Jag vaknade med ett ryck ur en mardröm, förvirrat kollade jag mig omkring, jag var i mitt egna rum. Försiktigt satte jag mig upp i min säng som jag inte har något minne utav då jag somnade, ett dovt ljus kom från en golvlampa som stod vid den enda fåtöljen jag hade i mitt rum. Harry satt upp och sov med en bok i knäet, förvirrat kollade jag på klockan. De lysande siffrorna sade mig att det var mitt i natten, min blick gick snart tillbaka till den slutkörda lockiga killen i fåtöljen. Några oskyldiga lockar hade trillat ner i hans panna, hans fylliga läppar var lite särade och han andades lugnt.

Jag kände mig fortfarande helt slut körd som om någon hade kört över mig och sedan backat. Försiktigt drog jag bort täcket från mig och det normalt varma rummet kändes som ett kylskåp, jag tassade bort till Harry och tog försiktigt upp boken i hans knä och slog ihop den innan jag lade den på byrån. När jag skulle släcka lampan råkade jag slå i foten i fåtöljen och jag var tvungen att kväva ett skrik, något som resulterade till ett stön och Harry ryckte till.

”I'm sorry, I-I didn't mean to wake you.” viskade jag. Han drog en hand genom sina lockar och kollade sig yrvaket omkring innan han mötte min blick.

”Are you alright? Do you need anything?” frågade han med en raspig morgonröst. Jag sträckte lite på mig och sträckte ut handen.

”I'm cold.” erkände jag och ryckte oskyldigt på axlarna. Han tog försiktigt min hand, släckte lampan och jag ledde honom till sängen i mörkret. Sängen var stor nog för oss båda och om nu han kunde värma mig så hade jag inget emot att dela.

”I could sleep in the livingroom.” föreslog han.

”Then who would be warming me up?” frågade jag förvirrat och han skrattade trött till.

”Alright.” sade Harry innan han hjälpte mig under täcket igen. ”Do you mind?” frågade han och pekade ner på sina jeans, jag blev lite förvånad och försökte samla mig innan jag skakade på huvudet. Jag lade trött ner huvudet på kudden och blundade tills jag kände madrassen tyngas ner, jag kände en varm kropp intill mig och jag lade mig intill honom med mitt huvud på hans t shirt klädda överkropp. En stark arm lade sig runt mig och jag kände min kropp värmas upp stegvis av Harrys kroppsvärme.

En irriterande strimma ljus irriterade mina ögon och jag försökte dra bak huvudet för att få bort den från ansiktet. Jag kände en beskyddande arm som låg runt min midja dra mig intill sig och jag blev väldigt medveten om vilken dag det var, jag ignorerade armen och den varma kroppen som uppkrupen bakom min rygg, jag satte mig rakt upp i sängen. Harry gav ifrån sig ett stön och försökte dra mig tillbaka ner i sängen.

”Where do you think you're going?” frågade han med en grov morgonröst.

”It's wednesday, I need to go to school.” kraxade jag till och det enda jag fick till svar var armen drogs runt min midja och pressade ner mig mot madrassen.

”You're not going anywhere, you're sick.”

”But I need...”

”No, seriously Grace, no school today, you're going to have a few days off...” började Harry trött utan att öppna sina ögon.

”A few!?” utbrast jag, min hals sprack och jag grimaserade då jag visste att smärtan snart skulle komma.

”Yes, a few.” suckade han och till slut öppnade han sina ögon. Han släppte taget om mig och reste sig trött upp. ”I'll take care of the school problem and going to get you a few more painkillers.” han gäspade och satte ner sina fötter mot golvet, han rufsade till sitt hår och reste sig upp innan han kollade trött ner på mig som fortfarande låg stelt kvar i sängen. Jag hade aldrig varit med om denna situationen innan jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.

”And when I get back, you better be in the bed.” han gav mig en hård blick och gäspade innan han tog sig ut ur mitt rum, när jag hörde honom i trappan satte jag mig upp i sängen och tog min mobil ur skolväskan som lutade mot nattduksbordet. Jag letade snabbt upp Emmas nummer och lät signal efter signal gå fram.

”How are you feeling?” var det första hon sade och jag himlade med ögonen, jag grimaserade då jag genast ångrade mig. Det var inte rätta tiden att vara kaxig.

”Like shit, I need to get to school though.” påpekade jag.

”Well, you did it yesterday, I can't stop you apparently and not Felicia. So what is stopping you right now?” hon lät upp given.

”Harry is stopping me.” fräste jag.

”No....” hon drog ut på ordet. ”What is he doing there?”

”I don't know...” jag blev avbruten av att någon drog ifrån telefonen från mitt öra och jag kollade förvånat upp. Harry stod i endast boxer och t-shirt med ett glas vatten och en tablett i ena handen medan den andra höll min telefon. Han kollade uppgivet på mig innan han gav mig glaset och tabletten men gav inte tillbaka telefonen. Istället satte han den mot sitt egna öra.

”Hey, Emma. It's Harry.” han gav mig ett bevakande öga medan han lyssnade på Emmas ljusa röst som lät som ett mummel här ifrån. Jag svalde tabletten och kollade surt på honom medan han pratade med min bästa vän. Han gick över till sin sida av sängen medan han drog ner sina boxers lite då de hade halkat upp medan han var uppe och gick. Snart lade han nöjt på och lade telefonen på sin sida.

”What about school? And what about Alice?” frågade jag argt. ”I can't just...”

”If you didn't hear me, Emma is covering for you at school. And Alice is downstaris ready for school. Apparently it's not far for her to walk, otherwise I would have given her a ride.” sade han oskyldigt innan han lade sig ner under täcket igen och sträckte ut armarna. ”I am warm and ready to be your personal radiator.” Han väntade på att jag skulle krypa in till honom igen men jag rynkade bara på näsan och lade mig med ryggen mot honom, men jag kände snart kylan gå igenom min kropp och när jag kollade över axeln höjde han roat på ögonbrynen. Uppgivet vände jag mig om och kröp intill honom igen. Harrys beskyddande armar var runt om mig på nolltid men jag kunde inte somna om, jag sneglade upp på honom och utforskade hans ansiktsdrag.

”Is there a reason why you are staring?” mumlade han lågt utan att öppna ögonen.

”I'm a bit curious.” sade jag lågt, allt för noga med att inte röra mig för hastigt medan jag lät mitt huvud vila på hans hårda och vältränade bröst.

”Mmh?” var allt han sade.

”What is this?” sade jag förvirrat och slöt ögonen, jag klagade inte, detta var bekvämt, tryggt på något sätt. Men också väldigt udda då jag faktiskt aldrig krupit upp vid någon såhär och önskade att de aldrig skulle släppa.

”To be honest, I have no idea.” han lät minst lika förvirrad som vad jag var. ”Let's just go with it.” det var något jag kunde gå med på, trots att han gick mig på nerverna i bland. För första gången någonsin så var vi överens om en sak. Nöjd med hans svar slöt jag mina ögon och lät mitt huvud höjas och sänkas i takt med hans jämna andetag.

Jag somnade snart om igen men det tog inte lång stund innan jag vaknade lika snabbt igen och var rastlös, Harry låg och sov lugnt och stilla, försiktigt lutade jag mig över honom för att nå min mobil. Min hand placerades på andra sidan honom för att ta stöd medan jag sträckte mig ut efter telefonen som låg längst bort på nattduksbordet. När jag slängde ett vakande öga på Harry mötte han min blick och höjde sina ögonbryn innan hans ögon föll ner mellan oss, jag följde hans blick för att se mitt silverhjärta trilla ut ur min t-shirt. Snabbt placerade jag den innanför tröjan och hoppades på att han skulle släppa frågan som fanns i hans ögon. Jag lutade mig tillbaka och satte mig upp i sängen medan jag kollade skyldigt ner på den lockiga killen som granskade mitt ansikte.

”Could I have my phone back?” frågade jag och väntade på att han skulle sträcka sig efter den men gjorde inte ens en ansatts till att ge mig den.

”How are you feeling?” frågade han istället och jag grimaserade, jag ville inte känna efter hur jag mådde. Jag hade ytterst tråkigt att vara sjuk, jag brukade inte ligga stilla och speciellt inte när jag var sjuk.

”I'm fine.” sade jag och ryckte på axlarna. På något sätt verkade det som att han inte trodde mig och istället att fråga något mer lyfte han sin hand och kände över min panna, jag kände mig som en femåring.

”Your not that warm.” meddelade han och jag bet mig otåligt i kinden.

”Can we at least get out of this house?” föreslog jag frustrerat.

”You're not the kind who wants to stay home, huh?” frågade han roat.

”Sure, I can stay home and chill but right now, I've got too much on my mind.” Jag granskade honom ett tag innan jag surt sträckte mig över honom igen för att nå min mobil, men en stor maskulin hand kom före mig och jag kollade på killen under mig som gav mig ett retsamt flin.

”Give me my phone.” väste jag irriterat och sträckte mig efter den men hans armar var längre än mina, ett lågt djupt skratt hördes under mig då jag kände att min hand som jag satt på andra sidan av hans kropp började glida. Snart gled min hand för långt och jag hamnade uppe på Harry, våra ansikten var några centimeter ifrån varandra.

”Well, hello.” sade han med ett flin, hans gröna ögon glittrade i det dova ljuset och jag himlade bara med ögonen. Hans charm syntes klart och tydligt, han såg lite besviken ut då jag kravlade mig upp från honom och ta mig mot dörren.

”Where are you going?” frågade han.

”I'm hungry.” sade jag irriterat innan jag försvann ut genom mitt rum.

De två kommande dagarna gick ut på att bli av med Harry. Tydligen hade Alice bett honom att stanna så länge han önskade, något jag inte var speciellt glad över då han hade all tid i världen till att reta mig till vansinne. När jag vaknade på fredag morgonen hoppade jag glatt ur sängen då jag visste att Harry inte låt intill mig och att jag faktiskt skulle få gå till skolan, en ursäkt som behövdes för att ta sig ut ur detta huset. När jag kom till skolan väntade Felicia och Emma med öppna armar, de välkomnade mig tillbaka och var ytterst intresserade av hur Harry hade kunnat bli en så stor del av mina senaste två dagar. Då han hade beslagtagit min mobil under dessa fyrtioåtta timmarna men svarade på Emmas och Felicias samtal då de ringde för att se hur jag mådde. Tjejerna pratade om en filmkväll hemma hos mig som oftast slutade med att vi alla tre somnade framför en halvt dålig film. Därför gick jag inom den lilla affären på vägen hem för att handla förnödenheter, så som ansiktsmasker, snacks och dricka. Genast när jag kom hem började jag fixa inför kvällens festligheter medan Alice bestämde sig för att sova hos en kompis. Jag sade hejdå till henne och välkomnade mina vänner som ironiskt nog gått igenom hela London iklädda pyjamas.

”You're completely insane.” konstaterade jag medan jag visade dem in i vardagsrummet där jag hade lagt allting i små skålar som jag satt på bordet, ett antal värmeljus var tända i sina ljusstakar och en hel hög med gamla filmer låg vid teven. Emma satte upp sitt hår i en hög hästsvans innan hon slog sig ner och tog en utav skålarna för sig själv medan Felicia gav henne en sur min.

”Do you have more because this one is pretty selfish.” muttrade Felicia och jag skrattade till.

”Shut up.” muttrade Emma och rättade till sin pyjamaströja innan hon satte sig till rätta.

”Yeah, wait a second.” jag gick ut i köket och hällde upp mer i en ny skål innan jag tog mig tillbaka till vardagsrummet där mina vänner satt och viskade intensivt med varandra.

”What are you guys talking about?” frågade jag, de kollade chockade upp på mig och jag visste att de inte hade märkt att jag var tillbaka. De gav varandra varsin sur blick innan de vände sig mot mig, jag satte mig ner i fåtöljen och satte skålen på bordet innan jag höjde på fingret. Snart kände jag en nysning komma fram och jag vände mig ifrån dem för några sekunder.

”Not completely cured yet.” konstaterade jag och log lite mot dem innan min nyfikenhet kom fram igen.

”Well, don't take this on the wrong way, Cece.” sade Felicia lite nervöst. ”But we've never seen you with a lad before, not ever and we was wondering if you ever like snogging with anyone or been having... You know.” hon stannade upp och jag kände att mina kinder hettade, min erfarenhet när det kom till killar var begränsad. Okej, den var obefintlig!

”And now Harry...” fortsatte Emma. ”... I like him and maybe he could be a good candidate as a... boyfriend?” de lät båda väldigt osäkra på vart de ville komma med detta men de granskade mig under tystnad ett tag.

”I guess he's alright.” erkände jag. ”But he can also be really annoying, he's never going to be my type.”

”But what is your type exactly? Dylan?” frågade Emma och höjde roat på ena ögonbrynet.

”No, Dylan is my friend, we're really really good friends... So...” jag kände mig obekväm över ämnet men jag antog att det var något tjejer normalt pratade om.

”Do you like Harry?” frågan var rak och svår att undvika. Men det var en bra fråga, en fråga jag inte riktigt kunde svara på. Trots att han hade varit jobbig de senaste dagarna, hade han inget annat än varit super gullig och tagit hand om mig när jag varit sjuk. Det kändes skönt att ha någon omkring sig som faktiskt stod emot mina protester, något jag inte var van vid annars. Så kanske jag gillade honom trots allt? Om jag gillade att ha honom i närheten så kanske jag gillade honom. Hur skulle vi egentligen se ut som ett par? Tanken fick mig att rodna och genast snappade tjejerna upp det och flinade stort mot mig.

”She likes him.” sade Emma med en barnslig röst.

”Shut up.” sade jag och suckade, jag tänkte precis sträcka mig fram efter filmerna för att få något annat att prata om, men jag kom inte längre förrän min telefon började vibrera på bordet och jag tog upp den för att se vem det var. Emma och Felicia hade redan sett namnet som lös upp på skärmen, jag möttes av två flin när jag kollade upp på dem. Jag tryckte på grönlur och pressade telefonen mot örat.

”Hey, Harry.” hälsade jag besvärat på killen som infiltrerat mina tankar.

”Hi, you sound weird.” sade han med en road röst.

”Oh, no, no...” mina snabba ord fick mina kompisar att bli allt mer nyfikna och mimade åt mig att sätta på högtalaren.

”Okay...” han drog ut på ordet och jag satte på högtalaren innan han fortsatte prata. ”What are you up to then?”

”Well, you told me to take it easy so I am having a movie night with the girls.” jag gav Emma och Felicia ett vakande öga och väntade på att han skulle svara.

”That's good.” sade han gillande och jag himlade med ögonen. ”Anyway, I was thinking to have a little get-together at my house tomorrow. I was wondering if you would like to come?”

”Ehh... Yeah, sure.” sade jag. ”What happened to take it easy?”

”It's nothing big so...” sade han och skrattade lågt. ”You could invite Felicia and Emma if you'd like.” föreslog han och jag gav mina vänner ett vakande öga då de pep i tystnad.

”He knows our name.” viskade Emma fram och jag skakade bara på huvudet medan jag granskade dem.

”Cece?” jag ryckte till då jag nästan glömt bort telefonen i min hand.

”Oh, yeah, that sounds good.” sade jag enkelt.

”Yeah? Have a great time tonight and I'll see you tomorrow then.” hans röst lät mycket lättare nu än tidigare och jag nickade innan jag insåg att han inte kunde se mig.

”Yeah, bye.” sade jag innan jag tryckte på röd lur och det låga pipet från mina två bästa vänner utbröt i ett stort skrik.

”He knows our name! Harry freaking Styles just... Oh my god!” pep Emma och hoppade på stället då hon inte längre kunde sitta stilla.

”What if Louis, Niall, Zayn and Liam is there too!” pep Felicia och kollade storögt på mig. Jag spärrade upp mina ögon och flinade mot henne och låtsades vara lika uppspelt som dem men jag gav upp inom några sekunder.

”Oh Lord, you guys are crazy.” suckade jag trött och lutade mig tillbaka i fåtöljen medan jag väntade på att de skulle lugna ner sig.

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Vi hade varit och hämtat upp mat vid en liten restaurang några minuter ifrån stranden, vi satt oss på en öde parkbänk några kilometer utanför Londons gränser i en liten park som inte var befolkat. Det förvånade mig hur mycket Grace väl började öppna sig ju längre vi pratade.

När vi var på väg tillbaka till London så hade det redan börjat mörkna ute och jag hade fått reda på mer om Grace än vad jag någonsin trott jag skulle göra. Hon var inte så hård som jag trott, hon berättade om sig själv med en otrolig inlevelse, hennes gröna udda ögon lös och framhävde den udda delen av gult.

”So I was thinking about going home tomorrow, hanging out with my mum.” konstaterade jag och hon nickade.

”That sounds like a healthy idea.” sade Grace och log lite mot mig medan jag sneglade mot henne innan min blick gick tillbaka till vägen. Hon såg så liten och oskyldig ut i min stora tröja, hennes redan vågiga hår hade blivit lockiga av saltvattnet.

”Would you...” jag tvekade ett tag och jag kände hennes ögon på mig. ”It would be fun, if you'd like to come?”

Herre gud, Harry Styles! Vad är det med dig?! Jag bet mig frustrerat på insidan av läppen, jag brukade aldrig bete mig såhär för en tjej, det brukade vara tjejens sak att bli nervös och fråga saker. Men för första gången var jag nervös över att bli nekad.

”I've got school.” sade hon lågt och ångersfullt. ”I'd love to but I can't.”

Vad dum jag var som inte tänkte på det, hon gick fortfarande i skolan. Jag sneglade besvärat på henne, hennes ljusa hy var vacker i det dova ljuset från utsidan. Radion stod på låg volym och jag kände igen melodin, det var en utav våra låtar, ”Moments”. Grace reagerade också på musikvalet och hon höjde lite, jag kunde inte låta bli att ge henne ett snett leende.

”You like this song?” frågade jag och saktade in för ett rödljus som indikerade på att vi nu var innanför gränserna på London. Jag stannade och kollade på henne, hon rörde sig generat i sätet.

”Yeah.” sade hon skyldigt och mitt hjärta hoppade över ett litet slag, jag var innerligt glad att hon gillade något jag hade gjort. Hennes kinder hettade i rött medan hon undvek min blick. Bilen började rulla igen då det slog om till grönt, jag sjöng lågt med till musiken och jag kände hennes ögon på mig.

”I'm glad that we hung out today.” erkände Grace efter ett tag och jag gav ifrån mig ett instämmande hum. ”You're different than I thought you were.”

”In a good way?” frågade jag med en lätt röst, jag önskade att hon skulle säga ja. Jag vet inte vad det var med mig, varför hennes åsikter var så viktiga. Men jag kunde inte låta bli att bry mig om vad hon tyckte.

”Yeah, in a good way.”

Jag körde upp vid hennes hus, parkerade intill trottoaren och slog av motorn.

”Well, I'm glad that I've changed your mind.” sade jag och log självsäkert mot henne. Hon försökte hindra sig själv från att rynka på näsan men jag såg att hon var nära, något hon alltid gjorde när hon inte gillade något. Det var enkelt att läsa av henne på något sätt, något som fick mig att le lite extra.

”Good luck with your mum, and I'll see you around I guess.” sade hon och öppnade dörren, jag tog snabbt tag i hennes arm för att hindra henne. Gace ögon tog genast kontakt med mina, hon såg förvånat på mig innan jag släppte henne.

”Are we friends?” frågade jag.

”Why do you ask?” kontrade hon.

”Well, I was wondering if you'd like to do something when I get back.” jag såg att hon kämpade mot ett leende, hon drog bak några slingor bakom sitt öra innan hennes ögon fokuserade på mig.

”I'd like that.”

Jag log brett mot henne och kollade upp mot hennes hus, det förvånade mig hur stort det var. När jag träffade henne första gången trodde jag inte att hon hade det så här bra ställt, men nu efter att ha spenderat en hel dag med henne förstod jag henne bättre. Pengar var inte allt om man inte hade folk runt omkring sig som älskade en.

”So we're friends?” frågade jag roat och hon skakade trött på huvudet och gav mig ett leende.

”Yeah, I guess we are.” sade hon med en road ton innan hon gjorde ett nytt försök med att hoppa ut från bilen och denna gången stoppade jag inte henne.

Grace's Point Of View

Jag vaknade morgonen där på med en rejäl förkylning, mitt huvud kändes som ett cementblock och jag var beredd att vända i dörröppningen då jag började ta mig till skolan. Idag var jag i alla fall i tid och kom med rätt tåg innan rusningstrafiken började, jag lutade mitt huvud mot rutan och tänkte på vad Harry gjorde just nu. Något som skrämde mig var att han hade varit den enda jag tänkt på enda sedan jag hoppade ur hans bil. Han hade fått mig att glömma bort Alice och mamma för någon timme, något jag hade behövt. En annan sak som störde mig var att han hade haft rätt, jag hade dragit på mig en förkylning, av den värsta sorten.

”You look horrible!” utbrast Felicia då hon stod på hörnet där vi brukade träffas.

”Don't talk about it.” muttrade jag, jag lät ytterst nasal och man hörde att min hals var inte riktigt vad den borde vara.

”You need to go home and get some rest, woman.” konstaterade Emma när hon kollade upp från sin telefon, hon rättade till sin skinnjacka.

”No, I need to do this test. It's the last one and I can't be resting right now. My mum gave me money yesterday to pay the bills so I have to do that later.” jag började rabbla upp alla dessa sakerna jag måste göra, vilket fick mig att inse hur lite vila jag egentligen skulle få.

”You are going to take it easy.” beordrade Felicia irriterat. ”No, race until you're hundred percent alright.”

”But I've got a big race coming up in a couple of months...” jag kände att en nysning var på väg och jag vände huvudet ifrån mina kompisar.

”No, buts!” utbrast Emma och gav mig en hård blick när jag återvände för att kolla på mina kompisar.

Hela dagen gick ut på att tvinga mig att röra mig minimalt, till och med dagen där på då försökte de tvinga hem mig under lunchen. Men jag kunde inte gå hem, jag hade skolarbete att tänka på, men även att Harry skulle hämta upp mig efter sista lektionen. Vi skulle iväg till Madame Tussaude som en rolig sak då jag berättat för honom att jag aldrig varit där trots jag bott i London i nästan hela mitt liv.

Jag var lättad över att den sista lektionen var över för dagen. Emma, Felicia och jag hämtade upp våra väskor och jackor från skåpen innan vi började röra oss mot utgången. De båda klagade över hur vit jag var i ansiktet men jag ignorerade dem och började gå med snabba steg mot den svarta stora bilen som stod och väntade utanför grinden till skolans område. Vi skiljes åt vid grinden och jag hoppade in i det mörka fordonet för att mötas av ett avslappnat leende. En grå stickad tröja hängde enkelt över hans överkropp och ett par svarta jeans avslöjade hans långa smala ben.

”Hi.” sade jag och log. Harrys leende försvann när han hörde min röst.

”What happened to you?” frågade han besvärat och granskade mig.

”I'm just having a tiny cold.” informerade jag honom. ”Let's go.” jag satte på mig bältet och väntade på att han skulle börja köra. Men istället kände jag en stor hand som strök försiktigt över min kind, jag vände mig mot honom och hans hand gick över min panna.

”You're really warm.” mumlade han lågt och drog försiktigt bak en ljus slinga från mitt ansikte och fäste den bakom örat. ”Let get you home.”

”But...” började jag och suckade till slut. Jag var nu trött på att protestera och lutade mig bakåt. ”Fine.” Han startade motorn och började köra i riktningen mot mitt hus.

”How was your day with your mother?”

”It was good... I needed it.” erkände han och drog bak några lockar innan han kollade över axeln för att byta fil. ”How have you been?”

”Well... I'm having the most annoying friends so I haven't been doing anything.” suckade jag och sneglade på killen bredvid mig som fokuserade på vägen. ”Are you sure we can't go to the museum? I was really looking forward to it.”

”It sounds like you're talking into a can, so no.” påpekade han och flinade mot mig. ”We are going back to your house, and I'll fix some chickensoup and we'll maybe watch a movie or something instead.” jag fick bita mig i läppen för att inte skrika högt, jag var trött på att bli omhändertagen som om jag vore tre år.
”Or you just could say that you don't want to hang out.” föreslog jag. ”It would be easier.” Han kollade förvirrat på mig och skakade på huvudet men behöll lugnet.

”If I leave you'll just go out and do something else. And besides, I like hanging out with you.” Harry rättade till bakspegeln lite och kollade bakåt innan han tog en vänstersväng in på min gata. Så fort bilen stannade hoppade jag ut alldeles för snabbt och kände att min kropp inte riktigt hängde med och allt började röra på sig. Jag kände snart ett par händer ta tag i mig och en bildörr slogs igen bakom oss.

”And you thought we should go to the museum, I bet you would fall ontop of a waxfigure.” muttrade Harry bredvid mig och jag slog snart irriterat bort hans händer då jag återfick min balans och började gå upp mot huset. Jag tog mig in i huset utan problem, Harry beordrade mig att gå och byta om innan han försvann ut i köket. Ett par mjukis byxor från Hollister och en pösig t-shirt fick bli det ombyte jag behövde innan jag tog mig ner för trappan igen för att hitta Harry vid spisen.

”Go and lie down, it's soon done.”

”You're really pain in my arse right now.” fräste jag irriterat. Han gav mig bara en sur blick innan jag vände mig om för att gå in i vardagsrummet, jag satte mig i soffan och började gå igenom menyn med filmer. Jag drog en filt över mig då jag kände att jag frös lite och bestämde mig snart för att ladda ner The Last Song, en av mina absoluta favorit filmer. Medan filmen laddade kollade jag igenom några nyhetskanaler efter något jag kunde fördriva tiden med. Jag stannade upp då jag hamnade på Entertainment kanalen och fick syn på Harrys ansikte tillsammans med resten utav killarna. Reportern drog en historia om att Englands skandal prins hade hoppar av bandet då det blivit för mycket press från killarna i bandet.

”Don't believe that.” jag ryckte till och hade inte märkt att Harry hade kommit in i rummet, han stod och höll en skål som han snart satte ner på soffbordet, han drog fram en sked som han stoppat i bakfickan innan han satte sig ner bredvid mig.

”So it's not true?” frågade jag och snörvlade lite.

”No, we're having some time off before the tour contiues in the US.” sade han och kollade upp på teven som hängde på väggen, han tryckte på volymknappen på fjärrkontrollen och ljudet stängdes av. ”Now, the soup is really hot so wait a minute or two, where can I find painkillers so we could contain your fever.”

”In the cabin above the microwave.” svarade jag automatiskt innan jag tog tillbaka fjärrkontrollen och startade filmen. Harry var snart tillbaka med några febernedsättande tabletter, ett stort glas vatten och några näsdukar.

”Thank you for... everything.” sade jag och log lite besvärat mot honom då han sjönk tillbaka ner i skinnsoffan.

”No problem.” sade han och log innan han nickade mot soppan i en anvisning om att jag skulle börja äta. Vi satt under tystnad och kollade på filmen medan jag åt upp soppan och tog tabletten, jag kände snart att mitt huvud blev allt tyngre men jag försökte sträcka på mig lite för att inte somna.

”Come here, lie down.” föreslog han mitt i filmen innan Ronnie började skrika på sin pappa för att ha undanhållit cancern för henne. Jag kollade tveksamt på Harry och han himlade med ögonen.

”We are friends, right?” sade han med en trött röst och jag suckade bara trött innan jag lade mig ner på kudden han strategiskt lagt i sitt knä. Försiktigt rättade han till filten så den hamnade över mig ordentligt och det tog inte länge innan jag glömde bort filmen och sjönk ner i en mjuk sömn.

Harry's Point Of View

Jag kollade ner på den bleka tjejen som låg ihop krupen med huvudet i mitt knä. En av hennes händer hade hamnat på mitt lår och med jämna mellan rum tryckte hon sig emot mig för värme. Grace såg hemsk ut, hennes hy var blekare än någonsin och det förvånade mig hur dåligt hon mådde. Försiktigt lade jag en beskyddande arm över hennes kropp medan jag fortsatte kolla på filmen, men det var näst intill omöjligt då jag kände hur oroligt Grace sov. Jag lät mina fingrar stryka över hennes hud som hade gått ner i normal temperatur nu efter tabletten hon tog tidigare. Mina fingrar drog fram ett silverhjärta som hängde runt hennes hals i en kedja, hjärtat var dekorerat på ett gammalt sätt. Jag hade tänkt på kedjan tidigare, hon hade haft den på sig på konserten men också då vi varit på stranden då den råkade trilla ur hennes tröja när hon trillade i havet. Försiktigt lade jag tillbaka den innanför hennes t-shirt. Hennes långa mörka ögonfransar vilade på hennes kinder och fladdrade till ibland då hon rörde sig.

”Harry?” hörde jag bakom mig och såg Alice göra sig synlig när hon tog några steg emot mig.

”Hey.” sade jag med låg röst.

”What are you doing here? I though you guys were going to the museum today.” hon pratade med samma låga ton som jag för att inte väcka hennes syster.

”She's sick so I took her back here.”

”You did that?” frågade Alice förvånat och höjde på sina ögonbryn, hon granskade sin syster som låg i mitt knä och andades med jämna andetag. ”She never listens to anyone, I tried to keep her at home yesterday but that didn't happen.” Hon lade sin väska i fåtöljen innan hon drog av sig sin jeansjacka och avslöjade en vit och rosa blommig topp som passade till hennes vita jeans. Kläderna var väldigt somriga trots det usla vår vädret utanför.

”Thanks for taking care of my sister.” fortsatte hon lågt efter ett tag, hon log tacksamt mot mig. ”She's always taking care of others but doesn't care about how she is feeling. It's been like that since... dad.” jag nickade i en bekräftelse om att jag kände till historien om deras pappa.

”I'll take her upstairs.” konstaterade jag och lyfte lite på kudden och lossades Grace grepp om mina jeans för att ta mig upp på fötter. Alice försvann ut i köket utan att säga något mer. Jag vände försiktigt på den blonda tjejen som låg och sov, jag tog bort filten innan jag försiktigt gled under med min ena arm under hennes knäveck och min andra under hennes rygg. Försiktigt lyfte jag upp henne och tryckte henne mot min överkropp, långsamt började jag gå upp till hennes rum. Jag var väldigt noga med att inte väcka henne, hennes kurviga kropp var enkel att bära och det tog inte länge innan jag långsamt lade ner henne under hennes mörkblå täcke. Hon såg så liten ut där hon sjönk ner i den mjuka sängen, jag släckte lamporna i hennes rum och tog mig sedan ner till Alice som satt i köket och höll på med läxor. Under tystnad satt hon och skrev i sitt block, jag stannade upp i dörröppningen och granskade henne. Hon mötte snart min blick och log lite innan hon återgick till att skriva.

”Do you mind if I stay?” frågade jag och tog mig fram till en tom stol vid bordet och satte mig mitt emot henne, hon kollade snabbt upp på mig och log lite innan hon började skriva igen.

”No, not at all. We've got plenty of room.” mumlade hon innan hon vände sida på blocket.

”Where are you guys from?” frågade jag nyfiket och kunde inte låta bli att lägga märke till deras dialekt. Alice lade ifrån sig pennan och kollade på mig.

”She haven't told you?” frågade hon besvärat innan hon reste sig upp för att gå till kylskåpet. Hon kom snart tillbaka med två läskburkar och gav den ena till mig. Jag tog tacksamt emot den och väntade på att hon skulle fortsätta.

”We're from Sweden originally.” började hon och öppnade sin burk. ”Mum and dad moved here because of mums job. She told us that it was only going to last a year...” hon tog en klunk av sin läsk.

”But you're still here.” konstaterade jag.

”Yeah, well, the contract that mum signed lasted more than a year. I was too young to understand what was going on. But our parents started to fight a lot and it wasn't always enough with words, a few punches were taken...” hon stannade upp och ställde ifrån sig burken. Snart var hon på fötter och kollade tveksamt ner på mig. ”Come, let me show you something.” jag följde efter den korta tjejen som öppnade köksdörren ut till terrassen utanför, hon gick ner för den lilla trappan och ut på gräsmattan, förvirrat hängde jag med. Hon tog sig fram till det lilla poolhuset som var några meter ifrån den hyfsat stora poolen. De stora fönsterna hade stora vita gardiner hängande för sig. Hon öppnade sidodörren och höll upp den till mig, det mörka rummet avslöjade ingenting förrän Alice drog bort gardinerna och lät kvällshimmeln lysa upp rummet som endast innehöll en stor pjäs som var övertäckt med vitt skynke som snart hamnade på golvet. Det var ett stort svart piano och jag gick långsamt fram till det, jag lät mina fingrar glida över den svarta lacken. Alice lät mig undersöka pianot under tystnad innan jag satte mig ner på den matchande pallen. Hon tände några slingor med ljus som man brukade ha i julgranen fast mindre, det gav en mysig stämning i det lilla rummet.

”Grace always took me here when our parents were fighting in the mainhouse. They were sreaming really badly and Grace started playing piano to keep me preoccupied so I didn't hear them yelling at each other.” hon lutade sig mot pianot och kollade över den glansiga ytan, hon skrattade till lite. ”To be honest, I could hear everything. But I never told Grace that.” Jag lyssnade intensivt på hennes historia medan jag lät fingrarna gå över tangenterna, jag kunde inte spela piano och jag var inte speciellt duktig på gitarr heller men jag höll på att lära mig.

”That must be really hard for you.” mumlade jag lågt. ”What is your father doing now?” jag såg att hon bet sig besvärat i läppen och valde sina ord noga.

”I think it's better if Grace told you that story.” konstaterade hon till slut och jag nickade långsamt.

”Do you miss Sweden?” frågade jag istället.

”I don't remember much, but I miss the feeling of home. Right now, the only place I could call home is when I am with Cece.”

”Cece?”

”I couldn't pronounce Grace when I was little and I gave her the nickname Cece.” förklarade Alice och grimaserade åt minnet, jag log lite.

”But what about the silver heart she is wearing around her neck?” det var min sista fråga för ikväll, jag hade minst hundra olika frågor till Grace men jag skulle få vänta med dem när hon blev frisk. Jag granskade Alice och hon log lite åt min fråga.

”Harry, I like you and I can see you are caring about my sister, but I guess she didn't show you that one on purpose.” sade hon och hennes ögon fokuserade på mig, jag skakade på huvudet och jag gissade mig nästan till hennes svar utan att hon behövde öppna munnen.

”I'll have to ask her myself.” konstaterade jag och hon skrattade till.

”Exactly.” sade hon och log.

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Jag vaknade rätt tidigt dagen efter och bestämde mig rätt snabbt för att göra frukost till tjejerna som fortfarande låg och sov inne i Alice rum. Trött drog jag mig upp från sängen och satte upp mitt trassliga hår i en knut så länge så jag slapp ta mig an den oändliga kampen med att reda ut det. Jag lät bli att byta om och gick ner i ett svart linne och mina hotpants med Walt Disney motiv som satt löst på mina höfter. Det var äntligen sol ute, jag fick en väldig lust till att ligga ute på soldäcket idag och bara ta det lugnt med en bok i min hand.

Mina bara fötter tog kontakt med köksgolvets kalla plattor då jag tog mig till kylskåpet och skafferiet. Jag bestämde mig för att göra pannkakor, äggröra och bacon, men även lite rostat bröd och lite smoothie till mig.

En efter en av de sex tjejerna kom ner då de vaknat och jag lät dem ta från frukostbuffén jag gjort. Snart satt vi alla vid matbordet och konverserade om gårdagen, tydligen hade de varit uppe till sex på morgonen och jag flinade åt deras historier men förblev tyst. Jag tog en klunk av min hallon smoothie och hoppade till när jag hörde dörrklockan.

”Oh Lord.” muttrade jag och hörde ett högljutt skratt medan jag tog mig ut i hallen för att öppna. Jag låste upp dörren och drog upp den tunga dörren, jag suckade trött och satte ena handen på höften när jag fick se vem det var.

”Good morning.” sade Harry och log.

”You need some truth already?” frågade jag och han log skyldigt. Hans gröna ögon som idag var ljusare, gick över min klädsel och jag kollade ner på mig själv. Mina färgglada hotpants lös verkligen upp och jag kollade besvärat upp på Harry, jag såg att han försökte låta bli att flina och pressade ihop sina läppar i ett försök till att samla sig.

”Nice shorts.” var det enda han sade och log snett. Jag suckade och gjorde en gest för att bjuda in honom i huset.

”I thought I'd need someone to eat breakfast with.” sade han till slut då han klev innanför dörren.

”Ehm... I'm pretty preoccupied right now, but you could join us if you'd like.” föreslog jag.

”Us?”

”My sister and her friends had a sleepover last night.” förtydligade jag och han nickade långsamt. Jag tog det som ett godkännande av att han ville vara med och stängde dörren.

”Behave.” beordrade jag honom och gav honom ett vakande öga, han höjde uppgivet sina händer innan jag vände mig om och skakade irriterat på huvudet.

Han hade sitt ego med idag tydligen, något som syntes ännu mer då han klev in efter mig i köket och Alice sken upp som en sol. Hennes vänner blev alldeles tysta då han satte sig ner vid bordet bredvid mig och jag gick till skåpen för att hämta tallrik, bestick och glas.

”Do you want a smoothie?” frågade jag och han kollade förvånat upp då Alice börjat bombadera honom med frågor.

”Eh... yes, please.” var allt han fick fram tills Alice började pratade igen och jag dukade fram åt honom, jag gjorde en ny smoothie och satte mig sedan besvärat ner. Under tystnad åt jag upp min frukost under tiden jag lyssnade på Harry skryta om sig själv, om bandet medan de yngre tjejerna var fortfarande chockade över vem som satt vid köksbordet. Mina ögon var fästa i bordet framför mig och varje gång han sade något om sig själv kände jag att jag rynkade okontrollerat på näsan. Jag ångrade att jag hade bjudit in honom, något i mig hade önskat att han hade varit den samma som han var igår kväll men jag hade visst fel. När jag ätit upp kollade jag upp på honom och höjde ögonbrynen, han nickade och sköt den nu tomma tallriken till mig och jag gav honom en arg blick. Några ljudlösa svordomar föll ur min mun medan jag tog våra glas och tallrikar innan jag vände mig om för att ta mig upp till mitt rum. Jag kände inte för att förklara mig till killen med de stora egot vid bordet och jag tänkte inte utbyta några snäsiga kommentarer heller när min syster var i samma rum. Istället började jag gå upp för trappan utan att säga ett enda ord till honom, jag kände allas ögon på mig innan jag kom utom synhåll och snart var jag inne i mitt rum. Jag gick fram till min garderob och tog ett par slitna shorts och en t-shirt innan jag gick till badrummet. Snabbt låste jag dörren och startade duschen då jag hörde röster ute i hallen. Jag tog en snabb dusch och bytte kläder innan jag borstade ut mitt hår, snabbt borstade jag tänderna och hoppades på att Harry hade åkt här ifrån vid detta laget. Jag tog en sista titt i spegeln, mitt blöta vågiga hår låg över mina axlar och blötte ner min t-shirt, för att göra den luftiga tröjan lite mer snäv satte jag en knut i kanten så att den stramade åt i midjan. Försiktigt lät jag mitt hjärta som hängde runt halsen glida innanför tröjan och landa mellan mina bröst. Enkelt tog jag mina saker innan jag låste upp och tog mig ut från badrummet, jag gick de få metrarna in i mitt rum och hittade Harry stå och inspektera några foton som stod på min byrå.

”I thought you left.” sade jag irriterat innan jag tog mig till korgen med smutstvätt och slängde i mina hotpants och linne som jag burit tidigare.

”I wanted to know what upset you.” sade han och ryckte på axlarna. Han vände sig om och kollade på mig, hans svarta t shirt med tryck smet åt hans överkropp och hans jeans klädde hans underdel. Jag gick över till dörren och stängde den försiktigt innan jag vände mig mot den brunetta killen som uppenbarligen inte riktigt förstod.

”You.” sade jag och skakade irriterat på huvudet.

”What did I do now?” frågade han förvirrat och började gå mot mig, han stannade några meter ifrån mig och granskade mitt ansikte.

”Well, I thought you would leave your ego at home like you did last night.” sade jag sammanbitet.

”Are you angry because I have selfconfidence.”

”What you have ain't selfconfidence.” konstaterade jag och skrattade till bittert. ”You... It's like you are trying to convince everyone around you that you are something.”

”But I am something.” sade Harry och log oskyldigt, jag pressade ihop mina läppar och gav honom en arg blick. Jag vände mig om och öppnade dörren med en suck, jag väntade på att han skulle börja röra sig ut genom dörren så jag skulle få en chans att slå igen den framför näsan på honom.

”Leave.” var allt jag sade och korsade armarna över mitt bröst. Men istället för att göra som jag sade slängde han sig istället i min säng, jag sparkade igen dörren och satte mig istället ner för mitt skrivbord och fällde upp historieböckerna som jag var tvungen att läsa igenom inför det sista provet nästa vecka. Snart blev min ignorans taktik för mycket för Harry som kravlade sig ur sängen och lutade sig mot mitt skrivbord medan han kollade nyfiket ner i mina böcker. Det irriterade mig att ha någon som nyfiket kollade över min axel var femte sekund och snart kollade jag argt upp på honom.

”Is there a reason why you're still here?” frågade jag argt, jag kände att min ilska värmde upp min kropp och jag försökte låta bli att bita hål på min läpp då jag försökte kväva skrik och svordomar.

”Yeah, I like hanging out with you.” erkände han och log lite, jag gav ifrån mig ett irriterat stön.

”What!?” utbrast han och höjde oskyldigt på sina ögonbryn innan han drog en hand genom sina lockar. ”I am telling the truth, you're interesting, different.”

”Well... You are just like every other guy. You get interested as fast someone doesn't gives you enough attention.” mumlade jag och kollade ner på mina böcker.

”I am not like that.” sade han surt.

”Then tell me Harry, why are you really here? Why did you show up with this stuck up attitude on my doorstep and asking me for breakfast.” det var något som förblivit en stor fråga för mig, jag försökte låta bli att skrika då jag visste att Alice och hennes kompisar mycket väl kunde höra genom väggarna. Jag mötte de gröna ögonen irriterat och väntade på ett svar.

”You told me that I was ten feet off the ground when we spoke at the concert.” började han och jag såg att hans självsäkerhet hade sjunkit drastiskt, han var nu killen jag pratat med igår. ”I don't know why, but... It feels like you are grounding me. Everyone out there,” han nickade mot mitt fönster. ”...Always want something from me, an autograph, a photo, money, fame. You fascinate me, because as far as I can see you want nothing from me. And I like that.”

”How do you know that this ain't just a trap for you to like me? Maybe I want you fame.” sade jag och slog ihop mina böcker, när jag snart mötte hans ögon med nyfikenhet mötte han mina med höjda ögonbryn och ett snett leende.

”No, no, you're...” han skrattade till. ”You're far to smart for even care about something like that.” jag drog lite på läpparna och försökte hålla tillbaka ett litet skratt, en suck föll från mina läppar innan jag reste mig upp och gick bort till min byrå där jag drog fram ett par strumpor.

”Where's your parents?” frågan var låg och jag stannade upp i mina rörelser. Det tog ett tag för mig att samla ihop mina tankar och vände mig om med ett påklistrat leende.

”Mum is on a business trip, she's never home and dad is out of the picture, they divorced when I was a kid. And I haven't talked to him ever since.” sade jag lugnt och väntade på att han skulle reagera.

”What do you mean, your mum is never home?” han satte sig ner på min sängkant och kollade nyfiket på mig. Jag kollade ut genom det ena fönstret och kände att detta var min enda chans att få lite sol.

”Let's go out. I need some sun.”

”You know I can't do that.” sade han lågt, jag ryckte enkelt på mina axlar.

”Then let's go to a place where they won't find you.” sade jag enkelt, han såg ytterst förvirrad ut men jag drog bara enkelt på mig ett par vans och håvade upp en hoodie. ”I'll drive.”

Vi hamnade nere vid en öde strand som jag hade känt till ett bra tag nu, Harry rätade ut handdukarna jag tagit med innan vi satte oss ner, han hade på sig en keps som han tog från sin bil innan vi hoppade ut ur den. Jag såg att han var nervös över att sitta i passagerarsätet och endast för att driva med honom körde jag mycket snabbare än vad jag hade tänkt mig.

”This is absolutly incredible, how did you find this place?” frågade Harry förvånat och vred på kepsen så den hamnade bak och fram, hans lockar stack ut under till, han såg faktiskt riktigt rolig ut.

”You could say that I have a pretty rough background and I needed a place to think. I always come here when I need some peace and quiet.” erkände jag och sneglade på killen som låg till vänster vid mig. Han stöttade upp sin tyngd på sina armbågar och kollade ut över den öde stranden.

”You want to talk about it?” frågade han och kollade upp på mig, jag log lite mot honom innan jag kollade ut över det kalla havet.

”There's nothing much to say really.” erkände jag, jag drog upp mina ben mot mitt bröst och drog mina armar runt om. ”I have to raise my kid sister on my own, my mum doesn't really give a fuck about me or Alice. I had to grow up very quickly when my parents got divorced.”

”You're really great with your sister.” mumlade han och jag vände på huvudet för att kolla ner på killen bredvid mig, jag drog lite på läpparna och kollade på medan han kravlade upp i en sittande ställning.

”What about you?” frågade jag nyfiket.

”What about me?” frågade han roat.

”Do you've got something cold and dark behind that façade you've built up?” jag såg att han försökte bestämma sig om vad han skulle svara, men istället för att pressa honom på information lät jag istället mina ögon glida över havet som låg mörkt och oinbjudande framför oss. Trots att värmen av solen låg på så såg man klart och tydligt att det inte var dags för årets första dopp ännu.

”My parents are divorced, I've got an older sister that is almost like you, very overprotective.” började han och jag skrattade till av hans liknelse. ”I am having a trouble with my anger that is bothering my mother a bit.” Hans raspiga ton var lugn och metodisk. ”My bestfriends kind of hate me right now, because of the scandal prince, that't by the way is my new nickname in the magazines.”

”Your bandmembers?” frågade jag och tänkte tillbaka på spänningen som föll över rummet vi befunnit oss i innan konserten.

”Yeah. They aren't very happy with me, and I start to believe they are right.”

”Right about what?” frågade jag förvirrat och kollade på killen som satt bredvid mig, han mötte min blick. Hans ansiktsdrag förändrades medan han studerade mitt ansikte.

”That I am about to lose myself.” mumlade han så lågt att det knappt gick att höra.

”Are you? About to lose yourself?” jag granskade hans ansikte, hans dominanta käke var en tydlig kontrast.

”To be honest... It feels like I am.” han bet mig lite i sin underläpp innan han pressade ihop sina läppar. Jag såg att han var djupt insjunken i sina tankar som plågade honom.

”For what it's worth...” sade jag till slut och han gröna sorgsna ögon mötte mina. ”I kind of can get used to this Harry.” det fick honom att le lite.

”I'm not a stuck up brat?” frågade han med en liten road ton.

”Well, you're a brat.” sade jag med en ironisk röst. ”It's just...” jag reste mig upp och sträckte ut en hand, han tog tacksamt emot den och jag försökte hjälpa honom upp. ”... you need to losen up a bit.” jag släppte hans hand och började springa ner mot vattnet, jag sparkade av mig mina stor och strumpor vid kanten och doppade tårna i det iskalla vattnet.

”What are you doing?” frågade Harry och jag vände mig om för att se honom stå på avstånd från det iskalla vattnet.

”I have actually no idea.” erkände jag och började skratta.

”Get out of the water, you're going to get a cold.” sade han besvärat, jag hörde förvånat på ögonbrynen.

”Take off your shoes.” sade jag och ignorerade hans oroliga blick.

”It's freezing, get out of the water.”

”You really need to chill a bit.” sade jag och korsade armarna över bröstet, jag skulle precis ta ett steg närmare honom då jag råkade trampa på en sten. Min fot gled över den hala ytan och jag föll handlöst ner i vattnet, jag tog mig snabbt upp till ytan och försökte få luft då jag fick svårt att andas av kylan som trängde in i mina kläder. Jag kände snart ett par händer som lyfte upp mig från vattnet och jag försökte dra bort saltvattnet som hamnat i mina ögon för att se Harry leda mig upp på stranden.

”I told you.” mumlade han irriterat innan han plockade upp våra skor och började leda mig upp till hans bil som stod parkerad vid diket.

”Calm down. It's just some water.” sade jag obekymrat och ryckte på axlarna.

”Your lips are blue.” sade han lågt innan han öppnade bagaget och tog fram en hoodie som skulle passa perfekt som en klänning, han gav mig en handduk som han tidigare suttit på, innan han även hittade ett par boxers som han gav till mig.

”Change in the backseat, the windows are really dark so no one will see.” jag blev förvånad över hans hårda röst, enligt mig var detta ingenting emot vad jag bruka råka ut för. Min klumpiga natur var något som jag hade blivit relativt van vid, men jag gjorde som han sade och hoppade in i baksätet på den stora bilen som jag tidigare kört. Trots att baksätet var stort så var det ändå problematiskt att byta om just där. Men snart kom jag i hans boxers som passade perfekt till underbyxor, jag drog över tröjan över huvudet och lät den falla till mina knän. När jag hoppade ur bilen stod Harry lutad och höll på med sin telefon, han höjde blicken när jag kom ut och log lite när han fick syn på mig.

”It suites you.” sade han och skrattade till.

Jag kollade ner på mig själv och suckade.

”Are you always this clumsy?”

”More or less.” erkände jag besvärat.

”Let's get something to eat, my treat.” föreslog Harry och lade ner sin mobil i sin ficka. Men när jag började röra mig mot förarsidan stannade han upp mig.

”Let me drive this time.”

Jag drog roat ihop mina ögonbryn och flinade mot honom.

”Why?” frågade jag och var tvungen att hålla tillbaka ett skratt, han flinade ner mot mig och ryckte på axlarna.

”Because you drive like a crazy person.”

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Konserten hade varit helt underbar, men det skulle vara skönt att veta att det var några månader kvar till USA. Jag hade lovat mig själv och framför allt killarna att ta det lugnt nu under de kommande månaderna, de hade godtagit min ursäkt för att ha varit allt för upptagen med att festa. Men ändå verkade det som att de höll ett vakande öga på mig och gillade inte att jag sade vissa saker som de ansåg var opassande. Det var lite som att ha fyra föräldrar runt om sig som bara väntade på att ta mig i örat och läxa upp mig.

Jag funderade på att åka hem till Holmes Chapel, spendera några veckor där för att få nytt perspektiv på saker och ting. Det lät som en bra plats att komma ner på jorden, kanske till och med jobba några dagar i bageriet bara för att få tillbaka den gamla känslan igen.

Mina fötter tog sig ut från badrummet och mot vardagsrummet som killarna satt i, vi alla hade samlats hem hos Louis och Eleanor på lördags eftermiddagen. Trots att de verkade inte gilla mitt sällskap just nu så frågade de mig om jag ville vara med.

Jag stannade upp då jag hörde mitt namn nämnas i rummet som jag precis hade tänkt gå in i.

”Did you see how he behaved after he came in to the room?” hörde jag Louis röst, han lät besvärad men samtidigt lättad.

”What?” frågade Zayn förvirrat, jag hörde något smälla till och antog att det var någon som slog i foten då Niall började svära lågt. Jag bet mig i läppen för att inte börja skratta.

”I don't know but what ever Grace told him outside before they came in to the room, it seemed to work. His behaviour was so strange when she was around.”

”Yeah, I noticed that too.” mumlade Liam lågt. ”But she was very down to earth, she was incredible.” jag hörde instämmande mummel innan jag hörde Louis börja prata igen.

”I think she's good for him, they are so different that it's scary. But what ever she is doing it's working, it was the first time I saw my old best friend again yesterday behind all that fame obsession that is going on around him.”

Jag hade fått nog av att höra vad de hade att säga, mina fötter tog de första stegen ut i dörröppningen för att avslöja mig från mitt gömställe. Alla tystnade och jag mötte Louis blick, jag lät dock bli att konfrontera dem utan istället satte jag mig ner bredvid Niall i en utav de små soffgrupperna.

”What were you talking about?” frågade jag då det var obekvämt tyst och tog min redbull som stod på soffbordet.

”We were thinking about watching a movie.” sade Liam och log lite mot mig.

”I want something scary.” föreslog Zayn och flinade mot Niall som bara grimaserade.

”As long there's no clowns I'll be good.” konstaterade Niall och vred på sin keps som han hade på sig så den hamnade bak och fram. Louis tog sig fram till bokhyllan som var fylld med dvder, han viftade tillslut med ett fodral som såg mörk och obehaglig ut.

”I bought it like a few days ago so I haven't had any time to watch.” informerade han oss innan han gav Zayn fodralet, han nickade gillande innan han reste sig upp från fåtöljen och gick fram till den stora plattskärmsteven som hängde på väggen, under till fanns det mängder med boxar men ändå väldigt stilrent. Zayn satte enkelt i filmen och Louis satte igång teven.

”By the way, Eleanor is in Manchester over the weekend, apparently some tests are coming up, so you can stay as long as you like.” påpekade Louis medan han bytte kanal och tryckte till slut på play. Jag lutade mig bakåt och snart kände jag ett par ben som slängdes upp i mitt knä, jag kollade ner bredvid mig för att se Niall ligga raklång över soffan.

Filmen började segt och var ytterst lång, jag tappade snabbt intresset då tredje offret hittades hängd i badrummet utan förklaring. Jag började istället kolla runt omkring mig i det mörka rummet, Zayn satt nere på golvet och lutade ryggen mot soffan, hans ögon var slutna och andades lätt något som sade att han somnat. Louis och Liam låg uppe på varandra i den större soffan deras långa ben var ihop trasslade då deras huvuden låg på varsin kudde, även dem hade somnat och jag ryckte till då jag hörde Niall snarka till. Jag skakade roat på huvudet och kollade på min mobil, klockan var redan tolv på natten. Det förvånade mig hur snabbt tiden hade gått trots allt, jag lät filmen rulla men slutade kolla, jag lutade huvudet bakåt och kollade upp i taket istället. Mina tankar vandrade fritt men landade snart på en person jag haft i bakhuvudet enda sedan igår, jag kunde inte sluta tänka på Grace. Hennes udda ögon, det blonda håret, trots hon såg så vacker ut så var hon oslipad och det var tydligt att hon inte var medveten om vilken inverkan hon hade på personer runt omkring henne. Framför allt, inverkan hon hade gjort på mig de få stunderna vi pratat. Jag kände värmen som steg ut till fingertopparna, det förvirrade mig varför jag kände mig så dragen till henne. Kanske för att hon var annorlunda, kanske för att hon var den första riktiga tjejen som faktiskt bett mig att dra åt helvete istället för att ligga med mig.

Jag lyfte lite på huvudet och kollade ner på Niall som nu hade särat lite på läpparna där han låg, försiktigt lyfte jag på hans ben och reste mig från min plats i soffan.

”What are you doing?” hörde jag en låg skrovlig röst och jag kollade mot Liam som kisade lite och jag sträckte på mig lite.

”I'll just need some air.” viskade jag.

”Now?”

”Yeah, I'll be back in a couple of hours.”

Han nickade besvärat innan han lade tillbaka huvudet på kudden och somnade om, jag tassade ut i hallen och drog på mig mina skor innan jag försiktigt tog Louis nyckelknippa och öppnade dörren. Jag låste ordentligt om mig innan jag tog mig ut till min bil, jag visste inte vart jag var på väg, men jag startade snart motorn till min Range Rover och lät bilen ta mig ner för den tysta och övergivna gatan. Gatorna var tomma ju längre ut från London jag kom och snart insåg jag vart jag var på väg, något som även för mig var förvirrande, vad skulle jag göra här så här sent på kvällen. Snart körde jag in på en parkering jag varit på tidigare i veckan och lät motorn dö ut, det fanns ingen här och jag visste att jag inte borde kommit hit. Men istället för att lyssna på min inre röst som ville att jag skulle starta bilen och köra här ifrån, hoppade jag istället ur bilen, låste den och började gå resten utav vägen.

Grace's Point of View

Lördagen flöt på som vanligt och Alice hade en övernattning hemma hos oss med några kompisar, på eftermiddagen bestämde jag mig för att låta dem vara ensamma hemma och jag tog mig till garaget där endast jag och Felicia var. Tystnaden som var över oss var behaglig och inte alls pinsam, vi båda gillade lugnet och smattrandet av regnet på plåttaket, radion stod på låg volym och medan Felicia höll på att uppdatera programvaran i bilen och på datorerna pillade jag med att städa undan efter racet för några dagar sedan.

Hela dagen hade varit ytterst dyster då det ständigt regnat och trots jag ville ut och köra lite lät jag bli då det enkelt kunde bli halt på grund utav vattnet på asfalten.

”So how was the concert?” frågade Felicia efter ett tag och jag hoppade upp på en utav arbetsbänkarna för att vila mina fötter.

”It was alright, Alice was so overwhelmed. She crashed in the backseat after we left the diner.” sade jag och kollade ner på mina tygskor, jag vickade lite på tårna och kände att den trötta känslan började försvinna.

”She's so sweet.” jag hörde Felicia fnittra till innan hon vände sig mot mig på kontorsstolen. Hon rufsade till sitt hår lite innan hon drog upp det i en hästsvans. ”Emma told me about Harry,” började hon och jag höjde på ögonbrynen. ”Are you guys friends or something?”

”No, definitly not.” sade jag snabbt och skakade på huvudet. ”He's so...” jag visste inte riktigt vad jag skulle använda för ord för att beskriva honom, det fanns inte riktigt ett ord för hur irriterande, uppstoppad och jobbig den killen var.

”He's a brat?” föreslog Felicia och jag nickade.

”And then add that word a few times.” suckade jag, hon skrattade till och kollade upp på klockan på väggen.

”Shit, I should have left an hour ago!” utbrast hon och flög upp från stolen, jag lade märke till att klockan redan var elva på kvällen, dagen hade gått så snabbt.

”Go, I'll lock up.” erbjöd jag mig. ”I have a few things left before I leave.”

”Are you sure? It's pretty scary to be here alone.” jag log lugnt mot min kompis som höll på att plocka ihop sina saker.

”I'm sure, I don't mind being alone.” jag hoppade ner från arbetsbänken, jag kramade om min kompis innan hon log uppskattande och började springa mot dörren. Jag låste efter henne och höjde musiken då en låt med Tulisa började spelas, jag sjöng lågt med medan jag städade undan det sista. Men låten avbröts av min telefon som ringde, jag sänkte genast för att svara.

”Var är du?” frågade Alice direkt när jag tryckt på grön lur.

”Jag är i garaget, vadå då? Har det hänt något?” frågorna kom automatiskt och hon stönade irriterat.

”Nej, det är lugnt. Jag bara undrar om det finns pengar till pizza, Natalie är hungrig så vi vill beställa hem.” förklarade hon.

”Ja, det finns ovanför mikrovågsugnen. Jag kommer hem snart så spara lite till mig.”

”Jaja, puss hej.” hon lade på i örat på mig och jag suckade innan jag tryckte ner min mobil i jeansfickan. Jag stängde av radion och började släcka ner garaget innan jag tog min väska och jacka. Mina nycklar var det sista jag plockade upp innan jag tog mig ut ur garagets sidodörr, jag larmade och låste ordentligt innan jag började gå bort mot den lilla vägen mellan läktarna och garaget som ledde ut på parkeringsplatsen. Jag stannade upp och kollade ut på banan som låg under mörker, mina fötter styrde mig ut mot depån. Mina ögon slöts och jag andades in doften av blöt asfalt, som tur var regnade det inte längre.
Snart vände jag om för att börja gå hem då jag stannade upp, i ögonvrån fick jag syn på en mörk gestalt som satt högst upp på läktaren. Det var omöjligt att urskilja vem det var, jag gick fram till läktaren och kisade lite med ögonen.

”Hey, you can't be here!” ropade jag och började gå upp för läktaren, då jag kom allt närmare insåg jag vem det var och jag kände mig genast illa till mods. Men jag kunde inte låta bli att ta mig hela vägen upp och ställde mig bredvid den oönskade gästen.

”What are you doing here?” mumlade jag lågt och kollade ner på den brunetta killen som satt hukad och kollade ut över banan.

”I don't know.” mumlade Harry lågt med en raspig röst. Hans ton förvånade mig, istället för att gå där ifrån satte jag mig nyfiket ner bredvid honom. Tystnaden föll över oss och jag drog trött en hand genom mitt hår som hade börjat bli rufsigt utav luftfuktigheten. Jag lutade mig bakåt mot ryggstödet och satte upp fötterna på sätet framför.

”When I was about five years old my dad always took me here to watch the race.” det bara gled ur min mun utan att jag tänkte på det. När jag försökte hindra orden var det redan för sent och de hängde ute i luften och väntade på en fortsättning. ”He always said that to be driving a really fast car is something that is so incredible, because you're in control. You can feel free for just a few seconds. But...” jag svalde och sneglade mot Harry. Hans gröna ögon kollade nu mot mig. ”... But running from your problems is a race that you'll never win.” jag pressade ihop mina läppar och tänkte över det jag själv sagt. Tveksamt log jag lite och kollade ut över banan som nu började lysa upp då månen började kolla fram bakom de grå molnen.

”For whatever reason you're here, you'll always have to face the problems when you get back.” avslutade jag lågt.

”I'm not running from anything.” muttrade han lågt.

”No?” min magkänsla sade mig att han ljög men jag tänkte inte konfrontera honom om det. ”Then tell me. Why are you here, Harry?”

”I needed a place to think.” sade han till slut och jag nickade långsamt. Jag reste mig upp och tog upp min väska.

”Then I won't bother you.” jag tog några steg men blev avbruten av en hand som tog tag i min handled. Jag stannade chockerat upp och kollade ner på den stora handen som kom från killen med de tveksamma ögonen, snabbt släppte han greppet.

”No. Stay.”

Jag satte mig tveksamt ner igen, jag gäspade lite och slöt ögonen några sekunder. Min kropp var helt slut efter denna långa dagen, att sitta här kändes konstigt, speciellt med Harry. Men av någon anledning hade han lämnat sitt ego hemma ikväll.

”You're the only one who has been honest with me. So please, just tell me the truth...” bad han efter ett tag och jag kollade uppmärksamt på killen bredvid mig. Hans profil var väldigt tydlig i månskenet, hans fylliga läppar putade utåt lite och hans raka näsa var ett starkt ansiktsdrag.

”Am I really a bad person?” frågade han till slut och jag drog förvirrat ihop ögonbrynen medan jag översåg hans fråga.

”I don't really know you, so it's pretty hard to say.” sade jag med lite sarkasm, men ångrade mig genast då jag såg hans sorgsna ögon. Jag suckade och försökte börja om. ”If you'd asked me a few days ago I'd say yes. Your image is so... It feels like you want to provoke something. You got that creepy smile of yours as fast you like something and you get offencive if someone denies you the attention you need.” jag försökte låta bli att använda några svordomar eller fel ord som skulle tippa över honom från kanten han var på just nu. Min tunga fuktade mina läppar lite innan jag fortsatte. ”And right now... no, you're not a bad person, just misunderstood.”

Jag gäspade och lät tystnaden lägga sig runt om oss, jag kände mig skyldig till alla hårda ord jag sagt till honom och undrade om jag borde be om ursäkt. Men innan jag fick chansen att öppna munnen igen fick jag ett sms från Alice som undrade vart jag var någonstans.

”I need to go.” sade jag och reste mig upp.

”Yeah, it's probably best for me to go too.” erkände han och reste sig upp. Vi tog oss ner från läktaren och ut på parkeringen, en stor svart bil stod parkerad som jag antog var Harrys.

”Bye.” sade jag och log lite mot honom innan jag började gå över parkeringen.

”You're walking?” frågade han förvirrat och jag stannade upp och kollade över axeln.

”Well, yeah. It's not far.” sade jag och ryckte på axlarna.

”I'll give you a ride if you'd like.” erbjöd han och jag skakade på huvudet.

”No, I'll be fine.” jag drog bak mitt hår bakom örat, jag hände min väska över axeln och vände om för att börja gå igen. Jag hörde Range Roven vakna till liv och däck började röra sig över gruset. Bilen körde upp vid mig och rutan var ner rullad.

”Don't be stupid, jump in. I'll drive you.” sade han med en hård ton. Jag vred huvudet mot honom och drog ihop ögonbrynen. ”Come on, let me just be a gentleman for once.” hans bedjande röst fick mig att stanna upp och jag fick bita mig i läppen för att inte säga något spydigt. Jag öppnade dörren till bilen och klättrade in i det stora fordonet. Harry frågade om gatuadress och tryckte in den på sin gps.

”Are you serious, you would walk all the way there? It's a ten minute drive!” utbrast han då han såg adressen. Han började köra efter anvisningarna på skärmen och jag kollade mig runt i bilen, det förvånade mig att se hur ren den var.

”Is it true?” frågade jag tveksamt.

”What?”

”That you're taking drugs?” tystnaden tog jag som ett ja och lät ämnet falla då jag inte fick något svar. Han drog några fingrar igenom sitt lockiga hår innan hans blick sneglade på mig.

”No, I haven't.” sade han till slut. ”The media is trying to sell magazines, and if you add and delete stuff it's getting more interesting than it actually is.” Jag nickade i ett försök till att förstå, men jag lät bli att försöka och istället lät jag min blick landa ut genom fönstret. Vi var framme vid min gata, jag guidade oss fram till huset och motorn dog ut.

”Nice place.” mumlade han förvånat.

”Not exactly what you had in mind, huh?” sade jag roat.

”No, not really.” erkände han skyldigt. Han var inte den enda som hade missförstått min familjs ställning när det kom till pengar. Hälften utav garagets anställda trodde fortfarande jag bodde i en lägenhet, jag tänkte inte direkt ändra deras syn på mig och lät dem hållas då de påpekade att de skulle hjälpa till med pengar om inte min mamma gjorde det. Jag hade alltid skrattat åt det och tackat nej till deras erbjudande.

”I'm sorry.” flög det ur mig och jag kollade skyldigt på honom. Han drog ihop sina ögonbryn och väntade på att jag skulle fortsätta.

”For what?” frågade han otåligt till slut då jag pressade ihop mina läppar.

”For saying all those horrible things, that you're not grounded. I'm sorry I said it like that.” han log lite men blev allvarlig till slut.

”But you were right.” erkände han.

”Anyway, I didn't have the right to judge you like that.” det tog emot att erkänna men det var faktiskt sant, jag visste inte vem han var, jag hade fått upp en helt annan bild av honom än vad jag fått se ikväll.

”It's alright, I think I kind of deserved it.” nu flinade han och hans smilgropar dök upp.

”Thanks for the ride.” sade jag innan jag hoppade ut ur bilen, jag log lite mot honom innan jag stängde igen dörren efter mig och började gå upp på gången till huset. Kylan hade verkligen börjat lägga sig nu och jag kände en rysning gå igenom min kropp.

”How can I reach you if I need some more truth?” ropade han efter mig, jag vände mig om och skrattade till.

”You know where to find me!” ropade jag tillbaka innan jag vände mig om för att ta mig upp till huset, dörren var olåst och jag klev rakt in i värmen. När jag stängt dörren hörde jag bilen köra ner för gatan och försvinna ut i natten.

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

De sista dagarna innan det blev helg gick väldigt segt, då jag tvingade mig själv till skolan trots att jag var utmattad efter tävlingen. Alice var den enda som höll humöret uppe i huset då fredagen äntligen kom och det var dags för konserten hon inte trodde hon skulle gå på för några dagar sedan. När jag kom hem från skolan på eftermiddagen satt hon redan i soffan och väntade på mig. Hennes t shirt hade bandets logga på sig och hela hennes ansikte var fyllt med vita och röda bokstäver.

”Jag har väntat i en halvtimme nu, vi måste vara där i tid så vi kommer in först.” utbrast hon och flög upp från soffan i vardagsrummet. Jag tog mig själv för hjärtat då jag granskade min syster som numera hade gått över från ett fan till en directioner.

”Vi har bestämda platser.” påpekade jag och lät mina nycklar falla på bordet som stod i hallen.

”Ja, men tänk så kommer dem ut, de gör alltid det! Vi måste dit nu!” hon stampade otåligt med foten och jag började röra mig mot trappan.

”Jag byter snabbt om, vi tar mammas bil dit.” informerade jag henne innan jag började gå upp för trappan. Jag hörde ett stön och ett par tunga steg innan teven sattes igång.

Snabbt tog jag mig in i mitt rum och drog fram ett par mörka jeans, med ett marinblått linne som jag slarvigt stoppade innanför kanten på byxorna innan jag tog på mig min skinnjacka. Jag avslutade med mina vita Converse, eller de skulle i alla fall varit vita om jag inte använt dem så mycket. Min telefon plingade till och jag tog upp den från min väska på vägen in i badrummet.

From: Emma <3

”Have fun tonight, say hi to Harry from me ;) xx”

Jag skakade besvärat på huvudet medan jag drog ut min hästsvans och borstade genom mitt ljusa hår innan jag lät det ligga över axlarna. Snart ansåg jag mig vara färdig och tog mig ner igen för att hämta upp min otåliga syster, jag lät min mobil, plånbok och biljetterna glida ner i min väska som jag enkelt hängde på axeln medan jag larmade huset och låste dörren. Jag låste upp den svarta Mercedesen som jag backat ut tidigare och som nu stod på uppfarten, ivrigt hoppade Alice in.

”Är du spänd?” frågade jag när jag hoppade i bilen och räckte över min väska till Alice. Det enda jag fick till svar var en nick innan jag satte i nyckeln och startade motorn. Enkelt rullade bilen ut på gatan och jag tryckte på gasen, snart färdades vi igenom Londons förorter.

Det tog dock inte lång stund förrän vi var framme och jag fick knappt chansen att stanna bilen innan Alice var ute och studsade iväg till entren där folk hade börjat samlas. Snart tappade jag bort henne i folkmassan och stönade trött till, att hon aldrig kunde vänta.

”Små syskon.” muttrade jag trött för mig själv innan jag tog min väska och tog mig ut bilen. Jag började gå bort i samma riktning som Alice hade försvunnit, det tog ett tag men snart hittade jag hennes mörka huvud längst fram i den lilla folkmassan. Det stod unga tjejer som skrek utav ingen som helst anledning och snart när jag klämt mig fram till Alice kollade hon upp på mig med ett stort leende. Hon gav mig en hård kram och jag besvarade den innan jag skrattade till lågt.

”Jag kan inte fatta att jag ska få se dem.” pep hon, hon studsade glatt upp och ner. Jag tackade vädergudarna för solskenet som lös ner på oss och jag kisade upp mot solen. Ibland fick jag en armbåge i ryggen men annars var det uthärdligt så länge Alice var glad.

Gruppen med folk blev allt tätare och snart hade vi flera meters kö bakom oss. Snart blev trycket ännu värre då folk började röra sig vid ingången och jag ställde mig bakom Alice för att hon inte skulle bli mosad. Säkerhetsvakterna med orangea västar började prata med höga röster och bad tjejerna som hoppade och började klättra på det låga stängslet framför oss. Snart urskiljde sig en siluett som började bli skrämmande igenkännbar tillsammans med en kortare kille med blont hår. Pressen blev allt hårdare bakifrån och jag försökte låta bli att trilla rakt in i Alice som var framför mig. Alice där emot började skrika precis lika mycket som alla andra och lutade sig över stängslet för att killarna skulle lägga märke till henne. Skriken var öronbedövande och snart kändes det som att stå framför ett flygplan då killarna ställde sig utanför entren och började vinka till fansen.

”Oh my god!” pep Alice framför mig och jag gav henne ett roat men plågat leende.

”Hey, Grace!” den bekanta raspiga rösten hördes över oljudet och jag stelnade till.

”Oh, no.” mumlade jag och böjde ner huvudet i hopp om att han trodde han sett fel person. Men jag kände snart ögonen som låg på mig och jag kollade skyldigt upp under mina ögonfransar och mötte de gröna ögonen som jag fruktat. Men jag kände även ett par ögon bredvid mig som stirrade storögt på mig, jag kollade ner för att se Alice stanna upp i sitt skrikande.

”Let her and her sister over.” beordrade Harry till säkerhetsvakten och när jag kände en arm ta tag i mig stretade jag emot.

”No.” sade jag och log ursäktande mot säkerhetsvakten som släppte mig genast och ursäktade för missförståndet.

”Come on, get over.” sade Harry och jag skakade frustrerat på huvudet.

”Take those two instead.” föreslog jag och nickade mot de två tjejerna som grät högt och ljudligt bredvid oss. Harry drog ihop ögonbrynen och visste inte riktigt vad han skulle säga.

”You know her?” frågade en stor svartklädd man som nu stod bredvid Harry.

”Yes.” svarade han snabbt och flinade mot mig, jag rynkade irriterat på näsan och det fick bara hans leende att bli ännu större.

”No, he's not.” kontrade jag irriterat.

”Yes, I do.”

”No, he don't.”

”Yes, I do.” Harry blev nu frustrerad av min envishet, vilket syntes på hans ansiktsdrag som blev allt hårdare, hans käke spändes.

”No, you don't!”

”Let them over.” beordrade han säkerhetsvakten igen.

”No, don't.” jag höll upp en hand mot den stackars vakten som verkade uppenbart förvirrad över vad han borde göra.

”Why are you so negative?” frågade Harry uppgivet.

”Because I don't like you!” utbrast jag och gav honom en arg blick. Jag visste att jag hade träffat en nerv då de sista orden föll ur min mun och hans blick blev hård, hans fylliga läppar pressades ihop till ett sträck. Det var då jag blev väldigt medveten om Alice som fortfarande stod mellan mig och stängslet. Hennes ögon sade mig att hon fortfarande var i chock, mina ögon gick över hennes röd och vit målade ansikte och jag suckade.

”Fine.” muttrade jag irriterat innan jag och säkerhetsvakten lyfte över Alice tillsammans. Hon var snart i säkra händer men förblev tyst, jag hoppade enkelt över stängslet, jag ignorerade Harrys och vaktens hjälpande händer.

”It's time to get back inside.” påpekade den svartklädda mannen, den blonda killen tog genast tag i Alice som snart höll på att svimma. Men drog sig snart ur sitt chocktillstånd och började prata med honom. Jag gick några meter bakom, alldeles för upptagen med att inte ha någon ögonkontakt med Harry som gick bredvid mig. Under tystnad gick vi och lämnade oljudet bakom oss.

”Why don't you like me?” hörde jag intill mig och jag skakade trött på huvudet, jag tänkte inte svara på den frågan. ”You have no idea who I am and still you have the gut to say something like that.”

”I don't want to talk about it, okay?” sade jag sammanbitet. ”Let's just keep being nice to each other infront of my sister and then we never need to see each other ever again.”

Jag kunde inte längre låta bli att kolla upp på den långa killen bredvid mig, jag möttes av ett par mörka ögon, några nyanser mörkare än när jag såg dem för några minuter sedan.

”Deal.” muttrade han. ”But I want to know later why you don't like me.” hans egoistiska personlighet sken tydligt igenom och jag kunde inte låta bli att rynka på näsan. Något jag visste att han kände igen från tidigare, irriterat svor jag lågt för mig själv. Harry stannade upp och kollade ner på mig, en rysning gick igenom min kropp och jag var tillbaka till tankarna om självförsvar, precis samma tankar som jag hade första gången jag stod framför honom och hans långa kropp tornades över mig.

”Why did you agree on coming with me?” frågade han förvirrat och jag antog att han tänkte tillbaka på då jag gick med på att hoppa över det lilla stängslet tidigare. ”You don't like me, and I don't precisely like you either...”

”Then why did you act like you did a few seconds ago?” avbröt jag honom irriterat. ”You are such a hypocrite!” jag kände att plusen ökade och det var inte för att jag var glad över att vara här utan för att jag faktiskt för första gången någonsin verkligen ville slå någon på riktigt. ”If my sister wasn't that into you I'd rather stick forks into my eyes than standing here with you.”

”I'm glad that I can help you realise that you are attracted to me.” sade han och flinade.

”What is it that you don't get!?” utbrast jag frustrerat, han visste exakt vilka knappar han skulle trycka på för att göra mig fullständigt galen. ”Are you deaf!? I don't like you, comprende? You and your stuck up attitude gives me rash, you're so full of yourself that you wouldn't even noticed if anything went wrong down here on earth because you're ten feet up in the air!”

Jag lät inte mina ögon slitas ifrån hans gröna, något med hans ansiktsuttryck sade mig att han inte hade fått sanningen levererad honom så rakt, när jag väl började gå igen lät jag min fokus glida bort mot dörren som hölls upp av den mörkt klädda mannen som log vänligt mot mig då jag gick förbi honom in i det stora rummet fyllt med folk. Jag hittade Alice längre bort då hon besvärat försökte hålla sig lugn medan hon var omringad av fyra killar som försökte få svar på sina frågor. Mina ben började röra sig i den riktningen men jag kände fortfarande Harrys blick i nacken då jag slängde på ett leende på mina läppar och hälsade på killarna som uppehöll min syster.

Alla var väldigt trevliga och jordnära, vilket fick mig att undra vad som egentligen hade hänt med Harry och varför han var så annorlunda. Stämningen blev smått pressad då Harry kom in i diskussionen, jag lät bli att kolla på honom något jag märkte att resten utav killarna också gjorde. Jag blev speciellt fäst vid Liam, en rätt så lång kille med brunt kort hår.

”So you drive cars as a hobby, you're going to graduate and you take care of your sister.” summerade han efter ett tag då vi pratat och jag nickade.

”Yeah, that's about it.” sade jag och log mot honom.

”And how did you meet...” hans blick gick upp till den lockiga killen som satt vid sminket och en kort tjej höll på att fixa till hans hår.

”I overslept and I accedentally walked right in to him.” jag grimaserade av minnet och tänkte på blåmärket jag fått på min höft som fortfarande fanns kvar.

”Bad luck?” föreslog Liam och skrattade till lågt.

”No, I'm just naturally clumsy.” erkände jag och skrattade till på min egna bekostnad, vilket fick honom att ge mig ett snett leende. Inte samma sortens leende som Harry brukade ta fram utan mer ett vänligt och genuint leende.

”I'm really impressed.” konstaterade han och jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn. ”That you care so much for your sister.” förtydligade han och jag nickade långsamt.

”Well, someone has to do it.” sade jag och lutade mig mot väggen innan jag vände på huvudet för att kolla bort på Alice som spelade fotboll med killen som hette Louis.

”Yeah, but it shouldn't be you.” jag hörde lite smärta i hans ton och jag grimaserade, smärtan var ämnad för mig och jag kände inte för att någon skulle tycka synd om mig.

”Well, it's the way it is and I just have to live with that.” sade jag innan jag mötte Liams blick igen och gav honom ett svagt leende.

Konserten var faktiskt förvånansvärt bra, trots min nu mera hörselskada på höger öra efter att Alice hade skrikit halsen av sig då killarna vinkade bort mot oss då de var på scen. Jag lät bli att få någon som helst kontakt med Harry, då han förblev dämpad och tyst innan vi skildes åt innan vi tog våra platser uppe på en av läktarna. Det verkade som jag inte var den enda som hade svårt för den lockiga killen, då även hans bandmedlemmar besvärat mumlade något så fort han öppnade munnen för att prata.

När showen var över tog jag och Alice oss ut sakta men säkert med resten, det fanns flertal tjejer som kände igen oss sedan tidigare och jag log besvärat då de log uppmuntrande mot oss.

”Miss Sonenclar?” en orangeklädd kille ställde sig i vägen och jag stannade upp tvärt då jag hörde vårt efternamn. Förvirrat kollade jag upp på den långa killen som jag inte kände igen. ”You need to come with me.”

”Now?” frågade jag förvirrat och han nickade. Jag greppade genast ett hårt tag i Alice hand och drog henne tätt intill mig. Med tveksamma steg började vi gå mot strömmen in i byggnaden igen, det var nu nästan folktomt och tystnaden började lägga sig i korridorerna. Vi blev införda i ett stort rum där Liam stod och väntade, förvirrat stannade jag upp några meter ifrån honom och kollade ner på Alice som sken upp när hon såg vem det var.

”You can't leave without saying goodbye.” påpekade han och flinade. Jag skrattade lätt till och svalde den oroliga klumpen i halsen som hade vuxit fram.

”Of course not, it was nice meeting you.” sade jag och räckte fram en hand, han puttade ogillande bort handen och gav mig en kram istället. Snart vände han sig till Alice som stod och lös som en sol.

”I was wondering if you've twitter? I could follow you.” föreslog han och hon gav ifrån sig ett litet pip.

”Really?” sade hon svagt och han flinade.

”Yeah, of course.” han tog fram sin mobil och började skriva ner hennes twitternamn, jag ställde mig till sidan och väntade tålmodigt, jag kollade på medan han sade ett skämt och Alice gav ifrån sig ett nervöst fnitter. Någon harklade sig och vi alla tre höjde på fokusen upp till den långa lockiga killen som kommit in i rummet utan att vi hade märkt det.

”Ehum... Do you have a moment?” frågade Harry och jag trodde först han menade Liam men när jag mötte hans ögon ryckte jag till.

”Me?” frågade jag förvånat, han nickade. Jag bet mig lite i läppen och kollade från Liam och Alice som såg ut att klara sig själva. Harry öppnade dörren ut till korridoren och jag följde med honom ut där tystnaden lade sig över oss.

”I don't want us to separate as enemies.” konstaterade han obekvämt och vände sig mot mig då dörren stängdes bakom oss.

”Okay.” sade jag långsamt, i ett hopp om att han skulle förklara sig och sin plötsliga humörsvängning mot mig. Vi gillade inte varandra, varför bry sig om vi var vänner eller inte när vi inte skulle träffas igen?

”So... Truce?” han sträckte prövande ut sin stora hand och jag kollade ner på den då jag tvekade på om jag verkligen brydde mig. Jag suckade innan jag lamt tog hans hand, hans nöjda leende ledde till att jag rynkade på näsan och jag kunde se att han var på väg över till sin egocentriska sida igen.

”Stop doing that.” sade han och drog ihop sina ögonbryn.

”Even if it's truce, I still don't like you.”

”Why?”

Jag skakade bara på huvudet och skrattade bittert till.

”I've made it pretty clear why I don't like you so let's just leave it at that.”

”Because I'm not having my feet on the ground?”

”Let's just leave it at that.” upprepade jag och suckade tungt. Jag kände lättnaden komma över mig då jag hörde dörren öppnas och såg Alice komma ut med Liam bakom sig.

”It was nice meeting you, Harry.” sade jag och log lite besvärat innan jag kramade om Liam igen. Snart började jag leda Alice mot utgången och suckade utav lättnad då jag kände kvällskylan i mina lungor. Lättnaden över att vara helt säker på att jag skulle slippa Harry för all framtid, han var någon annan problem. Men jag kunde ändå inte låta bli att känna mig lite skyldig, till hans osäkerhet då han höjt handen i hopp om att jag hade grävt ner min stridsyxa mot honom. Snart fick jag andra saker och tänka på då Alice blev hungrig och vi började köra hem, bort från arenan och bort från Harry som hade trängt sig in i mina tankar för sista gången.

+25 Kommentarer till nästa del :)

Dagens Kommentar:

Hela dagen hade jag varit i garaget och förberett inför kvällens race, jag hade hjälpt Dylan med kopplingen men istället för att låta mig köra bestämde han sig för att sätta sig bakom ratten.

Det var först nu under lunchen som jag äntligen fick sitta ner och ta det lugnt.

”So...” började Dylan. Han var den enda som var villig att sitta ner och äta i lugn och ro medan Felicia och resten utav killarna stod upp och käkade sin mat medan de jobbade.

”Excited for tonight?” frågade han och jag grimaserade. ”No?” han såg ytterst förvånad ut.

”I'm not really feeling it. I always have that spark in me but I guess it's not there today.” Jag drog en ljus slinga bakom örat innan jag högg in på min sallad som precis blivit serverad. Vi satt på ett fik tvärsöver gatan till garaget och banan.

”You are going to be great.” sade han och fyrade av ett bländade leende. Jag log tillbaka innan jag tog en klunk av min läsk, jag kände att den pinsamma tystnaden föll över oss. Den mörkhåriga killen tuggade på sin hamburgare fundersamt.

”What are you going to do after school?” han var några äldre än mig och hade redan gått ut, intresset över vad jag och tjejerna skulle göra efter skolan var tydligen stort.

”I was hoping on moving to Manchester, continue studying.” sade jag fundersamt och rörde runt i min sallad. Felicia skulle fortsätta jobba i verkstaden som racebanan drev och Emma ville dela studentlägenhet med mig. Det verkar som vi redan hade våran framtid utlagd för oss, jag skulle få reda på om jag kommit in i mitten på sommaren.

”Studying, huh?” konstaterade Dylan, jag nickade och gav ifrån mig ett hum. ”What happens to racing?”

”I don't know, it's something I can't be without, maybe there's some streetrace in Manchester.” han grimaserade över ordet streetrace, det var något vissa i garaget inte tyckte om. Jag hade gjort ett antal, utan att behöva bli tagen av polisen, något jag varit väldigt stolt över men samtidigt föredrog jag att vara laglig.

”Why not... stay here? With me... I mean us. The crew.” frågade han tveksamt och jag skakade på huvudet.

”I want to experience the world, travel, finish my education, maybe move out of the country to work somewhere with out constant covers of clouds and rain.” sade jag nästan drömmande.

”And what about Alice?” frågade han tveksamt, hans bittra underton hördes tydligt och jag suckade bara.

”To be honest... I have no idea what to do about her.” mumlade jag lågt och kollade ut genom fönstret då det börja regna och världen utanför blev allt mörkare.

En kvav värme låg över garaget då kvällens mörker föll över oss. Jag, Emma och Felicia satt vid ett bord och spelade kort medan vi väntade på att det var dags att göra sig i ordning.

”Your phone?” frågade Felicia kort och jag suckade irriterat, alla som försökt nå mig hade frågat samma fråga och jag hade gett dem samma svar.

”I've lost it.” suckade jag innan jag lade ner ett kort.

”Then buy a new one, as your friends we need to be able to contact you when ever.” sade Emma irriterat och lyfte lite på tyget av hennes vita topp som klibbade fast mot hennes kropp, precis som resten av våra kläder gjorde.

”I'll fix it tomorrow.” muttrade jag och drog bak en fuktig slinga hår som fastnat i min panna.

”Cece!” jag kollade över axeln och fick syn på Dylan som viftade med handen om att jag skulle komma men jag skakade bara trött på huvudet. Han såg ganska besvärad ut men jag orkade inte röra mig i denna värmen, trots att fläktarna stod på så blåste de endast runt den varma unkna luften.

”He likes you.” mumlade Emma och flinade mot mig.

”Please, don't start.” varnade jag henne och gav henne en sur blick, hon drog sitt pekfinger under ögonen för att vara säker på att inte hennes smink hade kletats ut av värmen. Min lilla ytliga kompis hade det svårt under den pressande värmen, men man kunde inget annat än att älska henne.

”Here he comes.” viskade hon och blinkade till med ena ögat innan hon lade ner sitt nästa kort på bordet. Dylan dök upp vid bordet och jag kollade upp på killen som var täckt i smuts i ansiktet som gav hans hud lite extra mörk nyans.

”You have a visitor.” sade han bittert och jag drog förvirrat ihop ögonbrynen.

”I am not expecting anyone.” konstaterade jag och drog lite på munnen.

”He's something alright.” påpekade han och jag skrattade ironiskt till.

”Is that supposed to help me? Do you got a name?” frågade jag irriterat.

”No, but I guess she will recognize him.” han pekade på Emma, jag vände mig mot Emma som såg ytterst oskyldig ut då hennes stora gråa ögon spärrades upp lite.

”Well, alright. Emma, you go and tell our uninvited guest that if he needs to see me then he have to wait til after the race. I'll go and get changed.” meddelade jag dem innan jag lade ner korten jag hade i handen på borden och reste mig upp.

”Eh, okay.” sade Dylan osäkert innan han gick åt sidan för att låta mig gå till omklädningsrummet med Felicia i släptåg. Jag gick med snabba in i omklädningsrummet och slängde upp min stora väska på bänken innan jag började ta av mig mina kläder. Felicia gjorde det samma och drog på sig sin skyddsdräkt och snart stod vi i matchande klädsel.

”Okay, let's kick some arse tonight, Cece.” sade hon medan hon granskade sig själv i spegeln. Jag slängde in min väska och mina vanliga kläder i ett utav skåpen innan jag tog upp min svarta hjälm och granskade mi kompis.

”Are you done?” frågade jag vasst. Det var inte meningen att det skulle komma ut på det sättet, jag log ursäktande och hon besvarade den med ett snett leende.

”You are nervous.” konstaterade hon. Jag nickade och kände att min redan klibbiga kropp blev allt värre i overallen som doftade tvättmedel efter tvätten den fick under natten.

”Yeah, something like that.” erkände jag med en osäker ton. Hon sträckte ut en hand och jag tog tacksamt emot gesten genom att ta den innan vi tog oss ut i garaget som nu var tomt. Bilen var borta och det var även alla andra som jobbade där. Antingen hade de satt sig på läktarna eller så stod de beredda vid sidan av banan. Så snart vi kom ut till de andra hade ett blåklätt team tagit plats i andra depån. Killen som höll i sin hjälm var den samma som jag hade sett på bilden dagen före.

”That, is Carl.” mumlade Felicia äcklat bredvid mig och jag lade nyfiket men samtidigt kaxigt huvudet på sned innan jag tog ett par raka steg mot honom. Automatiskt sträckte jag fram handen, mer stöddigt än för att vara trevlig.

”Who are you?” frågade han och slängde på ett förföriskt leende.

”I am just the one who'll kick your arse tonight. But you can call me Cece.” sade jag kaxigt och sköt fram hakan lite. Jag spände ögonen i hans mörkblå, något jag inte sett på bilden var hans bebisliknande ansikte, hans oskyldiga uttryck påminde om en femåring.

”Nobody told me you were a chic.” spottade Carl fram nedlåtande och jag var tvungen att låta bli att skratta.

”And nobody told me that you were a dude that looks like a lady. So I guess we both are a bit dissapointed.” kontrade jag och suckade enkelt medan jag hörde några killar bakom min visslade och skrek några fula ord mot killen som gick närmare mig. Carl var längre än vad jag hade väntat mig men jag stod säkert kvar.

”Watch your back, you little twat...” hans hotande mening kom inte längre då jag lät min hand slå över hans ansikte. Hans förvåning sken igenom hans ögon innan han samlade sig igen och tog ett steg närmare mig, nu var vi så nära varandra att jag kunde andas hans äckligt dyra parfym.

”Woah, back off.” hörde jag Dylan som nu var bredvid mig och drog mig bakom sig. ”Let's finish this off out on the track, shall we?” hans lätta ton fick mig att slappna av lite och jag backade några steg.

”Bring it, baby boy.” sade jag kaxigt och spände ögonen i Carl som var på andra sidan Dylan, samtidigt som jag lade huvudet på sned. Snart vände jag på klacken och drog bak mitt hår i en hästsvans innan jag satte på mig min hjälm. Dylan hjälpte mig i bilen, han gav mig ett par uppmuntrande meningar innan Felicia tog över i hjälmen.

”Okay, let's show this son of a bitch what you are made of. The countdown starts in two minutes so prepare yourself.” sade hon. Men av någon konstig anledning gick mina tankar över till Emma, jag hade inte sett henne innan jag klev i bilen, min blick gick bort mot läktaren men jag kunde inte se henne.

”Where's Emma?” frågade jag.

”Eh... She's a little busy, but she's around here somewhere. Don't worry.”

Jag slöt ögonen och tog ett djupt andetag, när jag öppnade ögonen igen startade jag bilen och rättade till hjälmen lite innan jag kollade till vänster. Carl var redan fast spänd och gav mig en trotsig blick innan han vände sig mot asfalten som låg utsträckt framför oss. Jag lät motorn varma upp lite innan jag lade bilen i friläge när startskyltarna visade rött. Lätt tryckte jag lite på gasen för att varva motorn lite extra då skylten snart växlade till guld, jag lade snabbt i första växeln och trampade gasen i botten så fort den ändrade till grönt.

Jag kom in precis bakom Carl i första svängen och jag svor lite för mig själv, det tog inte lång tid innan jag hittade en lucka att smita in igenom och komma före honom. Men när jag tog mig in på sista varvet kände jag att han blev rastlös bakom mig, frustrerat började han gasa extra och körde in i mig bakifrån. Ett flertal gången kände jag en kollision bakifrån.

”Take the extra power in five seconds.” föreslog Felicia frustrerat och jag kollade ner på den lilla spaken som skulle pumpa in lite extra krafter i motorn. Jag slog på den och greppade snabbt ett hårt tag om ratten, det gick så pass snabbt att jag fick inte chansen att tänka förrän jag var först över mållinjen. Jag hörde ett dovt hurrande i öronen och jag gav ifrån mig ett glädje tjut.

Hjälpsamt kom Felicia och hjälpte mig ut ur bilen och gav mig en hård kram.

”You made it!” sade hon glatt, vi båda började gå tillbaka till sidan av banan. Jag stannade upp då vi stod bakom min bil och såg vilken skada han gjort till bilen, snabbt drog jag av mig min hjälm och spärrade ilsket upp mina ögon.

”That fucking arsehole will need a new face after I am done with him.” fräste jag irriterat innan jag gick i motsatt riktning mot det blåa teamets depå. Felicia sprang ifatt mig och ställde sig i vägen.

”That's not a good idea, Grace. Let's just shake it of and celebrate. Dylan will fix it, okay?” jag tog ett irriterat andetag innan jag stannade upp. Jag lät henne ta mig bort till vårat firande team som gav mig en enda stor kram, när jag kommit ut ur folkmassan fick jag syn på Emma som log lite nervöst mot mig.

”Where have you been!?” utbrast jag och kände att en orolig känsla gick igenom min kropp då jag granskade min kompis som tog försiktigt tag i min hand. ”Is everything alright? Is Alice okay?”

”What? Yes, she's fine I guess.” sade Emma förvirrat. ”You've got a visitor.” konstaterade hon innan hon började dra mig mot läktarna. Jag frågade gång på gång om vem det var men hon förblev tyst, min glädje försvann då jag fick syn på siluetten av en kille som jag kände igen från Alice affischer som hon hade på sitt rum. Emma ledde mig nervöst enda fram till Harry som stod med händerna i fickorna, han hade på sig sina solglasögon trots att det hade börjat mörkna. Jag räckte över min hjälm till Emma innan jag drog av mig mina handskar.
”I'll be with the others.” mumlade hon lågt innan hon med snabba steg tog sig tillbaka till festen som utspelade sig längre bort. Mitt humör sjönk och jag kände ilskan komma tillbaka då jag tänkte på min kvaddade bil som stod ute på banan helt övergiven.

”Do you want to sue or something?” frågade jag irriterat innan jag vände mig mot Harry, han hade ett par beiga chinos på sig tillsammans med en vit tröja under en svart blazer. Han drog förvirrat ihop sina ögonbryn innan han lyfte på sina solglasögon och hängde dem i kragen på hans vita t shirt.

”Eh... I was thinking about it but...” jag höjde på ögonbrynen och visade att jag inte var på humör för några ironiska skämt. ”No, I was going to return this.” erkände han och visade fram min mobil. Jag slet genast åt mig den utav ren reflex. Hans raspiga röst gav hans röst en släng av ärlighet i sig.

”Did you steal it?” frågade jag då jag lade den säkert i min ficka.

”Why would I steal your phone when I can buy thousands of them?” frågade han kaxigt och jag gav honom en irriterad blick, hans gröna ögon såg oskyldiga ut och jag rynkade äcklat på näsan igen.

”How did you find me?” frågade jag förvirrat.

”Well, you are a bit popular and when someone called you I told someone named Dylan about the situation and he told me to come here.” han log oskyldigt och jag rynkade äcklat på näsan igen.

”Why are you doing that?”

”Because I don't like your fingers all over my phone and because your apperance are disturbing to me. Thanks for bringing my phone back to me, but you can leave now.” sade jag och lade armarna i kors. Han drog ett par långa fingrar igenom sitt lockiga hår och rättade till luggen. Harry fyrade snart av ett leende mot mig och jag kände att om jag stannade ett tag till skulle jag slå ut hans vackra äckligt fina tänder. Istället för att vänta på att han skulle röra på fötterna vände jag mig om och började gå tillbaka mot festen.

”I didn't know girls did this kind of sport.” sade han högt, jag saktade ner farten lite men jag fortsatte gå.

”You would be surpriced.” ropade jag över axeln.

”Of what?” ropade han, hans röst sprack lite och jag stannade upp då jag hörde ett par sor som följde efter mig.

”I am not going to discuss this with you.” utbrast jag frustrerat då han arrogant började närma sig och stannade snart upp. Jag svängde om och började gå igen, denna gången mycket snabbare för att komma bort från den lockiga killen som kröp under skinnet på mig.

”At least tell me your name!” ropade han efter mig.

”Grace!” ropade jag över axeln innan jag rundade hörnet och slapp de irriterande gröna ögonen som brände hål i nacken på mig.

+25 Kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Garagen bredvid racebanan var fylla med upprymda människor inför racet i morgon. Jag var den enda kvinnliga som körde tävlingar något som verkade imponera på killarna som arbetade här. Mina fingrar drog upp dragkedjan på min röda overall med svarta detaljer, jag granskade mig i omklädningsrummets spegel. Min kurviga kropp framhävdes av den snäva overallen, mitt hår satt i en låg hästsvans som jag tryckte in i nacken på overallen så att håret inte skulle störa mig. Jag knöt mina skor innan jag plockade upp hjälmen och begav mig ut i det fullproppade garaget där även min bil stod. Den svarta lacken sken i de starka lamporna som hängde sterilt i taket.

”Ey! Cece! Could you give me that bottle over there?” ropade Dylan som kikade ut från motorhuven. Han pekade mot en flaska fylld med klar vätska, jag tog upp den och gick fram till den mörkhåriga killen som tycktes ha fullt upp.

”Here you go.” sade jag och gav honom den. Han log tacksamt upp mot mig.

”Looking good in the new suite.” sade han innan hans fokus åter hamnade på bilen.

”Yeah, I like the colour.”

”The only fashion you understand.” hörde jag Emma över sorlet, hon lät smått bedrövad över hennes ord. Jag vände mig mot arbetsbänken där hon satt med bena i kors tillsammans med Alice och alla hennes böcker.

”Well thank you, miss Fashionista.” sade jag och flinade mot henne.

”Cece!” hörde jag på andra sidan lokalen framför datorskärmarna som var strategiskt uppsatta så de kunde bevaka banan. Felicia satt i sin skyddsdräkt då hon skulle finnas till hands vid banan om något skulle hända, hon var även den jag skulle få höra i min hjälm. Jag satte min hjälm på arbetsbänken bredvid Alice innan jag gick över till min vän som såg ut som en hacker framför all teknik.

”Okay, so we've got some serious competition tomorrow.” suckade hon och lutade sig bakåt i skinnstolen.

”Are you spying!?” utbrast jag då hon hade tryckt upp bilder och information om killen jag skulle möta i morgon.

”You need to know who you are up against. You can thank me later.” sade hon sarkastiskt och flinade upp mot mig. På bilden fanns det en brunett kortklippt kille som såg ut som en sådan kille som aldrig skulle klara ett nederlag mot en tjej. Det var en utav fördelarna med att vara en tjej i detta yrket, att få slå killar på sitt egna spel. Alla i detta garaget hade sett mig köra innan, alla visste hur duktig och snabbtänkt jag var.

”So he's an university student with economy as major. He's twenty years old and still lives at home.” läste Felicia högt och jag hörde någon skratta bakom mig, jag vände mig om för att se Alex, ännu en kille som jobbade i garaget, skratta rakt ut medan han kollade över Felicias axel.

”Well, then he's got a shoulder to cry on tomorrow night.” kostaterade han innan han höjde handen mot mig, jag besvarade hans high five men jag kände oron i magen.

”Please, don't jinx me.” bad jag. Felicia svängde runt på stolen för att hamna ansikte mot ansikte med mig.

”We believe in you, and you are one of the best drivers in London. Maybe even the best in u.k. You got this. I am not worried, and neither should you.” hon reste sig upp för att ge mig en kram innan hon tog på sig sin keps och började fösa mig framför sig. ”Let's go.”

Jag pussade Alice på pannan och bad henne att uppföra sig, hon gav mig ett trött uttryck och jag kollade upp på Emma som gav mig en säker blick. Emma gav mig en hård kram innan min bil vrålade igång och en utav killarna började köra ut den på banan. Jag tog min hjälm och följde efter, Felicia satte på sig sitt headset och gjorde tummen upp mot mig innan jag satte på mig min hjälm.

”Can you hear me, you peasant?” hörde jag inne i hjälmen och jag grimaserade innan jag gjorde tummen upp och räckte sedan fingret mot henne.

”Of course.” svarade jag oskyldigt. Ett lågt skratt hördes i hjälmen innan jag fällde upp visiret för att se klart och tydligt då jag hoppade in i bilen.

”Okay, so the car is almost perfect, it wants to go a bit left but otherwise we should be good.” hörde jag Dylan intill mig medan jag drog på mig mina handskar.

”And the breaks?” frågade jag och grimaserade över vad som hände förra gången jag körde. Bilens bromsar hade blivit blöta av regnet som hade hällt ner och jag krockade rakt in i en vägg, som tur var så förblev jag oskadd då jag fick chansen att sakta ner lite innan jag kolliderade.

”They are brand new, so you have to be carefull with them at first and warm them up, and if you feel they won't work then try to press them down gently and then all the way down. Got it?”

”Okay, got it.” sade jag och rullade upp fönstret på bilen. Jag kände att det började bli riktigt varmt i dräkten då jag försökte desperat att slappna av genom att sträcka på mig lite. Mitt visir förblev öppet då jag visste att det skulle bli alldeles för mörkt med den för ögonen. Min vänster fot tog kontakt med kopplingen innan jag försiktigt lät min högra glida över gasen, motor vrålade till och jag kände gåshuden gå över mina armar.

”Okay, let's do a slow lap first.” föreslog Felicia, hennes röst lät avlägsen som om hon höll på med något annat och jag himlade med ögonen innan jag drog i den första växeln, släppte handbromsen och lät kopplingen och gasen samarbeta för att dra fram det mörka fordonet över den släta asfalten. Enkelt fick jag upp den i hastigheten jag ville ha och snart fick jag ta min första vänstersväng.

”Easy, Cece!” utbrast Felicia och jag stönade irriterat till innan jag tryckte full broms och lät bilen vingla till lite. ”It's just a warm up.”

Efter första varvet tryckte jag ner gasen i golvet och lät hastighetsmärtaren stiga, jag tog mig enkelt fram på banan som jag kände till lika väl som baksidan av min egna hand. Felicias komplimanger hördes i öronen men jag stängde ute henne och fokuserade på att göra ett rekord då slutsträckan syntes några hundra meter framför mig. När jag nått över mållinjen flyttade jag min fot från gas till broms och jag kände gummit skapa sträck i asfalten då jag tryckte ner bromsen helt och vände på bilen innan den stannade helt.

”My tires!” skrek en av killarna i bakgrunden och jag flinade för mig själv.

”Shut up!” fräste Felicia. ”Great work, Cece. Dylan is on his way.” jag hörde att mikrofonen stängdes av och jag rullade ner rutan innan jag stängde av motorn, jag öppnade dörren och började ta mig ut men snubblade bakåt men innan jag stötte mot asfalten under mig fångade någon upp mig. Jag drog av mig hjälmen för att se Dylan flina.

”Like always.” sade han och jag skrattade över min egna klumpighet.

”Thanks.” jag ställde mig stadigt på mina ben och drog bort svett som börjat pärla sig i pannan på mig. Jag slängde över nycklarna till honom innan jag började gå tillbaka till garaget där jag blev bemött utav tre stora kramar.

”You were great.” uppmuntrade Emma mig.

”I'll go and get changed, get your things, Alice.” beordrade jag. ”Liz,” jag vände mig sen allvarligt mot Felicia som kollade förvånat på mig. ”The car is amazing, though I almost lost the control when I had to shift after the third corner. The clutch is loose.” hennes ögon spärrades upp och hon visste lika väl som jag vad som kunde hänt om jag inte tryckt ner kopplingen en till.

”I'll tell Dylan. Get Alice home and we'll talk tomorrow.” sade hon och nickade allvarligt innan hon började skynda sig iväg. Emma följde mig in i omklädningsrummet och hjälpte mig av med den nästintill fastklistrade overallen och skyddsdräkten under.

”Did you find your phone at home?” frågade hon, medan hon kastade äcklat ifrån sig overallen. Hennes röst lät avlägsen och jag visste att det fanns andra saker hon ville fråga mig egentligen. Hon drog en hand genom sitt hår och kollade uppmärksamt på mig.

”No, I have to look again when I get home.” suckade jag.

”Then how will I get intouch with you tomorrow, you need to be here at nine am and you need to skip school.” babblade hon på innan hon räckte över mina mjukisbyxor och hoodie som jag skulle färdas i hem.

”I know, Emma. Text Alice if you need anything.” jag drog på mig mina vans efter jag tagit på mig mjukisbyxorna. Enkelt drog jag tröjan över huvudet innan jag knölade ihop mina svettiga kläder som skulle tvättas när jag kom hem. Jag tryckte i dem i min väska innan jag drog remmen över axeln. Men innan jag nådde fram till dörren greppade Emma tag i min arm, jag kollade på min kompis som hade oroliga ansiktsdrag.

”Don't do anything stupid. I know that look on Felicias face when you told her. That wasn't good news, you can't be so selfish and take a risk like that when you've got Alice.” jag pressade ihop mina läppar och bet mig lite på insidan av min kind.

”I know, it was bad. Don't give me that look, we all know it's a dangerous sport, I have to take risks to be the best.” försvarande jag mig själv, Emmas gråa ögon spändes fast i mina och gav mig en sur blick.

”Stop pretending it's okay, you don't need to be the best.” fräste hon och jag gav henne en uppgiven blick.

”Okay, I'll stop pretending it's okay, but I want to be the best.” utbrast jag innan jag slet mig loss från hennes grepp och tog mig ut från omklädningsrummet.

Jag plockade fram matlådorna jag och Alice hade varit och hämtat på den lokala grillen på vägen hem, Alice var uppe och duschade medan jag dukade fram. Våra hamburgare och pommes frites lades snyggt upp på våra fyrkantiga tallrikar, jag satte två Cola burkar på bordet och tände ett par värmeljus. Snart hörde jag ett par fötter komma ut i köket och jag kollade över axeln. Hennes fuktiga hår hängde ner för hennes axlar, hon hade på sig ett par mjukisbyxor och ett grått linne, hennes bara fötter tog sig över till bordet och satte sig ner. Jag kollade på klockan som hände ovanför köksingången, visarna pekade på tio. En gäspning gled över mig då jag tog fram tallrikarna till bordet.

Jag satte mig ner framför henne, jag hade fortfarande inte hunnit duscha, något jag fick bli tvungen till att göra innan jag gick och lade mig.

”Du var duktig idag.” mumlade Alice trött och jag drog lite på läpparna.

”Tack, fick du gjort dina läxor?” frågade jag och hon nickade slött, man kunde se att hon var helt slut, något jag också var. Mina muskler ville inte göra som jag ville och det var precis så jag orkade höja hamburgaren till munnen.

”Kan jag sova hos en kompis i morgon, så jag slipper vara fast i garaget hela dagen?” sade Alice och kollade bedjande på mig.

”Vem?”

”Jessica.”

”Okej, låter bra. Gör inget dumt bara.” varnade jag henne och hon grimaserade.

”Detsamma.” svarade hon vasst och jag gav henne en varnande blick.

”Och glöm inte att du fortfarande har skola att tänka på så var inte uppe för länge.” påpekade jag medan jag bet i en pommes. Alice nickade och tog en klunk Cola som hon hällt upp i sitt glas. När hon pressat ner halva hamburgaren suckade hon matt ut.

”Jag orkar inte mer.” påpekade hon.

”Okej, gå du.”

Hon tog sitt glas i ena handen och tallriken i andra, hennes ögon spärrades upp då hon fick syn på det gula som låg under tallriken. Jag hade strategiskt lagt hennes biljett till One Direction där, hon hade tjatat om en biljett så pass länge nu. De skulle ha en konsert i London om några dagar som en extra konsert då de flesta inte fick chansen att se dem förra gången. Skulle jag vara helt ärlig så hade jag flera idéer i huvudet om hur jag skulle kunna spendera en fredag men jag skulle få lägga dem åt sidan, i alla fall för denna fredagen.

”Ska vi gå!?” utbrast hon innan hon ställde ner sitt glas och tallrik på bordet igen.

”Om du vill, så ja.” sade jag och skrattade åt henne uttryck, det hade gått ifrån trött till pigg på bara några sekunder. Alice gav ifrån sig ett öronbedövande skrik innan hon slängde sig över mig och gav mig en hård kram.

”Du är världens bästa syster. Tack.” mumlade hon innan hon hoppade uppspelt tillbaka, jag reste mig upp och flinade mot henne innan jag tog våra tallrikar till diskmaskinen. Snart hörde jag ett par fötter springa iväg och jag kollade mot bordet, biljetten var borta och det var även min syster.

Det värmde att se henne glad för en gångs skull, att glömma bort våra föräldrar. Jag dukade undan, stoppade mina svettiga kläder i tvättmaskinen och tog mig trött upp för trappan, in i badrummet för att vrida igång duschen. Ett klädesplagg efter ett annat föll till golvet tills jag var helt naken. Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet bränna över min kropp, noggrant schamponerade jag håret och tvålade in kroppen, all stress som låg över min kropp gled av mig i samband med det varma vattnet.Trött stängde jag av vattnet och stapplade jag ut ur duschen, torkade varje kroppsdel noga innan jag drog på mig ett par nya trosor och bh. Jag tog mig till mitt rum och drog ut en slapp t shirt. Det var precis så att jag orkade fram till sängen, men tog mig till slut ner under täcket, men längre kom jag inte förrän jag gled ner i ett mjukt skönt mörker, jag somnade med lampan tänd.

+25 Kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

 Hela dagen spenderade vi i vattnet efter vi sovit ett par timmar. Vi båda var lite yra när det gällde alla tidsskillnader vi gått igenom för att ta oss hit och redan vid elva på kvällen orkade jag knappt hålla mina ögon öppna längre då vi båda låg på soffan och kollade på teve. Det var skönt att veta att vi kunde gå utan för huset utan att stöta på män med stora kameror, något som Niall tog som fördel då han sprang en runda runt den lilla ön medan jag låg och halvsov under i palm. Jag kunde inte låta bli att le för mig själv då jag såg hur lycklig han var över att få ta det lugnt utan att folk kollade på.

Jag vaknade upp i sängen med en sovande Niall intill mig, hans arm låg slappt över min mage, jag kollade på klockan som stod på nattduksbordet. Klockan var bara ett och jag var klarvaken, irriterat svor jag tyst för mig själv över allt resande den senaste veckan hade gjort att tidsskillnaderna hade varit min största fiende. Jag somnade ibland mitt på dagen då jag egentligen borde vara vaken och ibland blev jag hungrig mitt i natten. Men varje gång jag gick upp för att äta något blev jag pigg och kunde inte somna om. Jag hade inte berättat något för Niall men han kände på sig att jag inte var van vid detta.

Sakta men säkert kravlade jag ur den stora sängen och lät mina fötter komma i kontakt med trägolvet, försiktigt började jag gå på tå mot dörren som jag försiktigt öppnade och stängde lika försiktigt bakom mig innan jag satte ner hälarna på golvet och började gå mot köket. Det hade redan varit en kille här i eftermiddags och fyllt på hela kylskåpet. Innan han hade kommit hade det varit ett stort frågetecken för mig då jag visste att min pojkvän kunde lika gärna klassas som ett svart hål när det kom till mat.

Jag öppnade kylskåpet, tog fram mjölkpaketet och drog fram flingpaketet ur skafferiet. Det tog ett tag innan jag hittade skål och sked men när jag väl hade färdigställt min aptitretare tog jag med skålen ut i sanden. Jag satte mig ner under en palm som jag blivit rätt så fäst vid under eftermiddagen. Ett antal syrsor hördes längre bort tillsammans med vattnet som sköljde in över strandkanten. En månhalva lös upp vattnet, trots detta förblev ändå vattnet mörkt, dess oinbjudande färg fick en rysning att gå över mina armar. Under tystnad satt jag och åt på mina flingor och njöt utav nattens tystnad.

Den fuktiga värmen hade inte lämnat trots att det var natt, och jag kände att Nialls t shirt som jag hade på mig och mina hotpants klibbades fast mot min svettiga kropp. Jag var glad över att luftkonditioneringen inne i huset fungerade vilket hade varit vår räddare i nöden under de värsta timmarna mitt på dagen.

Danielle hörde av sig tidigare under dagen, nyfiken om vad jag tyckte om Nialls överraskning. Hon lät överlycklig över att jag gillade den och på något sätt hade jag på känn att hon var delaktig i överraskningen. Vårt samtal blev relativt kort då hon var tvungen att ta sig hem till London för att göra sitt sista jobb innan det var dags för henne att luta sig tillbaka och spendera resten utav hennes åtta månader genom att bara vara hemma. Något sade mig att det lät enklare för henne än vad det skulle bli, vi alla visste hur mycket hon älskar att dansa och det skulle bli svårt för henne att sitta stilla. Hennes sätt att prata med mig fick det att låta som vi aldrig blivit separerade för nitton år sedan. Vilket fick mig att tänka på allt jag har varit med om de senaste månaderna, jag hade gått från misshandlad hemma till en delägare av ett skivbolag, jag hade en familj med två systrar och jag hade fått flertal vänner som jag skulle behålla för livet. Men framför allt att jag hade fått en pojkvän som var alldeles för bra för mig.

Mitt liv hade bara börjat men ändå kändes det som en hel livstid sedan som jag bodde nere i den lilla källaren med en gitarr som saknade strängar, en hund som inte ens var min egna och en oöppnad dagbok. Niall hade vänt upp och ner på hela mitt liv genom att få mig att öppna den där boken, och egentligen, mitt liv hade börjat redan innan jag visste om det, precis den dagen då jag började chatta med Niall.

”What are you doing out here, babe?” jag rycktes ur mina tankar och kollade upp på killen som stod bredvid mig. Niall hade lyckats smyga upp på mig utan att jag märkt något, han väntade på ett svar med huvudet sned. Hans nakna överkropp hade blivit lagom brun under vår första dag i paradiset, på hans nedre halva hade han satt på sig ett par slappa shorts som satt lågt på hans höfter och avslöjade hans v linjer.

”You scared me.” påpekade jag och log mot honom innan jag vände bort blicken ut mot havet igen, jag satte ner min skål i sanden. Jag kände att han satte sig ner bakom mig och ett par starka armar drogs runt min övre kropp innan jag kände hans haka vila mot min axel.

”You can't sleep.” konstaterade han. ”You know, the first couple of months when we traveled a lot, I more or less slept all day and were up all night.” han pussade mig på halsen och jag lät min hand vandra över hans armar som höll mig tätt intill honom.

”It's been a lot these last couple of months and it's now everything comes to me.” erkände jag. ”I'm really overwhelmed.” mumlade jag lågt och lutade mig bakåt mot honom, jag kände hans rygg lutades mot palmen.

”I know the feeling...” började Niall och jag skakade snabbt på huvudet.

”No, you don't. I bet you want to, but you don't.” sade jag lågt med en mjuk röst så att han inte skulle ta illa upp. Hur mycket jag än önskade att han förstod de stora förändringarna för mig så skulle han bara förstå en del utav dem.

”Make me understand then.” bad han lågt med en viss smärta i hans röst, den sortens smärta jag försökt undvika. För jag visste inte riktigt hur jag skulle få honom att förstå. Jag bet mig lite i läppen och såg nu att himmeln började ljusna i horisonten, något som sade mig att morgonen var på väg och jag hade ännu en natt varit sömnlös.

”I don't know how...” sade jag lågt, mest för mig själv men jag visste att även Niall hörde. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och jag kände hans läppar pressas mot mitt huvud, en lätt puss pressades på min hjässa och jag suckade.

”When you became One Direction you already had your friends and family behind you.” började jag tveksamt i ett hopp om att jag skulle kunna förklara för honom.

”Yeah.” sade han lågt och väntade på att jag skulle fortsätta.

”... When all this crazy happened I only had you and all my friends. And it's not that it doesn't count... It's just, family is family... And there are so different energies between family and friends, do you know what I mean?”

”Yeah, actually I do.” sa han och skrattade bittert till.

”I've never had a family or any friends and all of a sudden... I've got everything and more than I could ever dream about.” jag kände att jag tappade fattningen om verkligheten och sögs in i min egna historia. Hur mycket jag än försöker glömma det förflutna så fanns det alltid där, för att påminna mig hur enkelt det är att bli skadad.

”My adoptiveparents didn't want that life I lived for their daughter, no parent does... I've never had those opportunities that a normal teenager would think is obvious. I've been eating the leftovers, I've been using boys clothing because I couldn't afford...” jag stannade upp och kände att några få tårar hade slitits loss från mina ögon och trillat ner över Nialls armar. Jag snörvlade till och suckade.

”What I am trying to say is that when you lose someone it stays with you, only reminding you how easy it is to get hurt. Now I've got some really amazing friends. I've got a family, that is more than weird because it feels like we know each other, but we really don't. It's weird, but I am thankful.” jag kände att jag inte kunde göra det mer klart för honom nu, tystnaden föll över oss och jag kände hans jämna andetag medan han fundera över det jag sagt.

”You know what?” frågade han lågt, jag skakade på huvudet och vände huvudet för att snegla upp på honom, han såg nervös ut men utan att tänka mer på det vände jag tillbaka huvudet och kollade ut över den ljusnande himmeln. ”I want to know everything about you.” mumlade han lågt. ”I want to be your family.”

Ena hans arm försvann och han började gräva i sin ena ficka på shortsen. Snart tog han fram ringen som jag bara sett en gång innan, ringen var minst lika vacker som förra gången.

”You said you would save it for a special moment.” mumlade jag lågt och kollade skräckslaget på ringen.

”And this moment is more than special. You and me on a island, just us. No cameras, no friends or bandmembers. No stupid swedish family that tries to kill you...” jag grimaserade över hans ord, jag vände upp min blick mot honom och han kollade ner mot mig. Han log lite innan han blev seriös igen. ”So... would you like to be my family?” hans sätt och fria var annorlunda i jämförelse med vad jag hade sett på ett fåtal filmer, men jag kunde inte låta bli att känna hettan över mina kinder och jag log upp mot den blonda killen. Hans tumme drog försiktigt bort tårarna som återstod på mina kinder.

”Yes.” sa jag och krokade tag med min hand om hans nacke, jag förde hans huvud ner mot mig och gav honom en ömsint kyss. Jag mumlade ännu ett ja mot hans läppar och han log. Snart vilade jag huvudet tillbaka mot hans bröst och kollade på medan han trädde på den vackra ringen på mitt ringfinger. Snart hade jag hans armar tätt runt om mig igen och jag höll upp min hand framför mig, vi båda granskade den i ljuset av soluppgången.

”Fits perfect.” mumlade Niall lågt.

”It's unreal,” viskade jag men jag visste att han kunde höra. ”It feels like all of this is going to disapear when the sun comes up and I wake up.”

”I'll stay right here, by your side, princess. Always.” sade han lågt och jag kunde höra att han log. ”And look, now when the sun comes up, and the reality set in... I'm still here, you're still here. This is real.” jag kände hans läppar mot mitt öra och jag kollade rakt in i solen som nu kollade upp över horisonten. ”This is our reality.”

Det var sista kapitlet någonsin av When The Sun Comes Up! Det kommer upp en epilog i morgon (En epilog för er som inte vet är ett kapitel där man får veta vad som händer efteråt!) :)

Hoppas ni har gillat den och jag hoppas ni är redo för överraskningen! Berätta gärna vad ni tyckt om denna fanficen ;p

 Veckan gick relativt snabbt då vi fick förflytta oss från västkusten till östkusten där även Danielle mötte upp oss med min extra resväska. Hennes mage hade blivit en aningen större sedan jag träffade henne sist och man kunde väll säga att hennes hormoner gick över oss alla. Stackars Liam hamnade väldigt illa till då han råkade hamnade bredvid en tjej som tydligen var hans idealtjej då vi väntade på våran snabbmat.

Även om jag saknat min syster så var jag lika glad över att flyga där ifrån då det var dags för mig och Niall att ta vår semester som vi båda längtat efter ett bra tag nu. Niall hade hade fixat ett privatflyg till vår ännu hemliga destination, det enda jag visste var att det skulle vara ett varmt ställe. Något jag hade fått reda på utav Lou, Zayn och Liam, det roliga var att när Niall fick reda på det vaknade de alla tre med varsin ritad mustasch bara en dag innan deras första intervju i New York. De var måttligt roade då de försökte gnida bort de svarta sträcken på sina överläppar.

”Good morning, babe.” jag ryckte till utav att min kudde pratade. Jag höjde på huvudet och kollade mig omkring omkring, jag befann mig fortfarande på planet och jag hade somnat på Niall medan vi hade legat och pratat på soffan för några timmar sedan.

”Are we there yet?” gnällde jag innan jag lade ner huvudet igen på hans bröst korg och suckade.

”Yeah, we are landing in a couple of minutes.” hans röst lät morgontrött och raspig. Det var då jag slog upp ögonen, denna gången var jag klarvaken och drog mig snabbt upp från soffan och Niall innan jag snubblade fram till ett utav fönsterna. Långt nedanför fanns ett par öar mitt ute i havet, jag kunde inte se land någonstans. När jag sträckte på mig och vände mig om mot Niall hade han ställt sig upp och pussade mig på tinningen.

”Welcome to Hawaii, love.” han drog på sig sin t shirt som några timmar tidigare hade blivit avdragen medan vi njöt utav varandras sällskap. Nej, vi gjorde inget som började på bokstaven S, men det var inte långt där ifrån. Om Niall hade fått bestämma hade han klätt av mig redan i New York, men jag vägrade då det jag ansåg att det var olämpligt eftersom vi sov vägg i vägg med alla våra vänner.

När vi landat slog värmen emot oss när vi kom ut från flygplanet, en bil väntade på oss och tog oss ner till en liten söt hamn. Värmen var torr och jobbig, Niall köpte mig en vattenflaska då han oroade sig över min hälsa av någon konstig anledning. Vi stannade framför en båt som några lokalbor hjälpte lasta i våra kläder.

”We're not staying?” frågade jag förvirrat och han log mot mig medan han tog min hand.

”Like I said, it's only you and me.” påminde han mig och jag drog förvirrat ihop ögonbrynen. ”You'll see.” han skrattade och pussade mig lätt innan han hoppade ner från bryggan och i båten. En hjälpande hand tog tag i min och hjälpte mig ner. Snart var vi ute och åkte båt mot en utav de mindre öarna, Nialls arm låg beskyddande över mina axlar medan vi satt och kollade ut över ögrupperna som breddes ut framför oss. När vi rundade en utav de mindre öarna fick jag syn på ett fint litet strandhus som låg precis på sin egna lilla strand.

”That's ours for the week.” hörde jag intill mitt öra och jag kollade storögt mot honom.
”Seriously?”

”Yeah, I'm dead serious.” sa han och blinkade till med ena ögat.

Båten lade precis till vid stranden och när jag skulle hoppa ner från båten hamnade jag i vattnet, av chocken jag fick trillade jag baklänges och satte mig ner med ett stön. Niall brast i skratt och jag kollade irriterat upp på honom för att se honom klara hoppet perfekt. Han hjälpte mig upp, jag kollade ner på mina shorts och t shirt som jag fått låna av Niall. Allting var genomblött av saltvatten och jag kollade besvärat upp på min pojkvän som höll på att spricka om han inte fick skratta snart. Jag bara stampade surt upp på stranden utan att säga ett ord.

”Sorry, babe. But it was pretty funny.” ropade han efter mig och snart kände jag ett par händer som snurrade runt mig och drog mig intill en vältränad kropp. ”Hey, don't be angry.” han drog bort en slinga som hamnat för mina ögon. Jag kollade irriterat in i den blå ljusa ögonen men suckade ut min irritation och mjuknade upp då jag såg leendet han hade på läpparna. Mina läppar strök över hans och jag ställde mig tätare intill honom, jag gav honom en puss och log innan jag vände mig snabbt om och började gå upp mot det lilla huset. Bakom mig hörde jag ett frustrerat stön, när vi kom in i den lilla stugan tappade jag hakan. Det fanns en modern men samtidigt en väldigt Hawaiiansk inredning med bambu och något som liknande IKEA möbler.

”How did you find this place?” frågade jag förbluffat och kollade upp i taket som var flera meter ovanför oss inrett med bambu. I taket hängde två fläktar som täckte köket och vardagsrummet som satt ihop.

”I didn't, Louis did a couple of years ago. He always come here when it gets too much. Sometimes alone, sometimes with Eleanor.” Niall gick förbi mig och jag gick efter. Han visade mig toaletten som var inrett med snäckor och även sovrummet som var stort och hade fönster ut mot den lilla djungeln som fanns bakom huset.

”This is incredible.” mumlade jag och kollade med vidgade ögon runt omkring mig. Jag hade aldrig sett något liknande innan. Snart landade mina ögon på Niall som granskade mig, jag bet mig lite i läppen och släppte hans ögon för några sekunder för att ta en andra titt runt om i rummet. Ett par starka armar drogs runt min midja och fick mig att återgå till att kolla in i de blå ögonen.

”I think I've waited long enough.” påpekade Niall och flinade. Jag släppte fram ett nervöst skratt och bröt vår ögonkontakt, jag kände att han blev genast tveksam och drog sig lite bakåt. Vilket fick mig att kolla upp på killen framför mig. ”If you don't want to...” började han och jag skakade häftigt på huvudet.

”No, no. You're misunderstanding me.” babblade jag på. Jag hejdade mig själv och drog mina armar runt hans hals, jag drog honom närmare intill mig. ”I... It takes time for me to get used of the thought that somebody cares about me so much like you do. And even if you are showing it, it's hard to take it to heart.”

”I love you.” viskade han och trasslade in sina fingrar i mitt trassliga långa hår.

”Yeah, but, you're...” försökte jag men han skakade på honom.

”... Niall Horan.” han avslutade min mening och jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn. ”I'm Niall Horan, only your Niall Horan and I love you to pieces. Always.” mitt hjärta hoppade över ett slag då jag såg hur allvarlig han var. Men innan jag fick chansen att öppna munnen för att säga något kraschade Nialls läppar mot mina i en hård och desperat kyss, som snart förvandlades in till en passionerad och öm kyss. Hans händer hjälpte mig av med mina blöta kläder och snart stod jag endast i ett par fuktiga underkläder. Jag kände hans händer gå ner över min rygg, rumpa och sedan stannade vid mina lår, han lyfte upp mig och jag fäste mina ben runt hans midja medan han bar mig över till sängen. Försiktigt lade han ner mig i sängen, det kalla täcket var ett faktum under min överhettade kropp. Jag ryckte försiktigt i Nialls t shirt som han mer än villigt tog av sig och våra nakna överkroppar tog kontakt, han var minst lika varm som vad jag var. Hans läppar placerade en tungkyss medan han kastade bort tröjan för att göra mina blöta kläder sällskap på golvet. Mina osäkra fingrar öppnade knappen på hans shorts och drog ner dragkedjan, utan att bryta kyssen vickade han av dem. Hans ögon sökte efter någon tveksamhet över mitt ansikte innan hans läppar reste ner i dalen mellan mina bröst och fortsatte ner för min mage innan han försiktigt krokade tag i mina fuktiga trosor med sina fingrar, jag höjde försiktigt på mina höfter och lät honom dra ner dem för mina ben. Pirret i min mage blev att starkare då jag kände Nialls läppar på insidan av mina lår innan hans huvud dök upp ovanför mig igen.

”You're beautiful.” viskade han mot mina läppar snart tryckte jag bestämt Niall mot madrassen så att han hamnade under mig. Ett leende kom över hans läppar då jag retligt drog ner mina bh band i något som skulle se graciöst och sexigt ut. Hans händer vilade på min nakna rumpa, under mig kunde jag känna bulan i hans boxers bli allt hårdare, något som indikerade på att jag måste göra något rätt. Snart var jag helt naken uppe på min älskare som ständigt hade sina ögon fästa vid mitt ansikte. Även hans boxers gjorde resten utav våra kläder sällskap inom kort och hans erektion slog upp på hans mage. Niall rullade över så att jag hamnade under honom igen och gav mig en tung kyss medan han trevade efter nattduksbordet, undertiden tog jag tag i hans längd och började försiktigt pumpa upp och ner. Ett tungt andetag släpptes ut från hans vackra läppar, våra andetag blev allt tyngre och snart särades våra läppar och Niall rev upp ett silvrigt litet paket, något jag bara sett honom göra en gång innan. Jag släppte honom och hans nu tunga längd stötte i min mage innan han trädde på kondomen.

”Are you ready?” frågade han och allt jag kunde göra var att nicka. Min talförmåga var inte närvarande längre och min bröstkorg höjdes och sänktes snabbt. Hans topp gick över min värme och fukt innan han försiktigt pressades in i mig, när jag grimaserade stannade han genast och lät mig vänja mig innan han såg att jag slappnade av och anpassat mig till honom. Det var inte alls lika smärtsamt som första gången, vilket jag var lättad över.

”Can I go deeper?” nästan viskade han fram och jag kollade upp på honom och nickade. Snart träffade han min botten och jag gav ifrån mig ett flämt. Hans läppar strök försiktigt över mina medan han försiktigt började röra sig in och ut. Min ena hand som vilade på hans axel spändes då att träffade en ömtålig punkt i mig, mina naglar borrades in i hans axel, han svor lågt. Vårt kärleksfulla älskande värmde upp rummet ytterligare och snart såg jag ett par svettdroppar pärla sig i pannan på den blonda killen ovanför mig. Ett par fuktiga hårslingor hade klibbats fast i hans panna och försiktigt drog jag bort dem, ett djupt stön släpptes från Niall innan han lutade sig ner och gav mig en tung kyss.

”I love you.” viskade jag andfått mot hans läppar och jag kände att hela min mage flammade upp utav njutning då han träffade min känsliga punkt. Min värme drog sig ihop runt hans styva längd, jag kunde känna var enda ådra flamma upp inom mig, jag gav ifrån mig ett stön.

”Fuck.” svor Niall lågt och snart kände jag hans substans hamna i gummit, tätt följt utav att jag red ut min orgasm, min rygg kröktes uppåt innan jag slappnade av, en utmattad Niall kollapsade uppe på mig innan han gav mig en slö kyss.

”I love you too.” viskade han andfått innan han rullade av mig, slängde kondomen i soptunnan som var bredvid sängen innan han drog täcket över våra nakna kroppar och jag kröp upp intill honom.

Detta var egentligen meningen att detta skulle bli det sista kapitlet av hela fanficen... MEN ni är nog de mest dirty läsarna jag varit med om någonsin såååå... Jag fick slänga in ett extra kapitel!

Vilket betyder att detta är nästsista kapitlet förutom en epilog som även kommer i morgon! Därför blir det lite tätare mellan kapitlena och epilogen nu inför överraskningen därför blir det ingen kommentar limit! 

Dagens kommentar:

 Staples Center var fullsmockad med fans som skrek och började samla sig inför konserten. Niall, Louis och Harry sprang ut för att överraska fansen medan jag, Zayn och Liam stannade inne och spelade kort tillsammans med deras stylist Lou. Jag funderade över att jag nu hade chansen att luska lite över vart Niall skulle ta mig nästa vecka. Jag visste att Liam var den som enkelt skulle brista under press om jag försatte honom under några svåra frågor.

”So do you know where Niall is taking me next week?” frågade jag tveksamt innan jag lade ner ett kort och jag hörde Liam muttra något om att jag skulle ha en sådan tur. Vi hade spelat tre omgångar innan som jag vunnit två utav, den tredje vann Lou som hade gjort en dålig moonwalk utav lycka. Jag gillade henne, hennes udda sätt var något som gjorde att hela rummet lös upp.

”Yeah, we do.” konstaterade Zayn och gav mig ett leende innan hans mörka ögon kollade över mitt ansikte.

”Where!?” frågade jag nyfiket, han skakade roat på huvudet, han lutade sig bakåt i sin stol och väntade på att Lou skulle fortsätta lägga sitt nästa kort.

”We don't want to wake up in the morning and have a knif to our throats because we spilled Nialls plans.” sade Lou och flinade. Hon puttade upp sina glasögon innan hon lade ner hennes näst sista kort. ”One card.” informerade hon med ett flin.

”So not even a clue?” frågade jag besviket och alla tre gav mig var sitt lurigt leende. ”Not even a word?” jag putade ut lite med min underläpp och vände mig mot Liam. Han rynkade på nästan och försökte dra bort blicken, hans läppar blev till ett sträck i hopp om att det skulle hjälpa honom.

”That's not fair!” utbrast Zayn. ”Don't even try to use our weakest link against us!”

”I am not the weakest link.” muttrade Liam innan han lade ner sitt nästa kort.

”If I win the next game, you'll tell me one detail.” föreslog jag och de alla kollade osäkert på varandra. ”Oh come on, you all are like chickens!” jag började klucka som en kyckling och alla började skratta åt mig. ”Deal?”

”Okay, okay, deal. But only one detail!” varnade Liam. Zayn lade ner ett utav sina kort och jag kollade ner på mina två återstående. Han hade lagt ner ruter tre vilket gjorde att mina ruter två och spader två kunde läggas ovanpå. Med ett flin vände jag på mina kort och jag hörde ett högt stön.

”Damn it, Zayn!” fräste Liam. ”You're too easy with the cards.”

Vi samlade åter igen ihop korten och Zayn blandade medan Lou lade upp en instagram bild, så snart när korten var utdelade igen började vi intensivt spela som om det gällde livet. Men till min lättnad hade jag även denna gången turen med mig och när jag lade ner mitt sista kort pressade alla ihop sina läppar i hopp om att någon annan skulle börja läcka information.

”We are in big trouble.” muttrade Liam.

”Okay, I'll tell, it's on a beach.” erkände Lou och suckade.

”Where?” frågade jag nyfiket och vilade mina armar på bordet. Liam såg lättat över min axel, jag följde hans blick som hamnade på Niall, Louis och Harry som var tillbaka och avbröt mitt förhör.

”Thank god.” mumlade Liam lättat för sig själv.

”What's on the beach?” frågade Louis nyfiket och jag kände spänningen i rummet. De hade hört det sista Lou sagt och jag såg att alla tre försökte komma på en bra ursäkt.

”I and Niall were.” sade jag snabbt. ”... on the beach.” fortsatte jag för att rädda mina vänner som önskat att de aldrig spelade om Nialls överraskning. ”I was just telling them about Nialls surprice today and how... thankful I am.” Harry skakade roat på huvudet och man såg att ingen köpte min förklaring men lät mig hållas. Jag reste mig upp så att Niall kunde sätta sig ner på min stol, han drog mig med sig så att jag hamnade i hans knä. Mitt huvud lutades mot hans axel, hans armar drogs runt mig.

”You're a really bad lier.” viskade han innan han pussade min kind, jag visste att han hade sett mitt usla pokerface.

”Thanks.” viskade jag tillbaka, en utav Nialls stora händer strök över min rygg medan den andra vilade på mitt lår. Jag lekte med hans krage på hans t shirt som han hade på sig medan jag njöt utav våran stund. Trots att jag visste att det fanns ögon på oss så lät dom oss hållas och det kan ha varit för att Niall gav Liam, Zayn och Lou varsin dödsblick.

”Are you ready, Nialler?” frågade Zayn som nu stod upp, han hoppade upp och ner, något jag antog var hans sätt att värma upp sig själv inför konserten.

”I was born ready.” svarade Niall kaxigt och flinade mot sin bästa vän.

”I meant for the other thing.” påpekade Zayn, Niall flinade och nickade mot sin kompis.

”What are you talking about?” frågade jag nyfiket och kollade upp på Niall. Hans blå vackra ögon granskade mig men det enda han gjorde var att flina. ”Hey, please, what are you guys talking about?” ny var jag mer förvirrad än någonsin då alla stod och log mot mig. Det var tydligt att jag var den enda som inte visste vad de pratade om. Men irriterat nog fick jag inget svar och jag bara återgick till min bekväma position i min pojkväns famn med en irriterad trumpen min.

Efter att ha bytt om till ett par mörka jeans och en fin glittrig topp, tvingade Lou på mig ett par pumps som jag klagade över innan jag följde med Luke för att sätta mig ner i publiken. Jag drog av mig skorna, Luke som satt bredvid mig flinade och satte dem under hans stol.

”Thanks.” viskade jag och han gjorde bara en gest med handen som att det inte var något.

”You don't like high heels?” frågade den mörkhåriga tjejen som satt nedanför mig och jag svor inom mig då jag trott att ingen bevakade mig.

”No, not my thing.” sade jag och log mot henne och hennes vän som satt bredvid. De båda var målade i ansiktet med One Direction loggan, deras vita t shirts hade killarnas ansikten på.

”You're Madison right?” frågade tjejens kompis, hennes blonda hår var upp satt i en hög hästsvans förutom hennes lugg som spretade ner över hennes panna.

”Yes.”
”Oh, my god!” pep hon, hon ryckte i hennes kompis som pep instämmande med. ”Could we take a photo with you?” frågade hon nu mer uppspelt än innan, jag tvekade lite innan jag log och nickade.

”Sure.” jag poserade för varsin bild med dem.

”Ain't that Nialls chain?” tjejen med svart hår pekade på kedjan runt min hals som jag glömt stoppa innanför min topp.

”Oh, eh... yeah...” svarade jag och stoppade snabbt in den, jag suckade lättat ut då arenan mörknade och hela arenan började jubla över att showen skulle börja. Ljudet var öronbedövande då skärmarna lös upp med introt till konserten. Killarna dök ut på scenen och ljudet som jag tyckte var öronbedövande blev allt värre då första låten kom igång. Mellan låtarna pratade killarna och snackade om vad detta betydde för dem, det var något som fick mig att le. Jag kunde inte låta bli att känna mig stolt över den blonda clownen uppe på scenen. Det var som att han inte hade fått vara barn när han var liten och helt plötsligt förvandlades in till killen med humor. Jag kunde inte låta bli att bita lite extra i min läpp då han tog fram elgitarren, det var pinsamt att erkänna för mig själv vilken inverkan Niall hade på mig.

Det kändes konstigt att man faktiskt kände killarna men något som kändes ännu mer bisarrt var att min pojkvän var en utav de fem. Det tog ett tag för honom att hitta mig i publiken men när han väl fick syn på min glittriga topp vinkade han och log mot mig. Jag var nog den enda här inne i arenan som inte hade hans ansikte på min klädsel. När de åkt ut till den lilla scenön tystnade allt förutom några få som krävde uppmärksamhet genom att skrika.

”So today...” började Niall prata och alla började jubla. ”... someone really special to me has her ninteenth birthday...” jag kände hettan över mina kinder då de som satt närmast mig vände sig mot mig och jag ville bara sjunka genom golvet.

”She's special to all of us.” flikade Harry in och gav Niall en armbåge i sidan.

”So we thought we all could sing happy birthday to, Madison.” fortsatte Niall och pekade mot mig. Färgen i mitt ansikte försvann då en strålkastare lös upp hela mig och jag kisade mot killarna som flinade mot mig. De alla började sjunga och hela publiken hängde på medan jag höll på att bli blind utav strålkastaren som fick mig att svettas lite extra. Killarna gjorde några stämmor i slutet och alla började jubla och det öronbedövande skriken startade igen.

”Happy birthday, princess.” ropade Niall, några skrek och några gjorde ett ljud i ett tecken på att det var ett utav de sötaste sakerna de hört. Jag mimade ett tack innan jag lättat slapp lampan som snart gjorde att jag badade i svett, men även för att hela situationen hade gjort mig nervös. Jag kände en hand ta tag i min hand med och drog ner mig mot tjejerna framför mig, någon andades intill mitt öra innan jag hörde några få ord.

”You're so lucky.” pep den blonda tjejen i mitt öra och jag skrattade nervöst till innan jag satte mig ner bredvid Luke som satt och smsade.

”Happy birthday.” sade han och flinade mot mig.

”Did you know about this?” frågade jag bestört och han nickade.

”The lads are bad at keeping secrets, it's a miracle that you didn't find out.” han skrattade till innan han gav mig en kram innan han pekade bort mot scenen där jag fick syn på killarna som gjorde sina bästa dansrörelser då någon hade skrivit det i en tweet.  

+30 kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentarer:

 Hela dagen gick ut på att Niall försökte guida mig igenom Los Angeles. Han försökte verkligen hålla en rak min då vi åter igen kört fel, men jag lät honom hållas då han var så ytterst gullig mot mig och undrade om jag frös. Våra fuktiga kläder stoppade oss inte dock. Vi fick ett antal gånger stanna upp och fråga om vägen samtidigt som vi blev ertappade utav ett antal skrikande fans på vägen. Jag kunde inte låta bli att skratta då Niall försökte be om vägbeskrivning till en flicka som såg ut att vara på väg att svimma. Men snart gav vi upp och tog oss tillbaka till hotellet som redan var ockuperat med mängder av fans utanför. Jag tror även att Niall var frustrerad över vår gnista som vi hållit vid liv resten utav dagen, vi hade rört vid varandra flertal gånger och den sexuella frustrationen blev allt mer tydlig för Niall då vi var på väg tillbaka.

Det blev problematiskt för oss att ta oss in på hotellet innan ett par säkerhetsvakter hjälpte oss in genom glasdörrarna och in i lobbyn. Nialls arm var fortfarande beskyddande över mina axlar medan vi tog oss in i hissen och han tryckte på sjuttonde våningen. När dörrarna stängdes och vi blev ensamma igen tryckte Niall upp mig mot väggen, försiktigt men bestämt.

”I'm tired of waiting.” mumlade han och log ner mot mig innan han lutade ner sitt huvud och började suga på min känsliga punkt under mitt öra.

”Eh, we're soon on the thirteenth floor.” stammade jag och kände honom dra lite i kanten på mitt linne. Hans tänder nafsade över min hud och jag kände pirret som funnits där hela tiden förstärkas ytterligare, även jag började bli frustrerad. ”N-Niall..” stammade jag och kände att mina ben höll på att vika sig under mig, Niall höll mig uppe. Men snart stannade hissen på femtonde våningen och jag puttade snabbt bort Niall från mig, rättade till mitt linne och försökte se oberörd ut då ett äldre par gick in i hissen.

”Good day.” hälsade gubben artigt och jag besvarade med ett leende. Niall försökte samla sig där han stod bredvid mig men jag hoppade till av en hand som landade på min rumpa. Ibland förvånade det mig hur Niall kunde förvandlas från en söt och oskuld kille till en sexig krävande sådan. Till min lättnad blev resten utav hissturen kort och jag gick snabbt ut ur hissen utan att kolla på det äldre paret.

”Makeout in the elevator ain't such a good idea.” läxade jag upp Niall och han stönade bara frustrerat till. ”Guys.” muttrade jag medan Niall ledde oss till en dörr längre ner i korridoren. Han stoppade i sitt nyckelkort och öppnade dörren åt oss, men hans lycka över att komma till hotellrummet varade inte länge då rummet var ockuperat av resten utav killarna. Man kunde se hans ansiktsfärg ändras från den rosiga färgen han fått idag till kritvit utav frustration.

”Happy birthday to you, Happy birthday to you...” började killarna sjunga och jag kunde inte låta bli att börja skratta lågt. Niall kom ur sin lilla panikstund i slutet och körde stämmor tillsammans med killarna medan jag kände ett par beskyddande armar runt min midja som kramades åt bakifrån. Snart var alla framme och gav mig varsin hård kram.

”So have you got any presents yet?” frågade Louis barnsligt och flinade mot mig.

”I am here, aren't I?” sa jag och log mot honom.

”I mean, like material stuff?” sa han och himlade kaxigt med ögonen.

”Oh, no. But it's alright, I've got this amazing tour of Los Angeles so I am happy.” sa jag och blinkade med ena ögat mot Niall som stod längre bort och lyssnade på vår konversation. Han bara skakade roat på huvudet innan han försvann någon annan stans.

”Niall James Horan...” började Louis och försvann snart efter Niall.

”So you are coming tonight? Right?” frågade Liam nyfiket och jag nickade.

”Of course.” sade jag och log mot honom. Han log stort tillbaka.

”Well, I've got at least something to give my littlesister on her birthday.” avbröt Harry och räckte fram ett guldigt paket.

”You better not put down too much effort in this.” konstaterade jag och han bara flinade.

”Just open it already.” gnällde han och jag rev upp pappret. Snart höll jag i en svart ask och tvekade innan jag öppnade den. I asken låg det ett berlockarmband som redan hade en berlock på sig, det var en liten guld palm.

”It's a travel bracelet. So for every country or state you're in, you have to add something that is typical that place. For example, the palm trees is a fact here in Los Angeles.” förklarade han medan han hjälpte mig att sätta på det på min högra handled.

”Thank you so much, it's adorable.” sade jag och gav honom en extra kram. Han rufsade roat till mitt hår och jag slog lätt till honom innan jag bestämde mig för att leta rätt på Niall.

”He's in the bedroom.” ropade Zayn efter mig och jag gick i riktningen mot sovrummet. Jag hörde låga röster på andra sidan dörren och jag knackade försiktigt på. Rösterna blev allt hårdare och snart öppnades dörren av Louis som log oskyldigt mot mig.

”I was just about to leave.” sade han andfått innan han lämnade rummet och lät mig kliva in i rummet på egen hand. Niall stod med bar överkropp och kliade sig i nacken medan han letade efter något på golvet.

”What's going on?” frågade jag och skrattade nervöst till.

”Oh, nothing. I was just about to change before we go down to the arena.” påpekade han och log mot mig. Jag plockade upp en svart t shirt med ett tryck på framsidan och slängde mot honom.

”Thanks, love.” sa han och log mot mig innan han drog på sig tröjan. Han gick fram till mig och jag trodde han skulle krama om mig då han sträckte sig bakom mig och drog igen dörren.

”I guess we won't have time for something right now.” konstaterade jag och han flinade medan han skakade på huvudet.

”No, but I thought we just could cuddle and I've got something for you.” sade han och jag log mot honom. Jag lade huvudet nyfiket på sned i ett försök till att förstå riktigt vad han prata om. Han tog mina händer och ledde mig mot sängen, jag trampade av mig mina skor innan jag hoppade upp i sängen tillsammans med Niall. Vi satte oss i mitten på sängen och Niall tog fram sin mobil.

”So, one of my presents are a bit special so I can't really give it to you right now...” började han och lät fingrarna glida över hans telefon innan han stannade upp och fokuserade på mig. Han räckte över telefonen som visade en bild på en liten hundvalp, oförstående kollade jag upp på honom.

”I know you were devestated when you had to leave Rex in Sweden, and I don't like leaving you in that house on your own.” jag tänkte tillbaka på huset vi köpt, visst var det stort men det var också lagom för oss två. ”So little, Sam is your present.” han pekade på skärmen.

”Sam?” frågade jag och log. Nialls gulliga uttryck gjorde att mitt breda leende blev allt större. ”Thank you so much, I love him already.” sade jag och pussade honom på kinden. Jag kollade ner på den svart vita hunden en sista gång innan jag lade ner Nialls mobil på sängen och kröp in till honom. Hans läppar kändes på min hjässa då han pussade mig och gosade in sitt ansikte mot mitt huvud.

”I love you.” sade jag, känslan i mig var skrämmande hur mycket de orden betydde, de lät så seriösa och meningen i dem fanns tydligt där. Niall stelnade till och jag visste att han hade hört innebörden i dem, han drog sig tillbaka och kollade in i mina ögon, de blå vackra ögonen skannade över mitt ansikte.

”I love you too.” med samma allvarliga ton som jag haft. Han fuktade sina läppar innan han lutade sig mot mig och våra läppar möttes i en öm och passionerad kyss. Försiktigt lutade jag mig bakåt ner på täcket, Niall följde efter utan att bryta kyssen. Hans varma kropp pressades mot min medan jag trasslade in mina händer i hans hår, försiktigt särade jag lite på läpparna för att bjuda in hans tunga att möta min.

”You guys are freaking disgusting.” vi bröt genast vår kyss och vände på våra huvudet mot samma håll där ljudet kom ifrån. I dörröppningen stod Harry och rynkade på näsan.

”Well, thank you for knocking, brother.” sade jag sarkastiskt och fick tag i en kudde som jag kastade mot honom men landade vid hans fötter. Han lade bara armarna i kors och stampade otåligt med fötterna, jag höjde ögonbrynen i väntan på att han skulle börja prata. ”If you are waiting for an invitation then you could wait forever.” påpekade jag, Niall gav ifrån sig ett skratt innan han rullade av mig.

”Control your girlfriend, Nialler.” bad Harry, jag räckte ut tungan mot den långa lockiga killen som snart räckte ut tungan mot mig. ”I was going to tell you guys that the car is waiting.”

”Okay, we'll be out in a second.” sa Niall och satt kvar bredvid mig medan vi väntade på att Harry skulle ta sig ut ur rummet. När dörren väl stängdes igen suckade han och pussade mig på pannan innan han hoppade av sängen för att dra på sig ett par skor.

”I can't wait til next week when it's just you and me.” mumlade han medan jag kravlade över sängen och satte mig på knä framför Niall, jag lade mina armar runt hans midja och drog honom intill mig, jag lutade mitt huvud mot hans mage och jag kände hans händer gå över mitt huvud och rygg.

”Just you and me?” frågade jag en sista gång då jag inte kunde få nog utav att höra honom säga den meninge. 'Du och jag', var något jag tyckte lät som ett löfte som aldrig kunde brytas. Att det var han och jag mot världen. Det var något med de orden som fick fjärilarna i magen att vakna till liv.

”Yeah, just you and me for a week.” sa han och skrattade lågt innan han pussade mig på huvudet.

 Jag gäspade och kisade lite med ögonen, förvirrat kollade jag mig omkring då jag hade svårt att komma ihåg hur jag hamnade på ett flygplan. Men snart kom verkligheten i fatt mig, jag satt i förstaklass på ett gigantiskt flygplan på väg till Los Angeles. Intill mig låg Luke och snarkade tyst, förvirrat kollade jag på min mobil för att kolla klockan. Den var redan tolv på natten svensk tid, inte undra på hur tyst flygplanet var. Jag reste mitt säte upp och kollade på skärmen framför mig som visade att vi endast hade en timme kvar, min lättnad var total då även piloten bekräftade detta genom att prata i högtalarna, de dova lamporna lös upp flygplanet. Nedanför bredde USA ut sig så långt ögat nådde, morgonsolen syntes i horisonten vilket indikerade på att det faktiskt var min födelsedag idag. Jag fyllde hela nittonår idag, i normala fall hatade jag att fylla år, då jag faktiskt sällan brukade fira den på rätt sätt. Min förra födelsedag gick ut på att måla om ett utav familjen Nielsens kontor, något jag inte direkt njöt utav att göra på min födelsedag. Denna var annorlunda, jag var nervös över det okända som skulle göra denna dagen till min första riktiga födelsedag någonsin.

”Happy Birthday, Madison.” hörde jag bredvid mig och jag vände huvudet mot Luke som nu satt sig trött upp och log mot mig.

”Thank you.” sade jag och log mot honom.

”What do you think Niall has planned for you?” frågade han nyfiket och jag ryckte på mina axlar, jag suckade innan jag öppnade munnen för att svara.

”You'll never know what he is up to.” påpekade jag och Luke gav ifrån sig ett roat skratt.

”True.”

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig faktiskt, så när jag tog mig fram till toaletterna för att byta om bestämde jag mig för ett par svarta shorts som satt högt i midjan, ett vitt slappt linne tryckte jag ner i midjan. Mina uggs byttes ut mot ett par låga Converse och jag satte upp mitt långa vågiga hår i en hög hästsvans innan jag lade på ett tunt lager av smink. Jag tog mig snabbt ut från toaletten då jag hörde att de tände säkerhetsskylten och bad alla passagerare att sätta sig ner på sina platser.

När planet landat tog jag min svarta handväska och satte upp mina svarta solglasögon i håret innan jag blev ledd av planet. Till min förvåning så ledde Luke mig mot ett annat håll då jag trodde vi skulle hämta våra väskor.

”Where are we going?” frågade jag förvirrat och pekade bakåt mot det hållet vi egentligen bort gått.

”You'll see.” sade han glatt innan han tog tag i min överarm och fortsatte ledan mig ner för korridoren där restaurangerna fanns. Över allt kryllade det med folk som var på väg mot en annan destination. ”Okay, if you follow this hall until you find terminal three, I'll go back and pick up our bags.”

”What? I will litterally get lost here.” sade jag nervöst och kollade upp på mannen som bara skakade på huvudet.

”You have nowhere else to go if you follow this hall. I promise, you'll find it.” försäkrade han och jag suckade nervöst.

”Alright, call me when you're picking me up.” suckade jag och började gå i den riktningen han pekade mot.

”I will!” ropade han efter mig, jag kollade över axeln för att se Luke börja gå mot rätt riktning. Han lämnade mig minst sagt förvirrad men jag fortsatte ändå gå mot det hållet han sagt åt mig. Givetvis kollade folk på mig och nervöst satte jag på mig mina solglasögon för att försvåra deras aningar.

Snart nådde jag slutet på den stora hallen och hittade den stora lysande trean, dock var detta ett avspärrad terminal vilket gjorde mig nervös över att bryta någon lag. Jag kände mig oönskad där och bestämde mig att ta mig snabbt igenom glasdörrarna ut till parkeringen utanför. Men så fort jag kom ut stannade jag upp och tog av mig solglasögonen, satte de i håret innan jag gav ifrån mig ett andfått skratt. Ute i solen stod Niall lutad mot en gammal blå Corvette utan tak, han hade ett par shorts och ett vitt linne på sig. Han puttade upp sina mörka solglasögon, drog en hand genom sitt blonda hår och fyrade av ett stort leende då han fick syn på mig. Nialls utstrålning gav mig fjärilar i magen, han såg så vacker ut där att stod lutad mot det blåa fordonet. Han gick mot mig och jag mötte upp honom i den stekande solen, han placerade sina stora händer på mina höfter och jag lät min väska falla till marken innan jag lade mina armar runt hans hals. Krävande drog han mig in till sig så att våra höfter slog emot varandra och jag gav ifrån mig ett litet flämt.

”Happy birthday, baby.” sade han och log innan han lutade sig ner mot mig för att ge mig en passionerad kyss. Hans mjuka läppar gav mig små stötar medan de strök över mina en sista gång innan han drog sig bakåt.

”What is all of this?” frågade jag nyfiket medan han hjälpsamt tog upp min handväska som jag släppt på marken.

”A part of your birthday present.” konstaterade han och flätade samman våra fingrar. Niall ledde mig bort mot bilen och öppnade dörren till passagerarsidan. ”Jump in.” beordrade han och jag gjorde som han sade, jag tog emot min väska som jag placerade på golvet vid mina fötter medan Niall skyndade runt till förarsidan. Jag tog på mig mina solglasögon och kollade nyfiket på min pojkvän som nu satt sig i bilen och startat motorn. Bilen vaknade till liv med i ett morrande läte och jag kunde se att han var helt såld på bilen.

”What about my bags and Luke?” frågade jag.

”He knows, he's getting a car to our hotel and we are meeting up with him later.” han lutade sig över mot mig och gav mig en puss på kinden innan han lade i en växel och började köra ut från parkeringen.

”You've got a concert tonight.” påpekade jag och kollade på min mobil, vi hade visserligen hela förmiddagen på oss men jag var orolig över att han inte skulle hinna.

”I know but not until eight tonight, so today I am all yours.” sade Niall och gav mig ett snabbt leende, uppskattande lade jag en hand på hans lår.

”So where are we off to first?” frågade jag nyfiket, han tog upp min hand och pussade den försiktigt innan han lade ner den på hans ben igen.

”It's a surprice, but I hope this will be your best birthday ever, princess.” jag kände hettan över mina kinder.

”It already is, so don't do anything fancy.” erkände jag och han flinade.

”Well, you just have to go with it.” konstaterade han retsamt innan han blinkade ut på motorvägen. Jag stönade till lågt då jag kände på mig att han inte tänkte snåla med sina pengar idag. Snart kom vi ut mot Kaliforniens kust och längre bort kunde man se stränderna breda ut sig. Trots det var tidigt på förmiddagen var det tillräckligt varmt för att jag skulle uppskatta den svala brisen som skapades genom vår snabba fart.

Snart stannade vi framför en öde strand och motorn dog ut.

”I thought you'd like to see the beach first before we do anything else.” sade Niall och kollade på mig.

”Can we go and feel the water?” frågade jag och han nickade.

”Of course.”

Vi möttes upp framför bilen och länkade samman våra händer innan vi började gå ner barfota i sanden. Den lena sanden var varm och skön mot mina fötter, jag kände att Nialls hand lämnade min och letade sig mot min midja medan han drog mig tätt intill sig. Snart kom vi ner till stranden och jag kände efter vattnet med mina tår, jag pep till utav obehag då jag kände det kyliga vattnet möta mina varma fötter.

”Oh my god!” pep jag och försökte dra mig bakåt men retsamt höll Niall emot och skrattade lågt över min panik i att fly från vattnet.

”Where are you going, Mads?” frågade han roat.

”Oh, my god. You are so dead, Horan.” utbrast jag då han puttade mig så att vattnet hamnade upp över mina vader. Jag började skvätta kallt vatten mot honom och försökte att inte tänka på hur kallt det faktiskt var. Nialls vita linne blev snart genomskinlig och avslöjade hans tränade överkropp, hur söt han än försökte framstå att vara, så var han hur attraktiv som helst. Hans blöta hår som droppade ner över hans vackra ansikte, hans vackra ögon brände in i min kropp och jag visste att han kände samma gnista som jag gjorde. Niall ruskade på huvudet så att dropparna som satt i håret yrde runt omkring honom. Jag började skvätta vatten på honom igen och snart tappade jag bort honom då en hel den vattnen hamnade i mina ögon, jag ville inte veta hur jag såg ut just nu då jag var rädd för att mitt smink smetat ut sig.

Snart kände jag ett par armar runt min midja som drog mig mot en blöt hård bröstkorg, Niall lyfte upp mig från vattnet och satte snart ner mig på den varma sanden. Hans armar var fortfarande runt min midja medan han kramade om mig bakifrån.

”I love you.” sade jag lågt och lät mina händer vandra över hans lår. Försiktigt gick min högra hand över hans skrev och som jag redan hade känt på mig, var attraktionen ömsesidig. Ett lågt stön gick igenom hans bröstkorg så att den vibrerade mot min rygg.

”You are making me crazy.” morrade han lågt intill mitt öra och jag skrattade till.

”I've missed you too.” sade jag roat och ett lågt skratt hördes intill mitt öra.

+30 Kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar:

 Jag hade suttit och kollat nervöst på min mobil i snart fyrtio minuter. Att vänta på att Nialls plan skulle landa och han skulle bli uppdaterad om vad som just hänt för en timme sedan var hemskt. Bilder och videos var överallt på internet, vissa visade bara då vi flydde till bilen och vissa klipp hade till och med fått med smällen som hördes inifrån tingsrätten. Det fanns till och med rykten om att jag hade blivit träffad utav pistolskottet och det var anledningen till att vi flydde, för att vi skulle till sjukhuset.

”The flight should be there by now, Madison. Why don't you just call him so he knows that everything is alright?” föreslog Luke som hade varit på telefonen hela tiden med min advokat, hon bad mig att åka här ifrån så snart jag känner att jag är redo och hon ser till så att allt blir färdigt utan att jag skulle behöva närvara. Jag slängde en sista blick på klockan innan jag tog upp min mobil och tryckte på Nialls namn. Signal efter signal gick fram, jag trodde knappt han skulle svara tills jag hörde en bekant röst på andra sidan.

”Hello, beautiful.” sade Niall med en lugn ton, vilket fick mig att inse att nyheterna inte riktigt hade nått honom ännu.

”Hi.” sa jag och kände att mitt hjärta hoppade över ett slag utav glädje över att höra hans röst. Jag saknade den redan trots vi hade träffats tidigare i morse, det skrämde mig hur mycket jag saknade honom på så kort tid.

”How was the court today? Will they get behind bars.” frågade han och jag hörde muller i bakgrunden som antydde på att de nu var i en bil.

”You could say that.” sa jag tveksamt och antog att även deras pappa borde få ett straff för att gå omkring beväpnad.

”That didn't sound very convincing.” påpekade han och jag hörde nu oron över hans underbara röst.

”Well, we didn't have the time to finish...” fortsatte jag medan jag lekte med en slinga som trillat ner i ansiktet på mig.

”Why?” hans röst lät hård och jag grimaserade, detta började inte bra.

”W-Well, please don't get angry, I am alright and nobody got hurt.” pladdrade jag på i hopp om att hålla honom lugn.

”Madison, just tell me already...” stönade han otåligt då han väntade på att få en förklaring till mitt stirriga humör.

”Their dad, Mr. Nielsen, you remember him don't you?”

”Mhm.” var allt jag hörde och jag bet mig tveksamt i läppen.

”Well, h-he tried to... Shoot me.” jag lät inte säker på det jag sade och det lät mer som en fråga än ett faktum att han faktiskt försökte men misslyckades. Oroligt väntade jag på Nialls reaktion, men allt jag hörde var tystnad och bruset från bilen som antagligen körde på gatorna i USA. Just nu var jag lättad över att han var så långt borta, hans reaktioner till saker som händer mig... Man kan väll säga att han blir mentalt ostabil varje gång.

”N-Niall?” stammade jag i ett hopp om att få ett svar. Jag bet mig nervöst på läppen i ett hopp om att få ut något slags ljud som svar. Efter ett tag var jag nästan säker på att linjen hade dött och drog telefonen från örat för att kolla på displayen som sade att vårt samtal fortfarande pågick. Jag satte tillbaka den mot örat och väntade på att något skulle hända.

”Are you unharmed?” hörde jag den irländska rösten på andra sidan, jag suckade utav lättnad.

”Yes, I'm fine, Luke covered me before he got the chance...” sade jag och tystnaden lade sig över oss åter igen, men denna gången varade den inte alls lika länge.

”When are you getting here?” frågan var oundviklig och jag borde varit förberedd på den.

”When are you getting to Los Angeles?” frågade jag istället och jag hörde ett skakigt andetag på andra sidan.

”In two days.” svarade Niall uppgivet efter ett tag och jag nickade.

”Then in two days.” konstaterade jag tyst. ”I'll just visit the twins before I leave.”

”Don't do anything stupid.” varnade han. ”I don't want you to be in the same house as someone who is working for those arseholes.”

”I don't think that's a problem.” sade jag fundersamt och tänkte på att tvillingarnas mamma som också varit där idag men hade förblivit i bakgrunden då deras andra advokat försökte starta ett bråk i tingsrätten.

”If the paparazzi finds out about this...”

”They already know, Niall.”

”Oh.” var allt han sade och jag gäspade medan jag vände mig mot Luke som gestikulerade om att han skulle beställa mat. Jag nickade innan jag försökte koncentrera mig igen på Niall.

”You didn't react the way I thought you would.” sa jag försiktigt för att inte klämma en öm tå som kunde orsaka en mindre explosion.

”I'm trying to change.” påpekade han. ”You don't like when I am all over you. I trust you to tell me the truth and if you are okay and nobody hurts you then there's no need to get angry.”

”Very mature of you, Ni.” sa jag, road över hans sätt att tänka och tanken på vad som egentligen skulle hänt om situationen hade utspelat sig för en månad sedan. Det gick en rysning genom min kropp av tanken på hur denna diskussionen skulle sluta.

”Ni? I've got a new nickname?” frågade Niall glatt och jag kände att faran var över, jag hade tagit mig igenom det värsta nu och slappnade av.

”Eh, yeah. Even though I love your name, there are too many letters.” retades jag och ett lättat skratt slapp från mina läppar.

”I like it.” sade han drömmande.

”I miss you.” sade jag och strök en slinga ur ansiktet, det var skönt att höra hans låga skratt.

”I love you.” kontrade han, jag kände hettan pryda mina kinder och jag var glad över att han inte såg mig just nu.

”Where are we going next week?” frågade jag nyfiket och tänkte på det han lovat, att veckan då han skulle ta ledigt och ta oss bort från denna galna världen. Jag hade aldrig riktigt brytt mig om vart han skulle ta oss, men nyfikenheten fanns där.

”I don't kiss and tell, baby.” sa han roat och jag skrattade lågt. Men vi blev snabbt avbrutna av en röst som hördes i bakgrunden och Niall gav ett läte ifrån sig för att visa att han hört. ”I need to go. See you in two days.”

”Love you.”

”Love you more, baby.” snart var det bara jag kvar med min telefon i handen och jag suckade lättat ut.

Jag hade haft problem att sova, trots visste jag att inget skulle hända då Luke sov i rummet intill. När jag kom till tvillingarnas hus med Luke hack i häl var jag fortfarande smått trött efter bristen på sömn.

”I call you when I want to go home.” försäkrade jag Luke, han nickade innan han återgick till bilen. Jag blev lämnad vid dörren som jag ringde på, huset var sort och hade en typisk svensk utsida som var gjort utav brunt tegel. Trädgården framför det stora huset var välvårdat och jag kommer ihåg så många gånger jag gått förbi detta huset då jag skulle hem från skolan. När dörren snart öppnades drogs jag in i hallen och in i en hård kram av de båda tjejerna.

”Vi har varit så oroliga, efter det som hände igår.” utbrast Fanny och rättade till sin svarta topp efter hon dragit sig bakåt. De ledde mig snabbt upp för trappan utan att visa mig runt så jag fick inte chansen att ta in omgivningen, och in i ett sovrum som jag direkt antog var Fannys. Rummet var ljust och man såg att det vara hennes stil, det var stilrent och den stora sängen som stod längst in i rummet hade en sänghimmel över sig. Vid spegeln som hände på vänstra väggen stod det en sminkväska och en plattång på det lilla bordet under till. Skrivbordet bestod utav en glasskiva på ett par metall ben. På det rena trägolvet hade de lagt ut en rödrutig filt, det stod en korg uppe på och de tryckte ner mig på filten samtidigt som de slog sig ner bredvid.

”En picknick?” frågade jag och de båda nickade glatt.

”Vi visste inte om det skulle bli bra eller dåligt väder idag så vi tänkte att det var lika bra att det kunde vara inomhus.” påpekade Fanny medan hon hällde upp ett glas läsk till mig.

”Är ni ensamma hemma?” frågade jag tveksamt och de båda gav varandra långa blickar innan de vände sig mot mig igen.

”Ja, just nu är vi. Men mamma skulle aldrig ta med sig jobbet hem.” sade Fanny och log övertygande mot mig. ”Speciellt inte när de är de onda hon står för.”

”Det är tur det för i så fall hade jag slagit skiten ur den där sjuka familjen.” kommenterade Emelie irriterat.

”Eller hur, hur fan kunde han ens få tag i en pistol?” frågade Fanny instämmande och kollade på sin syster.

”Han är rik, han måste väll kunna försvara sig på något sätt.” föreslog jag och de båda stirrade på mig.

”Visste du att han hade den?” frågade Emelie och gav mig en varnande blick.

”Åh, ja. Jag hittade den pistolen när jag var ungefär tio år. De hade sagt åt mig att städa hans kontor och jag hittade den under hans skrivbord. Det var inte direkt så att han gömde den, den bara låg där liksom.” de båda kollade förbluffat på mig och jag suckade innan jag skrattade bittert. ”Dock trodde jag aldrig att jag skulle behöva bevittna att den skulle användas. Ännu mindre mot mig.”

”Du är så stark.” mumlade Fanny och jag kollade in i hennes uppspärrade ögon.

”Nej, det är jag inte.” sade jag och skakade på huvudet, jag tog emot kanelbullen som Emelie räckte mig.

”Jo, det är du. Du har varit med om så mycket dåligt i ditt liv men ändå står du upp.” påpekade Emelie, den brunetta tjejen började nu äta på sin bulle.

”Em, kan du ge mig läsken?” frågade Fanny och Emelie räckte ut tungan mot henne innan hon gav henne flaskan. Jag kollade på syskonen medan de diskuterade min nya styrka som de påstod jag hade. Känslan av att sitta här tillsammans med dom var mysigt men det gjorde min obekväm då de fick mig att framstå som en superkvinna. Jag var långt ifrån det dem trodde jag var, jag kände mig nerbruten och överkörd. Trots att de senaste månaderna hade ändrat riktning till min fördel så fanns det fortfarande tvivel inom mig att nästan när som helst så skulle jag vakna upp och vara tillbaka i mitt gamla rum.

Snart höjde de varsitt glas i luften och kollade mot mig, jag log och tog upp mitt glas i luften.

”Vad skålar vi för?” frågade jag nyfiket.

”För dig?” föreslog Emelie och log lite. Jag grimaserade och skakade på huvudet medan jag försökte komma på ett annat förslag. Snart slog det mig, något som faktiskt hade varit min räddning från den värsta familjen i historien, jag kunde inte låta bli att flina.

”För vänskap?” frågade jag och de båda log innan de nickade.

”För vänskap.” sade de båda och våra glas klirrade till mot varandra. 

 ”Är ni redo?” frågade jag tvillingarna som stod och diskuterade något då jag kom tillbaka med biljetterna i handen efter att ha sagt hejdå till Niall. Det gjorde inte fullt så ont som förra gången att låta honom gå, men ändå var det plågsamt att behöva lämna hans bil som han sedan skulle köra till Liam för att hämta upp honom.

”Ja.” sa de båda samtidigt.

”Jag vill inte hem.” muttrade Emelie surt och jag flinade mot henne.

”Du kan alltid komma och hälsa på fler gånger.” påpekade jag och gav henne en biljett innan vi började ta oss mot säkerhetskontrollen. Niall ville att jag skulle fixa ett privat flygplan men jag påminde honom åter igen att trots min nya rikedom tänkte jag inte utnyttja det på en flygbiljett hem. Min envishet hade blivit ett faktum för honom och gav upp rätt snabbt, han hade även gett upp att försöka bjuda in sig själv för att sova över hos Pat och Jon. Jag fick muta honom med att vi faktiskt skulle i väg snart, helt ensamma och vi kunde vara med varandra dag som natt. Helt ärligt vet jag inte riktigt säker på vad som pågick i killens huvud när hans ansikte sprack upp i ett flin och jag kände helt plötsligt en hand på min rumpa.

Jag hade tagit mig friheten till att kontakta Luke som skulle möta upp mig i Sverige, något som var till Nialls lättnad. Hans oro över att jag var ensam i Sverige med endast några kilometer mellan mig och de åtalade gjorde honom nervös nog.

Flygresan hem gick rätt snabbt då Fanny satte igång en film på sin ipad som hon köpt i London. Emelie satte istället i sina hörlurar och började lyssna på musik medan jag och Fanny satt och skrattade åt en riktigt dålig komedi. Jag hoppade in i en egen taxibil medan Fanny och Emelies pappa hämtade upp sina döttrar efter vi sagt hejdå till varandra. När jag kom fram till hotellet tog Luke glatt emot mig och berättade att han redan checkat in oss.

”It's been a while.” påpekade han medan han drog min väska ifrån min hand då han envist insisterade på att bära den åt mig.

”Yeah, I know. It's been a lot going on.”

”So I've heard.” Luke tryckte in våning åtta på hissknapparna och dörrarna stängdes efter oss. ”Is everything going to be alright then?”

”Yeah, actually I've never been better.” konstaterade jag och log mot honom. ”I just want this to be over and I can move on.”

”Oh, right.” dörrarna öppnades och Luke tog sig före ut från hissen och tog höger i korridoren. ”Your jawyer called and told me we should be there at four pm in her office.”

”Today?” jag kollade ner på min mobil för att kolla hur mycket tid jag hade, den digitala klockan visade kvart över tolv.

”Yes, today.” Luke tog fram nyckelkortet och förde in den i dörren innan det pep till och dörren gled upp. Sviten var fint modernt inredd, det fanns två sovrum och ett vardagsrum som sammanlänkade de två rummen.

”When is the tial?” frågade jag och drog av mig skorna innan jag slängde mig i soffan.

”Five a clock.” hörde man Lukes röst från hans rum. Jag tog upp min mobil och bestämde mig för att smsa Niall så han visste att jag var framme, dock förväntade jag inte mig att han skulle svara då han antagligen satt på ett plan till USA vid detta laget.

To: Niall

”Just got to the hotel. Miss you already, text me when you've landed. Love you. Xx”

Jag bestämde mig för att byta om till ett par svarta stuprörsjeans, ett vitt spetslinne och en kavaj som jag snott av Danielle. Hon skulle ändå inte få plats i den längre då hennes mage har börjat växa.

Luke tvingade i mig lite mat trots att jag mådde illa av tanken på mat just nu då det enda som fanns i mina tankar var vad jag skulle behöva göra.

”Mrs. Marbles, your client doesn't have enough solid proof to charge André and Anton Nielsen.” domaren vände sig mot min advokat som irriterat stampade med foten tyst under vårt bord.

”The security cameras of the hotel clearly shows when and where the brothers went, which is into the room of Miss. Zeaper.”

”Yes, but we don't have proof of what they were doing in there.” påpekade domaren och jag sneglade bakåt på mina vänner som var några utav vittnena.

”The witnesses are the proof, Miss Zeaper was bruised all over her body, also the doctor that have been examine Miss Zeaper in London can clearly tell she have been forced to sexual intercourse.”

”Does Miss Zeaper have something she wants to say, that can make your statement more valid?” föreslog domaren och Mrs. Marbles vände sig mot mig med en ogillande blick.

”If you don't want to...” viskade hon och jag skakade på huvudet.

”It's okay.” viskade jag tillbaka och reste mig skakigt i min stol. ”Ehh...” började jag och kollade över på andra sidan för att se bröderna stirra på mig. Deras föräldrar satt i publiken och kollade intensivt på mig. ”Ehm...” jag försökte komma på en bra början och när jag vände mig nervöst mot domaren log hon vänligt mot mig. ”You know, I've never been treated right in the Nielsen family...”

”Protest!” avbröt Anton som flög upp från sin stol.

”Sit down, Mr. Nielsen, and be quiet.” fräste domaren argt innan hon vände sig tillbaka till mig. ”Proceed.”

”I've lived down in their basement, with their dog. And I've been treated as their maid since I walked into the house of theirs.” jag svalde och bet mig lite i läppen. ”And the brothers raping me was just a new low for them. I would never lie about such a thing, it have been haunting me for so long now and I don't really care what punishment they get, as long as they get one. I'm not after some kind of revenge, I'm not that kind of girl.” domaren nickade förstående och väntade på en fortsättning. ”As long as this is the last time I will ever see them, I don't really care what happens. They have made me hate myself so bad, all the scars I gotten because of them is something that I will always have. It reminds me that what doesn't kills me makes me stronger.”

”Do you've got scars?” frågade domaren snabbt och jag nickade. ”Come forward.” en vakt tog sig ur sin position och eskorterade mig fram till den svart vit klädda damen.

”Protest! It's not for sure my clients have been causing these scars.” utbrast brödrarnas advokat som nu var helröd i ansiktet.

”Sit down, Mr. Anderson.” höjde domaren rösten medan hon gav honom en varnande blick innan hon kollade över min hals, mina armar och vid mitt revben. Hon nickade besvärat innan hon visade mig tillbaka till min plats.

Allt efter det gick så snabbt, jag hamnade under en stor bekant kropp som tryckte mig mot golvet innan en smäll hördes igenom rummet och jag kände att jag blev tillfälligt döv. Jag började sprattla under kroppen som låg över mig.

”Stay still, Mads.” sade Luke som var ovanför mig som en skyddande sköld.

”What is going on?” utbrast jag och kollade bort mot golvet medan jag såg Mr. Nielsen ligga på golvet med fem olika sorters säkerhetsmän. Hans ögon kollade mot mig med avsmak men jag fick aldrig chansen att riktigt förstå vad som precis hänt förrän Luke drog upp mig från golvet och drog mig ut snabbt genom bakdörren som hölls upp utav en svartklädd man.

”Please, tell me what's going on!?” nästan skrek jag medan Luke fortsatte dra mig genom en lång hall. Men han ignorerade mig och en gul och grönklädd kvinna var framme vid mig.

”Hur mår du? Mår du illa? Är du skadad?” frågade hon medan hon började ta av mig min kavaj.

”Vad pratar du om? Jag mår bra.”

”I can't see any blood, I think she's fine... Shaken up but fine.” konstaterade Luke.

”Good, get her out of here.” beordrade kvinnan innan hon försvann. Luke tog min kavaj innan han tog tag i min överarm och började leda mig ut där vi parkerat, till min stora skräck fanns det fotografer som flög över oss medan Luke fortsatte i riktningen mot bilen. När han försökte pressa mig in i bilen spjärnade jag emot.

”Damn it, Luke. Tell me what the fuck happened!?” utbrast jag medan jag pressade emot Lukes styrka.

”Get in the car, Mads.” sa han irriterat.

”Not until you tell me what is going on!?”

”I'll tell you when we are on the road.” Jag kollade upp på honom och han gav mig en besvärad blick innan jag irriterat hoppade in i baksätet på det stora mörka fordonet. Så fort Luke hoppade in och slängde min kavaj mot mig i baksätet innan han satte igång motorn.

”Tell me! I want to know what the fuck happened back there, I am about to freak out!” skrek jag och kände paniktårar bränna bakom ögonlocken.

”Mr. Nielsen had a gun taped on his upper body, the security is really bad. I am glad I had the chance to cover you before he got the chance to shoot you.”

”Oh, my god! H-He tried to...” stammade jag och kollade storögt mot mannen som satt i förarsätet och körde. Han mötte min blick i backspegeln innan han nickade.

”This ain't good, the paparazzi is following us.” muttrade han surt. ”Mr. Horan is going to blow up.”

”You have no idea...” suckade jag besvärat och kollade bakåt på de mörka bilarna som körde bakom oss in mot centrum.

+28 kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar:

 Jag och Niall satt i bilen på väg till Liam och Danielle för en avskedsmiddag innan killarna skulle till USA och jag skulle till Sverige. Trots de långa telefonsamtalen jag och Danielle haft då hon ringt för egentligen prata med sina föräldrar så saknade jag att ha henne runt omkring mig.

Vi hade precis lämnat av tvillingarna på deras hotell som Niall uppenbarligen betalat för. De skulle ha sin kväll ute på stan innan de skulle åka hem med mig i morgon.

Nialls stora, varma hand landade på mitt lår och väckte mig upp ur mina tankar. Jag kollade förvånat upp på honom och möttes utav ett litet leende.

”Love you.” mumlade han lågt och jag kunde inte låta bli att le lite. Jag lutade mig mot honom och pussade honom lätt på kinden medan hans ögon var fokuserade på vägen. Snart lutade jag mig tillbaka och lade min mindre hand på hans stora som låg på mitt lår.

”Love you too.” sa jag och kände hettan sprida sig över mina kinder.

”You have no regrets about the house?” frågade Niall och jag tänkte tillbaka på gårdagen. Vi hade pratat med mäklaren som lade upp papperna framför oss, huset var nu mera vårt och vi kunde flytta in så fort jag kom hem till London igen. Vårt samtal på den öde parkeringen för två dagar sedan spökade fortfarande för mig, och den där ringen Niall hade i sin byxficka gjorde mig nervös. Jag var inte nervös över faktumet att det var en förlovningsring, utan mer för att Niall hade alla dessa höga tankarna om våran framtid. Att anpassa sig utefter vad jag har fått efter mina adoptivföräldrar var svårt, näst intill omöjligt. Men jag hade fått Niall till att låta mig betala en liten del av huset så jag faktiskt var delaktig. Efter att försöka övertala mig till att låta bli gav han sig snart med en likgiltig blick.

Motorn dog och jag lade märke till att vi var framme, vi stod nu utanför det bekanta huset som jag bott i ett antal veckor i början av min vistelse här. Jag knäppte upp säkerhetsbältet och tog mig ut från bilen så graciöst jag kunde. Sommarklänningen som Niall hade pekat ut åt mig var inte jätte praktisk men den var sval och skön. Jag gick före Niall upp för gången till huset och klev rakt in genom dörren. Något jag fått lära mig utav Danielle som ständigt säger åt mig att inte vara så extremt vänlig hela tiden.

”Dani? Liam?” ropade jag och Danielle kom snart ut från köket, hon hade en blå blus på sig och ett par svarta jeans som såg mer pösiga ut än nödvändigt.

”Hey, guys. You're the last ones, the rest is already here.” sade hon glatt och kramade om oss båda. Vi följde med henne ut till altandörren i köket, markisen var utdragen utanför och ett långbord var uppdukat. Louis, Harry, Liam och Zayn var där. Även en blond tjej och en mörkbrunett tjej var där som jag kände igen från någonstans.

”You girls, need to meet my little sister!” utbrast Harry när han fick syn på mig och jag himlade med ögonen. Han reste sig snabbt från sin stol mellan Louis och Zayn innan han flög fram för att dra ut mig på den lilla terrassen. Jag blev framknuffad till tjejerna och en stark arm hamnade runt mina axlar.

”This is Perrie, Zayns girl” började Harry och pekade på den blonda tjejen. Hon fyrade av ett stort leende och sträckte fram handen.

”You're Madison, I've heard all about you.” sade hon glatt.

”And this is Eleanor, Louis chick.” fortsatte Harry och min blick gick till den brunetta tjejen som tog av sig sina solglasögon och log mot mig.

”Nice to meet you.” sade Eleanor och sträckte fram handen. ”And Harry, don't frighten the girl.”

”No worries.” påpekade jag och hon flinade mot mig.

”Mads!” Danielle ropade inifrån köket och jag gled ur Harrys grepp och in i huset där min gravida syster stod vid spisen.

”Do you need help with something?” frågade jag och hon gav mig en irriterande blick. ”What?”

”Liam have been asking me that since he came home, he thinks I am disabled.” suckade hon irriterat.

”Okay, what do you not need help with?” försökte jag och hon räckte irriterat ut tungan.

”Take the bowl over there and help me put the pasta in it.” beordrade hon. Jag gjorde som hon sade och hjälpte henne bära ut sakerna till de hungriga killarna och tjejerna som var mitt uppe i en diskussion om USA.

”Harry, you've spent a lot of time over there.” påstådde Perrie.

”So have you.” kontrade han.

”The girls and I have our reasons, why have you?” försökte hon igen. ”Can it be a girl?”

”Actually no.”

”It's rumour about you and Taylor again.” hon ville inte släppa ämnet och Harry började få slut på stubbin.

”You know that isn't something I am proude about.”

”What?” frågade jag nyfiket medan jag satte mig ner bredvid Niall.

”Oh, haven't you told your littlesister about Taylor Swift?” retades Louis. ”Madison, you'll like this story.” han gav mig ett roat leende och jag lade snart blicken på den lockiga killen som satt snett framför mig.

”It's not that funny at all.” påpekade Harry besvärat. ”As you may know I and Taylor dated for a while in the beginning of the year.” Jag skakade ärligt på huvudet och kände en värmande hand på mitt lår, jag försökte fokusera på killen som försökte berätta sin historia.

”Oh, boys. You're not letting him relive that story again?!” utbrast Danielle då hon kom ut och alla tystnade. Louis brast i skratt och Danielle slog till honom i bakhuvudet medan hon passerade honom för att sätta sig bredvid Liam.

”Will I ever hear the point of the story?” frågade jag nyfiket och Zayn flinade.

”Yeah, Harry. What was the point of the story?”

”Never go naked in your own hotelroom.” muttrade han surt.

”But still! I find him walking around like the naked cook every damn time I walk right in to his hotelroom.” påpekade Zayn roat och smått äcklat.

”That's because you never knock! Maybe you should try it sometime.” sa Harry vasst och vi alla började skratta.

”Welcome to our family, Mads.” sade Perrie roat. ”Where the lads enjoy watching each other naked.” Hon rättade till sin prickiga topp och Zayn lade en arm över sin flickvän och drog henne intill sig innan han började kittla henne. ”I swear to god, Zayn...” fick hon fram mellan skratten. ”You're going to sleep with Hatchi tonight.”

När vi ätit satt vi kvar och lät kvällens mörker slutas runt om oss, de små värmeljusen var vår enda ljuskälla och jag satt i Nialls knä då jag försökte värma upp mina frusna ben.

”Do you need a pair of trousers?” frågade Danielle och jag nickade. Jag gled ur Nialls grepp och jag kände en hand över min rumpa och jag slog bort den, ett lätt skratt gled ur den blonda killen innan jag och Danielle tog mig in i huset. Vi tog oss upp för trappan och in i Liams och Danielles sovrum.

”So, you and Niall are good now right?” sa Danielle över ryggen då hon tog sig in i garderoben.

”Yeah, I guess.” sade jag och satte mig vid fotänden av sängen.

”Guess?”

”Yeah, I mean we're good and everything, but there is one tiny thing that is bothering me.” Danielle kom snart ut från garderoben med ett par mörkblå jeans.

”And what's that?” frågade hon och slängde jeansen mot mig, jag tog emot dem och trädde på mig dem. Danielle skakade ogillande på huvudet innan hon försvann in i garderoben igen. Jag svalde och försökte vinna tid till att tänka ut ett bra sätt till att förklara för min syster vad jag tyckte om hela situationen, men snart gav jag upp.

”He's got a ring.” erkände jag och Danielles huvud blev snart synligt i dörren.

”A what?”

”A ring.”

”Like a... Ring ring?” frågade hon och joggade snabbt över till där jag satt på sängen och gav mig en tunika.

”Yeah, a ring ring.” sade jag och suckade. Hon hjälpte mig knäppa upp klänningen och jag lät tyget falla till golvet innan jag drog på mig den vita tunikan.

”Oh, lord. Have he...?”
”No!” utbrast jag och Danielle skakade på huvudet.

”Then how...?”

”He have been carring it around way too long and I found out and I am kind of freaking out. We had an arguement and he have been so adorable ever since and I don't know if I am ready...”
”Okay, okay.” avbröt Danielle och tog tag i mina axlar. ”You need to take a chill pill, sis.” hon slängde sig bakåt i sängen och jag gjorde det samma. Vi låg under tystnad och kollade upp i taket. ”You love him right?” Danielle bröt tystnaden.

”Yes.”

”And he is crazy about you. So when he asks you are going to be the luckies girl on the planet.” tystnaden föll och vi hörde skratt utanför, det verkade som vi hade missat ännu ett skämt från Zayn eller Niall.

”How's it going with the baby?” frågade jag och vände mitt huvud mot Danielle, hon mötte min blick och grimaserade.

”It's going great. Liam on the other hand...” Danielle bet sig lite i läppen och undvek min blick. ”He's really overprotective and he has forbidden me to dance.”

”Why? It's your passion.” konstaterade jag snabbt.

”And he knows it, he is just worried something will go wrong.”

”You should talk to him.”

”I know.” hon suckade och jag kollade tillbaka upp i taket. Niall och jag hade pratat, vi var numera på ett bra ställe om man utesluter min ångest över ringen som jag upptäckt. Något jag egentligen inte borde oroa mig för eftersom jag hade känslan av att det skulle dröja ett tag innan han visade den för mig igen.

”You should talk to him.” föreslog Danielle. Jag fick aldrig chansen att öppna munnen då jag kände någon trycka ner sängen.

”Talk to who?” frågade Niall nyfiket och jag grimaserade.

”Nothing.” sade jag och ett huvud dök upp ovanför mig. Han log ner mot mig och pussade min näsa.

”I think it's time for us to get home.” konstaterade han och jag nickade innan jag satte mig upp i sängen.

”You're still living with our parents?” frågade Danielle och jag nickade.

”We've actually bought a house though.” flikade Niall glatt in.

”When?!” utbrast Danielle, smått sur över att vi inte berättat för henne om våra plötsliga planer att flytta ihop igen och dessutom köpa ett hus tillsammans.

”Yesterday, I told the lads when you weren't paying any attention.” sade han med en retsam ton.

”Well, congrats then, I guess.” sa hon och bet sig tveksamt i läppen medan hon undersökte min tysta reaktion över det hela. Men snart log hon då hon inte hittade några tvivel och jag log lite tillbaka.

”Let's go, love.” sa Niall och hjälpte mig upp, Danielle och resten sade hejdå till oss i hallen. Jag kramade om var och en, Perrie och Eleanor önskade mig lycka till i Sverige precis innan ett par starka armar som tillhörde Harry drog mig rakt in i en hård kram.

”If they as much as try something, call me.” viskade han i mitt öra och jag bara knuffad lekfullt till honom, utan att visa hur mycket de orden egentligen betydde. Sist men inte minst kramade jag om Danielle.

”Take care.”

”Thanks, Dani.” sa jag lågt och hon drog sig bakåt för att kolla smått förbryllat på mig. ”For everything.” jag tänkte tillbaka på alla stunderna vi pratat med varandra, då vi hållit varandras hemligheter, då vi bråkat och haft våra olika sett att se på saker och ting. Men framför allt att hon varit så lugn att dela med sig av sin familj, att ta in mig med öppna armar.

Danielle bara log och drog mig in i en sista kram innan dörren mellan oss stängdes.

+28 Kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar:

 Dagen därpå hade jag, Niall, Emelie och Fanny letat igenom hela London efter något passande för oss. Niall fastnade för ett stort modernt hus som endast låg ett kvarter ifrån Harrys, jag fastnade för en fin lägenhet i London centrum som var väldigt gammal men med en moden inredning. Trots våra olika argument förblev Emelie och Fanny neutrala i våran diskussion och vågade inte riktigt lägga sig i när våra diskussioner blev allt mer intensiva. Jag visste att Niall ville skämma bort mig tillräckligt för att få mig att stanna i London på fredag. Under allt detta med att flytta ihop igen så innehöll detta en större betydelse än innan... Detta skulle betyda att vi skulle starta ett riktigt seriöst liv ihop, betala räkningar tillsammans, bråka med varandra om vem som tar längst tid i duschen. Vi båda kände tyngden av detta uppdraget, men ändå utan att säga något höll vi med om att detta var något vi var redo för.

”If I agree on the appartment, then you have to promise to not go on friday.” försökte Niall medan vi satt i bilen på väg hem igen.

”Stop doing that!” utbrast jag. ”You can't give in like that and then think you can ask for something like that.” jag vände mig irriterat mot fönstret och kollade ut på folket som sprang stressat mot jobbet. Det var riktigt varmt och soligt utanför precis som det varit igår.

”You guys are arguing like a married couple.” konstaterade Fanny trött. ”You've been arguing all day, what's going on with you two?”

”Nothing.” muttrade jag. Jag ville inte prata om detta mer än vad jag ville igår, när Niall lämnade av mig hemma hos Pat och Jon gav jag honom en snabb puss på kinden innan jag hoppade ur bilen och började springa upp mot huset. Jag hörde Niall ropa mitt namn och bad mig att vänta men jag låste dörren efter mig och förblev otillgänglig resten utav kvällen, till och med när jag hörde småsten bli kastad på mitt fönster. Det gjorde ont i mig att ignorera honom, men han bad mig göra slut med honom för en sådan här liten sak, vilket gjorde ont i hela mig. Det bevisade bara hur mycket han brydde sig om våran relation.

”Come on, let's pull over.” föreslog Emelie.

”We're on the middle of the highway if you haven't noticed, Em.” suckade Niall.

”I don't care, pull over you guys need to talk.”

”Nej, låt honom va, Em. Han bryr sig ändå inte om vi gör slut eller vad vi gör.” jag gav honom ett falskt leende, Niall himlade med ögonen innan han åter igen fokuserade på vägen.

”Säg inte så, han bryr sig visste, han är bara lite...” Fanny stannade upp för att hitta rätt ord. ”Överbeskyddande...” mumlade hon lågt så att jag knappt kunde höra.

”Precis, han är så överbeskyddande så att han är redo att göra slut med mig om det håller mig ur fara.” sa jag med en hård ton. ”It was exactly what he meant!” fräste jag.

”Girls, please translate.” bad han och jag gav dom en varnande blick då jag vände mig mot tjejerna i baksätet men självklart gjorde de som han sade och förklara precis allt vi sagt.

”Oh, Madison, that's so not what I meant!” utbrast Niall efter ett tag.

”Then stop acting like I am a walking timebomb!” fräste jag. ”Let me out, stop the car.” beordrade jag.

”No.” muttrade Niall argt.

”Let me out now!” snäste jag och spände mina ögon i den blonda killen. Han gav mig en irriterad blick innan han körde av motorvägen och körde in på en landsväg, snart hittade han en parkeringsplats vid ett övergivet hus och så fort bilen stannat helt knäppte jag upp säkerhetsbältet och hoppade ut ur bilen. Jag drämde igen dörren efter mig och jag kände att mitt humör var värre än någonsin, till min lättnad kände jag inte samma panik känsla som jag brukade, vilket bara lämnade mer rum för ilska. Självklart hörde jag fotsteg bakom mig då jag äntligen nått fram till gränsen av den grusiga parkeringsplatsen, där gräsmattan och grönskan av träd började.

”Where are you going? We are out in the middle of nowhere.” hörde jag den irländska dialekten som varit mitt favorit ljud för inte så länge sedan.

”I rather walk home than going back to that car.” fräste jag.

”It will take about a day to get home by foot.” påpekade han och jag svängde om för att möta de blå klara ögonen, han var inte arg längre utan mer orolig. ”When I said that yesterday I didn't mean it like that. I say stuff I don't mean and I thought we were over that fight yesterday.”

”Well, obviously not.” sa jag irriterat.

”Don't be angry with me just because I am trying to protect you.” bad Niall, han rättade till kepsen som han hade på huvudet.

”I don't get why you are trying so hard, I am here right. I'm here with you not anyone else, I am safe with you then why are you constantly worried about me, I don't need a babysitter... All I need is my boyfriend why believes in me. If I need a babysitter I'll just go to my parents. And that's another thing you don't know about me because you never ask how I feel, how I feel about living with my biological parents. Do you even care?” de sista orden blev allt för skakiga för att de skulle låta starka.

”Is that what you think? That I don't care?” frågade han misstroget. ”I kind of care enough to take a bullet for you.” jag öppnade munnen för att börja prata igen men han kom före mig, han tog några steg närmare mig. ”Do you think it's easy for me to not be able to help you when you're in pain, or not being there when you found out about all of this? It kills me to not be able to take the bad things away from you, to protect you.” en tår föll ner för min kind då jag såg smärtan som Niall tagit fram genom att dra upp detta ämnet. Han var arg och sårad samtidigt, det gjorde inte saken bättre då jag snörvlade till och han kom tillbaka till verkligheten. Niall hade fortfarande samma arga uttryck när han tog ännu ett steg framför sig, han grävde ner handen i fickan och pekade på halsbandet jag fortfarande hade runt min hals. ”Do you think that was easy for me to open up to you? You are my life, you are the only one who actually keep my both feet on the ground. And you still don't see why I gave you that necklace. I want to be there for you, always, just like Danielle were there for you when you thought you were pregnant, I want to be that person for you. I want to wake up right next to you even when we are eighty years old and be just as in love as we are today.” han kliade sig i pannan och suckade. ”I want to marry you someday, to have a daughter that looks just like you, with your curly hair and your beautiful eyes, and when she grows up she got your curves. I want to be able to have this nice old house, and we are sitting on the porch and watching out grandchildren play football. Damn it, I want to die with you...” jag ryckte till av hans stora ord, jag snörvlade. Jag var mållös och trots jag försökte öppna munnen för att säga något så lydde inte mina läppar och de särades inte. Frustrerat försökte jag att fånga upp varenda ord han sagt och lägga dem alla på minnet. När jag inte sade något skrattade Niall bittert till och vände sig om för att börja gå tillbaka till bilen. Jag lade märke till något konstigt då han drog upp sin hand från sin ficka.

”What do you have in your pocket?” frågade jag och han vände sig om.

”Why does it matter?” frågade han och jag svalde hårt.

”What's in your pocket, Niall?” frågade jag lågt, klumpen i min hals blev bara större då han stelnade till över min fråga. Jag bestämde mig istället för att ändra taktik en aning. ”I love you, Niall.” jag släppte ut ett skakigt andetag. ”I-I love you to the moon and back, and if...” jag svalde åter igen och försökte komma på ett bra sätt att uttrycka mig. Men jag kom inte på ett bra sätt att säga det jag ville få fram. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på mina skor då jag inte klarade av att kolla in i hans blå ögon. ”I-If... W-When I thought that I was pregnant, I wanted it to be yours, I would like a son someday, that would have us as his parents, that he would have your e-eyes and be extremely boyish when it came to football. But still I would find you some nights in the livingroom, maybe with a guitar in your hands.” jag skrattade bittert till innan jag kollade upp på den blonda killen. Han log lite mot mig, jag log tillbaka och tog ett steg närmare Niall, vi var nu endast två meter ifrån varandra.

”So.. I want to ask you again and I want you to be honest with me, what's in your pocket?” min blick fokuserade på hans ansiktsdrag och jag lutade huvudet nyfiket åt sidan. När hans hand åkte ner i hans ficka igen gick mina ögon från hans ner till fickan. Han tog upp en knuten knuten näve och gick fram de sista meterna till mig.

”Please, don't freak out.” viskade han nästan fram och jag skakade på huvudet med ögonen fortfarande på hans knutna näve som lättade lite då han suckade. Hans stora hand rätades ut och avslöjade vad som låg där. Nervöst bet jag mig i läppen medan mina ögon gick mellan Nialls ansikte och det glänsande objektet i hans hand.

”W-Where did you get that?” stammade jag.

”My mum gave it to me when she visited me. She'd never seen her son so in love before...” han grimaserade och kollade ner på ringen som låg i hans hand. Den var gammal och antik, men samtidigt såg den moderniserad ut på något sätt. Den vita stora diamanten som var i mitten var enorm och de små diamanterna prydde ringen på ett vackert sätt. En rysning gick igenom mig då jag försökte pussla ihop saker och ting i mitt huvud. ”I told her it was too soon and we were too young, and she agree, but she wanted me to have it, so when the time was right for us...” han behövde inte avsluta meningen och jag skrattade bekymrat till.

”The time isn't right for us.” erkände jag och han nickade medhållande. Han stoppade ner den i sin ficka igen och höll ut en erbjudande hand mot mig. Jag tog den och vi började gå tillbaka till bilen igen.

”No, not right now. But you should know I am planning on keeping it close to me, so when the time is right, I am going to ask.” han drog mig intill sig och pussade mig på pannan innan han lade en arm över mina axlar. ”And you're right, let's take the appartment.”

”No...” sa jag snabbt och kollade upp på honom. ”Let's take the house, I think it's more us anyway.” han log ner mot mig och skakade bara roat på huvudet.

”Girls.” mumlade han lågt.

+28 Kommentarer till nästa del!

Dagens Kommentar:

 Vi spenderade hela eftermiddagen på fotbollsplanen, Paul som hälsade glatt på mig kom med snabbmat åt oss och vi satte oss ner i lugn och ro medan vi åt vår mat. Jag pratade med Liam om Danielle medan jag kände Nialls blåa ögon nyfiket sneglade mot mitt håll. Det tog ett tag innan han verkade ta mod till sig att öppna munnen.

”Could I talk to you for a moment?” frågade han och jag nickade innan jag log ursäktande mot Liam. Jag reste på mig och vi tog oss upp de sista trappstegen på läktaren för att prata ostört. Vi hamnade högst upp där vi kunde se ut över fotbollsplanen men även på andra sidan läktaren ut mot parkeringen.

”So, I know this wasn't the surprice you was hoping for.” konstaterade Niall lite tveksamt.

”What are you talking about? I love it. We needed some fun.”

”I know, but I see you're not really into it. You're a really bad liar.” han drog mig intill sig genom att sätta sina stora händer på mina höfter. ”So, before I go on with my next surprice I have to ask you if you want to move in with me, at my place again? I really miss you and I want to spend all my time with you but it's pretty hard when we live twenty minutes apart.”

”I...” började jag och tänkte över mitt förslag, att bo hos honom var hur mysigt som helst, men jag behövde någonstans där inte mitt förflutna ständigt ville följa efter mig. ”... I don't want to move back in to that appartment.” sade jag ärligt och jag såg att Nialls värld rasade samman för mina ögon och jag kände att mitt hjärta hoppade ett extra slag. ”No, no! Not like that!” utbrast jag.

Jag försökte komma på ett enkelt sätt att förklara vad jag menade, snart suckade jag och kramade om honom istället.

”This feels like home.” försökte jag igen, jag kände hans armar spännas lite extra runt om mig. ”It feels safe. I want to live with you, but maybe not in that particular flat.” jag kände mig nöjd med mitt svar och andades in hans doft och lutade mitt huvud mot hans axel.

”Are you telling me you want to buy something that belongs to us?” jag hörde att hans röst var ljus av glädje och jag skrattade till innan jag nickade.

”Yeah, something like that.” Niall pussade mig på pannan och jag kände att han slappnade av.

”Alright, well. I said I had a surprice for you, so why don't you look over to that black car.” sade Niall och pekade på ett mörkt stort fordon, jag lyfte mitt huvud från hans axel och kisade mot bilen. När bildörrarna öppnades såg jag genast vem det var och hela min kropp fylldes med glädje. Jag pussade Niall glatt innan jag gled ur hans grepp och skyndade mig ner från läktaren för att möta mina kompisar, Emelie och Fanny. De mötte mig med öppna famnar och kramade om mig hårt.

”Gud, vad jag har saknat dig!” utbrast Fanny. Hennes hår var uppsatt i en tofs, hennes vita ballerina skor matchade resten utav hennes sommriga outfit som innehöll ett par ljusa shorts och en vit tight t-shirt. Emelie som var hennes raka motsats hade även hon sitt hår uppsatt men hade ett par converse, mörja jeansshorts och ett vitt linne under en kortärmad rutig skjorta som var uppknuten i midjan.

”Jag trodde inte jag skulle få se er förrän senare i sommar.” påpekade jag efter jag dragit mig ur Emelies hårda grepp.

”Jo, men Niall berättade att han hamnat i lite knipa och ville överraska dig. Plus, där hemma är rena kaoset. Mamma är advokat till dina adoptivbröder, när de blev arresterade gick hon i taket.” påpekade Fanny med ett flin.

”Va? Är eran mamma deras advokat!?” utbrast jag då jag ignorerade hennes roade uttryck.

”Ja, men ta det lugnt Madison, de kommer åka dit vilket fall som helst, till och med mamma säger det.” konstaterade Emelie och lade en arm över min axel, vi började gå tillbaka mot fotbollsplanen.

”Hänger ni med som stöd på fredag?” frågade jag oroligt.

”Det vore en ära, Mads.” sa Fanny glatt medan vi rundade hörnet och båda tjejerna stelnade till då fem par ögon granskade oss. Det påminde mig om att de hade endast träffat Niall och inte resten utav killarna.

”Kom igen nu,” började jag roat och drog i deras armar mot skaran killar som roat höjde på sina ögonbryn. ”De kommer inte bitas.” påpekade jag roat och fortsatte dra dem i rätt riktning. ”Jag trodde ni hade kommit över allt vid detta laget.”

”Man kan inte komma över sådant här, Madison.” sa Emelie med en extremt moderlig röst.

”Are you talking shit behind our backs?” frågade Louis kaxigt och jag skakade bara roat på huvudet.

”Yeah, of course, Louis.” sa jag ironiskt innan jag pressade ner tvillingarna på bänkarna där vi satt och åt. ”This is Emelie and Fanny, everybody.” jag satte mig ner bredvid Harry och han lutade sig mot mig.

”Directioners?” viskade han frågande och jag nickade.

”Yep.”

”Single?” frågade han igen och jag vände mig mot honom.

”You don't need to turn on everything that's moving, Harry.” sa jag och han gav mig en irriterande blick.

”I never said that.”

”No, but you thought it.” jag höjde ett varnande finger mot honom innan han skulle börja protestera och han nickade lite erkännande.

”So girls, do you want to come with and find a new appartment tomorrow with me and Mads?” föreslog Niall glatt innan han högg in på Zayns hamburgare, Zayn gav honom en irriterande blick som han ignorerade.

”What? Are you going to take the step to actually let go of that appartment?” frågade Louis roat.

”Actually I am.” sa Niall kaxigt mellan tuggorna.

”We'd love you...” började Emelie. ”To!” hon blev genast generad. ”I mean 'to'!” förtydligade hon och jag brast i skratt, hennes nerver gjorde det inte lätt för henne att förklara sig och Niall log bara roat.

”Snyggt jobbar, Em.” muttrade Fanny och jag kunde inte hålla mig längre utan vek mig dubbel av skratt.

”What did she say? We are missing something big right now, I can feel it.” påpekade Liam glatt.

”Em, du behöver inte vara så nervös, du har ju pratat mängder med gånger med Niall.” påpekade jag medan jag torkade bort tårarna under ögonen som kommit fram under mitt skrattanfall.

”Now she's talking about you Niall.” Zayn petade till den blonda killen i sidan som oberört kollade upp på mig och jag gav honom en likgiltig blick, han blinkade till med ena ögat och fyrade av ett vitt leende mot mig.

”Borde vi berätta om André och Anton?” frågade Fanny oroligt, hennes ögon landade på mig och Emelie körde en armbåge i sidan på sin syster.

”Även om vi pratar Svenska är fortfarande namnen väldigt likadana, idiot.” fräste hon och min blick landade direkt på Niall som nu inte längre hade det där söta leendet. Jag kollade nervöst på Liam som gav mig en menande blick innan han reste sig upp i ett försök till att rädda situationen.

”Let's go guys, I think they need a moment.” sade han och tog upp fotbollen under armen. ”You too.” han pekade på tjejerna som gav ifrån sig nervösa läten innan de kollade ursäktande på mig. Jag skakade bara på huvudet och log mot dem.

”Gå, vi kommer snart.” uppmuntrade jag dem. Harry sträckte ut en hjälpande hand till Fanny som glatt tog emot hjälpen. Snart var vi ensamma, jag reste mig upp för att hoppa över till Niall, jag drog undan lådan med mat och satte mig intill den blonda killen som hade ett ben på varsin sida utav bänken han satt på. Jag drog mina armar runt hans midja och grävde in mitt ansikte i kroken av hans hals.

”Stop.” muttrade han och puttade mig försiktigt ifrån sig, han var mycket väl medveten om att jag försökte hindra hans tankar att skena iväg. ”What happened to no more lies or secrets?” frågade han irriterat.

”You don't know what you are talking about.” muttrade jag.

”Then make me understand.” bad han förtvivlat.

”Fanny and Emelies mother is the brothers lawyer and I am going to Sweden on friday to attend the court.” jag tänkte att det inte var lönt att hålla undan eventet som närmat sig utan att Niall vetat.

”You're not going on friday.” konstaterade Niall.

”I have to. I need to finish this.” sa jag med en hård ton.

”You can finish this in London too, it's not impossible.”

”Stop being so overprotective!” utbrast jag och reste mig upp, jag kollade ner på den blonda killen som gav mig en irriterad blick. ”I am doing this for us, I don't want anything to do with them, ever again.”

”Then break up with me, because I won't let you go.” fräste han och jag gjorde en irriterad gest med händerna.

”You are the most annoying person in the world! Niall, I can't stand you right now.” fräste jag tillbaka och gick irriterat förbi honom, jag gick ut i gången och gick ner för trappan till gången nedanför. Även om de andra spelade fotboll visste jag att de tjuvlyssnade, mina misstankar förstärktes ytterligare när Harry och Emelie började prata lågt med varandra. Harrys ansiktsdrag blev hårda och irriterade direkt och jag skakade bara irriterat på huvudet innan jag fortsatte gå.

”Talk to me, Madison.” hörde jag bakom mig. Irritationen som var inom mig gjorde att jag blev varm inombords, frustrationen att inte kunna skrika rakt ut gjorde allting värre.

”No, stop following me!” snäste jag och vände mig om. ”I don't want to talk about it, because every single damn time you are so freaking annoying I can't stand it... Just leave me alone...” jag tänkte precis vända mig om då ett par läppar pressades desperat mot mina, jag drogs ur min irritation mot den blonda killen och lät honom få mig att glömma vad vi pratade om. Hans läppar gav mig små extra pussar då jag försökte börja prata igen och han skakade bara på huvudet utan att bryta kyssen. Starka armar drogs runt mig och tryckte mig mot hans varma överkropp som fortfarande var lite svettig efter fotbollsmatchen.

”I'll let you go, but not alone.” började han. ”And you have to promise you'll make it to Los Angeles in time for your birthday.” jag suckade och gav honom en varnande blick, jag granskade hans ansikte efter några tecken på att han skämtade.

”I promise.” sade jag till slut.

+28 kommentarer till nästa del

Dagens kommentar:

 Jag vaknade upp utav att min mobil vibrerade på den hårda träytan av mitt nattduksbord. De suddiga bilderna från nattens aktiviteter surrade i mitt huvud då jag kollade ner på min mobil och såg att jag fått ett nytt meddelande från Niall.

From: Niall

”Good morning, love. I'll pick you up at 2pm. Xx”

To: Niall

”OK. Where are we going? Xx”

Jag satte mig upp och kollade på klockan, jag hade sovit till ett. Stressat tog jag mig upp från sängen och snubblade iväg till badrummet för att borsta tänderna, reda ut mitt fågelbo till hår och fräscha upp mig inför det oväntade besöket inom en timme. Snart var jag tillbaka i mitt rum igen för att ta på mig ett par mörka shorts och ett vitt spetslinne som smet åt över bröstet och blev vid nertill. Jag satte upp mitt hår i en hästsvans i all hast då jag plockade upp min mobil för att se att Niall redan meddelat att han stod utanför och väntade. Min hand snappade upp mina solglasögon innan jag tog på mig mina vans och rusade ner för trappan i ett försök till att inte snubbla.

”Where do you think you're going?” frågade Pat med armarna i kors då hon stod i köksdörren.

”Niall is outside.” påpekade jag och log mot henne. Hon pekade på sin kind och jag himlade med ögonen, hennes sätt att lära mig uppskatta hennes närvaro var uppenbart men jag kunde inte neka henne då hon varit så snäll mot mig. Jag gav henne en försiktig puss på kinden och kramade om henne.

”And tell that boy he can't always come and visit in the middle of the night.” suckade hon då jag började ta mig mot dörren, jag svängde förvirrat om, hon nickade roat mot mig. ”Mama, can hear everything, even pebbles.” jag kände mina kinder hetta då jag tog mig ut från huset och stängde lättat ytterdörren för att ta mig ner till bilen som väntade på mig. Jag hoppade in i bilen och möttes utav ett vitt brett leende på min favorit kille, han hade en fotbollströja på sig och ett par shorts.

”Hello, beautiful.” sa Niall och gav mig en puss.

”You look... Sporty.” konstaterade jag och han flinade mot mig medan han körde ut på vägen och in mot Londons gator. Jag bet mig i läppen för att inte släppa alla frågorna över honom men snart var det olidligt då jag inte sagt något på flera minuter. Niall hade pratat om att de snart var tvungna att ta sig till USA för att fortsätta sin turné. När vi väl kom in i London brast det för mig och jag vände mig uppmärksamt mot den blonda killen som fokuserade på vägen.

”Where are we going?” frågade jag frustrerat.

”You'll have to wait, love.” Niall skrattade lätt till medan han blinkade in till vänster så att en ny okänd gata sträckte sig ut framför oss.

”Seriously, I have to wait? I'm about to blow up over here.” gnällde jag och försökte låta bli att låta som en gnällig femåring, men jag lyckades självklart inte och Niall placerade en hand på mitt bara lår.

”Patience, ain't your strongest feature.” konstaterade han mer för sig själv som om han skulle lägga det på minnet. Han stannade upp vid ett rödljus och vände blicken mot mig, han log innan han pussade mig på kinden och skrattade lågt åt min buttra min.

”We're soon there.”

”A football court?” sa jag misstroget då vi väl var framme vid vår destination. Niall stängde av motorn och kollade roat mot mig.

”You promised the lads you'd try football.” påminde han mig och jag stönade trött till, mina tankar gick tillbaka då vi suttit i Nialls lägenhet och Harry ville lära mig spela fotboll.

”I thought it was a joke.” erkände jag. ”I have no experience with a sport... Like ever. I will look like a clown.”

Niall försökte tränga undan sitt skratt då han såg min buttra min, jag visste att han hade svårt för att trycka ner skrattet men istället kupade han sina hand under min haka.

”Don't worry, if you fall, I'll catch you. I promise.” han pussade mig på näsan och jag kunde inte låta bli att le. Niall knäppte upp sitt säkerhetsbälte och jag gjorde det samma innan jag hoppade ut ur bilen och tog Nialls hand då vi gick in genom grindarna till idrottsområdet den gröna gräsmattan befann sig på. Ett par starka armar överraskade mig bakifrån och jag skrek till utav förvåning då jag hamnade på någons axel. När jag såg lockarna började jag sprattla och försöka glida ur Harrys grepp.

”Let me down!” utbrast jag och det enda jag hörde var Harrys mörka skratt, snart satte han ner mig framför straffområdet på fotbollsplanen.

”I've missed you, littlesister.” konstaterade han och drog mig in i en kram.

”I've kind of missed you too.” sa jag lite förvirrat och besvarade hans kram genom att dra mina armar runt hans midja. Dramatiskt drog han sig bakåt och placerade sina händer på mina axlar.

”Kind of? Is that how you talk to your big brother!?” frågade han med en dramatisk ton på rösten, vilket fick mig att börja skratta.

”You know what I mean.” han nickade och kollade mörkt mot Niall som pratade med Liam, Zayn och Louis. Snart mötte jag hans mörka blick igen och jag stötte lekfullt till honom.

”Hey, don't be angry with him. Okay?” varnade jag och skrattade nervöst till.

”He shouldn't have sold you out like that.”

”It doesn't matter, everything is alright. I've forgiven him, you should too.” hans mörka blick började mjukna lite.

”Are you sure you are alright?” frågade han istället, jag suckade och bet mig lite i läppen.
”I'll survive, it's been worse to be honest, I have to go back to Sweden on friday.”

”Does he know?” frågade Harry lågt och nickade mot Niall, min blick landade på killen som skrattade åt något som killarna sagt, han sneglade mot mitt håll och blinkade till med ena ögat. Jag besvarade med ett litet leende och vände mig snart tillbaka till Harry, jag skakade på huvudet.

”He'll freak out. You guys will leave on friday and he can't do anything about this. I need to attend to the court, to bring down my adoptive brothers and he needs to be in US to work. On tuesday it's my birthday and I'll be there.” sade jag och försäkrade den lockiga killen framför mig om att allting var planerat och skulle gå enkelt och smidigt.

”You need to tell him.”

”And I will... Just not today.” konstaterade jag och log mot honom. ”Now, you've draged me here to play football and I am very excited about this so start teaching me, Styles.” beodrade jag och försökte dra bort det oroliga uttrycket från hans ansikte. Han flinade åt min brist på entusiasm och drog på sig sina målvaktshandskar, snart fångade han upp en boll som låg i målet och rullade den försiktigt fram till mig.

”It's very easy...” började Harry och sträckte sig efter övre ribban och gjorde några gester med armarna som antagligen skulle mjuka upp hans muskler. ”Kick the ball.”

”Woah, you are making this sound like so simple.” sa jag sarkastiskt och han flinade. Jag gjorde små tassande steg innan jag sparkade på bollen och den flög snett åt höger, jag missade målet, Harry försökte trycka ner ett skratt.

”Let's try it again, no preasure.” han sprang efter bollen och dribblade tillbaka den till mig innan han ställde sig i målet igen. Jag kände ett flertal ögon på mig denna gången och jag suckade tyst innan jag försökte återigen sparka på bollen, denna gången fick jag in en fullträff som hamnade i magen på Harry. Han stönade till utav träffen men återhämtade sig snabbt, Harry log stolt mot mig och rullade snällt tillbaka bollen igen.

”I tol you she had a hidden talent! Make him cry sister!” ropade Louis uppspelt och sprang över fotbollsplanen mot oss. Jag fnittrade till åt den långa killen som såg ut som ett barn i vuxen storlek. Snart fokuserade jag igen på bollen och det stora målet med min lockiga kompis i som stod i mitten. Jag sparkade till bollen en sista gång, omedvetet fick jag in en skruv på bollen som fick den att slå i nätet till vänster om Harrys huvud som storögt kollade på mig.

”And she scores!” utbrast Niall och sprang runt mig, jag brast i skratt av Harrys chockade min.

”Told you!” utbrast Louis och pekade mot Harry på ett retsamt sätt. ”Let's play, three against three!” jag kände Nialls armar slingras runt min midja bakifrån och ett par läppar som pussade min tinning innan de vandrade ner mot mitt öra.

”You're amazing. I love you.” viskade han och jag log.

”I'll chose first!” utbrast Zayn glatt.

”Why!? I want to!” gnällde Louis och Zayn räckte ut tungan mot honom.

”I'll pick Madison!” ropade Zayn och jag gled ur Nialls grepp, pussade honom på kinden innan jag hoppade över till Zayns högra sida. Han lade en arm över mina axlar och Louis gav gjorde en gest med handen då han kastade bak sitt osynliga långa hår, han vände på klacken och gick bort till Liam och krokade arm med honom.