Ordet ”Kaos” svävade i mitt huvud hela vägen hem, det var tydligt att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen i den nya situationen jag hamnat i. Trots att Harry försökte hjälpa mig och höll mig så nära att han nästan krossade mig mot hans kropp, kände jag mig fortfarande vilse. Det var dock tur att jag hade honom där då ett antal fötter gjorde att jag snubblade framåt några gånger innan den stackars säkerhetsvakten fått in mig först i passagerarsätet. Jag hade fått låna en utav Harrys kepsar och jag smög även in i hans garderob under tiden han vari och duschade, jag hade blivit rätt så fäst vid en av hans hoddies med en text framtill.

När han hade kommit ut ur badrummet, med fuktigt hår och en ny outfit på sig som innehöll ett par svarta shorts och ett nytt vitt linne såg jag ett leende krypa över hans fylliga läppar då han granskade mig. Hans tröja räckte ner till mitten på mina lår vilket gjorde att det såg nästan ut som en klänning då den skymde mina jeansshorts.

Jag var helt ofokuserad hela vägen hem, något som jag hade en aning om Harry kände på sig då han försökte starta en konversation. Han gav snart upp och höjde lite på radion, lågt sjöng han med till en Ed Sheeran låt medan hans hand letade sig över till mitt lår. Beröringen var lugnande och jag slöt ögonen för några sekunder medan jag bara kunde höra hans röst.

”Are you sure you don't want me to come with you?” frågade han osäkert då jag kollade ut genom fönstret, det verkade som att reportrarna inte hade hittat hem till mig än så jag förstod inte riktigt meningen med att han skulle följa med in.

”I'll be fine.” sade jag och nickade. ”Besides, ain't you going to meet up with the lads?” jag vände mig mot honom och han log lite. Hans lugg stod nästan rakt upp nu och jag undrade för några sekunder hur jag egentligen hamnade i denna bilen med honom.

”Yeah, I was thinking I will head to the gym with Liam, maybe blow off some steam.”

”That sounds healthy.” sade jag roat och pussade honom på kinden. ”See you later.” jag öppnade dörren men jag kände en hand dra mig tillbaka in i bilen, förvirrat vände jag mig mot Harry som såg ytterst sårad ut.

”You thought a kiss on the cheek was enough?” frågade han nästan förolämpad och jag himlade med ögonen, våra läppar möttes i en mjuk kyss innan jag hoppade ut ur bilen och började gå uppför gången till huset.

Harry körde först iväg då jag hade ena foten innanför dörren, jag kände den tunga luften ligga runt huset och förstörde genast mitt glada humör. Huset kändes ytterst tomt förutom teven som hördes från vardagsrummet, försiktigt kikade jag runt hörnet för att se mamma sitta i träningskläder och byta kanaler som en galning. Hon stannade upp vid en av skvaller kanalerna och jag grimaserade då ett antal foton på mig och Harry kom upp på skärmen, de hade lyckats få tag i mitt student ID, jag såg ut som en fågelskrämma på knark.

Jag harklade mig lite och hon vände sig trött om för att granska mig, mina ögon gick över hennes ansikte men jag visste inte riktigt vilket humör hon var på.

”Var har du varit?” frågade hon lågt medan och stramade åt tofsen på hennes huvud, hon stängde av teven och lade hela sin uppmärksamhet på mig i dörröppningen. Hon gjorde en gest med handen som sade att hon ville att jag skulle sätta mig ner vid henne.

”Hos Harry.” svarade jag och stod kvar i dörröppningen med armarna i kors.

”Vi måste prata...” började mamma men jag avbröt henne.

”Kom Alice i tid till skolan?” frågade jag tvärt och hon bet sig lite i läppen, hon nickade bara.

”Sätt dig ner.” beordrade hon denna gången och jag drog mig motvilligt fram till soffan mitt emot och granskade min mamma med en hård blick. Jag försökte undvika ögonkontakt med kvinnan framför mig som uppenbarligen fått ändra attityd efter gårdagen då hon inte längre hade samma arga attityd.

”Jag var orolig för dig då jag kom in i rummet och du var borta.” började hon efter ett tag, jag nickade bara och pressade ihop mina läppar. ”Och, ni är tydligen officiella nu?” hon nickade mot teven och jag rynkade på näsan, men till slut nickade jag igen. Jag var inte på humör att prata om min relation med Harry just nu. Irritationen över att hon faktiskt kallat Harry misslyckad igår fick det att ila under huden på mig, då hon hade en så mjuk röst nu.

”Jag skulle vilja träffa honom.” sade hon efter ett tag, jag höjde på ögonbrynen och gav henne en tvivlande blick. Jag måste ha gått in i fel hus, för detta var inte min mamma, jag skrattade bittert till och skakade på huvudet.

”Jag vet inte vad du tror du försöker göra här, men jag mår bra...” försäkrade jag henne. ”... Och du kom hit för att jag låg på sjukhuset, så det enda jag vill just nu är att du åker tillbaka, för jag mår bra.” jag reste mig långsamt upp för att vara säker på att jag inte skulle få svart för ögonen, men jag hade inte räknat med att mamma skulle göra samma sak.

”Jag ber om ursäkt för allt.” sade hon snabbt, det var precis att jag kunde urskilja orden, hon suckade ut och sakta satte jag mig ner igen. När hon gjorde det samma suckade hon ut ännu en gång. ”Förlåt för mitt beteende när jag kom hit, förlåt för att jag lät dig ta hand om Alice när det är ni är mitt ansvar.” Jag försökte låta bli att kolla på henne, men hennes röst lät ångerfull, ett skakigt andetag fick min uppmärksamhet och jag kollade upp på kvinnan som satt framför mig i den andra soffan. Först nu lade jag märke till att hon såg trött och sliten ut, hon granskade mig ett tag innan hon kollade skamset ner.

”Jag har inte kunnat sova i natt...” sade hon med en darrig röst. ”Att höra det du hade att säga om mig är hjärtkrossande, jag vill inte att min egna dotter ska se mig så där.” en tår gick ner över hennes kind och jag försökte förbli oberörd men det var svårt att se henne så osäker, även fast jag inte gillade henne så var hon fortfarande min mamma.

”Jag vill vara en bättre mamma, jag vill vara där för er.” förståelse för min mamma kom över min kropp och jag suckade tyst.

”Du har ditt jobb.” påpekade jag.

”Ja, men jag skulle kunna ta lite ledigt, det är var föräldrar gör, tar ledigt, åker på semester med familjen...” hon såg nästan drömmande ut över hennes fantasier men på något sätt sade min magkänsla att inte spela med på det hon höll på med. Jag avvaktade och väntade på att hon skulle komma tillbaka ner på jorden.

”Så du menar att du inte har haft en enda semester sedan du började detta jobbet?” frågade jag och höjde på ögonbrynen, hon kollade frånvarande på mig, jag såg att hon försökte komma på en förklaring.

”Nej, inte mer än två dagar eller så...” hennes röst tonades ut efter ett tag och jag gav henne en stel blick, det var något hon inte berättade. Snart gav jag upp då jag försökte gissa mig till det på egen hand men istället sparkade jag av mig skorna, jag lade mig ner i soffan under tystnad.

”Så, Harry. Hur träffades ni?” frågade hon igen och jag rynkade bara på näsan över hennes fråga. ”Okej...” hon drog ut på ordet och det blev åter tyst, jag följde linjerna i taket medan jag väntade på hennes nästa fråga. ”Kan du inte bjuda in honom? Jag kan laga middag och så får jag lära träffa killen som uppenbarligen mjukat upp min dotter så pass så att hon inte går i taket just nu.”

Jag hörde hennes desperata försök till att få mig att skratta, men det enda hon gjorde var att få mig att grimasera. Men snart satte jag mig upp och slöt mina ögon medan jag tänkte över vad jag borde säga, tyst svor jag en ed på att jag skulle ge henne denna chansen att göra allt rätt. Om hon misslyckades en gång till, så som att ta ett telefonsamtal mitt i middagen, försvinna innan hon skulle få chansen att träffa Harry, så skulle hon förbruka sin chans.

”Okej, jag bjuder in Harry, men detta är din sista chans.” sade jag trött och satte mig upp i soffan, jag gav henne ett vakande öga innan jag reste mig upp, jag stannade upp i dörröppningen och vände mig mot min mamma som nu verkade stråla av glädje. ”Alice slutar tre.” informerade jag henne innan jag tog mig upp på mitt rum. Jag var förvånad över att min säng var bäddad när jag kom in i mitt rum och kände mig lättad över att inte behöva göra det själv för en gångs skull.

För att inte känna mig allt för rastlös bestämde jag mig för att rensa min garderob, något som höll mig sysselsatt ett tag innan jag hörde dörren slå igen där nere. Röster hördes i hallen men jag ignorerade dem och fortsatte inspektera om jag skulle lägga tjocktröjan i högen jag skulle ge bort eller om jag skulle behålla den. Medan jag granskade de slitna kanterna på armarna hörde jag någon komma in i mitt rum och jag slängde snabbt tröjan i högen innan jag vände mig om.

Felicia, Emma och Dylan stod med aktsamma blickar, tjejerna var fortfarande i sina skoluniformer medan Dylan hade ett par shorts och t-shirt.

”Hey, what's up?” frågade jag och log lite mot dem innan jag stängde igen dörrarna till garderoben och tog ett steg ut i rummet så de kunde se hela mig, de synade mig uppifrån och ner. Snart följde jag med deras blickar ner på mig och lade märke till att jag fortfarande hade Harrys tröja på mig.

”Okay, we need to talk.” konstaterade Dylan snabbt och slog igen dörren, jag hoppade till då dörren slog igen med en hård smäll.

”I don't know...” började Emma och lutade huvudet lite åt sidan så att hennes blonda hår hamnade över hennes ena axel. ”I think she's cute in it...”

”Not about the obvious fact that it's Harrys jumper, but the fact that she's on the worlds most wanted right now.” fräste Dylan argt och jag höjde på ögonbrynen.

”Oh, it's nice to see you too.” sade jag sarkastiskt innan jag visade att vi kunde sätta oss på golvet och prata. Felicia var snäll och slängde ner lite kuddar från sängen som vi kunde sitta på.

”So how's school?” frågade jag och försökte börja en normal konversation men ingen nappade på mitt förslag. Emma såg mest lugn ut utav de tre men, hon kände sig precis lika obekväm i denna situationen som vad jag gjorde. Jag såg hennes blick förflyttas till min garderob och jag hade känslan av att hon skulle vilja ta sig en titt där inne för att ha något att göra.

”We are here for two things...” började Felicia som såg lika frustrerad ut som vad Dylan gjorde.

”I'm just here to check up on you so keep me out of this, Fizz.” utbrast Emma och höjde oskyldigt på händerna innan hon slätade till sin kjol.

”Okay, we need to know what to do with the completely wrecked car.” började Dylan som verkade otålig.

”I don't know, I can't race when my mother is here and it seems like she's staying for a while. So, keep it in the back of the garage for a while until we know what to do.” sade jag diplomatiskt och Dylans ögon fastnade på Felicia, jag kollade mellan dem och försökte förstå vad jag hade gjort för fel för att hamna i denna situationen.

”And I guess you can't race when you're famous now right?” började Felicia och jag kunde inte låta bli att skratta till bittert.

”What is that supposed to mean? I haven't had the chance to even think about any of this, I just got out of the hospital!” försvarade jag mig själv med en uppgiven röst, Dylan kliade sig i sitt solblekta hår medan han försökte hålla sig lugn.

”Don't let Harry take you away from something you love.” sade han till slut med en hård röst och jag höjde kunde knappt lita på att jag hört rätt, enligt mig var detta ett skämt. Frustrationen inom mig ökade.

”Harry has nothing to do with this, so leave him out of it. And he've seen me race, he knows that I love it and would never keep me from anything that I love.” snäste jag argt nu.

”He's the biggest joke in the entire U.K. You can't be serious that you're going to be his girlfriend! Everybody out there,” Felicia var nu också arg, något som förvånade mig då jag faktiskt inte höjt rösten åt henne utan Dylan. ”...thinks that you're a beard for some kind of bromance gone wrong! And you're not that type of girl to fall for that type of guy!”

Min haka föll en aning medan jag granskade hennes osminkade ansikte, hennes blåa ögon såg minst sagt irriterade ut och jag kunde inte låta bli att skratta till.

”You really think that I'm a what?” sade jag roat. ”Okay, you need to get down to the planet earth right now, because I'm not lying or pretending to be anything.” jag kollade mellan Dylan och Felicias arga ansikten. ”That's the kind of girl I am.” arg reste jag mig upp och tog mig till dörren, jag öppnade den med ett ryck, smått frustrerad över att jag inte kunde gå där ifrån då jag faktiskt var den som bodde här. Istället vände jag mig mot dem och gjorde en gest mot dörren i ett hopp om att de skulle fatta att de borde gå nu. Emma pekade på sig själv och jag gjorde en snabb och svag skakning på huvudet. Snart fattade de båda att det var dags att gå där ifrån, så fort Dylan reste sig gjorde Felicia det samma och jag kollade då de båda tog sig ut genom min dörr. Så fort jag hörde ytterdörren slå igen under tystnad stängde jag försiktigt min dörr och vände mig mot Emma som nu låg i min säng.

”What the hell was that?” frågade jag argt, hon hävde sig upp på sina armbågar medan hon granskade mig med sina gråa ögon.

”I think Fizzy's got a thing for Dylan.” erkände hon, jag rynkade pannan i djupa veck.

”She hasn't said anything.” påpekade jag.

”No, because Dylan likes you. It's like freaking Gossip Girl right now.” suckade Emma innan hon lossade på slipsen runt halsen och drog den över huvudet för att snart kasta den på golvet. Jag satte mig ner på madrassen medan jag granskade Emma som kolla upp i taket. ”Do you see the problem? Dylan is angry because you're now with a very nice boy. Felicia is angry because Dylan can't get over you.”

”I see the problem.” sade jag ironiskt och kunde inte låta bli att börja skratta, Emma satte sig snart upp och kollade nyfiket på mig nyfiket. Jag försökte låta bli att skratta för att förklara min obekväma situation. ”Don't you think it's pretty funny that I am in the middle of all of this? Me, Grace is in this situation.” min förklaring fick Emma att spricka upp i ett flin.

”Well, I agree, it's pretty odd.” hon skrattade roat till över tanken. ”So now, let's just drop this. It's friday and on monday we graduate! What about we watch a movie and hang out tonight, maybe even have a sleep over and I could help you with your cloaset.” jag flinade åt hennes sista förslag, jag hade bara väntat på att hon skulle säga något om det, det var tydligt att hon såg att jag tvekade. ”Haven't you picked out an outfit for moday?” hon såg nästan chockad ut då jag skakade på huvudet, uppgivet suckade hon. Efter avslutningsceremonin hade vi tjejer tänkt ta oss ut till en restaurang och fira, men omständigheterna sade åt mig att inte hoppas på för mycket längre. En kväll hemma var inget jag skulle ha emot längre efter allt detta.

Emma tog sig upp från sängen och hoppade glatt bort till min garderob, hon öppnade dörrarna och granskade insidan ett tag.

”Can I borrow some clothes?” frågade hon då hennes huvud dök upp bakom den ena vita dörren, jag nickade.

”I just need to call Harry.” informerade jag medan jag såg att hon började byta om bakom dörrarna. Jag såg en manikyrerad tumme pekas uppåt och jag flinade åt min extremt feminina kompis. Under tystnad såg jag på då ett flertal kläder föll till golvet då hon började rota runt i min garderob, snart hörde jag den raspiga rösten på andra sidan.

”Am I interrupting?” frågade jag då han lät distraherad.

”No, of course not. We were about to head over to Liam's place.” sade Harry efter ett tag.

”Okay, well. My mother has decided to play nice so she wants you over for dinner tomorrow.”

”Of course, I'll be there.” sade han snabbt och jag kunde inte låta bli att bli överraskad över hans entusiastiska ton.

”You're serious?” sade jag frustrerat och jag hörde ett lätt skratt på andra sidan.

”Yeah, why not? I think it's not more than right for me to get an new fresh start with your mum.” hans röst lät självsäker och lugn.

”Even if she said something stupid about you?” frågade jag tveksamt, jag tog tag i kragen på tröjan som jag hade på mig, långsamt höjde jag kragen till näsan och sniffade lite diskret då Emma inte kollade ut från garderoben. Tröjan luktade precis som honom, en värmande känsla kom över mig och jag hade nästan glömt bort telefonen mot mitt öra innan jag hörde den raspiga rösten igen.

”Especially then.” jag hörde att han log lite och jag bet mig lite osäkert i läppen, jag kände något slå i min panna och förvånat kollade jag upp. Emma stod med händerna fulla av vikta strumpor, snabbt kollade jag ner och fick syn på en strumpa som hon kastat.

”Tell him to call later I need you.” sade Emma med en extra hög röst och jag flinade då jag hörde ett lågt skratt på andra sidan.

”Alright, I'll call you later. Oh and by the way, I was thinking it would be good for you to talk to someone that's in the same position as you right now.” började han snabbt. ”You know, with the whole paparazzi and everything. So I was wondering if you'd like to meet Louis girfriend? Eleanor, she's had a hard time with everything and I think it would be nice if you two got together sometime.”

Han lät genuin och orolig över hur jag reagerade tidigare idag, hur jag hade svårt att veta hur jag skulle reagera. Jag kände att han kanske överreagerade en aning med att jag behövde prata med någon, men jag kunde inte säga nej då han lät som orolig.

”Ehum... Yeah, that would be nice.” sade jag till slut, en ny strumpa kom farande och träffade min arm denna gången. ”I really have to go.” konstaterade jag snabbt.

”Okay, see you later.”

”Yeah, bye.” jag lade frustrerat ner telefonen och plockade upp strumporna, jag väntade tills Emmas blonda huvud dök upp bakom dörren igen då jag siktade och träffade henne i ansiktet. Nöjd slängde jag mig bak i sängen och lät Emma pladdra på om det senaste som hänt i skolan. Men mina tankar gick iväg till middagen som skulle äga rum i morgon, min nervositet över eventet gjorde att hela min kropp stelnade till. Jag kunde inte låta bli att se allt det negativa som skulle kunna hända, hur allt skulle sluta i katastrof. När min mamma var i farten så slutade allt med ”Kaos”.

+28 Kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar: