Dreamcatcher - Kapitel 11

Previously on Dreamcatcher:

”The only thing she told Alice was that she needed to think, and she needed to be alone.” upprepade hon och ryckte på axlarna. Plötsligt slog det mig exakt vart hon var, jag visste vart Grace var någonstans.

”I know where she is.” sade jag lågt för mig själv innan jag började springa ner för gången igen.

”Break her heart and I'll cut your balls, Styles!” ropade Emma efter mig och jag grimaserade åt hennes hårda ord.


 

 Den kvava luften höll mig varm trots min lätta klädsel. Igår när jag stack hem för att byta om tänkte jag inte på vädret utan jag slängde på mig det första bästa jag kunde hitta. Jag hade varit uppe hela natten och fick se soluppgången innan molnen kom in över land. Alice oroliga ansikte när jag sade att jag behövde komma där ifrån fanns fortfarande i mina tankar, det var första gången jag stuckit utan en anledning något som skrämde henne. Men något ingen skulle förstå var varför. Jag brukade inte låta mig själv bryta ner, inte för någon eller något och jag var så arg på mig själv för att låta någon komma så nära inpå mig. Jag kollade ner på mina bara fötter som gick över den kalla sanden precis vid vattnet, det var precis lika genomträngande kallt som förra gången jag var här. Mina fötter domnade av efter ett tag och jag kände inte kylan längre medan jag gick fram och tillbaka längs strandkanten. Jag bara väntade på att vädret skulle bryta ut i en sommarstorm med regn och åska, det kändes i luften att det var på väg. En kall vind gick igenom min stora stickade tröja och jag drog mina armar runt om mig för att skydda mig mot den infiltrerade kylan.

Jag stannade upp och vände mig ut mot havet, mitt hår lekte lite i den svaga vinden men annars låg det enkelt över mina axlar. Mina ögon slöts och jag fokuserade på det jag kommit hit för, att bli mig själv igen. Jag ville gå tillbaka till att bli den tjejen som inte visade känslor, den som tog hand om sin syster och visade en stark utsida för sina vänner. Alla tankar om Harry låstes in i ett litet utrymme långt bak i hjärnan och de skulle aldrig få se sitt dagsljus någonsin igen. En lättnad föll över mitt bröst när jag kände att väggen var åter uppe, det hade tagit ett tag att rensa hjärnan. Hela natten hade jag försökt låta bli att gråta, jag hade lyckats på den delen då jag faktiskt sällan grät. Men jag hade kastat en och annan sten ut i havet utav ren frustration, jag hade skrikit ut min ilska... För första gången sedan jag kom hit, kände jag mig som mig själv igen. Med lättnad öppnade jag mina ögon igen och tog ett djupt andetag medan jag kollade ut över det nästintill svarta vattnet.

”Grace.” mitt huvud vändes blixtsnabbt åt hållet jag hörde mitt namn. Harry stod några meter ifrån mig med ett tveksamt leende, för första gången någonsin i hans närhet, jag kände mig tom. Hela min kropp var ihålig och jag förblev uttryckslös medan jag började gå igen vid strandkanten, bort från honom.

”Please, don't go.” jag hörde honom jogga ifatt mig, när han tog tag i mig för att stanna mig gav jag honom samma känslokalla uttryck. Hans långa kropp tornades upp över mig och denna gången kände jag mig inte ens orolig över mina försvarstekniker.

”I'm so, so sorry.” hans röst var raspig och tonen var orolig, precis som hans gröna ögon som normalt sätt skulle göra mig illa till mods.

”You should leave.” sade jag lågt med en uttryckslös röst, jag kände mer mig själv än vad jag gjort på länge. Han drog förvirrat ihop sina ögonbryn då han verkade inte riktigt hänga med.

”What is going on? You're not going to scream or fight back?”

”We're not friends, and you should leave.” sade jag med en ihålig ton på rösten medan jag väntade på att han skulle släppa mig.

”No, we're not friends, we're so much more than that, Grace.” utbrast Harry förtvivlat, han drog lite oroligt i sitt hår medan han väntade på att jag skulle reagera. ”Please, open up.” sade han till slut då jag förblev uttryckslös. Han släppte taget om min arm och jag rundade honom innan jag började gå igen, men lika snabbt hade Harry kommit ifatt igen och denna gången såg han ytterst frustrerad ut. Åter igen tog han tag i mina armar och pressade sig emot mig, jag fick inte chansen att reagera förrän ett par mjuka desperata läppar pressades mot mina. Jag kände paniken stiga inom mig, jag försökte streta emot hans styrka som fortfarande höll oss samman, men så fort han lättade på trycket drog jag mig undan med tårar i ögonen... Han hade gjort det igen. Jag svalde hårt innan jag lät min handflata komma i kontakt med hans kind och det enda som hördes var ljudet av en hård kollision.

”I don't have afford being vulnerable.” fräste jag ilsket och drog bort en irriterande tår som letade sig ner för min kind. Harrys hand letade sig snabbt upp till hans röda kind och kollade sårat ner på mig.

”Please, let me in!” utbrast han frustrerat. ”You are building this wall up everytime I am doing something wrong! The thing yesterday wasn't supposed to happen because I have feelings for someone else.”
”To be freaking fucking honest, Harry. It wouldn't surprice me if you had three girls just like that waiting in the back of your car right now.” jag kände ilskan som vällde upp inom mig och allt fler tårar föll ner för min kind, en ny sorts lättnad kom över mig.

”I am not like that anymore!” hans ton var förtvivlad.

”And I bet that is what you tell them all, don't you!?” fräste jag irriterat mellan mina sammanbitna tänder. Jag såg även nu att Harry börja tappa humöret och hans dominanta käke spändes medan han granskade mig.

”Don't try making me feel more shit than I already do!” röt han irriterat. ”I came here to tell you that I chose you! You!” jag såg hans gröna ögon blev mörka av ilska. ”You're fucking meltal!”

”Oh, so I am the mental one!? I am not the one who is screwing around with all the girls I can get.” skrek jag medan jag lät tårarna fortsätta rinna utan att bry mig det minsta om hur jag såg ut.

”That's because even if you tried you wouldn't get any with your ugly personality!” skrek Harry arg mot mig, hans ögon var mörka som havet, man kunde se hans muskulösa kropp spänna sig under hans t-shirt och jag stannade upp. Något som fick Harry att reagera några sekunder senare om vad han hade sagt. Jag höll tillbaka en snyftning medan jag lät fler tårar falla ner för mina kinder.

”I can't believe you just said that.” mumlade jag lågt, jag ville bort från Harry och bort från situationen som just nu låg som ett täcke över oss. Men istället för att säga något mjuknade genast Harrys ansikte upp, hans händer kupades runt mitt ansikte och kollade ner på mig.
”I'm sorry, I-I didn't mean that...” viskade han fram, jag snörvlade lite då jag kände mig täppt i näsan. Han mumlade ursäkter medan han lutade sig ner mot mig, en ömsint kyss placerades på mina läppar. Istället för att streta emot besvarade jag kyssen och lät hans mjuka läppar pressas kärleksfullt mot mina, jag lät mina armar läggas runt hans hals. Jag glömde bort att jag var arg, sårad och att jag hade försökt låsa in alla saker som hade med denna killen att göra. Det var som jag kom in i en dimma och fått minnesförlust. Snart särades våra läppar och våra pannor lutades mot varandra.

”I don't want to be like the rest of your girls.” mumlade jag lågt och snörvlade. Harry drog sig bakåt och lät sina händer kupa mitt ansikte igen medan hans tummar torkade bort tårarna som fastnat på mina kinder. Hans gröna ögon hade gått i en ljusare nyans nu och glittrade ner mot mig, jag såg säkert hemsk ut efter att ha stannat här hela natten och sedan gråtit uppe på det. Men trots det så förblev hans uttryck det samma, hans drömmande ansiktsuttryck sade mig att han inte brydde sig.

”That's not a problem, because you never were.” han gav mig ett litet leende. ”And it's alright to cry.” hans lugna raspiga ton gjorde att min kropp slappnade av gradvis.

”I don't want to be weak.” viskade jag nästan fram, smått generad över anledningen till att jag aldrig gråter. Han skakade bara förvirrat på huvudet innan han drog mig in i sin varma famn.

”Crying and being weak ain't the same thing.” mumlade han lågt, mitt huvud pressades mot hans bröstkorg och jag kände hans varma kropp värmde upp min stelfrusna. ”You're really cold. Have you been out here all night?” det enda jag orkade göra var att nicka, jag var rädd för att om jag började prata skulle jag inte kunna lita på min röst. För första gången under dessa tjugofyra timmarna utan sömn, var jag helt utmattad.

”Come on, let's get you home. You need to warm up and some sleep.” hans grepp om mig lättade och jag röra på mig men min balans hängde inte riktigt med och jag snubblade framåt, som tur var fick Harry tag i mig innan jag trillade ner i sanden.

”Let me carry you back.” föreslog han och väntade inte på mitt godkännande utan fångade bara upp mig utan att anstränga sig. Jag låste fast ett stadigt grepp om hans hals medan jag tänkte över något jag funderat på länge.

”Why me?” frågade jag tveksamt medan jag lutade mitt huvud mot hans vänstra axel. Jag försökte slappna av men jag kände att min kropp var stel, jag kände hans muskler arbeta under mig och föra oss närmare den låga silvriga bilen som stod parkerad i diket längre upp.

”Because you keep me on the ground, and you keep reminding me who I am.” Harry lät säker på sitt svar och jag bet mig lite i läppen. Hans lockar kittlade mot min kind och jag drog in hans maskulina doft. ”You're not afraid of telling me the truth and you are someone I'll always need in my life.”

Vi kom fram till bilen, Harry satte försiktigt ner mig på marken och granskade mina bara fötter.

”You didn't wear any shoes?” jag kollade ner på mina fötter och funderade över vart jag kunde ha lagt dem.

En urladdning från himmeln lös upp hela stranden och snart började regnet hälla ner, vi båda flydde in i bilen och jag kollade på den lockiga killen som fortfarande väntade på ett svar.

”Yeah, but they are down on the beach. Just forget them, it's raining like crazy anyway.” konstaterade jag och kollade ut genom fönstret, man kunde knappt se över motorhuven och nervöst kollade jag på Harry.
”Do you think we can take us back to London?” frågade jag tveksamt.

”No, not in this weather...” han blev avbruten av en blixt som gick över himmeln och slog ner bara några kilometer ifrån oss. Jag gäspade och lutade mig bakåt medan jag granskade killen som funderade på vad vi skulle göra åt denna situationen.

”Wasn't there a little motel a couple of kilometer down this street?” frågade han fundersamt.

”Yeah, but it's like a place where killers and robbers are taking cover.” påpekade jag och gäspade igen. Harry vände sig mot mig och flinade, hans ögon for ner mot mitt bröst och jag tänkte precis slänga av en vass kommentar då hans hand sträcktes ut mot mig. Jag följde hans hand för att se mitt silverhjärta hänga utanför, hans tumme drog över de gammaldags mönstret innan han försiktigt lade säkert in den innanför min tröja.

”Tired and funny.” konstaterade han och log innan han drog sig tillbaka. ”Well, I guess you haven't eaten either so, let's take a chance on the motel and warm Nialls pancakes up, you can get some sleep and we wait til the storm is over.” han drog fram sin mobil och gav den till mig innan han startade motorn på bilen.

”Tell your friends and your sister that you're alright.” beordrade han medan han startade vindrutetorkarna och började köra sakta men säkert i rätt riktning mot det obehagliga motellet som jag gick förbi igår kväll.

”Do I have to call them?” frågade jag tveksamt och han höjde på ögonbrynen utan att kolla på mig då han var så koncentrerad på vägen framför honom.

”No? But that may be the best thing to do.” konstaterade han och började leta efter skylten som indikerade på att vi var i närheten.

 

Det blev ett kortsamtal med mina vänner som mer skrek på mig över att jag stack utan att säga något än att prata lugnt och sansat. Jag var glad över att linjen bröts efter ett tag och jag lät Harrys mobil landa i mitt knä medan jag lutade mig bakåt för att sluta mina ögon.

”We're soon there, Grace.” informerade Harry mig då jag kände hans ögon på mig.

”Please, keep your eyes on the road.” mumlade jag trött innan jag öppnade ögonen igen för att se skylten åka förbi utanför, regnet hällde fortfarande ner och jag hade tappat räkningen på hur många blixtar som slagit ner de senaste minuterna. Harry körde av vägen och in på den lilla gården som normalt sätt brukade vara synlig från vägen, men det tog ett tag innan vi fick syn på den lilla upplysta stugan som just nu såg väldigt välkomnande ut. Motorn dog ut, jag gav tillbaka hans mobil och han tog tacksamt emot den innan han vände sig om i baksätet, han tog fram en påse och tryckte sedan i en jacka i.

”Okay, I'll be right back.” informerade han mig.

”What?” sade jag skräckslaget. ”Not a chance.”

”When are you ever going to do as I say?” stönade han trött och jag skakade bara på huvudet. ”Fine, are you sure you want to walk without shoes then?” jag kollade ner på mina fötter som började värmas upp vid detta laget men jag nickade bara och öppnade dörren. Så snabbt jag bara kunde utan att trilla började jag springa mot den upplysta lilla stugan, Harry gick med stora kliv bakom mig, jag slet upp dörren och tog mig snabbt in. Mina fötter ilade av kylan och de gjorde blöta ljud då jag började gå fram till den lilla mörka trädisken som en tant låg och sov bakom. Så fort Harry drog igen dörren hoppade hon till och vaknade upp, hon satte genast på sig sina glasögon för att se vem som kommit in. Hennes trötta ögon gick från mig till Harry och sedan tillbaka igen innan hon sken upp.

”Welcome, how may I help you?” frågade hon artigt.

”We'd like a room for just a few hours.” informerade Harry och ställde sig bredvid mig, hans lockar var fuktiga och några var tryckta mot pannan, trots det så var han fortfarande lika vacker som vanligt. Jag kände mina kinder hetta och jag kollade besvärat ner då det kändes som jag tänkt högt.

”Of course, dear.” hon vände sig om och tog fram en nyckel som hade en bricka med nummer fem på. När jag kollade upp på henne gav hon mig en osäker blick precis som om jag var här mot min vilja, vilket fick mig att tänka på att det lät ytterst dumt av att vi bara skulle ha rummet i några timmar. Men jag kunde inte bry mig mindre och när Harry fyllde i sina uppgifter lutade jag mig trött mot disken.

”Are you alright, dear?” frågade hon oroligt och jag granskade hennes rynkiga ansikte.

”Yeah, I'm just tired, it's been a long morning.” sade jag och log ursäktande innan jag gäspade.

”Here you go.” sade Harry till slut då han lade ner pennan. ”Oh, and do you have a microwave? I've got some food that need to be heated.”

”Of course, I can take care that and come by your room if you'd like.” hon log mot Harry och han tog ut sin jacka som han placerade över mina axlar innan han gav påsen till tanten.

”Thank you.” sade han uppskattande innan han lade en arm runt mina axlar och förde oss ut igen, fast denna gången fångade han upp mig i sina armar så jag slapp möta den blöta marken som var mellan stugan och det långa huset med olika rum som var uppradade längre bort. Snart kom vi under ett plåttak som stod ut från huset, försiktigt satte Harry ner mig och låste upp rum nummer fem. Jag tog mig in i det lilla rummet som såg ut att vara taget från en skräckfilm, inte en chans att jag skulle klara av att somna här. Dubbelsängen som stod till vänster såg gammal ut och lakanen var hårt stoppade, de gamla lamporna gav ifrån sig ett dunkelt ljus över rummet, heltäckningsmattan var i en mörkbrun ful färg och väggarna skulle se vita ut men blivit gulnade av ålder.

”Okay, so not the best room I've seen.” konstaterade Harry då han låst ordentligt efter sig. Jag förblev stående med Harrys jacka runt om mig medan jag bet mig osäkert i läppen. Men snart bestämde jag mig att ta av mig jackan innan jag tog mig in i det lilla badrummet, jag ställde mig i det gula badkaret och tvättade av mig mina fötter. Till slut var de röda av det varma vattnet och jag tog en handduk och torkade dem innan jag tog mig tillbaka ut i rummet. Pankakorna hade återvänt på varsin tallrik som stod på en liten bricka. Harry hade dukat upp lite på det lilla bordet, han satt på en av de gamla stolarna och åt lite på en pannkaka, jag satte mig mitt emot honom. Den pinsamma tystnaden tog kål på mig, vi hade aldrig haft en tystnad som denna innan och det irriterade mig att vi hade det nu. Hjärtat slog i min bröstkorg och gjorde sig påmind, vilket fick mig att tänka tillbaka på innan i bilen. Tveksamt tog jag upp den och kollade på den ett tag innan jag mötte Harrys gröna ögon som kollade nyfiket på mig. En lätt suck föll från mina läppar innan jag lade ner gaffeln och tog av mig kedjan, jag räckte fram den till honom och lät honom granska den ordentligt.

”Before we left for London, my aunt gave me this. She told me to always wear it, because then I would always have a piece of her with me where ever I would go.” jag svalde hårt och försökte komma på ett sätt att fortsätta. ”Mum got a...”

”...A job here. I know, Alice told me that part.” informerade han mig och jag skrattade till, självklart hade hon gjort det.

”Yeah, the night before we were going to leave. It was really cold and icy outside, my aunt was driving home from our house and a deer ran infront of the car and she died.” jag svalde och undvek Harrys ögon genom att fokusera på hjärtat. Hans tumme gick över detaljerna, han väntade tålmodigt på att jag skulle fortsätta. ”My mum didn't even care to take us to the funeral and we left for London just as planned. The heart is old, it's called Eldnas heart and it's given to those who's loved and the ones who gives it to you will always love you.” jag pressade ihop mina läppar då jag försökte låta bli att känna mig berörd, jag hade bara berättat den historien en gång innan. Alice hade varit nyfiken på halsbandet ett bra tag och efter några månader berättade jag för henne.

”I'm sorry, Grace.” mumlade Harry lågt och jag mötte hans plågade vackra ögon. ”You shouldn't have gone through any of this.”

”Well, I was and still am, because I still have Alice. But that have made me stronger.” jag sträckte ut min vänstra hand och bad om att få tillbaka hjärtat, han lade försiktigt ner det i min hand men stannade upp och kisade lite med sina ögon. Jag lade märke till vad hans ögon landade på och jag skrattade bittert till innan jag drog kedjan över huvudet innan jag drog upp min ärm på tröjan. Det gamla ärret som var horisontellt över min handled syntes tydligt i ljuset av lampan som stod bredvid oss.

”It's not what you think it is.” erkände jag och grimaserade, jag ryckte till då ett par långa fingrar gled över det.

”Then what is it?” frågade han oroligt men han kunde inte dölja en liten nyfiken ton.

”You never asked me how my father left.” påpekade jag och såg genast att han hoppade till en slutsats som var skrämmande lik sanningen, att min pappa hade något med ärret att göra. Han pressade ihop sina läppar och granskade ärret medan hans fingertoppar strök över det permanenta sträcket.

”How?” frågade han med en besvärad och stel röst.  


+27 kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar:

 

 INFORMATION!

Okej, så jag tänkte att jag förvarnar alla redan i förväg! På måndag (8 Juli) kommer jag INTE lägga upp något eller jobba överhuvudtaget med fanficen på grund utav att jag fyller 19 då. 

Kommentarer
Rebecka

OMG I JUST CAN'T.
Du är så fruktansvärt bra & på sättet du skriver på. Så jävla bäst!

Date: 2013-07-03 Time: 22:24:01
blogg: http://www.aupairinuk.blogg.se
baralillajag

Alltså så himla bra!!!!!

Grattis i förskott! :D

Date: 2013-07-03 Time: 22:41:29
Anonym

Aldbdidbsk JAG DÖÖÖR FYFAN VAD BRA!!! Bara älskar dina noveller MEER!!

Date: 2013-07-03 Time: 22:52:40
;*

Så jädrans bra alltså! Kan inte fatta att det INTE är en författare som har skrivit denna(och för den delen alla dina andra fan ficts) Älskar alla dina fan fictions,dem är alla olika och man lever sig verkligen in i berättelserna!

Fyller själv år några dagar efter,GRATTIS I FÖRSKOTT! Jo,för den delen, kan inte fatta att en tjej på snart 19 somrar skriver så bra!

Date: 2013-07-03 Time: 22:58:44
Anonym

GRYYMT

Date: 2013-07-03 Time: 23:07:10
Emelie ^.^

Du måste ärligt talat sluta ljuga för mig, seriöst Amanda, det här är grymt! :3❤

Date: 2013-07-03 Time: 23:23:34
blogg: http://betternow.blogg.se/
Hanna

Så sjukt bra! Snälla säg att det inte var så jätte farligt :'(
Grattis i förskott hurre du! :D

Date: 2013-07-03 Time: 23:25:05
Fanny

WOW jag älskar det här! SÅÅÅ bra asså!!

Date: 2013-07-04 Time: 00:06:06
sara

jättebra meeeer:)
GRATTIS I FÖRSKOTT;)

Date: 2013-07-04 Time: 00:56:29
felicia - E.O.A.T

VILL HA MEEER. NUU.

grattis i förskott!! <3

Date: 2013-07-04 Time: 01:16:17
blogg: http://summerparadiseff.blogg.se
Agnes xx

meeer!!

Date: 2013-07-04 Time: 02:02:32
Victoria :)

Super bra!

Grattis i förskott, hoppas du får en underbar dag då! :)

Date: 2013-07-04 Time: 07:50:39
blogg: http://onedirectionland.blo.gg
sanna

asbra! grattis i förskott :)

Date: 2013-07-04 Time: 08:52:07
bella

Så Sjukt bra! Grattis i förskott:)<3

Date: 2013-07-04 Time: 09:12:50
Isa

Jättebraa!!! Meera!! Grattis i förskott!!

Date: 2013-07-04 Time: 10:35:29
Rebecca

Grymt bra!
Geattisbi förskott! :)

Date: 2013-07-04 Time: 10:38:25
Anonym

Alltså den här ff är den bästa!!! Jag har läst säkert 20 st olika men den här är i en helt annan kategori. I 2 dagar har jag läst 2 av dina gamla ff och de är helt lika bra:)
Ps. Jag har också födelsedag på måndagen , men jag fyller 16:)

Date: 2013-07-04 Time: 11:00:09
blogg: http://jemiah.blogg.se
Alva

Nej Gud! Du måste skriva mer av den!

Date: 2013-07-04 Time: 11:02:00
blogg: http://Msalvapalva.bloggplatsen.se
Anonym

ALLTSÅ SÅ GRYM

Date: 2013-07-04 Time: 11:34:13
Anonym

åmajgadd så braaa!

Date: 2013-07-04 Time: 13:26:02
Hanna..

HELT GRYMT!
Grattis i förskott och ha en underbar dag!

Date: 2013-07-04 Time: 13:57:34
Madde

Du skriver så grymt bra! Längtar till nästa del :D

Date: 2013-07-04 Time: 14:29:56
Sara

Bäääääääst! Mer :D

Date: 2013-07-04 Time: 14:31:01
Anonym

Sjukt bra kapitel och btw grattis i förskott! ;D

Date: 2013-07-04 Time: 18:59:03
Elisa

Så sjukt bra!!! Meeeer!!!!!

Date: 2013-07-04 Time: 19:16:00
blogg: http://elisaid.blogg.se
bella

Först måste jag säga grattis i förskott och jag hoppas du får en grymt bra dag!! :)
Du kan verkligen beskriva känslor, rörelser, uttryck, miljön och tankar. Det är inte många som kan göra det som du och det tycker jag du ska vara stålt över!!! :D

Date: 2013-07-04 Time: 20:11:58
Anonym

finally!

Date: 2013-07-04 Time: 20:49:50
lisa

grymt bra! hinner vi få nästa denna dag?

Date: 2013-07-04 Time: 23:01:34
victoria

meeer!

Date: 2013-07-05 Time: 18:04:02
Moa

Grattis! :)

Date: 2013-07-08 Time: 10:01:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: