Jag tog min tandborste innan jag tog mig in i sovrummet igen, där nu Harry stod med en utstyrsel som verkade vara till mig. Jag granskade den ett tag och kollade på assessorerna han höll i andra handen, snabbt fångade jag upp min tandborste då den var på väg att falla till marken. Det han höll i sina händer var så långt ifrån det jag brukade ha på mig att det fick mig nästan att fly från rummet, men förstelnad stod jag kvar på samma plats med uppspärrade ögon.

”You're kidding me, right?” sade jag häpet. ”Not a chance you're getting me in to that!” utbrast jag och drog några ilskna blonda slingor ur mina ögon.  

Jag stod och granskade mig själv i helfigusspegeln inne i Harrys garderob, jag kan inte fatta att han tvingade mig på detta. Han hade praktiskt taget satt på mig klänningen själv om jag inte hade puttat ut honom och bett om att få göra det själv.

En svart söt klänning prydde min kropp, dess detaljer var glittrade i en silvrig nyans, det fanns inga direkta axelband utan det breda bandet gick bakom min nacke istället. Klänningen räckte ner till mina fötter, som var klädda i ett par guldiga högklackade skor som var minst tolv centimeter över marken till min allra största skräck. Jag vinglade till och argt kollade jag ner på de dumma skorna som fick mig att se ut som bambi på hal is.

Mitt ansikte var lätt sminkat då jag nöjt mig med lite maskara, eyeliner och neutrala läppar, ett antal armband hade tvingats på mig som skramlade så fort jag rörde mig men de gömde mitt ärr på handleden. Mitt hjärta runt halsen hängde innanför klänningen, något som gjorde mig rätt så lugn även om jag hade på mig något jag aldrig någonsin skulle drömma om att någon skulle få på mig.

Förtvivlat stöttade jag mig mot allt jag kom åt då jag försökte ta mig ner i för trappan och med min tur snubblade jag ner de sista stegen där Harry enkelt tog emot mig innan jag skulle träffa marken. Så fort jag återfick balansen, höll han ett stadigt tag i min högra hand innan han granskade mig uppifrån och ner. Det var då jag insåg att han också bytt om till en svart kostym och förvirrat såg jag att hans lockar spretade nu åt alla håll och kanter igen, det var uppenbart att han hade varit färdig ett bra tag.

Jag fick ta ett djupt andetag för att försäkra mig på att jag andades, hans charmiga klädsel gjorde det svårt för mig att inse att denna perfekta varelsen framför mig var min pojkvän, inte någon annans utan min. Frustrerat kände jag att min puls ökade, något som inte var så uppskattat då Harry faktiskt höll i min hand och enkelt kunde känna att den skenade iväg. Snabbt försökte jag samla mig för att inte låtsas vara allt för oberörd men han hade redan lagt märke till att jag stirrat, generat kollade jag ner mellan oss.

”You're beautiful.” mumlade Harry lågt och jag kollade upp på honom, trots min nya längd var han fortfarande fem centimeter längre än mig.

”If I'll break a leg, I'll blame you.” muttrade jag surt och han flinade åt mitt ansiktsuttryck som visade min irritation.

”I'm not letting you fall.” försäkrade han och hjälpte mig ut i hallen där Alice stod lutad i köksöppningen med armarna i kors.

”Damn.” muttrade hon surt innan hon tog sig fram och gav några pund till Harry, uppenbarligen hade de slagit vad om någonting som hade med mig att göra. Han gav henne hans telefon som tecken på att hon skulle fota oss och obekvämt poserade jag bredvid Harry som lade en stor hand på min svank, jag kollade upp på Harry och ryckte till då blixten gick av.

”Hey, I wasn't ready!” utbrast jag och vände mig mot Alice som flinade, hon fotade en sista gång innan Harry försiktigt ledde mig ut till garaget där jag försökte så graciöst som möjligt komma i den låga Audin som han strategiskt valt ut. Snart kunde jag inte hålla mig längre då han uppenbarligen höll platsen för vår dejt hemlig.

”Where are we going?” frågade jag frustrerat efter ett tag då han rättat till sin slips för tusende gången, det var tydligt att han var lika nervös som vad jag var.

”To my favourite restaurant.” sade han muntert, det var uppenbart att hans nervositet inte kunde rubba hans glada humör.

Det verkade som vi körde längre och längre bort från London, förvirrat kollade jag på Harry men förblev tyst då han verkade vara på så bra humör.

Efter tio minuter började det bli mer trafikerat och gatlamporna lös upp gatan allt starkare, jag kisade lite för att läsa på skylten.

”What are we doing on an airport?” frågade jag förvirrat.

”Well, my favourite restaurant isn't in the U.K.” han ryckte enkelt på axlarna, mina ögon gick över till klockan på kontrollpanelen i bilen klockan var snart var sju, jag började undra om han hade tänkt att vi skulle äta ikväll.

”Where are we going?” frågade jag frustrerat, snart fick jag mitt svar då han stannade bilen precis framför ett vitt litet flygplan. Jag kände att min haka föll och jag såg nog minst lika mållös som jag kände mig. ”I don't think normal couples does this.” påpekade jag smått panikslaget över att vi stannat framför ett flygplan och när jag vinglade ur bilen insåg jag att vi var på ett dåligt upplyst flygfält.

”Since when did you ever want to be normal?” hörde jag på andra sidan bilen och ett lockigt huvud dök upp på andra sidan, jag gav honom en sur blick som ett tecken på att det var inte tiden att låta självgod. Irriterat insåg jag att han hade rätt, jag ville aldrig vara normal det var så tråkigt att vara normal, men jag tänkte inte erkänna att han hade rätt, det skulle jag inte unna honom. Argt försökte jag gå utan att snubbla på egen hand runt bilen, men snart tog Harry ett stadigt grepp runt min midja, en försiktig puss placerades på min kind.

”We're not staying in U.K.?” frågade jag tveksamt och kollade upp på den nu roade killen över min panik av att vi faktiskt var på väg ut ur landet. ”I can't leave the country while Alice is alone in your house, what if something would happen!?”

”Don't worry about it, Niall and Emma are babysitting. If something happenes we are the first to know.”

”Niall and Emma?” min röst brast av panik, det var uppenbarligen ett försök till att lugna mig men att lämna min syster i handen på en av de barnsligaste killarna jag träffat och på tjejen som brydde sig mer om smink än livet gjorde mig inte mindre panikslagen.

”It'll be just fine, and you're going on that plane.” konstaterade Harry enkelt. ”I'll carry you.” det lät som en varning och jag övervägde att låta honom istället för att ens försöka bestiga trappan med dessa skorna.

Utan någon förvarning fångade Harry upp mig i hans starka famn, jag muttra någon svensk svordom och han bara skrattade då jag insåg att han faktiskt förstod vad jag sagt. Jag lade en liten notis till mig själv långt bak i mitt huvud att begränsa mina svordomar till något annat språk istället. Trots min nyfikenhet över vart vi skulle sade han ingenting till mig då vi träffade piloten inne i planet och under hela resan förblev han tyst. Ett flertal komplimanger slängdes iväg och jag blev allt mer generad ju fler gulliga ord han sade.

”You have to stop doing that.” mumlade jag generat efter ett tag, han sträckte sig över det lilla bordet mellan oss och tog min hand. Han lekte med våra fingrar innan han mötte min blick.

”Why?” frågade han nyfiket.

”You're making me feel like something that I'm not.” påpekade jag osäkert och Harrys panna hamnade i djupa veck.

”You're the first girl... woman that ever said something like that to a compliment.” påpekade han, osäker på hur han borde reagera.

”Because I'm being real. It's really nice of you to tell me that I'm beautiful, I know you mean well...”

”I'm not just trying to mean well... I am hundred percent serious.” avbröt han och drog en hand genom hans lockar, det var uppenbart att han sparat lite utav vaxet i håret efter hans nördiga utstyrsel tidigare då vissa lockarna ställde sig rakt upp.

”And how many times have you said that before?” kontrade jag till slut för att få fram min poäng, jag visste att jag träffat rätt då han öppnade munnen för att säga något men stängde den lika snabbt igen.

Under tystnad åkte vi genom den mörknade himmeln, under oss var det mest vatten tills land uppenbarade sig i horisonten som gjorde sig redo för mörkret som snart skulle lägga sig över som ett stort svart täcke, en halvtimme senare landade vi. Förvirrat kollade jag mig omkring efter kännetecken på vart vi befann oss men snart blev jag tvungen att vända mig till Harry igen som fortfarande grubblade över frågan jag ställt.

”Where are we?” frågade jag, det syntes att han drogs ut ur sina tankar och log lite mot mig.

”You're home.” hans röst lät mer raspig än vanligt, förvirrat kollade jag ut igen, jag insåg inte först vad han menade men snart fattade jag att vi landat i Sverige då jag fick syn på registreringsskylten på ett mörkt fordon som stod parkerad utanför.

”Why Sweden?” frågade jag tveksamt medan Harry hjälpte mig ner för trappan, jag vinglade till då jag kom ner till den fasta marken och försiktigt ledde han mig till den svarta bilen som stod och väntade på oss.

”Because it's one of my favourite places, and here's no paparazzi like in London, so if no-one knows that we're here, we can pretty much walk down the street without any problems.” han ryckte på axlarna och jag försökte förstå logiken i varför vi inte bara kunde åkt ut från London och vi hade fått ungefär samma effekt, men jag fick snart mitt svar. ”And because I wanted to be the one who took you back.”

Det kändes konstigt att vara tillbaka, att höra alla prata det språk man bara hört sig själv och Alice prata så pass många år. Vi körde igenom de tomma gatorna som mer eller mindre var tomma förutom några få tonårsgäng eller motionärer.

Jag kände hjärtat runt min hals blev allt tyngre ju längre tiden gick, osäkert sträckte jag mig efter Harrys hand som villigt flätade samman våra fingrar. Minnen av vad som hänt här sista gången jag var i Sverige gjorde sig påminda men jag trängde undan innebörden av det antika silverhjärtat runt min hals och fokuserade på kille bredvid mig. Harry hade tagit mig hit, det förvånade mig faktiskt att han ville göra det, det skrämde mig också hur väl han ändå kände mig, att han visste att jag ville tillbaka hit någon dag. Men jag var inte riktigt säker på om den dagen var just idag, plötsligt kände jag att jag var inte redo och osäkerheten var ett faktum.

Harry satt fortfarande och grubblade på något som jag inte riktigt visste vad medan vi tog oss längre och längre ut i utkanten på Stockholm. Jag fick ingen kontakt med mina favorit ögon, något som oroade mig att han inte trodde att jag uppskattat hans överraskning.

Försiktigt lutade jag mig mot hans axeln och gosade in mitt ansikte vid halsens slut, hans maskulina parfym fyllde mina sinnen innan jag lugnt suckade ut.

”Thank you.” mumlade jag lågt, när jag kollade upp denna gången hade hans fundersamma ansikte förvandlats in till mitt favorit leende, det sneda leendet lös upp hans ansikte och hans ena smilgrop var på väg fram. Roat sträckte jag ut min lediga hand och petade på gropen i hans kind, ett lågt skratt hördes från hans bröstkorg innan han lutade sig ner, jag mötte upp hans läppar i en kraftfull kyss som gav min kropp en stöt. Jag lät min lediga hand vandra in i hans lockar, ett mjukt hum hördes mellan våra läppar, ett tecken på att han gillade min handling.

Chauffören avbröt oss genom att harkla sig, generat drog jag mig ur kyssen och började jag rodna då han annonserade om att vi var framme vid den okända destinationen. Det var en italiensk restaurang vid utkanten av stan och jag kollade roat upp på Harry, vi hade tagit oss till Sverige för att äta italiensk mat.

Byggnaden såg gammal ut och hade en svart gammal skylt med restaurangens namn på, det såg mysigt ut då man kollade in i de gamla fönsterna och jag hade tänkt fråga varför vi just valt intaliens mat, men förblev jag tyst och lät honom leda mig in genom dörrarna. Restaurangen var folktom, förutom tre par som satt utspridda och lade inte märke till att vi hade kommit in, de hade endast ögonen på varandra och pratade med lågmälda röster.

Inredningen såg ut som i en gammal film med antika möbler och rutiga bordsdukar och taket var grottliknande. Vi fick menyerna efter vi blivit satta längst bak i ett bås, vi satt intill varandra och läste menyn då en brunett smal tjej kom fram, klädd i en svart klädsel med vitt förkläde, hennes ögon fastnade direkt på Harry som jag redan visste var för vacker för att vara sant i hans fina kostym. Jag kollade ner på klänningen jag satt i och funderade över om jag var osynlig eller om hon var för uppslukad av killen som lagt en säker hand på mitt lår då jag började röra mig obekvämt bredvid honom.

Utan att ens kolla på mig tog hon våran beställning, irriterat glodde jag efter henne innan hon försvann ut i köket. Jag försökte låtsas som att hon inte berört mig, men faktumet kvarstod att hon faktiskt hade gjort det.

När min fokus åter lades på Harry kollade han nyfiket på mig, de gröna ögonen glittrade i det dova ljuset av stearinljuset på bordet, den varma handen på mitt lår låg säkert kvar och spred sin värme över min kropp.

”What?” frågade jag lågt, fundersamt kollade han på mig, det var uppenbart att han försökte komma på rätta saken att säga. Jag bet mig i läppen för att hålla tillbaka min nyfikenhet medan jag såg att han funderade, men snart utbyttes den positiva energin i luften till något mer allvarligt.

”I have to confess something.” erkände han lite generat och jag höjde på ögonbrynen för att visa att jag lyssnade. ”This is also an apology, for my beaviour.” jag kollade ner på hans hand som var smyckat med ett antal ringar, mina fingertoppar gled över baksidan på hans hand och stötte i de olika ringarna. ”I should know better than get my anger get the best of me, but I don't want to share you with anyone.” han puttade lekfullt till mitt huvud med sitt och jag fnittrade till innan jag höjde på blicken och kollade in i de vackra ögonen som väntade på response.

”What worries me most is that it seems like you don't trust me.” påpekade jag och ryckte lite på axlarna. ”You have to trust me, just as much as I need to trust you, because of obvious reasons.”

”It's not you that I don't trust, it's everybody else.” sade Harry och grimaserade lite men stannade snart upp. ”What do you mean 'obvious reasons'?” jag skrattade bittert till och nickade mot servitrisen.

”You're obviously the more attracktive one of us or the more remarkable.” jag drog lite på läpparna för att inte låta allt för hård, det var något som verkade komma med priset då jag blev tillsammans med honom, att jag stod i bakgrunden, något jag absolut inte har något emot utan mer att mitt självförtroende får några oschysta slag emellanåt då jag uppenbarligen är osynlig.

”You have no idea about your power over the opposite sex.” mumlade Harry irriterat. ”Why do you think that I am worried? All of the guys are looking at you like you're something to eat and you don't see it...” han lät uppenbart väldigt upprörd ut över faktumet att jag inte såg min potential men det var verkligen inte något jag tänkt på.

”So you clearly don't get it, you're my first everything.” erkände jag och suckade, generat kollade jag bort från killen framför mig som tydligen inte riktigt förstod. ”And that kind of means something to me.”

En försiktig hand kupade min haka och riktade mitt ansikte mot Harrys så att jag inte kunde undvika hans ögon längre, de granskade mitt ansikte med omsorg, den ömsinthet som uppenbarade sig i hans maskulina ansiktsdrag skapade små elektriska stötar genom min kropp. På något sätt kändes det som något hemligt, att denna delen av honom var bara till för mina ögon, jag undrade om han visat denna sidan för någon annan.

”You're amazing.” mumlade Harry lågt medan en utav hans tummar strök över min underläpp, något som genast orsakade mig att bli generad, ett litet leende dök upp på mina läppar och mötte upp hans fylliga läppar i en försiktig puss.

Under huvudrätten trasslade jag mig i smyg av mina mördar-skor så diskret jag bara kunde medan Harry var i full fart med att försöka hitta ett slut på en spagetti längd. Min nya frihet gjorde mig mer avslappnad medan vi pratade om allt möjligt, vi var nog de som hördes mest i restaurangen då vi skrattade och hade trevligt i vårt lilla bås. Harry stal ett par kyssar då och då, något jag inte hade något emot, våra kroppar höll kontakt med varandra på ett eller annat sätt under hela kvällen. Antingen höll vi händer, våra lår snuddade vid varandra eller så kände jag en hand trycka mig intill sidan på den tonade kroppen bredvid mig.

Men ju längre tiden gick desto fler försvann ut genom dörren och snart var vi ensamma förutom personalen som började se uttråkade ut, då de uppenbarligen inte hade arbetsuppgifter till alla. Det verkade som att de sett Harry innan då en vänlig man med en grå mustasch på överläppen, kom ut med efterrätten och delade några ord med oss innan han försvann in i köket igen.

”Maybe we should leave.” påpekade jag efter jag svalt min sista sked chokladmoss som vi delat på i ett litet cocktailglas.

”Are you ready then?” frågade Harry och pussade mig lätt på pannan, jag lade ner skeden och kände efter innan jag nickade. Så diskret som möjligt försökte jag dra på mig mina skor igen utan att klänningen hamnade i mellan men snart kände jag ett par roade ögon på mig.

”You took them off.” det gick inte att undvika hade roade ton och jag väntade mig ännu ett högt skratt men istället lutade han sig åt sidan, jag trodde att han skulle kolla under bordet för att bekräfta det men istället kände jag snart ett par svarta stora skor intill mina mörbultade fötter.

”Take them.” han lät bestämd och smått skyldig över att jag antagligen inte kommer kunna gå på flera veckor framöver utan att känna smärta. ”After all, it's my fault.” lade han till då jag tvekade, försiktigt stoppade jag i mina nakna fötter i ett par varma och alldeles förstora skor.

Harry tog mördar-skorna i ena handen och hjälpte mig försiktigt ut från båset, jag var tvungen att hålla uppe klänningen för att inte snubbla över den. Innan vi tog oss ut betalade han enkelt och ena svarthåriga tjejen undrade om en autograf, genast tog jag ett steg tillbaka och kollade ner på mina fötter som trivdes i de platta skorna, men med mina små fötter hade det nästan räckt med en sko till båda. Roat skrattade jag till över min tanke hur jag skulle bli tvungen att hoppa ut ur restaurangen, jag kände snart en stor hand dra mig intill sig.

”This is, Grace.” presenterade Harry och häpet kollade jag upp, jag hade inte förväntat mig en presentation, glatt log tjejen mot mig och önskade oss en trevlig fortsättning på kvällen innan vi tog oss ut i den kyliga kvälls luften.

Vi måste sett rätt roliga ut där vi gick sida vid sida längs vägen bort mot bilen som jag kände igen längre ner på gatan. Harry gick i strumpor tillsammans med en kostym, jag gick i långklänning med ett par skor som var flera nummer förstora, kvällen hade varit simpel men perfekt. Trots att flygplanet kanske hade varit lite för mycket så hade den lilla resan gett oss friheten att sitta ensamma på vår första dejt.

”Do you want to fly back to London or we could stay the night?” Harrys röst lät tveksam, men det var uppenbart att valet var helt och hållet mitt.

”Are you sure? Don't you have to be in the studio tomorrow?” frågade jag tveksamt, han ryckte på axlarna innan han skakade på huvudet.

”No, I think the lads and I deserve a day off.” påpekade han och jag nickade lite med huvudet, vi var nu framme vid bilen och jag hoppade in före Harry innan han berättade för chauffören vart vi skulle. Nyfikenheten slog till i mig och jag drog lite på läpparna medan jag granskade den lockiga killen bredvid mig som vägrade släppa taget om min hand.

”Bring it on.” sade Harry roat och jag bet mig lite generat i läppen, han visste att jag hade en fråga på lager.

”What name do you use when you order a hotelroom?” frågade jag nyfiket och han grimaserade.

”Different everytime.”

”But what did you use this time?” envisades jag och tänkte på filmen Nothing Hill då Julia Roberts karaktär var känd och Hugh Grants karaktär försökte hitta henne på hotellet, Pocahontas var en utav namnen han nämnt i filmen. Harry Pocahontas, Mr. Harry Duck eller varför inte Harry Aladdin.

”Curry.” sade han till slut och jag brast i skratt.

”Harry Curry?” fick jag fram efter ett tag, jag förstod inte riktigt vad som var roligt, men skrattet var inte långt ifrån, ett tecken på hur utmattad jag var.

”You must be really tired.” konstaterade Harry roat och drog mig tätare intill sig.

Han hade haft rätt, för så fort vi fått vårt hotellrum, tog jag mig raka vägen in i badrummet för att göra mig i ordning. Trött kollade jag mig i spegeln innan jag tvättade bort allt smink, jag tog en utav tandborstarna vi köpt nere i receptionen och borstade tänderna innan jag funderade över hur jag skulle göra med min klädsel.

”Harry?” ropade jag mot dörren och snart hörde jag något hängas på dörren.

”My shirt is hanging on the door.” informerade han mig, jag hörde fötterna dra sig bort från dörren, jag öppnade en glipa för att fånga upp hans svarta skjorta. Problematiskt kravlade jag mig ur min klänning och drog på mig skjortan, den nådde ner till mitten på mina lår och skulle få duga tills vidare. Jag drog av mig alla smycken utom silverhjärtat innan jag kollade mig i spegeln, mitt blonda hår stod åt alla håll och kanter, inte alls lika fint överstruket över ena axeln som då vi åkt från London.

När jag tog mig ut i det stora rummet som stod i namnet, Harry Curry. Det förvånade mig hur snabbt personalen jobbade då de insåg att Curry inte var på riktigt.

Suiten var stor och rymlig med en soffgrupp i mitten av rummet, längst in fanns en stor säng med gulddetaljer på sänggavlarna, något som fick mig att bli nervös över hur mycket pengar Harry slänger ut på detta. Jag hade nöjt mig med ett vanligt rum, men när jag föreslagit ett mindre rum hade han bara stängt ute mig och get receptionisten sitt kreditkort. En släng av irritation föll i mig då det var uppenbart att han inte hade förändrats speciellt när det kom till pengar, men frustrerat försökte jag låta bli att påpeka hans ego.

Jag hittade Harry på sängkanten med sin mobil, han satt med bar överkropp och avslöjade alla olika tatueringar som prydde hans perfekt tonade överkropp. Några lockar föll ner i hans panna då han koncentrerade sig på sin mobil innan han hörde mina fotsteg mot de gamla trägolvet. När han fick syn på mig lös han upp, ett tag granskade han mig uppifrån och ner, innan han snabbt stängde av mobilen och lade den åt sidan innan han tog sig fram till mig. Hans svarta byxor hängde lågt på hans midja och avslöjade de perfekta v-linjerna, en lätt puss placerades på min panna innan han drog mig in mot hans varma kropp. Att känna hans bara hud mot min gjorde mig helt varm inombords, hans omfamning fick mitt hjärta svårt att hålla samma rytm.

”I'll be right back.” informerade Harry innan han släppte mig med en sista puss på pannan och försvann snart in i badrummet.

Jag tog mig upp i den stora sängen och sjönk ner bland kuddarna, den mjuka känslan gjorde bara att jag blev ännu tröttare, men bestämt tänkte jag hålla mig vaken. Det kritvita taket ovanför mig var inte speciellt intressant att kolla på men jag behövde inte vänta så länge innan Harry kom tillbaka ut från badrummet. En nästan naken kropp sjönk ner intill mig, han hade endast boxers på sig, försiktigt drog han mig intill sig innan han släckte sänglampan.

Mitt huvud låg på hans bröst, jag följde med varenda andetag han tog, under mig hörde jag hans jämna hjärtslag som synkroniserade med mina. En hand låg på min rygg och tryckte mig intill honom under tystnad, jag hade en känsla av att han inte skulle släppa även om det gällde livet.

”Thank you, for everything.” mumlade jag lågt efter ett tag, jag var glad över att han inte såg mig, för så fort jag yttrat orden rodnade jag extra hårt. Det hade inte bara varit pinsamt att be killen som jag knappt känt i tre månader om hjälp, men också faktumet att han verkade vara så lugn över allt. Man brukade inte ta med sin syster och man brukade definitivt inte ta på sig allt det ansvaret jag dragit på mig själv, det var nästan pinsamt att han skulle behöva veta alla skavanker i mitt liv. Det gjorde ont att veta hur perfekt hans liv var i jämförelse med mitt, något jag inte ville erkänna, inte ens för mig själv ibland.

”Don't think about it.” svarade Harry efter ett tag och jag kände ett par läppar pressas mot min hjässa.

”You know though, that I have to find a place of my own.” påpekade jag, det kändes inte rätt att bo med Alice hemma hos honom, hur stort huset än var så kändes det fortfarande inte bra.

”You know that I'll be gone for four months, right?” mumlade han tveksamt och jag nickade.

”Yeah, Alice told me. But that doesn't change the fact that it's your house.”

Tystnaden föll över oss och jag trodde vi hade pratat klart för ikväll, men snart bröt Harry tystnaden igen, med en ny mjuk röst som jag bara hört en eller två gånger innan när vi pratat.

”I like waking up with you by my side, my bed is quite big. And Alice got her own room, I don't mind, really. I love having you guys around.” han svalde och jag antog att han funderade ett tag. ”I have something to come home to, and that's really important to me, so please stay.”

Det mörka rummet blev genast mer intensivt, jag hade svårt att förstå varför någon överhuvudtaget ville att jag skulle stanna med min syster, jag ansåg oss som en börda själv.

”Please?” hörde jag ovanför mig och jag var inte beredd på att han ville ha ett svar, hans röst lät nästan desperat, något som förblev ett mysterium för mig. Men istället för att ställa frågan som jag hade i huvudet förblev jag tyst, jag höjde lite på huvudet och pussade platsen där mitt huvud legat på hans bröstkorg, jag antog att en utav de små fåglarna var där. Min beröring orsakade gåshud på kroppen under mig innan jag lade ner huvudet igen, mina ögon slöts och jag suckade ut.

”I'll stay, I promise.”

+29 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: