Det tog minst en timme för människorna utanför att inse att ingen mer skulle komma ut, lättnaden sköljde över mig då de sista bilarna åkte och lämnade mig ensam några minuter innan en svart Range Rover körde in på grusplanen och tutade en gång. Jag antog att det var Louis och tog mig ut vaksamt ur rummet och hoppade snabbt in i bilen där ett vänligt leende mötte mig.

Bilturen började pinsamt och väldigt tyst då jag inte riktigt visste vad jag skulle säga.

”So you and Harry are official now?” började Louis och jag försökte fokusera på det han sade.

”Yeah, I guess.” mumlade jag och bet mig lite i läppen.

”You want to talk about it?” frågan var förvirrande och jag visste inte riktigt vad jag ska svara eller vad jag borde svara.

”I'm not very good at any of this and I'm so new it's embarrassing.” jag gömde mitt ansikte förnedrat i mina händer, det lät ännu värre när jag sade det högt än när jag tänkte det. Ett skratt kom från Louis, jag kollade surt upp på honom men såg att han hade en vänlig min.

”Don't worry about it, Harry might get on your nerves sometime but he is a genuine sweet lad. He won't do anything if you don't want to.”

Det var inte riktigt det jag var orolig för, men jag förblev tyst och lät bli att säga något mer under hela bilfärden. Jag tackade Louis innan jag tog mig in i huset och blev utskälld utav Emma och Felicia, de hade skickat iväg Alice till en kompis, något som sade mig att de hade hoppats på att jag skulle göra motstånd. För att vara ärlig så visste jag inte vad jag skulle säga, hela grejen var så dum och skuldkänslorna över att ha skrämt upp Alice fanns där men jag kunde inte prata med henne. Lättat hörde jag dörrklockan ringa och jag ställde mig lättat upp då jag redan visste vem det var.

”Hey, where are you going!? We're not done here.” fräste Emma och skyndade efter mig ut i hallen innan hon rättade till sin klänning som hon hade på sig idag, hennes högklackade skor var allt för överdrivna för en vanlig vardag. Något jag visste att hon var medveten om men det syntes att hon inte kunde bry sig mindre om vad andra tyckte. Jag vände mig om och öppnade dörren åt Harry som log ner mot mig när han fick syn på mig.

”Hello.” sade han och gav mig det där sneda leendet som fick fjärilarna att vakna till liv i min mage, en stöt gick igenom min kropp och orsakade att min puls höjdes en aning. Han insåg ganska snart att vi inte var ensamma och kollade på Emma som stod med en rosig färg i ansiktet utav ilska medan Felicia bet sig nervöst i läppen.

”Am I interrupting something?” frågade han tveksamt.

”No.” sade jag samtidigt som Emma utbrast ett 'ja'. ”No, you're not.” förtydligade jag och kände mig lagom trött nu på mina kompisar. Jag förstod att de ville mitt bästa men jag var trött på att bli utskälld.

”They were just leaving, right guys?” jag spände mina ögon i dem och de båda suckade innan de nickade lite tveksamt innan de plockade upp sina väskor från golvet. Harry gick in i hallen och höll vänligt upp dörren för mina blonda vänner som såg mer eller mindre besvikna ut för att bli utslängda. Jag gav dem båda varsin kram innan de började gå mot dörröppningen.

”Call me later. We need to...” började Felicia då hon stannade upp och kollade över axeln på mig, hennes min var allvarlig innan hennes ögon sneglade upp mot den lockiga killen som stod som dörrvakt för tillfället. ”...talk.” avslutade hon innan hon gav mig ett nervöst leende.

”Alright.” sade jag och log lite mot henne innan hon vände sig om och skyndade sig ner för gången efter Emma som redan stod och stampade otåligt med foten.

Harry stängde försiktigt dörren och vände sig om, det var först nu jag kunde absorbera hans närvaro. En ny t-shirt prydde hans överkropp med ett tryck av någon seriefigur, den satt löst och ledigt på hans kropp men man såg tydligt att hans muskler var vältränade under. Ett par jeans satt enkelt på hans höfter och hela outfiten avslutades med ett par svarta Converse.

Snart insåg jag att jag stirrade och kollade generat bort för att samla mig, när jag snart vågade kolla på honom log han tillräckligt för att smilgroparna skulle dyka upp. Tveksamt sträckte jag mig efter hans stora hand och han tog ett stadigt tag om min mindre, han tillät mig att leda honom upp för trapporna. Vi kom in i mitt rum och jag släppte taget om hans hand innan jag tog mig fram till min garderob för att hitta en ny outfit under tystnad. Men efter ett tag vände jag mig hastigt om för att se Harry tagit en bekväm plats på mig säng medan han granskade mig.

”I was wondering...” började snabbt innan jag skulle ångra mig, nyfikenhet kom över hans gröna ögon och jag log lite besvärat mot honom. ”... Would you like to come with to the garage today? I think we'll be the only ones, but I need to get stuff redy for monday.” jag suckade lättat över att jag hade fått ut det jag skulle och skakade besvärat på huvudet... Grace, för guds skull, ta dig samman!

”I'd love to.” svarade Harry efter ett tag och drog bak några irriterande lockar.

”Good.” sade jag och log mot honom innan jag vände mig om för att ta fram ett par jeans och t-shirt.

”What's going to happen on monday?” frågade han nyfiket innan jag började gå ut i hallen.

”Race, there's a street race down town and I thought to earn some extra money.” sade jag enkelt och ryckte på axlarna innan jag lämnade en smått nervös Harry på min säng.

Jag drog fram mina nyckelknippa för att låsa upp garaget, mina fingrar letade efter lampknappen innan jag gick in i den stora lokalen och bjöd in Harry som gav ifrån sig ett förvånat läte då han såg hur stort det var.

”This is massive.” mumlade han medan han kollade upp i taket, jag skrattade lågt innan jag tog hans hand, något som började kännas skrämmande bekvämt och drog honom bort mot min bil som stod längst in. Jag satte igång radion på låg volym och tog av mig min tjocktröja som jag slängt på över axlarna innan vi åkt hemifrån. Harry hade fortfarande inte samlat sig efter min förra körning och insisterade på att köra, jag lät honom hållas då jag visste att han hade fel. Nyfiket vandrade han omkring och pillade på alla möjliga verktyg innan han satte sig ner på en pall bredvid bilen medan jag förberedde mig på att dyka under bilen för att kolla så att bromsarna fortfarande fungerade som de skulle.

”Could you give me a wrench?” frågade jag då jag hasat mig under bilen och lös med en ficklampa upp mellan delarna på bilen, jag kände snart ett tungt verktyg i handen på mig. ”Thank you.”

”So street race, huh?” började Harry tveksamt.

”Yep.” svarade jag kort innan jag satte ficklampan i munnen för att kunna använda båda händerna.

”Ain't that against the law?” jag hörde hans tveksamhet och spände det sista innan jag kravlade mig ut igen och fångade upp ficklampan med handen innan jag reste mig upp.

”Ehum... Yeah, you could say that.” sade jag och grimaserade, jag lade ner verktygen och kollade sedan mot honom, han såg ytterst tveksam ut och jag log lite för mig själv innan jag tog mig fram till honom. Försiktigt satte jag mina händer på hans lår, jag tvekade lite innan jag fokuserade på hans vackra ögon som tog andan ur mig.

”It'll be okay, it's been a lot lately and I need to...” jag valde mina ord noga, jag ryckte till då jag kände hans händer sättas på mina höfter medan han väntade på en fortsättning. ”... I need to let off some steam.”

”You don't need to do it, you know. You could run some laps out here, it's legal and it seems pretty fun actually.” Harrys ton sade att han försökte lätta på stämningen lite men jag gav honom bara ett uppgivet leende. Till slut suckade han då han insåg att jag inte skulle ändra mig. ”Could I at least come and watch? I would feel much better if I could be there.”

”I think you're forgetting who you are.” påpekade jag, jag fick luta bak huvudet lite för att fokusera på hans ansikte, trots att han satt ner på pallen så var han fortfarande längre än mig.

”No, I know who I am. I'm just worried.” försvarande han sig själv och jag suckade.

”You shouldn't be there, it's not your scene...”

”Not my scene!?” avbröt han mig och jag gav honom en irriterad blick.

”Yeah, it's really not your scene, and while we're at it, it wouldn't be good for your image to be seen with some of these people after all of your past misunderstandings with the press.” påpekade jag och jag insåg att jag hade träffat mitt i prick. Det var huvudanledningen till varför det inte passade att han skulle vara där. De gröna ögonen granskade mig ett tag, ett lurigt leende dök upp på hans läppar och lutade sig mot mig, försiktigt strök hans sina läppar över mina innan de börja placera pussar över min käke och ner över min hals. Mina ben höll på att vika sig då hans läppar gick över min känsliga punkt nere vid kroken av min hals, de fortsatte upp mot mitt öra, mina ögon slöts och jag njöt utav närheten jag fick. Hans händer flyttade sig från mina höfter och drog mig tätare då hans läppar nådde mitt öra.

”Please.” viskade han lågt och jag öppnade mina ögon och grimaserade, jag greppade tag om några utav hans lockar och drog lite extra för att få bort hans ansikte från min hals. Ett stön gick igenom Harrys bröstkorg och han kollade upp på mig.

”That's not fair.” påpekade jag trött och suckade, han putade ut lite med sin underläpp och jag skakade på huvudet. ”No. Not a chance you are going to be there.”

”Why not!? I could get undercover.”

”I could only imagine.” suckade jag och log lite upp mot honom. ”But still, it's a no. You could come to a real race sometime if you'd like, but stay out of this.” jag gav honom en snabb generad puss innan jag drog mig undan och fångade upp bilnycklarna som hängde på en krok ovanför arbetsbänken. Jag lät dem dingla på mitt pekfinger medan jag slängde ett nyfiket öga på Harry som förblev tyst och sur.

”Would it feel better if we took a lap?” föreslog jag och log prövande mot den lockiga killen som grimaserade över mitt förslag. Men han samlade sig själv och suckade uppgivet.

”Yeah, it actually would.

Jag har aldrig skrattat så mycket någonsin då jag kört, till att börja med var Harry på helspänn och redo för kollision vilken sekund som helst. Men efter ett tag verkade som att han började lita mer på att jag skulle vara redo för att göra en undanmanöver om det var läge. Det lättade mig att höra honom lova att inte komma i morgon, för min och för hans egna skull. Jag suckade trött ut då jag parkerade snabbt i garaget igen då dagen faktiskt började ta sig mot sitt slut. Vi släckte ner garaget och låste ordentligt om oss innan vi började ta oss tillbaka till parkeringen.

”Grace!?” hörde jag när vi rundade hörnet ut på parkeringen, Dylan hoppade ur sin bil och kom gående mot oss.

”Hey, what are you doing here?” frågade jag lite besvärat.

”I was going to ask you the same thing.” svarade han stelt och kollade på Harry som verkade växa på längden av någon anledning.

”This is Harry, Harry, Dylan.” presenterade jag dem och de gjorde ett handslag medan de spände ögonen i varandra. Jag kände mig plötsligt väldigt liten och betydlig då deras vassa ögonkast lika gärna kunde döda, en arm drogs runt min midja och drog mig tätare till Harrys sida.

”If I didn't know better it almost looks like you are getting ready for a sertain illegal street race tomorrow.” konstaterade Dylan besvärat innan han drog den irriterande blicken ifrån Harry och ner till min höjd.

”And why do you think that?” frågade jag irriterat, arg för att han kommit på mig eftersom jag visste hur illa han tyckte om dessa sorters race.

”Well, isn't that pretty obvious, a saturday, here... You're never here on satudays.”

”Of course I am!” försvarade jag mig själv. ”And besides, what does this have to do with you anyway?” han öppnade munnen men stängde den lika snabbt igen då han kom på att Harry stod precis bredvid mig.

”Don't worry, I'll keep her safe.” nästan morrade Harry fram och jag kände att chocken syntes på mitt ansikte. Det kändes som att jag hade missat någon uppgörelse om att de inte gillade varandra men jag lät bli att säga någonting om det.

”I'm sure you do. You were just here helping here.” snäste Dylan äcklat tillbaka och rättade till baggen som hängde på hans axel, han tog ytterligare ett steg närmare oss och jag kände att det var dags för oss att åka här ifrån innan någon skulle få åka till sjukhuset.

”Back off, mate.” väste Harry lågt och jag slet mig genast loss från hans grepp runt min midja innan jag ställde mig mellan dem.

”Let's go, Harry.” sade jag med hög och uppenbart irriterad röst. Frustrerat tog jag tag i Harrys hand och börja dra honom bort mot hans silvriga bil. ”See you on tuesday, Dylan!” ropade jag efter mig i ett försök till att göra en skadekontroll om hur illa till jag låg. Jag insåg rätt snabbt att jag inte skulle få ett svar, vilket betydde att jag skulle behöva reda ut detta missförståndet nästa gång jag träffade honom. Argt väntade jag på att Harry skulle låsa upp dörren innan jag surt hoppade in utan att yttra ett ord innan Harry stängde sin dörr och började fästa sitt säkerhetsbälte.

”What the hell was that all about?!” snäste jag argt innan jag vände mig mot honom.

”Fasten your seatbelt.” mumlade han bara surt innan han startade motorn. Sakta började bilen rulla och jag gjorde som han sade innan jag vände mig mot honom igen. Jag granskade hans profil, det störde mig att han var så vacker i alla vinklar, hans ansiktsdrag var i precis lagom proportioner, de fylliga läpparna, näsan, hans starka käkben.

”I didn't like the way he was talking to you.” mumlade han argt till slut då han körde ut i trafiken.

”He was only talking!” utbrast jag. Tystnaden föll över oss och jag försökte andas ut så lugnt jag bara kunde för att samla mina tankar. Efter ett tags tystnad dök en fråga upp inom mig som jag nästan skämdes för att fråga men kunde inte låta bli.

”Are you jealous?” frågade jag tveksamt, jag vågade inte kolla på killen som verkade krama livet ur ratten där han satt och spände sina muskler så jag trodde att han snart skulle bryta sönder något.

”No.” mumlade han mellan sammanbitna tänder och jag lät ämnet falla, försiktigt lade jag istället en hand på hans lår i försök till att lugna ner honom.

”There's nothing going on between me and Dylan.” fortsatte jag osäkert och Harry stönade frustrerat.

”I'm not jealous.” muttrade han surt och jag höjde upp givet på mina händer.

”Do you mind if we could pick Alice up?” frågade jag istället och Harry nickade, jag böjde mig fram och knappade in adressen till hennes kompis och lät bli att säga något mer under resten utav bilfärden. När Alice hoppade in i baksätet gav jag henne ett vänligt leende och vinkade åt hennes kompis som stod med stora ögon och stirrade på bilen.

”Have I missed something? You guys seem tense.” jag gav något mumlade svar innan jag lutade mig bakåt och bara väntade på att Harry skulle köra, men istället vände han sig bak till Alice och granskade henne.

”Do I seem jealous to you?” frågade han frustrerat och jag stönade irriterat till.

”I'm confused. Should I lie or tell the truth?” frågade Alice oroligt.

”Svara inte alls, snälla.” mumlade jag trött och slöt mina ögon.

”Stop telling her what to do.” snäste Harry och kollade uppmärksamt på Alice, jag kände hennes osäkerhet.

”A bit?” det lät mer som en fråga än ett svar. Men han nöjde sig med det och bestämde sig för att det var dags att köra hem till mig nu. Jag var lättad över att se det bekanta huset efter en tio minuters bilfärd med den mest obekväma tystnaden jag varit med om någonsin.

”Would you like to come in?” frågade jag efter jag gett husnyckeln till Alice så att hon kunde gå i förväg.

”Yeah, I'd like that.” sade han och smålog, jag kände att stormen var över och lättad tog jag mig ur bilen och började ta mig upp till huset, jag hörde Harry slå på larmet till bilen innan hans fotsteg kom allt närmare mig. Snart kände jag en hand i min, hans tumme masserade baksidan av min hand och krävde min uppmärksamhet, jag kollade upp och möttes utav en lättare mossgrön färg i hans ögon. Läppar pressades mjukt mot mitt huvud innan jag tog mig in i huset och Harry låste ordentligt dörren.

Resten utav kvällen bestämde vi oss för att kolla på film, en som Alice hade valt med omsorg. Vi beställde hem pizza och åt den framför teven, alla tre satt i soffan och jag satt i mitten. Jag lutade mitt huvud mot Harrys axel och lät en muskulös beskyddande arm läggas runt mig, Alice lade till slut sitt huvud i mitt knä och somnade innan slutet var över. Harry bar upp Alice till sitt rum medan jag plockade undan. Jag tog ut all disk i köket och plockade ner i diskmaskinen då jag kände hans närvaro i dörröppningen.

”I think it's time for me to get home.” mumlade han och jag vände mot honom.

”Please, stay.” sade jag och log lite mot honom, jag var generad över vad jag höll på att avslöja men jag kunde inte låta bli. ”My bed is slightly too big.” men istället för att flina gav han mig sitt sneda leende som alltid fick mig ur balans, det var något ärligt med det leendet som sade att han inte var den där uppstoppade personen som han var när vi träffades första gången. Han nickade medhållande innan jag stängde igen diskmaskinen och vi gick tillsammans upp till mitt rum. Jag bytte om inne på toaletten och hoppade snart ner under täcket tillsammans med Harry som redan låg ner bäddad när jag kommit tillbaka. Han drog mig försiktigt in i sin famn och jag kände mig som hemma, det var precis som att hans famn var skräddarsydd för mig, vilket skrämde mig. Det var oroväckande hur bekväma vi började bli med varandra.

”Could I tell you something?” mumlade han då mörkret lagt sig och jag trodde han sov.

”Yes.” sade jag förvirrat där jag låg med mitt huvud på hans t-shirt klädda bröst.

”I was a bit jealous.” erkände han och förödmjukelse kunde höras i hans röst men jag lät bli att säga något. ”I don't think you understand, how you affect the opposite sex.” jag orkade inte protestera då jag fortfarande var trött efter bristen på sömn, denna dagen hade känts som tre. Jag lät Harry fortsätta prata utan att jag avbröt honom. ”You're beautiful and I don't want to share you with anyone, definitley not with someone named Dylan.” hans röst lät plågad och jag kände att mina kinder brann av den rosa färgen då jag aldrig haft någon som uttryckt sig på det sättet innan. Jag var glad över att mörkret låg över rummet, men när jag höjde på huvudet för att kolla upp på killen som låg under mig kunde jag se konturerna av hans vackra ansikte. Det kändes som att vårt förhållande gick alldeles för snabbt fram, något som oroade mig. Känslan av närhet var så bekväm i närheten av Harry, vi var varandras motsatser men på något sätt så verkade det fungera. De två orden som jag funderade över ett tag kändes naturligt att säga, för jag menade dem. Men efter en stunds tvekande bestämde jag mig för att det fanns inget annat jag hellre ville säga till den krulliga killen.

”I'm yours.” sade jag lågt innan jag lade mig ner på hans bröst igen och slöt mina ögon innan jag sjönk ner i en djup och säker sömn.

+27 Kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: