Gårdagen hade varit helt underbar, Harry och jag hade spenderat hela dagen hemma vid poolen. Åter igen fick jag reda på massa nya roande saker om honom som förvånade mig, jag börjar undra när han skulle sluta överraska mig med dolda talanger och egenskaper om sig själv. Dock hade jag en vana av att undra hur länge detta skulle hålla, känslorna fanns där. Men det som oftast brukar vara något vackert i min familj, brukade förvandlas till en mardröm på några sekunder. Jag hade en känsla av att något skulle komma emellan, våra olika livsstilar, att jag skulle bli trött på att förbli hans lilla hemlighet. Det var något vi inte pratat om, vad som skulle hända här näst, vi skulle inte kunna gömma oss i min trädgård eller på den ödestranden i resten av vårt liv.

Trots dessa tankarna, så puttade Harry enkelt undan dem genom att låtsas att han var en vanlig kille, något jag inte hade något alls emot. Han hade frågat vänligt om han skulle hämta upp Alice innan han åkte iväg till sin sånglektion, men jag tackade nej och bestämde mig för att ta en powerwalk ner till stranden då jag för en gångs skull hade tiden och viljan till det.

Alice hade kollat nyfiket på mig hela vägen hem och när vi var halvvägs hemma hade jag inte stått ut längre med hennes konstanta blickar och roade leende.

”Vad?” frågade jag och kollade ner på den mörhåriga tjejen som flinade upp mot mig.

”Inget.” var allt hon sade och försökte dölja sitt leende. Jag skakade bara besvärat på huvudet och försökte låta bli att le själv då jag faktiskt kände mig tio kilo lättare efter en dag med Harry.

Jag ryckte till utav att någon knackade på min fönsterruta och jag tryckte ner bilrutan för att se Felicia och Dylan stå utanför. Felicia såg hyfsat nöjd ut med resultatet på hur bilen lät medan Dylan hade ett oroande uttryck över ansiktet. London var täckt med mörka moln ovanför sig, klockan hade nyss slagit tio i tolv på natten. Prick tolv skulle racet genom Londons gator börja och jag kände att adrenalinet pumpade runt i blodet.

”What's the price?” frågade Felicia nyfiket.

”A couple of grand.” sade jag och flinade mot henne. ”That'll pay a part of my education.” informerade jag dem, Felicia nickade gillande och stötte till den buttra killen bredvid henne för att få lite respons från honom.

”You know, you only could have talked to your mum, right?” påpekade han. ”You live in a freaking mansion...”

”Shh!” fräste Felicia. ”You know that they can't know that.” hon nickade bort mot domarna som höll i både insatserna och start och målgången. Det fanns vissa regler man inte fick bryta och de hade kameror uppsatta över hela London för att se till så att man inte dem.

För att vara helt ärlig tror jag att de hackat sig in på Londons stadskameror, något de själva inte skulle erkänna om man frågade. De finns egentligen bara en enda regel som ständigt upprätthålls, om man blir tagen av polisen gör man rätt i att aldrig komma tillbaka hit. Trots att de hade stora muskler och pratade öppet om hur stora och starka de var, så var de minst lika rädda för polisen som alla andra.

”Where's Harry?” frågade Felicia istället och flinade mot mig, Dylan bara stönade och gick sin väg för att ställa sig längre bort och granska en utav konkurrenterna.

”I forbade him to come.” sade jag och ryckte på axlarna.

”Why not? I think it would be good for him to see that not everyone got enough money to spend on a private airplane or something too flashy.”

”No, I want him to stay out of this. And I can't take the risk by ending up in a hospital, you guys are the only ones who know how to handle if I'll break something.” påpekade jag, vi hade kommit på en plan över att hålla mig utanför sjukhuset. Felicias pappa var doktor och hade fått sy ihop mig ett antal gånger i hans kontor hemma hos Felicia. Självklart frågade han konstant hur jag kunde vara så klumpig, men jag låtsades som att jag hade cyklat och trillat istället för att faktiskt berätta sanningen. Sjukhuset gjorde mig alltid så nervös att jag aldrig skulle klara av att befinna mig i deras lokaler mer än fem minuter.

”Get ready! The race will start in five minutes!” ropade en utav domarna med blont hår, han hade piercat hela ansiktet och jag blev nästan illamående av att kolla på honom. Den stora biffiga killen bredvid domaren var antagligen hans personliga säkerhetsvakt för natten då han höll stadigt tag om väskan med pengarna.

”Good luck, and keep me conected on the handsfree.” påminde Felicia och tryckte på en knapp i taket innan hon gav mig en kram.

”I'm the first one over the finish line.” noterade jag med ett flin och Felicia nickande gillande innan hon drog iväg på Dylan som såg ytterst surmulen ut då han kollade mot mig, man såg att de hade en låg irriterad konversation innan de vände sig åt varsitt håll.

”Okay, the race is easy and simple, the first one back gets the money.” skrek domaren över motorerna som vaknade till liv. Det var tre andra bilar idag, något som var rätt ovanligt då det oftast var en mot en. Nu skulle man bli tvungen att räkna med att det blir trångt ute på gatorna. En mörkblå bil kördes av en tjej i min ålder, hon synade mig genom rutan och rynkade äcklat på näsan innan hon tryckte en prövande gång på gasen, i en gul bil allra längst bort fanns det en mörkhyad kille som satt och tuggade tuggummi så pass mycket att man nästan hörde hans smaskande enda bort hit. I den sista gröna bilen till höger om mig satt en rätt snygg kille, kanske några år äldre än mig, han höjde nyfiket på ena ögonbrynet då han fick syn på mig och instinktivt var det min tur att rynka på näsan.

”Ready...” började domaren och jag släppte på handbromsen. ”...Set...” jag lade i första växeln och kände dragningsläget. ”Go!” jag trampade gasen i botten innan jag började köra ut från gränden vi befann oss i och ut på den trafikerade gatan, genast hamnade jag bakom den mörkblåa och den gröna bilen. Jag kände mig rätt säker där bak ett tag innan jag kände att det började bli tråkigt, Romeo, som jag numera tänkte kalla den snygga kille verkade ta för lång tid på sig att växla, i nästa kurva ut på ett torg drog jag förbi honom. Tjejen var dock svår att ta sig om, hon täckte alla hålen som kom fram och blockerade fint i kurvorna.

”Liz, is there a chance to use an alley?” frågade jag och försökte fokusera på att inte köra över ett gäng med fulla killar.

”Yeah, take the next right, you'll see it.” sade hon pressat, min panna hamnade i djupa veck.

Snart kom vi ut på en öppen väg där bland ett villa område i norra London, det var öde och parkerade bilar stod uppradade på båda sidorna. Mina ögon hade vant sig vid farten och jag tryckte lite extra på gasen då jag såg att jag snart hade ett tillfälle att klämma mig igenom. Denna gatan hade jag kört flera gånger innan och visste exakt att det fanns en gränd som min bil precis skulle passa i. Jag såg tjejens förvånade blick då jag tvärnitade och körde rakt in i gränden med en ökande fart, tio sekunder senare kom jag ut på samma gata igen några meter före tjejen.

Jag hörde Felicia säga något och jag förblev förvirrad.

”What?” frågade jag med en pressad röst och bytte upp till sista växeln. Jag kollade i backspegeln för att se tjejens ögon mörkna och snart kände jag att hon kom alldeles för nära mig, jag retade henne lite extra genom att vrida lite på ratten så att hon kom snett bakom mig istället.

”No, nothing.” muttrade Felicia surt och jag suckade uppgivet.

Snart kom vi ut vid en park, tjejen kom upp jämsides med mig. Jag tryckte ner gasen ytterligare, tjejen gjorde likadant och jag kände pressen att komma före innan nästa kurva som skulle betyda att någon av oss skulle bli tvungna att bromsa. När det endast var några meter kvar innan kurvan låg vi fortfarande jämsides, jag sneglade nervöst på tjejen som gav mig ett elakt leende och vred på ratten så att hennes bil stötte in i min. Jag tänkte precis då vrida på ratten för att ta mig runt kurvan men det var för sent, kollisionen som tjejen hade orsakat fick min bil att värja åt fel håll, skräckslaget försökte jag räta upp bilen men det gick inte. Allt gick i slowmotion och det sista jag såg var en tegelvägg som jag flög okontrollerat mot.

Harry's Point Of View

”Are you sure we should be here?” mumlade Zayn lågt och rättade till mössan som jag lånat honom.

”Shut up, of course we should.” sade Louis kaxigt och flinade mot mig. Jag var glad över att vi hade samma klädsel som alla andra förutom att Louis hade fixat fram lite saker som vi kunde maskera oss med. Trots att det var totalt mörker ute bar vi alla tre solglasögon, något som normalt fall skulle väcka uppmärksamhet men alla var så uppslukade av att kolla på bilarna som skulle köra igenom London i natt.

”There.” mumlade jag lågt och pekade på den svarta bekanta bilen som jag sett Grace köra i tidigare.

”Nice ride.” konstaterade Louis lågt med en gillande min.

Den blonda tjejen som satt i förarsätet liknade Grace men hennes snälla och söta sida som hon haft då vi var tillsammans var som bortblåst. Hennes koncentrerade ansikte skrämde mig lite, man såg klart och tydligt hur hon fokuserade på att vinna över konkurrenterna. Felicia stod med den där andra killen, Dylan vid hennes bil och jag kände genast lusten att gå fram och putta bort honom. Så fort jag tänkte ta ett steg fram och råka avslöja vårt gömställe, greppade Zayn tag i mig.

”Not the right time to be jealous, brother.” påpekade han. Det var läskigt hur väl dessa killarna kände mig och jag andades lugnt ut.

”Let's take that anger to the gym tomorrow.” föreslog Louis och gjorde en high five med Zayn. De senaste dagarna hade Louis konstant pratat om att vi killar borde komma i form inför USA. Jag hade inte direkt något större att skämmas över men det skulle väll inte skada att lyfta lite tyngder och utöva lite boxning. Något som jag faktiskt blivit relativt fäst vid de senaste månaderna då det känts som att hela världen varit emot mig.

Snart försvann Felicia från bilen och ställde sig tre meter ifrån oss tillsammans med Dylan, det var uppenbart att de bråkade om något och jag tog några steg åt vänster för att komma närmare dem.

”You're seriously going to be angry tonight, of all nights!?” fräste Felicia och rättade till en öronsnäcka hon hade på högra örat, jag antog att hon hade kontakt med Grace på det sättet om något problem skulle uppstå.

”She's hung up on that dude, she should find someone more suiteable for her...” muttrade Dylan äcklat och jag fick bita mig i läppen för att inte brista ut i en ramsa full av svordomar.

”Like you?” avbröt hon och höjde på ögonbrynen. ”Face it, you like her. But you had the chance and you blew it.” snäste hon och vände sig bort mot den surmulna killen. Jag log för mig själv, Felicia gillade jag lite extra nu bara för det.

Men jag fick inte chansen att tänka längre innan bilarna vaknade till liv med varsitt morrande ljud och försvann snart ut i natten. Felicia drog sig snart bakåt i publiken för att inte synas allt för mycket då hon konstant mumlade något i mikrofonen till hennes headset. Jag drog mig tillbaka in mot killarna som diskuterade starten och undrade om det fanns några regler som sade emot att de kunde testa.

”One rule, management.” mumlade jag, medan jag fortfarande höll kvar mina ögon på Felicia strålade av lycka men försökte samla sig så fort att jag kunde nästan ha inbillat mig, killarna nickade förstående över min poäng. Felicia vände på huvudet för att leta reda på Dylan då hennes ögon landade på mig. Jag sänkte på huvudet och hoppades på att hon inte sett mig, men det var för sent. Mina ögon mötte hennes igen, hon gav mig en mörk blick innan hon tog sig fram genom folkmassan som väntade på att bilarna skulle komma i mål, hon skyddade mikrofonen med ena handen så att Grace inte kunde höra henne.

”You guys shouldn't be here.” fräste hon argt. ”If Grace'll see you she'll kill you, all three of you.”

”Chill, she won't see.” konstaterade jag uppgivet och log ner mot min flickväns blonda kompis som stönade irriterat till. Det var läskigt hur lika Grace och Felicia var, det enda som skiljde dem åt var att Felicia var kortare, men annars hade de exakt samma temprament.

”No, nothing.” sade hon snabbt i mikrofonen innan hon täckte över den igen. ”You guys better get out of here.” hon gav oss ett vakande öga innan hon vände oss ryggen för att prata till Grace igen. Hennes kropp stelnade plötsligt till och en rad svordomar föll från den arga tjejens mun.

”No, No, No!” Utbrast Felicia och vände sig mot mig med stora ögon. ”Grace! Grace, do you hear me!?”

Felicias uttryck fick hela min kropp att bli paralyserad och jag väntade på att hon skulle säga att det var ett skämt, men det kom aldrig. Skrämt kollade jag mig omkring och väntade på att hela världen skulle rasa samman men inget hände, allt gick så långsamt efter det.

”Damn it!” fräste hon och drog öronsnäckan ur örat innan hon började röra sig ut genom trängseln, killarna och jag hängde efter, snart fick jag tag i Felicias arm, hon vände sig argt om och granskade mitt ansikte. ”Go home, pretend you were here tonight, okay?” hon fortsatte med en snabb takt bort mot en äldre bil som stod parkerad några meter där ifrån.

”What's happening, is Grace okay?” frågade jag oroligt, jag försökte hänga med takten som Grace höll.

”Well, I have no fucking idea right now, we lost conection and that means she hit something.” stönade Felicia arg. Men hon behövde inte säga mer, jag sprang tillbaka till killarna som stod och väntade på mig några meter där ifrån.

”Come on, we need to find Grace.” sade jag snabbt utan att stanna, jag jogga bort mot Audin som stod parkerade längre bort vid vägkanten. Man kunde se hur förvirrade killarna var då de hoppade in i bilen. Jag ignorerade deras blickar och försökte låta bli att låta paniken ta över mig, jag var tvungen att se så att Grace var okej, rädslan över att hon skulle försvinna skämde mig. Hon var den enda som höll kvar mig på marken, utan mitt ankare skulle jag gå tillbaka till att vara den vilse killen jag var för några veckor sedan.

”What's going on?” frågade Louis, han drog av sin mössa och solglasögon för att studera mitt ansikte ordentligt, jag gjorde det samma innan jag startade motorn och tryckte gasen i bottnen under tystnad.

”Grace is hurt.” mumlade jag lågt.

Enkelt följde jag spåren i marken några mil upp till norra London där de snart tog slut och jag saktade ner farten. Det var inte svårt att hitta den bekanta svarta bilen som var intryckt i en tegelvägg, det rök ur motorhuven och hela förarsidan var mosad mot väggen.

”Call an ambulance.” sade jag snabbt innan jag nästintill hoppade av i farten och sprang fram till den totalt mosade bilen. Grace låg medvetslös över ratten och jag kände att mitt hjärta hoppade över ett slag då jag såg blod droppa ner på instrumentbrädan.

”Grace!” utbrast jag och öppnade dörren till passagerarsätet, jag sträckte mig fram över den medvetslösa vackra tjejen, med en skakig hand pressade jag ett par fingrar vid hennes hals för att hitta en puls. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig extra hårt, utan att tänka på det snörvlade jag till då jag förtvivlat försökte hitta en puls på den medvetslösa tjejen.

”Please.” bad jag lågt, jag hittade snart en lätt och svag puls, något som indikerade på att hon levde men det var knappt.

”Open her seatbelt and we could take her out this way.” föreslog Zayn med en nervös röst, jag gjorde som han sade, försiktigt tog jag henne under armarna och försökte långsamt föra henne ur det mörka fordonet. Snart låg hennes medvetslösa kropp i min famn på asfalten några meter bort från den rykande bilen.

”Grace, please, can you hear me?” frågade jag med en darrande röst då jag försiktigt lade ner henne på asfalten och Louis erbjöd sin tjocktröja som huvudkudde. Det blonda håret spred ut sig runt hennes huvud som en aura då jag försökte hitta vart hon blödde, jag hittade snart ett jack vid hennes högra öra och jag drog av mig min t-shirt och tryckte den försiktigt mot såret som bara producerade mer och mer blod.

Jag ignorerade den kalla nattluften som smekte min nakna överkropp, jag borde frysa men min oro över den vackra tjejen som låg på asfalten värmde upp hela min kropp lite extra.

”When is the ambulance here?” frågade jag förtvivlat och slöt mina ögon hårt för att slippa se Grace i detta skicket, det gjorde ont att se hennes blod sippra ut i den hårda ytan under henne.

Några sekunder senare saktade ännu en bil in och ut hoppade en rasande Felicia, hon stormade fram till oss och satte sig ner bredvid Grace för att inspektera skadorna. Hon kollade frustrerat upp på mig.

”Didn't I tell you to get the fuck out of here? If the cops find you here you'll better have a good damn explanation.” fräste hon innan hon åter igen kollade över Graces skador. Hon granskade leder och potentiella nackskador innan, hon suckade lättat ut efter ett tag.

”Nothing big, thank god.” mumlade hon.

”Nothing big!? She's bleeding pretty fucking much.” nästan morrade jag argt fram. Sirenerna hördes i närheten och jag suckade lättat ut.

”Oh, no. You didn't!” sade Felicia med en ironisk ton. Mitt hjärta körde på övervarv, jag förstod inte riktigt hur hon kunde ta det så lugnt, snart kändes det som att jag skulle hamna i en mindre chock om ingen började föra Grace till ett sjukhus snart.

Felicia ställde sig upp, hon började gå fram och tillbaka innan hon drog upp mobilen. Hon tryckte objektet mot sitt öra och väntade några sekunder innan den hon ringde till svarade.

”Em, it's me. Grace is injured.” började Felicia och bet sig frustrerat i läppen då hon gav mig en sur blick, sirenerna kom allt närmre. ”Yeah, I would do that if Harry...” hon stannade upp och himlade med ögonen. ”Yeah, he is here, I have no idea how Grace will react. But he called the ambulance.” hon stannade upp och lyssnade på Emma som var på andra sidan luren. ”I know! What are we going to do!? We haven't enough time to make this look like something innocent and she needs my dad immediately.” när Felicia fångade min blick denna gången var hon i panik, precis lika spänd som jag, där jag satt på knä och höll Grace hand i ett hopp att hon skulle helt plötsligt hålla i min.

”Okay, meet us there.” Felicia avslutade telefonsamtalet precis i tid då en ambulans kom runt hörnet.

”Guys.” sade jag och på killarna som försökte vara till så god hjälp som möjligt. ”Take my car, and get home, I'll stay here. I don't think the management will like if all three of us got in to trouble.” de kollade osäkert på varandra innan Louis öppnade munnen.

”Are you sure? I mean, we could stay if you'd like. Screw the management, this is some serious shit.” jag himlade mina ögon över hans sätt att beskriva denna situationen, jag nickade.

”Go.” sade jag innan jag försiktigt lade ner Grace hand, jag gav dem mina bilnycklar och reste mig upp för att vända mig mot ambulansen som stannat upp. Jag och Felicia blev undan puttade av tre ambulanskillar med en sjukhusbrits. Vi kollade hjälplöst på medan de kände på hennes puls och satte över en syrgasmask över hennes näsa och mun.

”What happened?” frågade en utav dem och Felicia började sätta ihop en lögn som lät mer än trovärdig. Det förvånade mig hur snabbtänkt hon var och när killarna fick syn på mig höjde de ett roat öga men blev genast allvarliga igen efter några millisekunder. De bad oss att ta Felicias bil till sjukhuset och möta upp dem och polisen där, jag såg på då de förde in Grace i ambulansen.

Hennes vackra ansikte såg så fridfullt ut, de långa ögonfransarna vilade på hennes kinder och hennes fylliga läppar var särade i syrgasmasken. Allt jag ville se var de udda ögonen men de förblev slutna.

Det kändes som om någon hade dragit ut mitt hjärta, oron över att det kanske var sista gången jag såg henne slog nästan ut all luft ur mina lungor och jag fick ta ett djupt andetag för att inte svimma. När jag kollade ner på den blonda tjejen bredvid mig gav hon mig en besviken blick och skakade på huvudet, Felicia började gå mot sin bil och jag hängde efter henne.

Under tystnad satt vi bara i bilen, hon gjorde ingen ansatts till att starta fordonet utan lutade bara sig tillbaka och slöt ögonen hårt. Jag hoppade förskräckt till där jag satt i passagerarsätet, då hon började slå på ratten och skrek ut sin frustration. Hon tog ett djupt andetag och vred om nyckeln som redan satt i.

”You have no idea, what you've done.” mumlade hon lågt innan hon trampade gasen i botten och började köra ifatt ambulansen.  

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: