Så fort jag, Emma och Felicia kom in i Harrys hus insåg jag snabbt att detta var inte min grej. Om jag inte hade blivit stoppad av Harry när jag välkomnades in i hans hus så hade jag vänt på klacken och gått raka vägen ut igen. Emma och Felicia kilade snart iväg i folkmassan och jag var nog den enda som förstod varför de hade så bråttom.

”A little get-together? This is little to you?” sade jag förvirrat och svalde ner min kaxiga ton. Harry flinade och ryckte på axlarna.

”I invited a few...” erkände han och jag pressade ihop mina läppar och kollade mig omkring. Alla var mycket mer uppklädda än jag var, trots Emmas hjälp förblev jag ändå den som var minst uppklädd något jag trodde för en halvtimme sedan var omöjligt.

”You look amazing, by the way.” sade Harry och väckte upp mig ur mina tankar, gav gav honom ett blygt leende när jag kollade upp på honom. Hans varma gröna ögon glittrade ner mot mig och jag försökte låta bli att bli generad. Precis när jag tänkte öppna munnen hörde jag någon knacka på dörren och jag blev undanföst in i folkmassan.

Det kanske var lika bra och jag börja orientera mig igenom folkmassan som stod i klungor och konverserade med varandra. Inredningen i huset var modernt och man såg att det var den perfekta ungkarlslyan. En hand greppade snart tag i min arm och jag kollade upp för att möta Liams leende.

”Hey!” utbrast han glatt och log.

”Hi.”

”How are you doing?” frågade han nyfiket och jag ryckte enkelt på axlarna.

”I'm doing great. How about you? Are you with someone here?” han nickade och försökte överrösta suset som gick runt omkring oss.

”Yeah, my girlfriend, she's around here somewhere.” jag nickade och kollade mig omkring om det fanns några fler som jag kände igen, men mina kompisar hade övergett mig.

”I have to ask you something. Come with me.” sade Liam över oljudet, han tog min handled i sin stora hand och började dra mig igenom folkmassan. Jag kom snart in i ett kontor som var välorganiserat, Liam bad mig att stanna här innan han försvann igen och jag kollade mig nyfiket omkring. Böckerna stod i bokstavsordning efter författaren och när jag kommit till C så öppnades dörren igen och in kom en rätt så glad Louis.

”Is this some kind of interrogation?” frågade jag och kollade roat på de två killarna framför mig.

”More like an intervention.” konstaterade Liam och flinade mot mig.

”Okay, so let's begin. Tell me what this is all about.” sade jag innan jag satte mig ner i en av fåtöljerna framför det mörka skrivbordet.

”Well, we couldn't see past that you and Harry seem to get closer.” erkände Liam.

”And he's not spending much time with us at the moment but he's not out and getting drunk either.” fortsatte Louis som sedan slängde sig i den andra fåtöljen.

”Is that a problem?” frågade jag förvirrat.

”No, the opposite actually...” erkände Louis och rättade till sin skjorta som halkat upp lite. ”Let us take it all from the beginning, it will be easier for you to keep up.”

”Okay.” sade jag långsamt medan min blick gick från den ena killen som stod lutad mot en bokhylla till den andra i fåtöljen.

”He was a really great lad the first time we met on the x factor, there's no doubt that he was the perky one who always was looking for a laugh...” började Liam innan han startade med att gå fram och tillbaka medan han pratade. ”But since that relationship with Taylor Swift...”

”... Which was a publicity stunt, I have to add.” flikade Louis in och jag försökte hänga med då de skiftades om att berätta. De lät ibland som tvillingar då de avslutade varandras meningar, vilket fick mig att bli lite förvirrad.

”Her management payed us for this sort of relationship to promote her image and her upcoming albums. Harry got seventyfive percent of the income while the rest of us got payed to keep quiet...” fortsatte Liam.

”And by the way, we might need to shoot you after this conversation because we shouldn't be telling you this.” lade Louis roat till, Liam slog lätt till sin kompis i bakhuvudet innan han satte sig i kontorsstolen på andra sidan skrivbordet.

”Harry was very pleased with what he had done. But after that it seemed like...” Liam tvekade en stund och försökte välja sina ord noggrant. ”... Let's just say that money became he's issue. And he was out all night to hook up with some random girl...”

”Let's just say he kind of lost it.” avslutade Louis enkelt och ryckte på axlarna då han uppenbarligen inte orkade berätta hela historien.

”What does this have to do with me?” frågade jag förvirrat då jag inte riktigt ansåg att detta inte hade något med mig att göra, detta var Harrys problem vi pratade om. Även om jag var orolig över att hans egocentriska sida skulle komma tillbaka så förstod jag fortfarande inte varför vi hade denna diskussionen inne i ett dovt belyst kontor.

”I'm the closest to him,” började Louis denna gången med en allvarlig ton. ”I love him, he's my brother. We all are brothers but we are the ones who has a closer realtionship to each other. He haven't been drinking or spending money on anything since he bumped in to you for the first time. We have had a meeting just a few minutes before and he told us he was going to change and everything, but I could see right through his bullshit. That crap that was coming out of his mouth wasn't sincere.” Louis pausade och kollade på Liam som snart tog över.

”What ever you are telling him, it works.” konstaterade Liam, jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn.

”I am just telling him the cold hard truth, that's all I've done. And I've got no superpowers but this is ridiculous.” jag kollade på dem båda i några sekunders tystnad. ”I have no idea what you are thinking, but I am grounded, I am not some supermodel, I don't dress up like one either.”

”You don't understand.” envisades Louis.

”You of all the people in the world, seems to matter to him. What you are thinking about him, seems to be really important to him. And we are thankful.” han suckade trött ut då det verkade som vi kommit till poängen av detta mötet. ”I couldn't get to him, but you can. And the lads and I are truly greatful.”

”But I haven't...” suckade jag förtvivlat. ”I'm just a normal girl, that got serious family issues, I am raising my kid sister and I am a horrible cook. You make me sound like a wonderwoman but I'm not.” jag bet mig förtvivlat i läppen medan jag tänkte igenom mitt svar. Svaret var ärligt och det var en sanning jag inte sagt ut högt på ett tag.

”We are thankful.” upprepade Louis igen och jag nickade.

”I'll have to get back to my friends now.” erkände jag, jag reste mig ur stolen och gav killarna ett leende innan jag tog mig ut från kontoret och möttes utav sorl från den allt växande folkmassan. Jag kände en klaustrofobisk känsla inom mig, jag hade just fått en sådan stor tyngd över mina axlar efter samtalet med Louis och Liam. Känslan av att de verkligen litade på mig tryckte ner hela min kropp, uppe på allt var jag instängd i ett stort hus med minst femtio främlingar. Snart hittade jag Felicia och Emma tillsammans med Zayn och Niall i en soffgrupp där de konverserade, det förvånade mig hur otroligt lugna mina vänner var. Alla fyra kollade upp på mig när jag kom fram till dem och de alla mötte mig med varsitt leende.

”I was thinking about going home.” sade jag och log.

”Are you okay?” frågade Emma oroligt och jag nickade.

”Yeah, I am still feeling that bad cold and this isn't really what I need right now.” konstaterade jag och kramade om mina vänner.

”Do you guys know where Harry is? I have to say bye.” frågade jag innan jag skulle gå där ifrån, Niall flinade och pekade bort mot ett litet rum längre bort. Mina fötter började styra mig i samma riktning som Niall hade pekat och jag tog mig in i det lilla rummet för att frysa till då jag såg en brunhårig tjej sticka tungan ner i Harrys hals.

”Oh, I am so sorry.” utbrast jag och vände mig besvärat om och var på väg ut i det stora rummet igen. Trots bilden jag hade i mitt huvud just nu kunde jag inte låta bli att känna mig dum. Jag hade erkänt för mig själv att jag gillade honom, för några sekunder trodde jag faktiskt att det var ömsesidigt. Hur kunde jag vara så korkad? Känslan som välde över mig var bekant, alldeles för bekant och obehaglig. Jag kände mig helt ensam... Oälskad och ensam.

”No, wait.” avbröt Harry och jag vände mig om. De båda såg smått generade ut över att jag hade gått rakt in och avbrutit deras hångelstund.

”I was just going to say that I am leaving.” informerade jag med en uttryckslös röst. Trots vi inte var tillsammans så kändes de som han hade precis varit otrogen mot mig. Vilket fick mig att inse vilket stort misstag jag höll på att göra, att erkänna att jag gillar honom var en sak... Men att överväga att det kanske skulle finnas något mellan oss, är nog det största misstaget jag gjort på flera år.

”Already?” frågade Harry besviket, hans gröna ögon såg besvärade ut.

”Oh, you didn't tell me you had a girlfriend.” konstaterade brunetten kaxigt och jag skakade snabbt på huvudet.

”No, I am definitley not his girlfriend.” konstaterade jag irriterat tillbaka.

”What's with the attitude?” hennes ton fick mig att rysa.

”Oh, I don't know. I am just full of it.” jag ryckte irriterat på axlarna och kände min aggression mot tjejen byggas upp inom mig. Hennes sätt att kolla ner på mig, äcklade mig, det var uppenbart att jag hade haft så fel om Harry. Han föll inte för sådana som mig, vardagliga tjejer som kanske gillar t-shirts mer än klänningar och kanske råkade ha en dålig hårdag. Harry var en utav de där killarna som hamnade i samma kategori som super modeller, som gillade högklackat och sushi till middag.

”Hey, girls calm down.” sade Harry med en säker röst men jag skakade bara besviket på huvudet.

”You said you were leaving, then leave, you little twit.” fortsatte brunetten och sträckte på sig lite vilket fick henne att bli mycket längre än mig.

”Oh, I will. You little insecure twat.” fräste jag och hon tappade hakan innan jag började gå mot utgången igen. Men snart kände jag någon ta tag i mig.

”She's my friend, Amelia.” sade Harry frustrerat innan han vände sig mot mig. ”Please, don't leave.” hans röst var bedjande, den sprack i slutet av meningen och jag slet mig ur hans grepp, jag granskade besviket över hans ansikte och skakade på huvudet. Jag kände tårar vara på väg och jag ville inte brista i gråt här, inte framför Amelia och definitivt inte framför Harry.

”I am not your friend.” sade jag lågt innan jag vände om, den muren jag hade byggt upp i flera år hade Harry äntligen tagit sig igenom. Han hade brutit ner den till småsten, men nu kände jag att jag behövde bygga upp den, större och starkare än någonsin, inte ens Harry skulle kunna komma in.

Harry's Point Of View

Jag satt i köket med en öl i min hand, alla gäster hade åkt hem vid detta laget och jag satt under tystnad och reflekterade över kvällen. Min fokus var i luften och jag lade inte märke till killarna som kom in i köket. Jag förblev tyst medan de slog sig ner på varsin stol runt bordet, Louis sträckte sig efter flaskan och jag räckte honom ölen under tystnad.

”Talk to us.” bad Niall tyst och jag blundade innan jag skamset kollade ner i bordet.

”Grace walked in on me and another girl.” mumlade jag lågt i hopp om att de inte skulle höra. ”And I think she got pretty upset.”

”Well, of course, dude.” sade Zayn som om det vore uppenbart innan han tog emot flaskan.

”She fancies you.” konstaterade Liam och ryckte på axlarna. Jag stönade trött till och lät min panna komma i kontakt med bordet.

”Why does girls have to be so complicated?” stönade jag irriterat.

”Actually, Grace is not that complicated at all actually.” påpekade Louis och flinade. ”She's so honest and forward with what she thinks, that you don't need to think about it because she probably already have said her point of view.”

”But she didn't say that he fancies me.” konstaterade jag och kollade trött upp på Louis som satt framför mig.

”Well, she made that pretty clear when she stormed out of this house earlier.” konstaterade han och log lite mot mig.

”Go and get some sleep, go and talk to her in the morning and sort it all out once and for all.” föreslog Niall. ”Do you mind if I stay?” jag skakade bara på huvudet, de andra såg vädjande ut också och jag skrattade till åt deras miner. De behövde inte säga något då jag ganska snabbt förstod vad de ville.

”I bought this big house for a reason, boys. Use the guestrooms if you'd like.” sade jag och log innan jag reste på mig. ”Good night!” ropade jag över axeln och jag hörde några mummel som svar innan jag började gå upp för trappan. Huset var i tre plan och det största sovrummet var överst med en vacker utsikt. Jag drog av mig kläderna och borstade tänderna innan jag lade mig i den stora sängen som hade blivit rätt så obekväm utan att ha Grace som låg och sov på mitt bröst. Detta var andra natten utan henne och jag kan inte direkt säga att jag sovit speciellt bra. Nu hatar hon mig för något som var ett misstag, trots att vi hade känt varandra så pass kort tid visste jag ändå hur svårt det skulle bli att få henne att mjukna upp igen. Jag var numera expert på att göra henne irriterad och arg, men att säga förlåt var något som jag inte var speciellt duktig på.

”Harry?” hördes en viskande röst och jag rycktes ur mina tankar.

”Yes, Lou.” mumlade jag trött.
”Can we talk?” frågade han tveksamt, jag satte mig upp och tände sänglampan.

”Yeah, sure. What's up?” jag gäspade och kliade mig i håret medan Louis satte sig på sängen, han var fortfarande fullt påklädd något som sade mig att han inte hunnit välja sovrum än.

”We told Grace about your past.” sade han skyldigt, jag drog förvirrat ihop ögonbrynen och väntade på att han skulle fortsätta. ”We might have told her the story about Taylor.”

”You what?” jag var inte arg, bara förvirrad över hur de faktiskt kom in på samtalsämnet.

”Yeah, you don't think she'll tell anyone if she's like really mad at you.” frågade han tveksamt. Om det var något jag visste var inte Grace sådan, jag skakade bara på huvudet.

”No, she's not like that.” jag gav Louis ett snett leende. ”Do you want to sleep here?” frågade jag och hoppade över till andra sidan av sängen. Uppskattande drog Louis av sig sina jeans och t-shirt innan han lade sig ner under täcket och släckte lampan. Sängen var inte fullt så tom längre, men det var inget emot Grace.

”You really like her, huh?” det lät mer som att det var ett faktum än en fråga.

Jag har aldrig gillat någon, jag har aldrig varit kär och att uppleva dessa känslorna för en tjej som jag nyss träffat skrämde skiten ur mig.

”You have no idea.” mumlade jag som svar och blundade.

”Then don't screw it up and don't break that lovely girl's heart.”

Så fort jag vaknade nästa morgon flög jag upp från sängen, jag var redo att möta vilken bestraffning Grace än slängde på mig. Jag hade aldrig sett henne så arg innan, och det skrämde mig lite över vad jag skulle behöva gå igenom för att berätta hur jag kände. När jag flög ner för trappan samtidigt som jag drog en t-shirt över huvudet hörde jag någon skramla i köket. Jag hittade Niall vid spisen och Zayn satt och läste tidningen, de båda var endast i boxers, något som var rätt roande då jag faktiskt var den första som var hyfsat frispråkig när det kom till hur jag gick klädd på fritiden. Synen av mina två kompisar i köket fick mig att tänka på ett gift par.

”Morning.” sade Zayn när han fick syn på mig, han granskade mig ett tag. ”You seem to be on top today.”

”Yeah, I'll be out for a bit, you've to use your own keys I think this will take a while.” sade jag och log mot honom.

”But I've made you some cheer-up pancakes.” sade Niall besviket och nickade mot tallriken med pannkakor på, de var dekorerade med jordgubbar till en glad smiley och jag kunde inte låta bli att le.

”Thanks, dude. Could I take them to go?” frågade jag, jag kände mig dålig som blev tvungen att åka iväg då de verkade försöka peppa mig till det jag hade framför mig.

”Of course, I could do some to Grace too if you'd like. It'll take about five minutes.” föreslog han och jag nickade uppskattande medan jag satte mig ner vid Zayn. Han lade ner tidningen och kollade nyfiket på mig.

”Nervous, Styles?” frågade han och flinade mot mig.

”Yeah, that's an understatement. Grace is sweet and all but when she's angry...” jag rös till och skakade lite på kroppen för att få av den obehagliga känslan som hamnade över min kropp.

”Just tell her you're sorry, and don't lie to her. And you'll be fine. Perrie is pretty much the same, though I know her soft spots, you don't even know Grace's middlename.” han flinade åt sitt egna skämt och jag gav honom en sur min.

”Thanks, man. That really made me feel less nervous.” sade jag sammanbitet.

”Don't play with him like that, Zayn.” varnade Liam som trött kom in i köket och gick raka vägen fram till kaffekokaren.

”And I am done.” informerade Niall och lade ner några matlådor i en påse innan han gick fram och ställde den på bordet framför mig. ”Here you go.” jag ställde mig upp och kramade om min näst intill nakna kompis innan jag tog upp påsen och började gå mot garaget.

”Good luck!” hörde jag de alla tre ropa efter mig innan jag tog mig ut i garaget och bestämde mig för min Audi idag.

Snart färdades jag igenom London så snabbt som morgontrafiken tillät mig. Det tog inte lång stund innan jag var utanför det stora bekanta huset, jag lät påsen med vår frukost stanna kvar i bilen då jag inte ville riskera att de skulle förstöras om jag snabbt skulle behöva fly. Med stora kliv tog jag mig upp för den lilla gången till huset och tryckte på ringklockan. Det tog ett tag innan Emma öppnade och hon såg inte speciellt förvånad ut när hon fick syn på mig.

”What ever you have to say it will be irrelevant.” sade hon och ställde sig med armarna i kors över bröstkorgen. Hon var i samma längd som Grace, hennes sommriga klänning sade mig att hon hade hoppats lika mycket som resten av London att det skulle bli sol idag. Men de gråa molnen låg tätt på himmeln.

”Could I please talk to Grace?” frågade jag och gav henne en ursäktande blick.

”No, she's not here. And even if she was you wouldn't go any where near her. Do you know for how many years Felicia and I have waited for her to crack up? Have a guess.” hennes käke spändes och något sade mig att jag skulle få skäll vad jag än hade för gissning, men även att hon snart skulle upplysa mig om vad det rätta svaret var.

”Since third grade, and if you don't know how many years that is... It's ten years to be exact. She was devestated when her dad...” hon stannade upp och vägrade säga ordet. ”I haven't seen her cry since.”

”What? She doesn't cry?” sade jag chockat och spärrade förvånat upp mina ögon.

”No, not ever. Not when she broke her arm, not when she got a concussion after the car crash the other month and definitely not over a boy. Not that she ever had one.” babblade hon på och stannade upp innan hon gav mig en irriterad blick. ”Not even when one of her relatives gave that heart to her now that I am thinking about it...” konstaterade hon tyst för sig själv.

”Heart? The heart she is wearing around her neck?” frågade jag nyfiket.

”I am not talking about that to you.” utbrast hon irriterat. ”Then you came and made her life up side down, you should be really ashamed of yourself.”

Jag suckade och väntade på tills hon slutat prata, jag höjde oskyldigt på mina händer i ett tecken på att jag gett upp.

”I just want to talk to her, Em.” bad jag och suckade då jag försiktigt tog ner mina händer. ”I kind of need her in my life, really bad right now. And she needs to know that. So, please?” jag svalde hårt medan jag kollade på tjejen framför mig som pressade ihop sina läppar medan hon granskade mitt ansikte.

”I don't know where she is.” sade hon lågt till slut. ”None of us do. She went back here yesterday after your party. She told Alice that she needed to think, to be alone. To be honest with you, I am pretty worried. Alice called us after she left, the only thing she did here was changing clothes.” jag såg oron som vilade i hennes ögon och jag bet mig lite i min kind medan jag lyssnade intensivt på den blonda tjejen framför mig. ”We are really freaked out, to be honest. She never leaves Alice behind and yesterday was the first time.”

”She didn't tell you where she was going?” frågade jag oroligt och hon skakade på huvudet.

”The only thing she told Alice was that she needed to think, and she needed to be alone.” upprepade hon och ryckte på axlarna. Plötsligt slog det mig exakt vart hon var, jag visste vart Grace var någonstans.

”I know where she is.” sade jag lågt för mig själv innan jag började springa ner för gången igen.

”Break her heart and I'll cut your balls, Styles!” ropade Emma efter mig och jag grimaserade åt hennes hårda ord.

+26 Kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar: