Nervositeten slog i en extra växel då jag kände matos komma nerifrån köket. Emma och jag vaknade av att folk hade börjat samlas utanför mitt hus med kameror började skrika frågor så fort någon tog sig ut ur huset. Frustrationen ökade bara då mamma snart fick tillkalla polisen för att de började bli allt för närgångna då hon var tvungen att åka till affären. Jag körde snabbt hem Emma innan jag tog mig upp till mitt rum igen och satte på mig klänningen som hon tvingade på mig idag. Hon hade köpt den till mig i födelsedagspresent förra året och hade aldrig sett mig bära den. Den svarta klänningen pryddes med färgstarka blommor. Den hade en perfekt passform och satt tight över bysten innan den gick ut i mjuka vågor ner till mitten av mina lår. Jag var tvungen att medge att den var söt, men det var inget jag skulle ha på mig frivilligt.

Nyfiket tog jag mig ner till köket då jag verkligen ville se att mamma lagade mat på riktigt, jag hade aldrig sett henne göra det, någonsin! Det var alltid pappa som fick ta hand om maten då han blev arbetslös och innan dess åt vi mer eller mindre hämtad mat varje dag om inte jag eller Alice åt hos en kompis. Vilket gjorde mig ytterst förvånad då jag dök upp i dörröppningen för att se henne i ett vitt förkläde över hennes svarta snäva klänning. Hon stod lutad över spisen och rörde om i en kastrull innan hon tog en snabb titt in i ugnen.

Alice satt vid köket med sin dator och knappade medan hon emellanåt tog sig in i matsalen för att duka upp då hon kände för det. Hennes vita shorts och hennes färgglada topp lös upp rummet då hon ställde sig upp och avslöjade hennes ljusa klädsel.

”Vad blir det för något?” frågade jag och mamma ryckte till då det var tydligt att hon inte lagt märke till att jag kommit in i köket.

”Eh, det blir lamm.” sade hon distraherat och jag nickade långsamt, tystnaden föll över oss igen. Jag gick till dörren då jag hörd en motor dö ut utanför, jag öppnade innan Harry fick chansen att ringa på, han såg väldigt fin klädd ut precis som resten utav oss.

Fotograferna som nu hittat sin plats nere vid trottoaren utanför vårt lilla vita staket, började genast trycka på sina kameror, något som Harry inte var speciellt lycklig över och gav mig ett besvärat leende då han trängde sig förbi fotograferna och tog sig snabbt upp på verandan till huset.

Snabbt smet Harry enkelt innanför dörren och låste den ordentligt innan han vände sig mot mig igen. Han hade ett par svarta tighta jeans och en svart blazer över en vit enkel t-shirt, han fick sin enkla klädseln att se avancerad ut. De normalt sätt rufsiga lockarna hade dragits bak från hans ansikte och gjorde att hans hår hade höjts upp en aning.

”Hi.” sade Harry och fyrade av ett charmigt leende med smilgropar, jag kände hans händer placeras mot mina höfter, han drog mig intill sig och mötte upp mina läppar med hans fylliga innan hans glittrande ögon gick ner över min klänning som jag matchat med ett par Converse som Emma hade godkänt kvällen före.

”You look lovely.” sade han och log mitt favorit leende, jag kände att fjärilarna i magen vaknade till liv , mina kinder hettade till lite extra utav hans komplimang något han genast lade märke till och fick honom att le lite bredare.

”Not really what I'm used to though...” erkände jag lågt och han skakade bara på huvudet, några lockar föll ner i hans panna och jag sträckte mig upp för att dra tillbaka dem på plats.

”You're beautiful, love.” mumlade han lågt, våra ögon tog kontakt, han gav mig en snabb puss innan han kollade upp. Jag följde hans blick och fick syn på mamma som nu tagit av sig förklädet och stod några meter ifrån oss, jag snurrade runt och ställde mig bredvid Harry då Alice kom fram till honom. Hon höjde knytnäven och Harry gjorde det samma, deras knytnävar slog mot varandra i en liten hälsning innan hon försvann upp för trappan för att lämna sin dator utan att säga något alls.

Jag vet inte riktigt om Alice fortfarande var orolig över att mamma var här eller om hon rent allmänt var nervös för att vi skulle behöva umgås med kvinnan som ignorerat oss så pass länge.

”This is Katherine, my mother. Mum, this is Harry.” presenterade jag dem besvärat och de skakade hand, mamma lös upp i ett leende då hon slätade till sin svarta klänning.

”It's nice to meet you again, Harry.” sade hon, rynkorna vid hennes ögon blev allt tydligare ju längre hon höll sitt leende.

”Nice to meet you too, Mrs. Sonenclar.” svarade Harry artigt, en stor hand placerades lätt på min höft och jag var väl medveten om att mamma hade lagt märke till samma sak.

”Oh, erh... Call me Katherine.” sade hon och viftade distraherat med handen, men snart blev det tyst igen. ”The dinner is ready, so are you hungry?” mammas försök till att bryta den pinsamma tystnaden var uppenbar, frågan var riktad till Harry som fann sig snabbt och nickade villigt.

” I'm starving.” erkände han gillande och tog ett stadigt tag om min höft för att sedan dra mig med sig efter min mamma in i den dukade matsalen. Levande ljus satt i ljuskronan ovanför det ovala mörka bordet i mitten, de moderna skinnstolarna drogs ut och vi satte oss ner. Mamma satte sig mitt emot mig och Harry, Alice kom snart ner och gjorde oss sällskap bredvid mamma.

Det var ytterst stelt i början, Alice hjälpte mig att lätta stämningen genom att berätta om hennes vecka i skolan och hur hon hade råkat hamna i fel klassrum... Igen. Vi alla skrattade åt hennes sätt att berätta historien, vilket lättade genast upp stämningen och diskussioner om Harrys så kallade karriär kom igång. Normalt sätt skulle jag rynka ogillande på näsan, men Harry tonade ner sitt ego då han såg att jag började vrida mig på stolen bredvid honom, men samtidigt var det också rätt intressant och höra hans perspektiv på saker och ting. Snart gled vi in på hur jag och Harry träffades, vilket sen gjorde att vi gled in på ett mindre önskat ämne, min student.

”Harry, you're coming right?” frågade mamma glatt och jag grimaserade över ämnet, jag hade helst sluppit denna diskussionen just nu då jag och Felicia inte var direkt vänner, sen också att Harry var en del av anledningen till att vi började bråka.

”Huh?” sade Harry förvirrat och rynkade pannan. ”Wait, you're graduating on monday?” han vände sig förvånat till mig och jag visste inte riktigt vad jag borde svara och nöjde mig enkelt med att nicka.

”She didn't tell you? She and her friends are going out to celebrate afterwards...”

”Mum.” avbröt jag henne besvärat, situationen jag hamnat i var inte något jag hade räknat med, hettan över mina kinder var tydlig då jag frustrerat försökte komma på ett sätt att komma undan denna obekväma situationen som mamma försatt mig i.

”Aren't you going to invite him?” frågade mamma frustrerat och just då kände jag en förstående hand på mitt lår.

”It's okay, you don't have to.” försäkrade Harry och log lite mot mig, jag skrattade nervöst till.

”Oh, don't be silly!” utbrast mamma som om det var det dummaste hon någonsin hört. Jag försökte finna mig i situationen som stressade mig, instinktivt tog jag Harrys hand under bordet och hans tumme gjorde lugnande cirklar på baksidan av min hand.

”I was thinking it wouldn't be such a good idea for me to go. I mean with everything that's going on right now.” mumlade jag lågt, jag kände att Harrys grepp hårdnade och jag bet mig frustrerat i läppen.

”You have to go, don't worry. I could tell Paul, the security guard you met yesterday to help you out.” försäkrade Harry, hans beskyddande instinkter kickade snabbt och effektivt in, något som hördes på sättet han talade. ”It's once in a lifetime thing and you have to go, don't let anything get in the way for you to live your life.” han lät nästan stött att jag hade antytt att vårt förhållande skulle hålla mig tillbaka från det jag normalt sätt skulle göra.

”Then it's all seattle, Harry you'll go with her.” beordrade mamma och Harry kollade tveksamt ner på mig om tillåtelse och jag nickade. ”Then you can meet all Grace's lovely friends. Emma and Felicia, oh and that boy who was here yesterday, what's his name?”

Jag försökte hålla tillbaka ett litet skrik då Harrys grepp om min hand hårdnade till, hans kropp frös till där han satt bredvid mig, bilder av första gången Harry träffade Dylan kom tillbaka till mig. Harrys kroppsbyggnad och muskler blev allt mer tydliga så fort han hade fått syn på Dylan för första gången, något som skrämde mig, jag hade aldrig sett Harry arg innan och jag var inte så jätte säker på om jag ville veta heller.

”Grace?” sade mamma otåligt och väntade på ett svar.

”His name is Dylan, mum.” sade jag genom sammanbitna tänder, energin som Harry utstrålade gjorde mig rädd, känslan som kom över min kropp hade jag inte känt på ett bra tag i Harrys närhet. Jag började genast tänka över mina möjligheter om han skulle börja slå saker eller få ett utbrott, tanken om självförsvar fick mig att undra om jag faktiskt någonsin skulle ha en chans mot honom. Jag var visserligen stark, men han var tio gånger mer tränad än vad jag någonsin varit.

”Right!” fortsatte mamma glatt, mina nervösa ögon gick över till Alice. Hon kollade intresserat ner på ett salladsblad och spetsade med sin gaffel som om det vore det mest otroliga hon sett någonsin. Det var tydligt att hon ville hålla sig utanför denna diskussionen, jag insåg också att hon hade varit beredd på detta där hon satt och inte hade höjt ett enda ögonbryn sedan denna konversationen började.

”By the way, did you guys fight? It was a pretty intense exiting Felicia and Dylan made yesterday.” babblade mamma på och jag försökte ta ett djupt andetag men luften fastnade i min hals. Tanken över vårt bråk och meningen bakom det gjorde att jag ville sjunka genom golvet, om Harry fick veta detta skulle det bli ännu värre stämning runt bordet än vad det redan var. Jag försökte undvika Harrys mörka blick medan jag försökte komma på något annat att tänka på, men allt jag hade i huvudet var just nu att ta mig ut här ifrån. Denna situationen som jag hamnat i fick mig att må illa, jag ville gömma mig i poolhuset och aldrig komma ut igen. Pressen som mamma hade lagt på mig nu började göra inverkan och jag drog loss min hand från Harrys fasta grepp.

”I'll be right back.” muttrade jag frustrerat, jag reste mig snabbt från bordet innan jag började fly, jag tog mig ut i köket för att sedan försvinna ut genom bakdörren.

Harry's Point Of View

Tystnaden lade sig över matsalen som jag nu satt i tillsammans med Grace mamma och syster, jag var arg och frustrerad medan jag försökte samla tankarna för att kunna prata i en normal ton. Jag var rädd att om jag öppnade munnen skulle bara ett argt skrik komma ut, något jag inte ville att de skulle uppleva.

Dock kom Alice före mig och suckade trött precis som hon hade varit med om detta innan. Hon hade inte sagt något under hela middagen, förutom då hon försökte starta konversationen tidigare, nu såg hon mest pinad ut över situationen som hade fått hennes syster att fly.

”Go, we'll take care of this and you'll take care of Grace, you know how to handle her better than we do.” påpekade Alice och reste sig upp, hon började stapla våra tallrikar uppe på varandra. När jag stelt satt kvar gav hon mig en mörk blick, vilket fick mig att tänka tillbaka till då jag faktiskt träffade henne för första gången. Hon hade varit som vilket annat fan som helst, men givetvis var hon inte det, hon var Graces syster och nu verkade Alice mer lugn i mitt sällskap än någonsin.

”Go!” sade hon frustrerat och jag reste mig argt upp, ilskan av att Grace inte brättat för mig att Dylan varit här fick mig att vilja slå något, hon visste att jag inte gillade honom. Trots att det var han som kommit till henne och inte tvärt om så hade hon fortfarande inte tänkt på att ge mig informationen om det. Hur skulle jag kunna beskydda henne om hon inte berättade saker för mig!?

Jag gick ut genom bakdörren som Grace gjort några minuter tidigare, utan att tänka mig för visste jag exakt vart jag skulle ta vägen, mina raka steg tog mig fram till poolhuset. Utan att knacka gick jag raka vägen in och jag fick syn på Grace som satt i en utav fåtöljerna och kollade ner på sina fingrar som lekte med varandra.

”What the hell was that!?” utbrast jag och stängde dörren bakom mig, hon bet sig frustrerat i läppen och jag kände på mig att hon försökte hålla tillbaka de kaxiga kommentarerna som jag visste hon kunde leverera när som helst på dynget. ”You better tell me the damn truth, Grace!” fortsatte jag argt, ilskan inom mig ökade och jag drog argt bort några irriterande lockar i min panna.”Did he touch you?” Min fråga var arg och rak mot en öm punkt som fick henne att tippa över kanten, nu kunde hon inte längre hålla tyst utan reste sig och gick några kaxiga steg mot mig.

”He didn't even lay a finger on me so don't think anything else!” snäste Grace argt mot mig, hon drog bak några vågiga blonda slingor från hennes ansikte som hade trillat fram då hon kommit mot mig.

”Then why didn't you tell me? I need to know everything!” röt jag argt, jag kände att pulsen ökade över att hon hållit detta hemligt, jag försökte behärska min röst men det gick inte.

”No! That's the point, Harry!” skrek hon mot mig. ”You don't need to know everything! You can't come here and tell me who I can and can not see.”

Argt kom slöt jag upp den metern som var mellan oss, jag kolla ner på den stöddiga tjejen som ilsket rynkade på näsan. Normalt sätt skulle jag backa undan men denna gången var jag trött på att vara den som kände mig besegrad i en diskussion. Utan att tänka tryckte jag upp henne mot väggen bakom henne, hon gav ifrån sig ett skakigt andetag. Trotsigt försökte hon dra sig undan men jag tryckte fast hennes höfter med mina händer mot väggen, mitt hårda grepp gjorde att hon grimaserade. Jag såg att hon ryggade undan lite då jag lutade mig ner, det förvånade mig att se henne smått rädd för mig, jag ville inte ha den reaktionen från min tjej, den som jag skulle skydda från allt hon tyckte var obehagligt. Men hur skulle jag skydda henne från mig själv då jag faktiskt utvecklade såhär starka känslor för den blonda tjejen som visste vilka knappar hon skulle trycka på för att göra mig riktigt arg.

”I need to know everything because I want to protect you. I want you all by myself, nobody can touch you but me!” morrade jag argt fram, hennes bröstkorg höjdes och sänktes tungt, de gröna ögonen var mörka av ilska då de kollade upp mot mig. Argt lades hennes små händer på mitt bröst och tryckte ifrån med all kraft hon hade.

”Get out.” fräste hon med sammanbitna tänder. ”I don't want to have this conversation with you anymore.” Hon tog några steg bakåt med en varnande blick, denna reaktionen var inget jag sett innan, hon såg arg och sårad ut där hon stod, hennes normalt sätt gröna ögon var mörka av ilska då hon granskade mig. Jag ville bara gå fram och dra henne in i en hård och passionerad kram, värmen av min ilska men samtidigt fick jag lust att dra av alla hennes kläder bevisa mina känslor för henne, men jag visste att hon skulle säga nej.

”Don't.” sade hon trött då jag öppnade munnen för att protestera. ”Just get the fuck out of here.” hon vände sig om för att inte kolla på mig, jag kände att mina andetag var ojämna och jag var långt ifrån lugn. Argt vände jag om mot dörren och började gå tillbaka till huvudhuset, Katherine och Alice stod i köket. De kollade uppmärksamt upp på mig, de blev genast besvikna då de insåg att jag kom tillbaka ensam, jag var tillräckligt samlad för att ge dem ett svagt leende.

”Sorry, but I have to go.” sade jag lågt och jag kunde inte undvika att låta besviken. ”It was nice to meet you, Katherine.” jag skakade artigt hand med Graces mamma och kramade om Alice.

”I'm sorry for my daughter, she's a bit intense.” ursäktade Katherine då hon följde mig till dörren.

”It's alright, she's a lovely girl. We'll figure it all out.” sade jag, när jag öppnade dörren vände jag mig mot henne och granskade kvinnan framför mig. Hon såg härdad ut då hon log trött mot mig, hennes svarta cocktailklänning satt snävt över hennes smala kropp.

”Please, take care of her for me.” bad jag och hon nickade.

”Of course, you're forgetting that she's my daughter, Harry. Though I'm very pleased that she has you so don't give up on her, promise me.” sade hon och lutade huvudet åt sidan, hon granskade mig nyfiket.

”I promise.” sade jag och log mot henne innan jag vände mig om för att ta mig ner mot bilen, fotograferna vaknade till liv då jag kom emot dem med rask takt.

”How did it go?” började dem skrika efter mig. ”Did you meet her family? How was her parents? Are you getting engaged?”

Frågorna dämpades då jag hoppade in i min Range Rover, jag startade bilen och tutade några extra gånger för att få de påfrästande fotograferna att flytta på sig. Jag hade ingen lust till att kommentera deras ingående frågor och definitivt ville jag inte vara med på någon bild.

Så snart jag kom ut på vägen tryckte jag gasen i botten för att ta mig hem, jag körde frustrerat igenom utkanten av Londons tomma gator. Ilskan inom mig fick mitt blod att koka, om jag hade vetat vart jag kunde få tag på Dylan så skulle jag åkt dit, jag hade velat ge honom ett blått öga eller två. Men istället bestämde jag mig för att bara ta mig hem, jag bestämde mig för att hämta upp min träningsväska och mina boxnings handskar.

Äcklat tänkte jag på Dylan i hennes rum, hur han hade upprört henne utan att jag varit där för att stå vid hennes sida, jag hade velat vara där och beskydda henne från den typen som gav mig gåshud av avsky varje gång han öppnade munnen. Jag hade velat slå honom så hårt att han inte skulle komma ihåg hans namn, men jag skulle behöva bli av med ilskan genom att slå på något annat istället.

+28 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Svar: Ja verkligen! Det var ungefär som Fanfic författarnas dröm med alla nya karaktärer som Marcel till exempel ;) Där emot tänker jag hålla mig undan från det för det blir inte speciellt orginellt i slut änden. Men videon var helt underbar :3