Grace var helt otillgänglig de kommande dagarna och det var nätt och jämnt så jag fick ur henne vad som hänt och vart Alice befann sig. Hon låg i fosterställning i min säng och enda gången hon rörde på sig var då hon behövde gå på toaletten eller duscha. På nätterna hade hon mardrömmar och jag fick skaka liv i den blonda tjejen efter ett tag då jag inte klarade av hennes lidande av det undermedvetna. Så snart hon tagit några lugnande andetag lade hon sig ner i sängen igen, jag drog henne tätt intill mig och hon somnade om igen. Detta hände ungefär tre gånger per natt och på dagarna som jag spenderade i studion med killarna var rena tortyren då jag drack energidryck efter energidryck och höll på att somna ett flertal gånger.

Det förvånade mig inte att hennes mamma hade en sådan hemlighet för sina barn efter allt hon gjort mot Grace och Alice så skulle det bara vara en utav alla saker hon gjort fel. Men till och med jag hade svårt att förstå hur hon kunde bo i samma land utan att säga till sina döttrar och framför allt, starta en ny familj utan att inkludera dem.

När jag hämtade Alice dagen efter Grace hade kommit till mig var hon ytterst förvirrad och ett flertal frågor strömmade ur hennes mun då hon försökte få mig att prata. Jag bad henne att vänta tills Grace skulle förklara men det syntes på henne att hon redan hade en aning om vad som pågick.

Jag och Alice tog oss till det tomma huset och hämtade upp resten av deras grejer i flyttkartonger, huset stod obebott vilket var en lättnad för oss båda då vi smugit in genom ytterdörren i hopp om att ingen skulle höra oss.

Det tog ett tag att få i allt i min Range Rover och när vi tog oss tillbaka till mitt hus så var redan fotografer där och tryckte sina kameror emot den överlastade bilen vi kom i. Jag kunde redan se framtidens huvudrubriker i tidningen, att jag och Grace tog nästa steg och flyttade ihop. Det skrämde mig hur läskigt nära det var sanningen just nu, och jag skrämdes utav mig själv då jag insåg att jag inte ville att de skulle lämna.

Huset var alldeles för stort för bara en person och för första gången på väldigt länge längtade jag efter ett ta mig upp på morgonen, jag hade inget emot att servera Alice frukost innan hon skulle ta sig ut till sina kompisar för att slå ihjäl lite tid. Det var lite som att ta sig hem till Holmes Chapel och gå tio åt bakåt i tiden då jag hade överraskat mamma med frukost då hon vaknade på en lördagsmorgon.

Efter det tvingade jag i Grace lite frukost innan jag tog mig till studion för att göra dagens arbete och förbereda mig inför USA som bara var en månad bort. Jag skulle behöva lämna Grace i ungefär fyra månader innan jag kunde ta mig hem igen, något som oroade mig över hur hon skulle reagera på det.

”Harry? Dude!” jag ryckte till och kollade min förvirrat omkring, jag var fortfarande i studion, fyra ansikten kom in i fokus då de alla stod lutade över mig och inspekterade mig.

”You fell asleep.” påpekade Niall och log lite mot mig innan han sträckte på sig och tog en näve ostbågar.

”I'm sorry, guys.” muttrade jag och sträckte lite på mig, jag gäspade innan jag satte mig upp i den svarta soffan.

”It's alright, mate.” Liam klappade mig förstående på axeln.

”You should really get Grace on better thoughts.” föreslog Zayn vänligt och alla började grubbla på vad jag kunde göra, snart flinade Louis och vi alla visste vad han hade i sina tankar innan han ens fick chansen att höja sina händer. Hans vänstra tumme och pekfinger bildade ett hål och hans högra pekfinger gick ut och in genom hålet medan hans flin inte rörde sig.

”You're so suck, dude.” sade jag och skakade besviket på huvudet.

”I am not! I mean you guys are officially a couple, maybe you should give her some Harry-love and make it better.” sade han oskyldigt och ryckte på axlarna, Zayn slog argt till honom, vi alla visste att Zayn var den som var mest försiktig när det kom till sådant och tyckte illa om vårt sätt att prata om känslor och sex.

”For how many weeks have you been clean anyway?” fortsatte Louis och jag grimaserade, det hade varit allt för många veckor jag har levt utan sex men den tanken hade jag försökt slänga långt bak i huvudet för att slippa tortyren över att sova in till en vacker tjej varje natt.

”You guys should be ashamed of yourselfs.” snäste Liam nu moderligt, han satte sig ner i Louis knä för att täcka hans dumma flin. ”Grow up a bit, shall we. What about Marcel? Can't he be helpful? I bet she's got a great sence of humor.” jag log åt hans förslag och hur rätt han hade träffat, Grace humor var oklanderlig, jag funderade ett tag över hans förslag, men nickade snart gillande.

”And take her out to dinner if that doesn't work.” föreslog Zayn.

Resten utav timmarna vi hade kvar i studion höll killarna mig vaken genom att lägga mentos i min energidryck och ge mig spontana kalsongryck vaje gång det var min tur att sjunga. Då det var dags att ta sig hem åkte jag inom vår stylist Lou som välkomnade mig med hennes dotter Lux i famnen, hon tog fram det jag behövde och fixade till mitt hår till min plan att muntra upp Grace.

När Alice hoppade in i bilen efter en dag hos en kompis stirrade hon på mig, jag flinade mot hennes chockade ansikte och skakade bedrövat på huvudet.

”What have you done?” sade hon förtvivlat, jag kollade mitt hår i backspegeln så att det fortfarande höll sin form, slickat mot mitt huvud.

”I thought I could cheer your sister up a bit.” jag lät ytterst munter trots min brist på sömn och Alice skakade huvudet så hastigt att hennes hästvans gungade fram och tillbaka i hennes rörelse.

”You're going to cheer her up, not giving her a heart attack, Marcel.” hon betonade mitt alter ego med ett roat och pinat uttryck. Men hon förblev tyst efter det, hon var mycket mer munter än vad hennes syster var något som förvånade mig mer än någonsin.

”So, how are you doing with all of this?” frågade jag tillslut försiktigt.

”I'm a bit uncomfortable with the glasses but otherwise...” började hon och syftade helt klart på min utstyrsel.

”Not my brilliant plan...” jag förvrängde rösten och flinade mot henne innan jag blev allvarlig igen, hon visste mycket väl vad jag pratade om.

”I don't know, I had a feeling about it all when I saw a woman very much alike my mother outside a little shop downtown a couple of months ago, and a couple of days ago I took a call from someone who sounded very much like a younger version of Grace. I had a feeling that mum didn't tell us everything.”

Jag nickade utan att göra några invändningar på bitar som fortfarande förblev obesvarade.

”Grace on the other hand, she's a believer. If you haven't notices.” hon skrattade roat till åt sin syster. ”She can always see something good in people, especially our mother. I could see how bad she wanted that dinner to go well with you, but what can I say, my mum's got a pretty big mouth.” hon rättade till sitt linne som satt enkelt över hennes överdel, den passade tillsammans med hennes ljusa shorts, jag väntade på en fortsättning medan jag kollade över axeln för att byta fil. Men det kom ingen fortsättning som jag hoppats på, tystnaden lade sig över oss medan vi kom allt närmare avfarten vi skulle ta. Vi satt tystna ett tag och jag fokuserade på några idiotiska bilar framför oss som gjorde sista minuten val om att köra av motorvägen. Argt tutade jag innan jag trampade på gasen lite för att komma snabbt förbi, jag sneglade ner på tjejen bredvid mig för att försäkra mig om att hennes bälte var spänt.

”She doesn't like him you know.” sade Alice efter ett tag och jag hajade till, jag sneglade förvirrat mot henne och hon höjde på ögonbrynen. ”Dylan.” förtydligade hon och jag grimaserade. ”I can see the way she looks at you, she blushes.” hon skrattade roat till och jag försökte hålla tillbaka ett skratt då jag väl var medveten om vad hon pratade om. ”Dylan has been there for so long, if something would happen between them, it would have happened a long time ago.”

”Thanks, Al, that helps a lot.” sade jag sarkastiskt och hon skakade irriterat på huvudet.

”That's not what I meant, I mean...” hon letade efter rätt ord under tystnad och jag väntade tålmodigt medan jag körde av motorvägen. ”You make her smile, you're good for her.” jag blinkade in på vår gata och fick syn på ett fåtal fotografer som fortfarande kampade utanför mitt hus, jag stannade in till kanten och agerade snabbt för att få Alice innanför muren innan de ens fick chansen att få några foton. Så fort vi kom in i huset särade vi på oss, jag började gå upp för trappan och Alice var på väg in i vardagsrummet.

”Good luck!” ropade hon efter mig innan jag fortsatte min resa upp för trappan.

 

Grace's Point Of View

Jag visste inte varför jag reagerat så starkt på mammas sätt att gå vidare, det kanske alltid varit en liten del av mig som hoppats på att hon skulle komma tillbaka till oss. Så att Alice skulle få sin familj som hon alltid förtjänat, men istället så hade vi inte blivit inräknade i vår enda släktings familj. För att strö lite extra salt på såren är det vår egna mamma vi pratar om.

Jag har alltid drömt om dagen då hon skulle komma tillbaka och stanna för evigt, man kan väll säga att jag hade varit lite för optimistisk. Det gjorde ont att erkänna för mig själv hur fel jag hade haft, något som tyngde mig ännu mer nu var att jag hade dragit in Harry i allt detta utan att ens fråga honom.

Mina fingrar ritade ovala mönster uppe på det fluffiga täcket jag låg under, jag hade vaknat utav att porten tre våningar under mig hade slagit igen utanför som intygade på att Harry måste kommit hem. Det visade sig snart att jag hade gissat rätt då sovrumsdörren öppnades långsamt och lampan i taket tändes, något han aldrig brukade göra och jag kisade argt över täcket bort mot dörren för att se vad han höll på med.

Jag hade väntat mig att få se det vackra ansiktet med det krulliga håret och den vanligt rockiga klädseln som han alltid hade på sig, förvirrat drog jag ihop ögonbrynen då jag möttes utav den totala motsatsen. Framför mig stod en nördig kille med ett par bruna chinos upp över naveln med hängslen, en vit skjorta var instoppad innanför linningen på byxorna, skjortan var knäppt enda upp, den var gömd bakom en brunrutig väst och avslutades med en slips. Byxorna som var alldeles för korta ner till och avslöjade ett par svarta strumpor som avslutade långt upp på hans vad, han hade ett par fina skor på fötterna. Ett par glasögon satt lågt på hans nästipp som han ständigt petade upp igen, i mitten hade den tejp och för att avsluta hela karaktären hade han dragit tillbaka alla vackra lockar så att håret var platt mot hans huvud förutom luggen som putade upp lite.

Det var uppenbart hur förvånad jag blev och jag pressade ihop läpparna medan jag granskade den nördiga Harry som hade ett flin som gjorde mig irriterad men också väldigt nyfiken på hur han hade tänkt.

”Hello, Miss. Sonenclar. May I present myself? I'm Marcel.” hans klena amerikanska ton gjorde det svårt för mig att låta bli att börja skratta. Jag satte mig upp i sängen och lutade mig mot sänggaveln, täcket föll ner en aning och avslöjade Harrys Roling Stones t-shirt som jag hade på mig. Mina ögon gick över min pojkvän som uppenbarligen tappat förståndet helt, jag höjde på ögonbrynen och väntade på att han skulle fortsätta.

Han började gå mot sängen och ställde sig vid fotänden av sängen under tiden han granskade mitt förvirrade och roade uttryck.

”So, Harry was worried about you, I mean really really worried. And he wanted me to cheer you up a bit.” babblade han på med samma roliga dialekt.

”Oh, really?” det var det första jag sagt till honom på två dagar, vilket fick honom att le sitt fåniga leende som blev ännu värre med hans nördiga nya ”look”, hans ansikte lös upp utav hopp då jag hade nappat på hans sätt att försöka få mig att må bättre.

”Yeah, he was truly madly deeply worried, and he wants you to live while you're young because one way or another your insecurities is what makes you beautiful...” jag förstod inte riktigt vad han pratade om först men jag insåg snart att han lade in bandets låttitlar i hans meningar. Denna gången kunde jag inte låta bli att brista i skratt, jag funderade ett tag och granskade honom medan han puttade upp sina glasögon. Ett fåraktigt leende dök upp på hans läppar och jag fylldes med lycka över att ha honom här, men samtidigt kände jag att han förtjänade så mycket mer än mig som var så misslyckad.

”You know what?” sade jag och flinade mot honom. ”It's in these moments I just want to kiss you.” han förstod först inte vad jag höll på med men sken upp då jag hängde på hans sätt att skämta, han tog sig över sänggaveln och kröp upp på sängen. En stor hand tog tag i min ena vrist och drog mig ner liggandes innan Harry kom över mig. Hans gröna ögon lös av något som jag inte sett innan och genast började det hetta om mina kinder, de maskulina dragen visade åtrå och så snart våra läppar möttes kändes det som att hela min kropp vaknade till liv. Varenda por i min kropp började andas igen, jag andades in Harrys maskulina parfym och lät hans stora händer vandra upp över min sida innan hans ena hand kupades över min hettande kind.

Våra läppar särades och jag kollade in i de nu mossgröna ögonen som kollade ner på mig, försiktigt tog jag av honom hans glasögon och satte dem på min nästipp.

”I kind of have thing for your nerdy side.” erkände jag roat och log upp mot honom.

”Really?” sade han med en låg raspig röst, han kollade ner hungrigt på mig och jag log nervöst. ”Would you go on a date with me?” han mötte snart mina ögon igen med ny säkerhet. Frågan var oväntad, vi hade aldrig riktigt gått på en riktigt dejt som ett riktigt par brukade göra. Det gjorde mig nervös då jag faktiskt aldrig någonsin varit på en dejt medan jag visste att Harry säkert har gått på tusen.

”With Marcel or Harry?” frågade jag nyfiket och han grimaserade åt min fråga som om det vore uppenbart.

”Just me, Harry.”

”Oh...” jag låtsades låta besviken och han höjde roat på ögonbrynen. ”Only joking, I'd love to.” jag skrattade nervöst till medan jag fundersamt bet mig i läppen. ”I've never been on a date before.” erkände jag generat, ett lugnt leende lekte på Harrys ansikte medan han försiktigt pussade mig på näsan.

”Good, because it's my first too.” sade han enkelt. ”It's never been serious between any of those I've been with.” lekfullt tog av glasögonen från mig, han lade den till sidan på täcket, innan han böjde sig ner, våra näsor strök mot varandra. Vi andades in varandras andetag medan våra ögon höll kontakten, jag flätade samman mina fingrar bakom hans nacke och drog honom närmare mig. Hans armar sattes bredvid min kropp för att hålla upp hans tyngd en aning, villigt mötte jag hans rosa, fylliga läppar igen och ett antal heta passionerade kyssar utbyttes, våra andetag blev lite ytligare och snart kände jag att han var på väg åt det hållet jag aldrig gått innan och jag puttade försiktigt bak honom. Harrys ögon granskade generat mitt ansikte och såg ursäktande ut. Det var inte det att jag inte ville ha honom, det var bara det att allt var nytt och jag visste inte riktigt om det var rätt tillfälle att gå hela vägen.

”You do want me like that right?” frågade han oroligt och jag suckade, typiskt killar.

”Yeah, I do. It's just that I'm not ready, we're not ready.” förklarade jag och han drog förvirrat ihop ögonbrynen, han rullade försiktigt av mig och tog mig med sig så att jag hamnade med huvudet på hans bröst. ”Even though I'm not ready, remember that I'm yours.” sade jag lågt, jag hörde hans hjärtas jämna slag mot mitt öra. Försiktigt lekte jag med hans fingrar som låg på hans mage och ritade små mönster på baksidan av hans hand.

”And I'm yours.” hörde jag ovanför mig och mjuka läppar pressades mot min panna. Mina kinder hettade återigen, jag väntade på att stunden skulle vara över och att Harry skulle försvinna, allt detta var orealistiskt för mig att någon skulle stanna kvar för att jag inte var redo.

En rolig tanke flög in i mitt huvud och jag skrattade lågt till, jag kände att Harry blev förvirrad och jag försökte samla mig en aning.

”Are you right or left handed?” frågade jag och var tvungen att kolla upp på den förvirrade nördiga killen under mig, man såg hans ögon mycket tydligare nu då hans hår var bakdraget, något som var uppskattat men jag kunde inte låta bli att sakna de där mörka lockarna.

”Right?” det lät mer som en fråga än ett svar och jag fnissade till lite, jag höjde hans högra hand och kollade roat ner på honom. ”Use this in the mean time.” det tog ett tag för honom att förstå vart jag ville komma och snart bröt ett roat skratt ut, men min lycka över att rätta till min smått sexgalna pojkvän var kortvarig.

”You're so mean!” morrade Harry lekfullt och bytte ställning igen så att jag hamnade under honom. Jag puttade roat av honom innan jag kravlade mig ur sängen för att komma bort från killen som nu mer såg ut som en galning än en nörd då hans hår stod åt alla håll och kanter.

”So what am I going to wear tonight?” frågade jag för att undgå ämnet som mer eller mindre gjorde Harry uppenbarligen galen.

”Oh, don't worry about that, I've got an outfit ready for you.” sade han och ryckte enkelt på axlarna, jag kunde inte låta bli att känna mig nervös, det var min tur nu att se förvirrad ut då han tog sig ur sängen och försvann ut i hallen.

Medan jag väntade tog jag mig in i badrummet, jag granskade mig själv i spegeln, jag såg blek och trött ut och för första gången någonsin längtade jag efter Emmas smink. Jag tog min tandborste innan jag tog mig in i sovrummet igen, där nu Harry stod med en utstyrsel som verkade vara till mig. Jag granskade den ett tag och kollade på assessorerna han höll i andra handen, snabbt fångade jag upp min tandborste då den var på väg att falla till marken. Det han höll i sina händer var så långt ifrån det jag brukade ha på mig att det fick mig nästan att fly från rummet, men förstelnad stod jag kvar på samma plats med uppspärrade ögon.

”You're kidding me, right?” sade jag häpet. ”Not a chance you're getting me in to that!” utbrast jag och drog några ilskna blonda slingor ur mina ögon.  

---

+29 kommentarer till nästa del :)

 

Dagens kommentar: