”Cece?” hörde jag på andra sidan badrumsdörren. Jag hade precis rett ut mitt morgonrufs och var reda att möta dagen, jag var inte riktigt säker på vad som skulle hända, något jag nu för tiden borde vara van vid. Enda sedan jag blev tillsammans med Harry hade mina vardagar varit allt annat än normala, och denna skulle definitivt inte bli något undantag, till viss del gjorde det mig orolig för jag hade en ond aning liggandes i magen. Visst, dagen hade börjat bra men allt kunde bara gå utför här ifrån.

”Ja?” ropade jag tillbaka till Alice som antagligen stod och väntade på svar. Nervöst drog jag en blond slinga bakom örat innan jag öppnade dörren och fick syn på min syster som fortfarande stod i sin pyjamas och höll upp min mobil.

”Eh... En man söker dig.” sade hon besvärat, jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn innan jag långsamt tog mobilen och förde den till mitt öra, så snart som möjligt försvann Alice in i badrummet och låste dörren bakom sig.

”Hello?” min röst lät ansträngd och tveksam, min vaksamhet mot mannen på andra sidan var uppenbar.

”Hi, Miss Sonenclar. I'm Fredric Westwick from Modest management...”

”Ehum... Hi.” sade jag och skrattade nervöst till, jag började gå upp för trappan till översta våningen för att se om jag missat Harry, men sängen var fortfarande obäddad och det var uppenbart att han inte kommit tillbaka. Jag satte mig försiktigt ner på sängen och lyssnade på vad Fredric hade att säga.

”Well, I assume you are aware about Harry's little fight yesterday and...” jag grimaserade över hans ord. ”Harry didn't want us to talk to you about this but we kind of need you to get down to our office.”

”A-Alright, yeah, sure.” stammade jag fram, smått förvirrad över varför Harry inte låtit dem prata med mig, men jag antog att jag inte skulle behöva fråga, så jag lät bli.

”Could you posibly take Mr. Styles with you?”

”Ehm... he's not in, at the moment and I don't know when he's coming back, so...”

”It's alright, as long as you'll be here, then it's not any problem. I'll see you as soon as possible then?”

”Yes.” jag fick inte chansen att säga hejdå, utan han lade på direkt och lät mig sitta där som en idiot med telefonen mot örat. Jag lät handen med mobilen snart glida ner till sängen och jag släppte enheten på det mjuka täcket innan jag slängde mig ner bland kuddarna och skrek ut min frustration. Men något lugnande föll i mig då jag kände doften som fortfarande var i kuddarna, Harrys maskulina doft blandat med en parfym fyllde mina sinnen. Hårt slöt jag mina ögon och absorberade hans doft, jag skulle bli tvungen att möta några extremt obehagliga män helt själv, så jag skulle behöva all styrka jag kunde få.

Jag tog mig till Londons centrum genom att leta rätt på bilnycklarna till Harrys Range Rover som stod övergiven i garaget, uppenbarligen hade Harry tagit Audin. När jag kom in i receptionen till den renoverade byggnaden möttes jag utav en ung tjej med korpsvart hår, hon granskade mig utan att säga något och pekade på kontoret rakt fram innan hon fortsatte ner i sina papper. Jag lät mina slitna skor röra sig över det fina glansiga trägolvet mot kontoret som hade glas som väggar, jag höjde en nervös hand för att knacka försiktigt på glaset.

Den brunetta kortklippta mannen som satt på andra sidan skrivbordet kollade upp och log lite innan han vinkade in mig.

Kontoret var stort och rymligt, ett fåtal bokhyllor stod längs väggarna men annars var väggarna kala och innehöll inga foton, det stora skrivbordet stod i mitten av rummet och hade ett par skinnfåtöljer framför sin. På skrivbordet fanns det två skärmar och en namnskylt som sade mig att jag kommit rätt.

”Take a seat, Miss Sonenclar.” sade Fredric Westwick, jag kände igen hans röst, men jag hade föreställt mig honom med smal och nördig. Hans kroppsbyggnad var vältränad och det var tydligt att han inte hade något att skämmas för under hans kostym, han måste vara i mitten på sin trettio års ålder och såg ut att ha en bra hälsa.

Jag satte mig obekvämt ner i en utav skinnfåtöljerna under tystnad, detta var lite som att bli skickad till rektorn efter att ha gjort något fel på en lektion. Där emot hade jag faktiskt gillat min gamla rektor och jag hade mycket hellre suttit i hans kontor just nu än Fredrics.

”So, what's your side of the little incident yesterday?” han klickade ett sista klick med datormusen innan han vände sina iskalla blå ögon mot mig, jag kände att jag sjönk ihop lite ytterligare. Han höjde otåligt på sina buskiga ögonbryn innan jag faktiskt insåg att han väntade på ett svar.

”Ehum... I wasn't actually there until the end.” sade jag besvärat och sträckte på ryggen lite innan jag sjönk ihop igen.

”Where were you?”

Jag bet mig besvärat i läppen och kollade runt i hans bokhyllor efter ett tecken på att han hade barn eller fru, men hittade inget. Mina läppar pressades ihop medan jag svor långt i mina tankar, det var oftast ett tecken på att han jobbade för mycket eller hade ett allvarligt problem.

”I was with my friends, you see, we had a little bit of an arguement but we sorted things out and one of my friends surpriced me with my car. So that's where we were at the moment everything started...” jag svalde hårt och funderade om jag borde fortsätta, om detta var någon sorts polisutredning eller om jag bara skulle sluta prata.

”So you weren't anywhere near Mr. Styles when he started the fight?”

”He started it?” frågade jag förvirrat, jag insåg snart att jag inte skulle få ett svar, Fredric gav mig bara en ogillande min innan jag skakade på huvudet. ”No, I wasn't sir.”

”Are you aware that the other guy is pressing charges against Mr. Styles? And that he went to jail for thirty minutes last night before any of his relatives could bail him out?”

”He didn't call me or anything...”

”He didn't want to.” avbröt han mig strängt, jag gissade att det var dags för min utskällning nu och jag satte mig på mina händer för att inte låta honom se hur mycket dem skakade. ”He wanted to protect you by not telling you anything, this is huge in the media and your little guy friend gave the Channel four a statement about it this morning. Harry is a troubled kid, we all have had really though making him do the right stuff the last couple of months. But when you came in to the picture we thought everything was over. Until now, we are concerned that this will happen again and we are not sure you should be together as a couple. It's not good for you two or the publicity.” jag bet mig frustrerat på insidan av min läpp för att inte börja gråta, hårt svalde jag ner klumpen i halsen och väntade på en fortsättningn. ”You seem like a reasonable girl, how much du you want for pretending that this never happened and you and Harry just are friends. You move out with your little sister and never come back.”

Min haka föll och jag blinkade ett antal gånger i ett hopp om att han hade skojat och tog tillbaka just det han sagt. Men snart insåg jag att jag satt i ett kontor med en man so uppenbarligen inte hade ett humoristiskt ben i hela sin kropp, han menade faktiskt fullt allvar, han väntade på en summa pengar.

”A million pounds? Two? Ten?”

”Woah! Pull the breaks, dude!” utbrast jag, all rädsla och alla tårar var borta, jag var inte rädd och ledsen längre, jag var arg. Att någon skulle vilja erbjuda mig pengar för att göra slut med Harry var något som inte lät vettigt för mig, att någon skulle kunna sälja sig så. ”What the hell are you trying to do here? I understand your concern about Harry, I am worried as hell, but do you think this has been easy for me? Huh? We saved each other and we will keep doing that. He means everything to me, you could put me down on a deserted island somewhere in the middle of the freaking ocean...” jag ställde mig upp och gjorde en gest med min hand. ”with Harry, and I would survive. Because we got each other, that kind of love is irreplaceable. And if you think for a second, that I will accept your money... Then you, sir. You're most likely delusional.” Aggressionen som jag kände för mannen bakom skrivbordet blev bara ännu värre då han piercade sina iskalla ögon i mig, men istället för att säga något mer vände jag mig om och började gå ut ur kontoret med raka steg ut från byggnaden. Om jag skulle vända mig om för att kolla på honom en gång till skulle jag gått tillbaka och slagit honom, därför fortsatte jag bara gå.

Argt drog jag upp min telefon och letade rätt på något utav bandmedlemmarnas nummer, jag fick enkelt tag i Nialls via min syster som verkade förstå min irritation genom bara kort och enkelt ge mig numret jag ville ha och sedan lade på. Jag slog snart in numret på min mobil då jag nått bilen som stod ett kvarter ifrån det flotta kontoret jag just stormat ut ifrån.

”Hello?” hörde jag den irländska dialekten på andra sidan, det var uppenbart att han inte känt igenom numret.

”Hey, Niall it's me, Grace. Could you give me the address to the gym Harry works out in?” sade jag, tystnad följde i några sekunder innan jag hörde en suck.

”Eh... Sure...”

Efter att kört fel två gånger, svurit minst hundra och snäst ett flertal arga kommentarer för mig själv hittade jag till den näst intill övergivna byggnaden i södra delen av London som jag aldrig varit i. Jag var smått rädd över att ta mig ut i dessa gatorna själv, men hettan av min ilska värmde mig fortfarande då jag klev ur och kunde inte bry mig mindre för tillfället vart jag befann mig. När jag kom in i rummet före gymlokalen stoppades jag utav en stor svartklädd man som säkert var mer än två meter. Hans läskigt långa kropp skulle normalt sätt skrämma mig och alla försvarstekniker skulle flyga runt i huvudet på mig, men det enda jag tänkte på var Harry. Mannen framför mig granskade mig ett tag, mitt ilskna uttryck avgjorde antagligen vem jag var då jag gav honom en mörk blick och han lät mig passera utan att säga något.

Hårt knuffade jag upp glasdörren till de tomma gymmet, det enda som hördes var stön och slag längre in, den stora läskiga lokalen var under mörker och alla maskiner stod tomma och kastade skuggor över det mörka rummet. Längre in såg jag ljus komma från ett lysrör i taket som gjorde ett konstant surrande ljud. Jag rundade ett antal pelare innan jag fick syn på en svettig tränad rygg, lockarna var tillbaka dragna av en bandana, hans nakna överkropp avslöjade de färska blåmärkena. Ett par svarta shorts satt ledigt på hans höfter, ett par neon gula gympaskor gjorde små gnisslande ljud medan han ständigt joggade på stället och ett par vita hörlurar var intryckta i hans öron medan de svarta boxningshandskarna konstant träffande den röda säcken som hängde från taket.

Jag gick runt några maskiner för att få en bättre blick av hans ansikte som varit full med blod senaste gången jag såg honom. Men snart vågade jag inte gå längre då jag stod fem meter ifrån honom, jag såg halva hans ansikte nu. Han såg spänd och fokuserad ut, hans näsa hade en vit plåster liknande sak över sig, det spruckna ögonbrynet hade var över plåstrat, men trots dessa bristerna såg han lika snygg och vacker ut som vanligt.

Snart stannade han upp och torkade bort svetten han hade i pannan med sin underarm, av ren reflex kollade han mot mig och det var uppenbart att jag hade smugit upp på honom.

Harry drog frustrerat ut sina hörlurar ur ögonen och svor lågt.

”Damn, Grace. You scared the shit out of me.” muttrade han och stängde av den lilla ipoden som låg i hans ficka. Chocken av att se hur dåligt hans ansikte kvar gjorde mig förvånad och tog några få steg fram mot honom för att se tydligare i det starka ljuset från lampan i taket, självklart missförstod Harry min fåspråkiga entre.

”Please, don't be scared of me.” sade han pinat, jag skrattade bittert till och tog några modiga steg fram till honom.

”You're boxing too? Is there anything else I should know about you? Because this day have been just amazing.” fräste jag, ironin i min röst var tjock.

”You're angry?” han var uppenbart förvirrad och rynkade sin panna i djupa veck medan han granskade mig. ”Yeah, I box. You want to try?” frågade han istället, då jag inte svarat, han smått osäker på vad som pågick, jag kollade tveksamt mot den röda säcken bredvid oss innan jag argt drog av mig min hoodie och avslöjade min tighta t-shirt under som jag hade på mig tillsammans med ett par ljusa jeansshorts, jag drog åt mig boxhandskarna som Harry höll i.

”Let's have it a go.” sade jag argt. ”Okay, the first hit is for Modest.” började jag och slog till den röda säcken hårt, av någon anledning släppte min ilska lite, jag kollade upp på Harry för att förklara men hans ansiktsuttryck förvånade mig igen genom att vara förstående. ”They called by the way.” innan jag slog nästa slag med ett stön. ”The second one is för Fredric Westwick and his thoughts about trying to give me money.” lättnaden i min kropp av att slå på något gjorde att jag slog två gånger för nästa anledning. ”And this is for the most crapy twentyfour hours in my life. And this is for your lousy apology last night...” jag slog några gånger till, jag tappade tidsfattningen om hur länge jag hade stått och slagit på säcken, jag glömde bort vart vi befann oss och det var nästan så att Harry också försvunnit. ”And this is for me, because I am in love with the idiot who hit my friend and made yesterday to the worst day of my life...” orden föll bara ur mig och jag fick inte chansen att hindra dem innan de hängde i luften mellan oss. Jag stannade upp och andades tungt, skyldigt kollade jag upp på Harry under mina ögonfransar, det var tydligt att han hört vart enda ord jag sagt. De gröna vackra ögonen som jag försökte undvika stirrade ner på mig medan jag drog av mig handskarna och lät dem falla till cementgolvet med varsin duns innan jag tog upp min tröja och sjönk ner på en av stolarna längre bort som stod uppradade mot den vita tegelväggen. Jag lät min tröja hamna på stolen bredvid innan jag drog upp fötterna på trästolen och slog mina armar runt dem innan jag gömde mitt ansikte.

Jag hörde gympaskor mot cementgolvet som gnisslade några gånger medan Harry rörde sig, jag kände att mina kinder hettade och var generad över erkännandet, det var första gången jag sagt de orden ut högt. Det var inte heller sättet jag ville säga dem på. Men för första gången på länge kände jag mig lättad och inte arg eller frustrerad. En försiktig varm hand lades på mina armar som var hårt spända runt mina ben. Jag vågade inte kolla upp, så jag satt kvar i samma ställning och hoppades på att han skulle gå där ifrån och låta mig vara ifred, istället greppade han min hand och drog försiktigt bort den från min andra arm så att mina fötter tappade fästet på stolen och föll ner med en duns i golvet. Mitt huvud var fortfarande nerböjt för att inte möta hans blick, mitt blonda hår föll ner som gardiner runt mitt huvud medan jag försökte dra bort mina handleder från hans grepp, snart lyckades jag.

”Grace, just look at me.” han lät trött men fortfarande vaksam. Jag drog bak mitt hår, frustrerat bet jag mig på insidan av min kind medan min blick gick mellan hans ögon, hans bara överkropp och det övriga gymmet. Han satt på huk framför mig och försökte fånga upp min blick men misslyckades varje gång, men jag kunde inte låta bli att förundras över hur vältränad han var, jag ville röra honom, känna hans varma hud under mina fingertoppar.

”Please? Just do as I say.” Harrys röst var låg och ironisk, men när jag mötte hans blick tillslut var jag nervös, nästan skräckslagen över vad han skulle säga. De gröna vackra ögonen granskade mitt hettande ansikte under tystnad, de genomträngande ögonen fick mig att känna mig helt naken. Jag skulle kunna sitta i underkläder och ha ungefär samma känsla som jag hade just nu när jag var fullständigt påklädd, något man inte kunde säga om Harry som fortfarande var utan t-shirt.

Hans långa fingrar gick på en upptäckt över min kind, försiktigt fäste han några slingor hår bakom mitt öra innan han fortsatte över mina läppar, hans tumme strök försiktigt över min underläpp.

”I love you, Grace.” Harrys tysta ord var knappt hörbara, hans gröna ögon väntade på respons. Jag kände mina kinder hetta ännu mer, ett litet leende kröp upp okontrollerat över mina läppar, jag bet mig lite i läppen för att hindra ett okontrollerbart fnitter. Ett flin lös upp hans ansikte och gjorde att skadorna i hans ansikte inte såg fullt så allvarliga ut längre, smilgroparna poppade upp i kinderna och fick honom att se ut som ett barn.

”Sorry, I didn't hear you.” skojade jag, osäkert letade min hand fram till hans som hamnat på mitt ben.

”I love you.” upprepade han och pussade mig på näsan, jag hoppade till av ren reflex. Det var konstigt höra honom säga de orden, de ord som jag faktiskt bara yttrat till mamma och pappa i yngre år. Jag lade mina armar runt hans hals och drog honom närmare, jag kände hans händer på min rumpa och drog mig fram på stolen så jag satt på kanten. Våra näsor snuddade vid varandra medan vi andades in varandras heta andetag, våra fåniga leenden bröts då våra läppar möttes i en försiktig kyss.

”I love you too.” mumlade jag mot hans fylliga rosa läppar innan jag kände han pressade sig emot mig ytterligare och föll ner på knä för att komma närmare. Harrys varma överkropp var fortfarande fuktig av svett, något jag inte kunde bry mig mindre om.

Våra tungor lekte med varandra i kyssen som blev allt hetare ju längre tiden gick, mina händer letade sig upp till hans lockar och hans händer låg säkert på mina höfter, för att försäkra sig om att jag inte skulle gå någonstans. Jag drog mig tätare intill honom då hans huvud sänktes och började kyssa min hals, jag njöt utav kontakten och mina ögon förblev slutna av behandlingen han gav mig. Ett antal gånger sved det till då han sög för länge på en och samma plats, men snart hittade han min svaga punkt, precis under örat, ett gnyende släpptes från mina särade läppar och mina korta naglar grävdes in i hans rygg av ren reaktion. Ett lågt stön mullrade från Harrys hårda bröstkorg som pressades mot min mjuka. Allt jag kunde tänka på var Harry, hans stora händer, hans fylliga läppar, hans kropp som pressades mot min, allt annat runt om fanns inte.

Hans läppar återförenades snart med mina i ett leende, hans händer lämnade sina positioner från mina höfter och letade sig upp under min t-shirt, han tryckte mig ytterligare lite närmare honom men stannade motvilligt på min rygg. Värmen från hans handflator värmde upp hela mig, en sista mjuk puss placerades på mina läppar, innan de särades för att hämta luft. Våra pannor lutades mot varandra medan våra andetag var ojämna och korta, jag öppnade ögonen för att möta hans vackra gröna ögon som var nu var mörka av lust, det var uppenbart att vi båda var upphetsade av den heta stunden.

”I'm really sorry for what happened yesterday.” sade Harry med sin låga raspiga röst som gav mig rysningar. ”He just... I shouldn't have...” jag pressade mina läppar mot hans igen för att få honom att sluta prata.

”Shut up.”

”No one has even told me to shut up like that before.” mumlade han roat mot mina läppar. ”But okay, I'll shut up if you do that again.”

+29 Kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: