Dreamcatcher - Kapitel 17

Previously on Dreamcatcher:

När jag dragit min kropp ur mitt chocktillstånd sträckte jag mig efter hennes arm och hon svängde runt för att se vem som vågade röra henne. Hon synade mig med en irriterad blick, hon vände sig om för att ta emot sitt körkort, hennes blandade ögonfärg lös upp utav de skarpa lamporna i taket då hon kollade upp på mig.

”Mrs. Sonenclar, this way, please.” hörde jag Mrs. Woods och släppte Mrs. Sonenclars arm.

”Y-You're Grace's mother?” frågade jag med skakig röst och uppspärrade ögon, hon skrattade bittert till innan hon vände sig om för att gå i den riktningen som Mrs. Woods visade.

”You can count on it.” sade hon kaxigt över sin axel med en elak röst innan hon försvann runt hörnet.


 

 Jag låg och kollade upp i taket i min egna säng, efter mamma hade tagit sig hela den mödosamma vägen från New York till London för att skriva ut sin dotter som egentligen borde kunna göra det själv, hade hon tvingat mig ner i sängen trots mina protester.

Då hon stormat in i sjukhusrummet och bett mig att plocka ihop mina saker, samt byta om till en mer ”anständig” klädsel, som om jag hade legat i den där fula sjukhusklänningen frivilligt, var det som om all luft tog slut.

Alice var stel som en gitarrsträng och lät bli att tilltala vår mamma som lika gärna kunde vara en vilt främmande galen kvinna. Emma och Felicia gav varandra varsin blick innan de log varsitt falskt leende mot mamma, hon gav dem ett extra kaxigt leende tillbaka.

”Hello, girls.” hade hon sagt med en numera amerikansk accent istället för den brittiska hon brukade ha.

”Hi, Kathrine.” sade de båda i mun på varandra innan de meddelade att de var tvungna att gå, jag gav dem en förstående blick innan de snabbt tog sig ut genom dörren. Ogillande rynkade mamma på näsan, något jag tydligen ärvt av henne.

”Underliga vänner.” muttrade hon surt och lutade sig mot väggen fullt upptagen med sin telefon medan jag fick packa ihop mina saker själv.

Jag ryckte till av att någon tappade en kastrull nere i köket och en svordom löd efter det, delvis var jag glad över att vara sängliggande just nu. Det betydde att jag slapp se min mammas ansikte hela tiden som nästan uttryckte irritation så fort hon kollade på mig. Jag fick känslan av att hon konstant kollade ner på mig med en avsky jag inte någonsin varit med om tidigare.

Alice hade stängt in sig på sitt rum utan att säga ett enda ord på hela vägen hem, men trots allt detta kunde jag inget annat än att tänka på Harry, om han hade det roligare än mig just nu eller om han fortfarande väntade på att jag skulle ringa honom.

Jag hade tänkt göra just det, men jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville inte att han skulle få träffa min hemska mamma som uppenbarligen skulle ge honom en hård blick och ett äcklat uttryck ,så som hon hade gjort mot sina döttrar tidigare på sjukhuset. Jag ville inte förklara varför han inte kunde komma hit längre, varför jag var så frustrerad och speciellt inte göra honom mer orolig än vad han redan var.

För första gången på flera år övervägde jag faktiskt att krypa ur mitt fönster och in i poolhuset så som jag gjorde då pappa levde för att hålla Alice ockuperad. Fast denna gången skulle jag försöka hålla mig själv upptagen, försöka komma bort från min verklighet som kändes mer som en mardröm för tillfället.

Tystnaden bröts av dörrklockan och jag hörde mamma svära lågt i hallen innan hon öppnade dörren, jag hörde låga röster och jag försökte ignorera mammas arga ton till den stackaren som hade knackat på vid fel tillfälle. Lågt bad jag den som knackat på att springa så fort han eller hon kunde, jag trodde nästan det fungerat då tystnaden hördes i hallen men givetvis hade jag fel.

”Grace!” hörde jag mamma från hallen där nere, jag slöt mina ögon och hoppades på att detta bara var en utav de där stunderna då drömmar verkligen kändes som de var på riktigt. Men när jag öppnade ögonen igen låg jag på exakt samma plats och jag hörde en irriterad röst där nere.

”Ja!” ropade jag med en raspig röst, jag hade försökt låta bli att prata med henne vilket hade satt sina spår på mina stämband, de var minst lika trötta som vad jag kände mig.

”Kom ner hit, omedelbart!” fräste hon innan hon sade något till besökaren innan hon stängde dörren med en smäll. ”Grace!” röt hon nu och jag stönade arg till innan jag reste mig från sängen. Jag fick snabbt ta tag i sänggaveln för att inte trilla ihop då det blev helt svart för ögonen, något jag lagt märke till att det hänt allt ofta efter olyckan. Så fort jag återfått min balans och kunde se igen tog jag mig ner till min mamma som gick fram och tillbaka i den stora hallen, hon hade bytt om till ett par jeans och en svart topp som visade hennes tydliga moderliga kurvor. Argt kollade hon på mig då jag stannade vid foten av trappan, hon ställde sig en meter ifrån mig och kollade mig ursinnigt i ögonen.

”Varför är Harry Styles ute på vår veranda!?” röt hon argt och jag drog förvirrat ihop ögonbrynen då jag inte riktigt förstod varför hon var så arg.

”Därför han kanske vill träffa mig?” sade jag med en frågande röst, hon höjde ögonbrynen och skrattade bittert till.

”Jasså? Sedan när blev du en liten slampa?” frågade hon, jag blev chockad över hennes sätt att tala till mig och tappade talförmågan. ”Hela världen vet vad han håller på med, jag trodde inte du skulle falla så enkelt för den mest misslyckade personen som går på denna jorden just nu, näst efter Lindsey Lohan förstås.”

”Tack för att du kallade min pojkvän misslyckad, för enligt dig är jag minst lika misslyckad. Se, du borde bli matchmaker.” snäste jag irriterat.

Man såg tydligt att hon blev paff av mitt svar och jag hade chansen att fortsätta utan att hon skulle avbryta mig.

”Och bara så att du vet, han är inte den du tror han är så varför inte åka tillbaka från det hål du kom ifrån, och lämna mig och Alice ifred? Precis som du har gjort resten av året.” jag gav henne ett falskt leende innan jag rundade henne och tog mig ut genom dörren, jag drämde argt igen dörren efter mig.

För några sekunder stannade jag upp och gömde mitt ansikte i mina händer, jag gormade argt och försökte kväva all ilska jag hade innan jag tog ett djupt andetag och kollade upp för att möta Harrys oroliga blick.

De gröna ögon granskade mitt ansikte och allt jag ville var att han skulle hålla om mig men han rörde sig inte framåt. Frustretat marscherade jag fram till honom och stannade upp en halv meter ifrån honom, där han stod på verandan.

”Please, just hug me.” bad jag och kollade trotsigt upp på Harry som nu såg orolig ut då han kollade på min högra sida. Utan ett ord drog han mig tätt intill hans kropp, jag lät mina armar låsas fast runt hans midja medan jag kände att hela min kropp slappnade av då jag hörde hans hjärta dunka mot mitt öra. Våra hjärtan dunkade i samma takt, något som fick mig på helt andra tankar av någon anledning. Lättnaden sköljde över mig då jag andades in hans maskulina doft och lät den fylla mina sinnen så att jag inte skulle glömma den då jag skulle bli tvungen att gå tillbaka in i dödsfällan.

”I've been so worried.” mumlade han i mitt hår och jag kände att hans armar drog mig tätare mot honom, han tog ett djupt andetag och lät tystnaden falla över oss då vi bara njöt utav varandras närhet. Hans tonade överkropp trycktes hårt mot min mjukare figur, kombinationen gjorde att våra kroppar passade perfekt ihop.

”I'm sorry about my mother.” mumlade jag mot hans bröst och gömde mitt ansikte mot hans svarta t-shirt klädda bröstkorg.

”She seems...” Harry försökte komma på det rätta ordet och jag kollade upp på den lockiga killen då han tänkte. ”...nice.” avslutade han och jag skrattade till bittert, jag lutade min haka mot hans bröst då han kollade ner på mig, de vackra ögonen var precis som jag hade föreställt mig, de var fyllda av värme. Hans tunga fuktade hans fylliga läppar medan han granskade mitt ansikte noggrant.

”Did she say anything to you?” frågade jag oroligt.

”Don't worry about it, okay?” hans fingertoppar gick försiktigt över min kind. ”Right now I'm pretty worried about you, how's your head?”

”I'm fine, only a few stitches.” sade jag och grimaserade. ”Please, tell me what she told you? Because I don't want her to be the reason you'll run away from me.” jag kände oron stiga i min kropp, jag tror Harry märkte det då han lutade sig ner och strök sin näsa mot min, försiktigt möttes våra läppar i en fjäderlätt kyss.

”I'm not going anywhere.” mumlade han lågt, ett charmigt leende kom över hans läppar och gjorde att smilgroparna dök upp. ”I've missed you.” erkände han och mina kinder hettade av hans ord.

”I've missed you too.” sade jag generat och suckade.

”So you're not angry that I called the ambulance?” frågade han tveksamt och jag skakade på huvudet, jag lät mitt huvud tryckas mot hans bröst korg igen.

”No.” sade jag lågt. ”But I have to ask you something.”

”Okay, bring it.” sade han med en lekfull röst som fick mig att höja blicken åter igen.

”Don't come back here. Please?” min bedjande röst gjorde så att han rynkade ögonbrynen och den oroliga rynkan mellan hans ögon framhävdes. ”It's not that I don't want you here, it's just that my mother... She... She'll be gone in a week and I don't want you to meet her.” babblade jag snabbt på då jag hoppades på att han inte fått fel intryck på det jag bad om, en förstående blick gick sökte sig ner till mitt ansikte och pussade mig på pannan.

”You don't have to worry that I'll run away because of your mum.” sedan dök ett litet lekfullt leende upp på hans läppar igen. ”Your dad on the other hand, I would be terrified.” jag kunde inte låta bli att skratta över sättet han tänkte på men blev sedan allvarlig igen.

”It's not you that I am worried about, it's my mum.” konstaterade jag och grimaserade. ”I trust you, but not her. And she... I don't know what's going on really and I'm afraid of what she might do.” Utan att jag tänkt på det hade jag jagat upp mig och min puls ökade, irritationen om min mamma var tillräcklig för att starta ett vulkanutbrott vilken sekund som helst. En lugnande hand kupade min haka och vinklade upp den mot Harrys ansikte, han lutade sitt huvud ner mot mitt.

”Alright, don't worry about it.” hans mörka röst gav mig gåshud utav behag och det gjorde ont att behöva säga de orden jag hade på tungspetsen just nu.

”I need to get back in there before she'll do something stupid.” mumlade jag lågt, ett lågt skratt vibrerade i Harrys bröstkorg.

”I'll call you later before I go to bed and we can talk, okay?” sade Harry med en raspig och säker röst. Han gav mig en försiktig puss innan han släppte motvilligt taget om mig, jag kollade på då han tog sig till sin Range Rover som stod parkerad på andra sidan gatan. Han gav mig mitt favorit leende innan han hoppade in i bilen, med fjärilar i magen tog jag mig in i huset igen och försökte smyga upp till mitt rum men när andra trappsteget knarrade till flög mamma genast ut i hallen och gav mig en blick som sade att detta bråket var inte över.

”Vad är det du vill?” frågade jag förtvivlat och backade ner från trappan igen.

”Hur länge har den lilla romansen pågått?” hennes arga ton gjorde att alla fjärilar och kärleksfulla tankar inom mig dog. Jag tog ett par steg mot henne och synade min mamma med avsky, jag var så trött på att behöva stå ut med hennes drama som kom in i hemmet så fort något inte passade henne.

”Och när hade du tänkt berätta att du kör olagligt street race!?” morrade hon lågt, jag visste att den frågan skulle komma och jag bara skakade på huvudet.

”Du har inte rätten att fråga mig något personligt, den rätten försvann då du lämnade mig här hemma med Alice, ensam.” fräste jag.

”Läxa inte upp mig! Jag är den vuxna i det här hushållet.”

”Well, a newsflash for you mum...” jag betonade ordet 'mamma' extra hårt. ”Jag blev myndig förra året, jag har fått växa upp och bli vuxen för att du inte hade tillräckligt med nerver att ta hand om dina egna barn.”

Hennes ögon mörknade och gav mig en mordisk blick, jag visste inte vad hon skulle kontra med, men hon gjorde mig förvånad med att hålla tyst, och istället bestämde hon sig för att gå i en helt annan riktning.

”Du får inte träffa honom längre.” sade hon argt, jag skrattade bittert till och skakade på huvudet.

”Hörde du inte vad jag sa? Jag är vuxen, mamma.” jag bet mig i läppen och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. ”Du var aldrig där för att se mig växa upp, så du behöver inte vara här nu och säga till mig om vem jag får och inte får vara med.” min röst svek mig i slutet och jag knep ihop mina läppar, jag tog ett djupt andetag och kollade in i mammas ögon för att bevisa hur besviken jag var på henne.

”S-Så, gör vad du vill, m-med huset, med alla pengarna. Släng ut mig, vad som helst, jag orkar inte bry mig längre.” jag snörvlade till och kände första tåren trilla ner över min kind. ”Men du förlorade mig stunden pappa dog.”

Tystnaden som föll över huset sade mig att det var dags att gå där ifrån, jag vände mig om och började ta mig upp för trappan, jag kände mammas ögon i ryggen men jag lät bli att vända mig om. Istället stängde jag dörren till mitt rum, vred om låset och lade mig ner i sängen igen. Jag lät ögonen vandra över taket och tårarna rann ner över mina tinningar, tyst snörvlade jag medan jag tänkte på pappa.

Första gången efter pappas död kände jag mig lättad, nästan befriad, det hade inte varit jag som dödat honom. Känslan av att befria mig från den tanken skapade en lättnad genom hela min kropp, jag vet att det var fel att skylla på någon annan, men först nu insåg jag att det var mamma. Hon hade tvingat oss hit, hon hade skapat allt detta genom att ljuga från första början.

Jag hörde ett par fötter upp för trappan och tog sig fram till min dörr, en låg knackning på dörren men jag lät bli att göra en ansats mot dörren.

”Grace, släpp in mig.” min mammas röst lät grötig men jag slöt ögonen för att stänga ute hennes röst, ännu en hördes innan ett par tysta fotsteg tog sig där ifrån över till andra dörren som jag hörde en ny knackning på.

”Alice?” mammas röst var frågande och orolig, jag försökte spetsa mina öron lite extra för att se om Alice skulle göra en ansatts till dörren, men det var lika tyst där som det var i mitt rum. Snar försvann min mammas närvaro, jag sökte efter något ljud innan jag ställde mig upp, tog av mig mina jeans och tjocktröja innan jag lade mig under täcket och släckte ljuset. Trots det dunkla ljuset som föll över rummet förblev jag vaken, jag orkade inte dra för gardinerna.

Tankarna som for igenom mitt huvud gjorde mig galen, de lät mig inte vara i fred, skuldkänslor över de hårda orden jag sagt till min mamma fanns där. Men de var inte tillräckligt starka för att jag skulle kunna gå och säga förlåt, för en del av mig sade att jag endast hade sagt sanningen om hur det låg till.

Vibrationen från min mobil gick igenom madrassen och väckte mig upp ur mina tankar, jag trevade blint med mina händer för att hitta objektet. Utan att kolla på skärmen tryckte jag på svara och stönade ett hej då jag inte alls var på humör att prata.

”Have I done something?” hörde jag Harry oroligt på andra sidan och jag stönade trött till igen.

”No.” mumlade jag till slut, min fokus gick till fönstret där jag kunde se att det var stjärnklart ute, jag lade mig på sidan för att kunna se ordentligt de små eldkloten som lös upp hela himlen tillsammans.

Tårarna kom tillbaka och jag försökte tränga undan dem så gott det gick men gav snart upp, jag snörvlade lågt till och släppte ut ett skakigt andetag.

”Do you want to talk about it?” frågade Harry tveksamt.

”No.” svarade jag och slöt ögonen igen, jag snörvlade till igen och släppte ut ännu ett skakigt andetag. ”C-Could you sing to me?”

Tystnaden föll över oss och jag hörde en lampknapp på andra sidan innan jag hörde honom sucka befriat.

”Of course, love.” sade han lågt, det raspiga i hans röst förstärktes och jag väntade på att han skulle säga något mer men istället började han nynna på en melodi jag kände igen. ”Shut the door, turn the lights off, I wanna be with you, I wanna feel your love, I wanna lay beside you...”


+28 kommentarer till nästa del :)

 

Dagens kommentar:

 

Kommentarer
Emelie

Världens bästa fanfic! Sjukt sjukt bra!

Date: 2013-07-17 Time: 23:11:01
Johanna

åhåhåh sååå bra!!

Date: 2013-07-17 Time: 23:11:16
Lisa

Kan du snälla inte lägga upp ett till kapitel Idag?

Date: 2013-07-17 Time: 23:11:18
baralillajag

sjukt bra :D

Date: 2013-07-17 Time: 23:11:53
Emelie ^.^

aww :3 more!!

Date: 2013-07-17 Time: 23:17:23
blogg: http://betternow.blogg.se/
Felicia

så sjuuukt braaa!

Date: 2013-07-17 Time: 23:27:40
Fanny

Meeraaaaa

Date: 2013-07-17 Time: 23:31:32
Anonym

yay!

Date: 2013-07-17 Time: 23:33:12
Nelly

Alltså jag grät när jag läste det här kapitlet, Harry är så snäll och finns där för henne! ååh <3

Date: 2013-07-18 Time: 00:01:32
blogg: http://nessyy.blogg.se
Nea

AHH jag älskar den! Kan inte få nog och vill bara ha mer och mer hela tiden!

Date: 2013-07-18 Time: 00:02:47
blogg: http://neeiis.blogg.se
Nellie^.^

Ååååå!! Jag grät genom hela delen!! Jag fatar inte hur en mamma kan vara så elakt och du skriver så att det låter så värkligt så det blir ju bra väre då!!! Men Gud va snäll Harry va i deta kapitlet!!! Så sjuk bra!!

Date: 2013-07-18 Time: 00:13:25
lisa

Älskar det sättet du skriver på, älskar dina fanficer :))

Date: 2013-07-18 Time: 00:23:07
Agnes xx

jätte bra!!!ett kapitel fort!!!!!

Date: 2013-07-18 Time: 00:26:03
Victoria :)

Super bra! :)

Date: 2013-07-18 Time: 07:15:57
blogg: http://onedirectionland.blo.gg
anna

Bättre än bäst.-

Date: 2013-07-18 Time: 08:20:14
Isa

Åhhh!!!! Super!! Mera

Date: 2013-07-18 Time: 08:54:21
bella

Åhh Sjukt bra nästa kapitel!:):)

Date: 2013-07-18 Time: 10:04:04
Bella

Håller med de andra kommentarena

Date: 2013-07-18 Time: 10:05:39
Rebecca

Meeer! :)

Date: 2013-07-18 Time: 10:42:07
Hanna

Jag blir galen när jag tänker på att Grace kommer dö, det går bara inte in. Helt otroligt att hon kommer dö, vad kommer hända för att det ska gå så sjukt fel? Det ser ju ljust ut emellan Harry och Grace.. ?

Date: 2013-07-18 Time: 12:12:42
Elisa

Sjukt bra!! :)

Date: 2013-07-18 Time: 12:18:46
blogg: http://elisaid.blogg.se
Mikaela

tHE fEELS aSDFGHJKL i lOVE iT

Date: 2013-07-18 Time: 12:27:37
Becka

Världens bästa!! Mera!!

Date: 2013-07-18 Time: 16:53:00
Frida

Superduper! Den är lika bra som Dark enligt mig!

Date: 2013-07-18 Time: 18:00:49
Agnes xx

Mer!

Date: 2013-07-18 Time: 19:04:28
Kajsa

Cp bra! Ännu mer!

Date: 2013-07-18 Time: 19:06:08
sanna

wonderful :)

Date: 2013-07-18 Time: 19:24:40
Frida

As bra vill ha mer mer :)

Date: 2013-07-18 Time: 20:35:32
sara

awesome meer:)

Date: 2013-07-18 Time: 21:22:47
Sofia

Detta är seriöst en anledning till att le varje dag.♥ Bästa fanfic jag någonsin läst. Ever. Du är så sjukt duktig på att skriva, verkligen! ♥ En naturbegåvning!
Oroar mig seriöst för när den tar slut.. vad ska jag då dricka te till på kvällarna? Åh. Vill inte ens tänka på det.

Date: 2013-07-18 Time: 21:35:38
Anna

JAAAAAA! Du har fått över 28 kommentarer vilket betyder ett nytt kapitel i kväll/natt? :)

Date: 2013-07-18 Time: 23:27:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: