lust och träffas ikväll? Det var från Eddie.
Ska du inte till grillkvällen? Svarade jag och la mobilen ifrån sig.
”Japp, jag ska plocka tomater hos min morbror.” suckade hon. ”Jag ska gå upp sex på morgonen för att plocka tomater. Kan mitt liv bli mycket värre?” jag kvävde ett skratt.
”Nej, inte direkt.” min mobil pep till igen.
Jo, vi ses där? Svarade han och jag tänkte den ironiska tanken att han kanske hade ändrat sig när det gäller att hålla oss hemligt.
Jag kom hem efter fiket för att börja leta efter kläder till kvällen. Jag bytte om till bikini, ett par skjorts och ett svart linne. När jag kom in i badrummet kollade jag på mitt hår som låg helt platt på huvudet. Jag tog mitt bruna vågiga hår och satte upp det i en tofs och tvättade av mig lite. I köket hade redan mamma satt en kasse med mat som jag kunde grilla och sedan bar det av till stranden.
Jag var en utav de sista som kom till stranden och jag hälsade på alla. Våran klass brukade alltid göra så här. Varje kväll efter sommaravslutningen brukade vi komma till stranden med mat och grillar och ha en grillfest.
”Du kom!” utbrast Krista.
”Jag sa ju att jag skulle komma.” suckade jag uppgivet och kramade om henne medan jag fick ögonkontakt med Eddie som stod och kollade på mig längre bort. Han gjorde en gest med huvudet som visade att jag skulle börja gå mot piren. Krista vände sig om för att kolla vem jag stirrade på.
”Gå, du vill väll inte undra vad han har att säga dig!” hon knuffade mig i sidan. ”Men gå då!” nu började hon putta mig framför sig. ”Det är din sista dag i Sverige denna sommaren. Låt detta bara bli överstökat så slipper du undra.” Jag började gå mot piren och jag kände att Krista släppte mig och gick bort från mig.
Det kändes som en evighet innan jag kom fram till piren där Eddie redan stod och väntade.
”Hej.” sa jag.
”Tja, kom och sätt dig.” sa han och klappade på den tomma bänken bredvid honom. Jag satte mig och kollade ut över horisonten. ”Förlåt för det där som hände på biblioteket förra veckan. Jag fick panik och jag visste inte vad jag skulle göra.”
”Du hade kunnat tala om sanningen.” mumlade jag.
”Men det är inte så enkelt.” suckade han.
”Men det borde vara så enkelt.” sa jag stött och även lite sårat. ”Varför vill du inte bli sedd med mig? Du vet om att hela stranden kan komma fram och fråga just i denna stund vad vi gör här ute. Ska du då säga nej men Spencer lär mig bara om de olika sorters fisksorterna.” fortsatte jag irriterat. ”Varför är jag så oattraktiv eller vad det nu är som du inte är nöjd med för att bli sedd tillsammans med dig förutom när det handlar om skola?”
Han satt nu och kollade på mig och visste inte riktigt vad han skulle svara.
”Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara så du förstår.” sa han tillsist. ”Popularitet är något som folk måste jobba på för att få det. Men vissa blir populära för att de umgås med vissa personer. Men sen finns det ett annat scenario att den som är populär blir kompis med en som stöter bort popularitet. Vilket gör att den som är immun smittar av sig på den populära och gör den ocool också.”
”Så du menar att jag är ett vaccin mot popularitet?” väste jag nu och reste mig upp.
”Nej, nej. Det var inte så jag menade!” nu stod han också upp. Han såg uppgiven ut. Jag gick långsamt fram med ett trött leende. Jag pussade honom på kinden.
”Det var precis det du menade.” viskade jag i hans öra och böjde mig bakåt för att kolla honom i ögonen och gav honom en örfil över ansiktet. Jag vände mig om och började gå tillbaka till festen igen.
”Det var inte så jag menade!” hörde jag honom skrika efter mig.
Kapitel 1
Normalt sätt skulle jag hoppa utav glädje att få åka till morbror Simon detta sommarlovet. Men för en gångs skull när jag hade en nästan-pojkvän och en bästa vän som jag hade planerat hela lovet med, så kunde jag inte sluta vara sur på mamma när hon gjort denna resan till England som en tradition!
”Snälla, mamma. Kan jag inte bara få stå över denna gången?” protesterade jag.
”Seså, honey. Han kommer bli besviken om inte du kommer.” Mamma var engelsk egentligen och hon träffa pappa, som är svensk, i England och de flyttade hit. Välkommen till det tråkigaste landet i hela världen, Sverige! Trots mamma har bott här i snart tjugo år så har hon fortfarande den där engelska brytningen som inte går att få bort.
”Men han har ju Jessica att gulla med nu.” Jessica var min lillasyster på fem år som absolut älskar att vara hos Simon eftersom han har tydligen den bästa hunden i hela världen. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte ens att det är hans hund!
”Men du vet att han gillar att ha dig runt omkring sig!” fortsatte mamma. Jag tror vi har haft denna konversationen tio gånger nu och hon har sagt att jag ska följa med säkert elva. Det är en vecka tills vi flyger till den regnigaste delen utav hela Europa,på en sommmar! Måste jag bara tillägga. ”Han säger att du ger honom inspiration.”
”Inspiration? Fine!” sa jag till slut. ”Jag går men bara om jag får ut och shoppa också, själv denna gången för ni stressar mig!”
”Okay, sure honey.” Hon var nöjd, det såg man på henne. För att hon har helt plötsligt fått mig till att dra till England. I sommar. Igen!
”Way to go, Spenc.” muttrade jag för mig själv.
”Spencer!” skrek Krista bakom mig. ”Sluta gå så fort! Vänta!” hon sprang bakom mig och jag stannade för att vänta in min bästa vän. ”Tack så mycket.” muttrade hon surt.
”Varsågod.” sa jag och gav henne ett fejk leende.
”Så har du pratat med din mamma?” frågade hon medan hon tog en mörk hårslinga ur hennes ansikte.
”Yepp.”
”Och?” frågade hon förhoppningsfullt.
”Nope, inte en chans att jag stannar i Sverige över sommaren.”
”Va!? Neeeej! Seriöst?”
”Yepp.” svarade jag igen.
”Så finns det en chans att du får gå in i en studio denna gången?”
”Krista,” jag stannade upp och kollade irriterat på henne. Hon gav mig de där bruna irriterande valpögonen. ”Jag har sagt det tusen gånger, jag har varit där!”
”Kommer du få träffa några utav hans klienter då?”
”Vad tror du jag är? En spåkvinna?” jag slog till henne nätt i bakhuvudet och vi fortsatte gå. ”Jag lovar att det kommer vara något äckligt idag till lunch.”
”Jag trodde du inte var en spåkvinna?” retades Krista medan vi gick in i skolan.
”Man behöver inte vara synsk för det.” sa jag och vi skrattade båda.
Vår första lektion var engelska vilket betyder att vi var tvungna att gå skiljda vägar innan Krista gick in i klassrummet. En utav fördelarna till att komma från England. Man föds med Engelska som modersmål och därför får jag ta några lektioner på högskolenivå medan resten utav klassen får göra de där tråkiga övningarna. Eftersom min lärare oftast bara ger mig uppgifter inför lektionerna får jag jobba ensam i biblioteket. Jag har alltid trott, enda sedan han började undervisa mig, att han bara skolkar från sitt arbete när han egentligen ska vara med mig. Vilket är en teori som fortfarande sitter kvar.
Jag hade kommit långt in i Engelskans litteratur historia när någon kom bakom mig och petade mig i sidorna. Jag hoppade till utav chock och vände mig om.
”Ha-Ha, kul.” sa jag sarkastiskt till Eddie som stod och flinade och såg ut som ett litet glin som precis börjat ettan.
”Mycket.” svarade han och drog en hand genom sitt ljusbruna hår och satte sig på stolen intill. ”Så...” började han. ”How's it goin'?” Jag kollade ner på mitt arbete och suckade uppgivet.
”Framåt tror jag.” sa jag. ”Ska inte du va på lektion?”
”Jag är på väg till skolsystern.” sa han och visade stolt upp sitt brännmärke på handen.
”Oj! Men herre gud, gå då!”
”Ta det lugnt, Spenc.” sa han lugnt med sin kaxiga killröst.
”Ey, Eddie. Ska vi dra ut?” hörde jag bakom min rygg och Eddie nickade. André kom fram och kollade på mig. ”Vad gör du här med pluggisen?”
”Eh...” han kollade ursäktande på mig. ”Behövde hjälp med engelska läxan.” jag gav honom en mördande blick men gav upp. Det är därför han är min nästan-pojkvän, han vägrade berätta för sina kompisar. Enligt mig är det inget fel på mig, jag är smart, rätt så talangfull och söt i vissa ljus om jag får säga det själv.
”Men kom då.” och André började gå. Eddie gav mig en puss på kinden och sprang efter.
”Eddie?” sa jag snabbt och vände mig om. Han stannade upp och kollade på mig. ”Ta och kolla upp brännmärket, okej?” han log och sprang efter André.