Jag vaknade med ett ryck ur en mardröm, förvirrat kollade jag mig omkring, jag var i mitt egna rum. Försiktigt satte jag mig upp i min säng som jag inte har något minne utav då jag somnade, ett dovt ljus kom från en golvlampa som stod vid den enda fåtöljen jag hade i mitt rum. Harry satt upp och sov med en bok i knäet, förvirrat kollade jag på klockan. De lysande siffrorna sade mig att det var mitt i natten, min blick gick snart tillbaka till den slutkörda lockiga killen i fåtöljen. Några oskyldiga lockar hade trillat ner i hans panna, hans fylliga läppar var lite särade och han andades lugnt.

Jag kände mig fortfarande helt slut körd som om någon hade kört över mig och sedan backat. Försiktigt drog jag bort täcket från mig och det normalt varma rummet kändes som ett kylskåp, jag tassade bort till Harry och tog försiktigt upp boken i hans knä och slog ihop den innan jag lade den på byrån. När jag skulle släcka lampan råkade jag slå i foten i fåtöljen och jag var tvungen att kväva ett skrik, något som resulterade till ett stön och Harry ryckte till.

”I'm sorry, I-I didn't mean to wake you.” viskade jag. Han drog en hand genom sina lockar och kollade sig yrvaket omkring innan han mötte min blick.

”Are you alright? Do you need anything?” frågade han med en raspig morgonröst. Jag sträckte lite på mig och sträckte ut handen.

”I'm cold.” erkände jag och ryckte oskyldigt på axlarna. Han tog försiktigt min hand, släckte lampan och jag ledde honom till sängen i mörkret. Sängen var stor nog för oss båda och om nu han kunde värma mig så hade jag inget emot att dela.

”I could sleep in the livingroom.” föreslog han.

”Then who would be warming me up?” frågade jag förvirrat och han skrattade trött till.

”Alright.” sade Harry innan han hjälpte mig under täcket igen. ”Do you mind?” frågade han och pekade ner på sina jeans, jag blev lite förvånad och försökte samla mig innan jag skakade på huvudet. Jag lade trött ner huvudet på kudden och blundade tills jag kände madrassen tyngas ner, jag kände en varm kropp intill mig och jag lade mig intill honom med mitt huvud på hans t shirt klädda överkropp. En stark arm lade sig runt mig och jag kände min kropp värmas upp stegvis av Harrys kroppsvärme.

En irriterande strimma ljus irriterade mina ögon och jag försökte dra bak huvudet för att få bort den från ansiktet. Jag kände en beskyddande arm som låg runt min midja dra mig intill sig och jag blev väldigt medveten om vilken dag det var, jag ignorerade armen och den varma kroppen som uppkrupen bakom min rygg, jag satte mig rakt upp i sängen. Harry gav ifrån sig ett stön och försökte dra mig tillbaka ner i sängen.

”Where do you think you're going?” frågade han med en grov morgonröst.

”It's wednesday, I need to go to school.” kraxade jag till och det enda jag fick till svar var armen drogs runt min midja och pressade ner mig mot madrassen.

”You're not going anywhere, you're sick.”

”But I need...”

”No, seriously Grace, no school today, you're going to have a few days off...” började Harry trött utan att öppna sina ögon.

”A few!?” utbrast jag, min hals sprack och jag grimaserade då jag visste att smärtan snart skulle komma.

”Yes, a few.” suckade han och till slut öppnade han sina ögon. Han släppte taget om mig och reste sig trött upp. ”I'll take care of the school problem and going to get you a few more painkillers.” han gäspade och satte ner sina fötter mot golvet, han rufsade till sitt hår och reste sig upp innan han kollade trött ner på mig som fortfarande låg stelt kvar i sängen. Jag hade aldrig varit med om denna situationen innan jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.

”And when I get back, you better be in the bed.” han gav mig en hård blick och gäspade innan han tog sig ut ur mitt rum, när jag hörde honom i trappan satte jag mig upp i sängen och tog min mobil ur skolväskan som lutade mot nattduksbordet. Jag letade snabbt upp Emmas nummer och lät signal efter signal gå fram.

”How are you feeling?” var det första hon sade och jag himlade med ögonen, jag grimaserade då jag genast ångrade mig. Det var inte rätta tiden att vara kaxig.

”Like shit, I need to get to school though.” påpekade jag.

”Well, you did it yesterday, I can't stop you apparently and not Felicia. So what is stopping you right now?” hon lät upp given.

”Harry is stopping me.” fräste jag.

”No....” hon drog ut på ordet. ”What is he doing there?”

”I don't know...” jag blev avbruten av att någon drog ifrån telefonen från mitt öra och jag kollade förvånat upp. Harry stod i endast boxer och t-shirt med ett glas vatten och en tablett i ena handen medan den andra höll min telefon. Han kollade uppgivet på mig innan han gav mig glaset och tabletten men gav inte tillbaka telefonen. Istället satte han den mot sitt egna öra.

”Hey, Emma. It's Harry.” han gav mig ett bevakande öga medan han lyssnade på Emmas ljusa röst som lät som ett mummel här ifrån. Jag svalde tabletten och kollade surt på honom medan han pratade med min bästa vän. Han gick över till sin sida av sängen medan han drog ner sina boxers lite då de hade halkat upp medan han var uppe och gick. Snart lade han nöjt på och lade telefonen på sin sida.

”What about school? And what about Alice?” frågade jag argt. ”I can't just...”

”If you didn't hear me, Emma is covering for you at school. And Alice is downstaris ready for school. Apparently it's not far for her to walk, otherwise I would have given her a ride.” sade han oskyldigt innan han lade sig ner under täcket igen och sträckte ut armarna. ”I am warm and ready to be your personal radiator.” Han väntade på att jag skulle krypa in till honom igen men jag rynkade bara på näsan och lade mig med ryggen mot honom, men jag kände snart kylan gå igenom min kropp och när jag kollade över axeln höjde han roat på ögonbrynen. Uppgivet vände jag mig om och kröp intill honom igen. Harrys beskyddande armar var runt om mig på nolltid men jag kunde inte somna om, jag sneglade upp på honom och utforskade hans ansiktsdrag.

”Is there a reason why you are staring?” mumlade han lågt utan att öppna ögonen.

”I'm a bit curious.” sade jag lågt, allt för noga med att inte röra mig för hastigt medan jag lät mitt huvud vila på hans hårda och vältränade bröst.

”Mmh?” var allt han sade.

”What is this?” sade jag förvirrat och slöt ögonen, jag klagade inte, detta var bekvämt, tryggt på något sätt. Men också väldigt udda då jag faktiskt aldrig krupit upp vid någon såhär och önskade att de aldrig skulle släppa.

”To be honest, I have no idea.” han lät minst lika förvirrad som vad jag var. ”Let's just go with it.” det var något jag kunde gå med på, trots att han gick mig på nerverna i bland. För första gången någonsin så var vi överens om en sak. Nöjd med hans svar slöt jag mina ögon och lät mitt huvud höjas och sänkas i takt med hans jämna andetag.

Jag somnade snart om igen men det tog inte lång stund innan jag vaknade lika snabbt igen och var rastlös, Harry låg och sov lugnt och stilla, försiktigt lutade jag mig över honom för att nå min mobil. Min hand placerades på andra sidan honom för att ta stöd medan jag sträckte mig ut efter telefonen som låg längst bort på nattduksbordet. När jag slängde ett vakande öga på Harry mötte han min blick och höjde sina ögonbryn innan hans ögon föll ner mellan oss, jag följde hans blick för att se mitt silverhjärta trilla ut ur min t-shirt. Snabbt placerade jag den innanför tröjan och hoppades på att han skulle släppa frågan som fanns i hans ögon. Jag lutade mig tillbaka och satte mig upp i sängen medan jag kollade skyldigt ner på den lockiga killen som granskade mitt ansikte.

”Could I have my phone back?” frågade jag och väntade på att han skulle sträcka sig efter den men gjorde inte ens en ansatts till att ge mig den.

”How are you feeling?” frågade han istället och jag grimaserade, jag ville inte känna efter hur jag mådde. Jag hade ytterst tråkigt att vara sjuk, jag brukade inte ligga stilla och speciellt inte när jag var sjuk.

”I'm fine.” sade jag och ryckte på axlarna. På något sätt verkade det som att han inte trodde mig och istället att fråga något mer lyfte han sin hand och kände över min panna, jag kände mig som en femåring.

”Your not that warm.” meddelade han och jag bet mig otåligt i kinden.

”Can we at least get out of this house?” föreslog jag frustrerat.

”You're not the kind who wants to stay home, huh?” frågade han roat.

”Sure, I can stay home and chill but right now, I've got too much on my mind.” Jag granskade honom ett tag innan jag surt sträckte mig över honom igen för att nå min mobil, men en stor maskulin hand kom före mig och jag kollade på killen under mig som gav mig ett retsamt flin.

”Give me my phone.” väste jag irriterat och sträckte mig efter den men hans armar var längre än mina, ett lågt djupt skratt hördes under mig då jag kände att min hand som jag satt på andra sidan av hans kropp började glida. Snart gled min hand för långt och jag hamnade uppe på Harry, våra ansikten var några centimeter ifrån varandra.

”Well, hello.” sade han med ett flin, hans gröna ögon glittrade i det dova ljuset och jag himlade bara med ögonen. Hans charm syntes klart och tydligt, han såg lite besviken ut då jag kravlade mig upp från honom och ta mig mot dörren.

”Where are you going?” frågade han.

”I'm hungry.” sade jag irriterat innan jag försvann ut genom mitt rum.

De två kommande dagarna gick ut på att bli av med Harry. Tydligen hade Alice bett honom att stanna så länge han önskade, något jag inte var speciellt glad över då han hade all tid i världen till att reta mig till vansinne. När jag vaknade på fredag morgonen hoppade jag glatt ur sängen då jag visste att Harry inte låt intill mig och att jag faktiskt skulle få gå till skolan, en ursäkt som behövdes för att ta sig ut ur detta huset. När jag kom till skolan väntade Felicia och Emma med öppna armar, de välkomnade mig tillbaka och var ytterst intresserade av hur Harry hade kunnat bli en så stor del av mina senaste två dagar. Då han hade beslagtagit min mobil under dessa fyrtioåtta timmarna men svarade på Emmas och Felicias samtal då de ringde för att se hur jag mådde. Tjejerna pratade om en filmkväll hemma hos mig som oftast slutade med att vi alla tre somnade framför en halvt dålig film. Därför gick jag inom den lilla affären på vägen hem för att handla förnödenheter, så som ansiktsmasker, snacks och dricka. Genast när jag kom hem började jag fixa inför kvällens festligheter medan Alice bestämde sig för att sova hos en kompis. Jag sade hejdå till henne och välkomnade mina vänner som ironiskt nog gått igenom hela London iklädda pyjamas.

”You're completely insane.” konstaterade jag medan jag visade dem in i vardagsrummet där jag hade lagt allting i små skålar som jag satt på bordet, ett antal värmeljus var tända i sina ljusstakar och en hel hög med gamla filmer låg vid teven. Emma satte upp sitt hår i en hög hästsvans innan hon slog sig ner och tog en utav skålarna för sig själv medan Felicia gav henne en sur min.

”Do you have more because this one is pretty selfish.” muttrade Felicia och jag skrattade till.

”Shut up.” muttrade Emma och rättade till sin pyjamaströja innan hon satte sig till rätta.

”Yeah, wait a second.” jag gick ut i köket och hällde upp mer i en ny skål innan jag tog mig tillbaka till vardagsrummet där mina vänner satt och viskade intensivt med varandra.

”What are you guys talking about?” frågade jag, de kollade chockade upp på mig och jag visste att de inte hade märkt att jag var tillbaka. De gav varandra varsin sur blick innan de vände sig mot mig, jag satte mig ner i fåtöljen och satte skålen på bordet innan jag höjde på fingret. Snart kände jag en nysning komma fram och jag vände mig ifrån dem för några sekunder.

”Not completely cured yet.” konstaterade jag och log lite mot dem innan min nyfikenhet kom fram igen.

”Well, don't take this on the wrong way, Cece.” sade Felicia lite nervöst. ”But we've never seen you with a lad before, not ever and we was wondering if you ever like snogging with anyone or been having... You know.” hon stannade upp och jag kände att mina kinder hettade, min erfarenhet när det kom till killar var begränsad. Okej, den var obefintlig!

”And now Harry...” fortsatte Emma. ”... I like him and maybe he could be a good candidate as a... boyfriend?” de lät båda väldigt osäkra på vart de ville komma med detta men de granskade mig under tystnad ett tag.

”I guess he's alright.” erkände jag. ”But he can also be really annoying, he's never going to be my type.”

”But what is your type exactly? Dylan?” frågade Emma och höjde roat på ena ögonbrynet.

”No, Dylan is my friend, we're really really good friends... So...” jag kände mig obekväm över ämnet men jag antog att det var något tjejer normalt pratade om.

”Do you like Harry?” frågan var rak och svår att undvika. Men det var en bra fråga, en fråga jag inte riktigt kunde svara på. Trots att han hade varit jobbig de senaste dagarna, hade han inget annat än varit super gullig och tagit hand om mig när jag varit sjuk. Det kändes skönt att ha någon omkring sig som faktiskt stod emot mina protester, något jag inte var van vid annars. Så kanske jag gillade honom trots allt? Om jag gillade att ha honom i närheten så kanske jag gillade honom. Hur skulle vi egentligen se ut som ett par? Tanken fick mig att rodna och genast snappade tjejerna upp det och flinade stort mot mig.

”She likes him.” sade Emma med en barnslig röst.

”Shut up.” sade jag och suckade, jag tänkte precis sträcka mig fram efter filmerna för att få något annat att prata om, men jag kom inte längre förrän min telefon började vibrera på bordet och jag tog upp den för att se vem det var. Emma och Felicia hade redan sett namnet som lös upp på skärmen, jag möttes av två flin när jag kollade upp på dem. Jag tryckte på grönlur och pressade telefonen mot örat.

”Hey, Harry.” hälsade jag besvärat på killen som infiltrerat mina tankar.

”Hi, you sound weird.” sade han med en road röst.

”Oh, no, no...” mina snabba ord fick mina kompisar att bli allt mer nyfikna och mimade åt mig att sätta på högtalaren.

”Okay...” han drog ut på ordet och jag satte på högtalaren innan han fortsatte prata. ”What are you up to then?”

”Well, you told me to take it easy so I am having a movie night with the girls.” jag gav Emma och Felicia ett vakande öga och väntade på att han skulle svara.

”That's good.” sade han gillande och jag himlade med ögonen. ”Anyway, I was thinking to have a little get-together at my house tomorrow. I was wondering if you would like to come?”

”Ehh... Yeah, sure.” sade jag. ”What happened to take it easy?”

”It's nothing big so...” sade han och skrattade lågt. ”You could invite Felicia and Emma if you'd like.” föreslog han och jag gav mina vänner ett vakande öga då de pep i tystnad.

”He knows our name.” viskade Emma fram och jag skakade bara på huvudet medan jag granskade dem.

”Cece?” jag ryckte till då jag nästan glömt bort telefonen i min hand.

”Oh, yeah, that sounds good.” sade jag enkelt.

”Yeah? Have a great time tonight and I'll see you tomorrow then.” hans röst lät mycket lättare nu än tidigare och jag nickade innan jag insåg att han inte kunde se mig.

”Yeah, bye.” sade jag innan jag tryckte på röd lur och det låga pipet från mina två bästa vänner utbröt i ett stort skrik.

”He knows our name! Harry freaking Styles just... Oh my god!” pep Emma och hoppade på stället då hon inte längre kunde sitta stilla.

”What if Louis, Niall, Zayn and Liam is there too!” pep Felicia och kollade storögt på mig. Jag spärrade upp mina ögon och flinade mot henne och låtsades vara lika uppspelt som dem men jag gav upp inom några sekunder.

”Oh Lord, you guys are crazy.” suckade jag trött och lutade mig tillbaka i fåtöljen medan jag väntade på att de skulle lugna ner sig.

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: