Hela dagen hade jag varit i garaget och förberett inför kvällens race, jag hade hjälpt Dylan med kopplingen men istället för att låta mig köra bestämde han sig för att sätta sig bakom ratten.

Det var först nu under lunchen som jag äntligen fick sitta ner och ta det lugnt.

”So...” började Dylan. Han var den enda som var villig att sitta ner och äta i lugn och ro medan Felicia och resten utav killarna stod upp och käkade sin mat medan de jobbade.

”Excited for tonight?” frågade han och jag grimaserade. ”No?” han såg ytterst förvånad ut.

”I'm not really feeling it. I always have that spark in me but I guess it's not there today.” Jag drog en ljus slinga bakom örat innan jag högg in på min sallad som precis blivit serverad. Vi satt på ett fik tvärsöver gatan till garaget och banan.

”You are going to be great.” sade han och fyrade av ett bländade leende. Jag log tillbaka innan jag tog en klunk av min läsk, jag kände att den pinsamma tystnaden föll över oss. Den mörkhåriga killen tuggade på sin hamburgare fundersamt.

”What are you going to do after school?” han var några äldre än mig och hade redan gått ut, intresset över vad jag och tjejerna skulle göra efter skolan var tydligen stort.

”I was hoping on moving to Manchester, continue studying.” sade jag fundersamt och rörde runt i min sallad. Felicia skulle fortsätta jobba i verkstaden som racebanan drev och Emma ville dela studentlägenhet med mig. Det verkar som vi redan hade våran framtid utlagd för oss, jag skulle få reda på om jag kommit in i mitten på sommaren.

”Studying, huh?” konstaterade Dylan, jag nickade och gav ifrån mig ett hum. ”What happens to racing?”

”I don't know, it's something I can't be without, maybe there's some streetrace in Manchester.” han grimaserade över ordet streetrace, det var något vissa i garaget inte tyckte om. Jag hade gjort ett antal, utan att behöva bli tagen av polisen, något jag varit väldigt stolt över men samtidigt föredrog jag att vara laglig.

”Why not... stay here? With me... I mean us. The crew.” frågade han tveksamt och jag skakade på huvudet.

”I want to experience the world, travel, finish my education, maybe move out of the country to work somewhere with out constant covers of clouds and rain.” sade jag nästan drömmande.

”And what about Alice?” frågade han tveksamt, hans bittra underton hördes tydligt och jag suckade bara.

”To be honest... I have no idea what to do about her.” mumlade jag lågt och kollade ut genom fönstret då det börja regna och världen utanför blev allt mörkare.

En kvav värme låg över garaget då kvällens mörker föll över oss. Jag, Emma och Felicia satt vid ett bord och spelade kort medan vi väntade på att det var dags att göra sig i ordning.

”Your phone?” frågade Felicia kort och jag suckade irriterat, alla som försökt nå mig hade frågat samma fråga och jag hade gett dem samma svar.

”I've lost it.” suckade jag innan jag lade ner ett kort.

”Then buy a new one, as your friends we need to be able to contact you when ever.” sade Emma irriterat och lyfte lite på tyget av hennes vita topp som klibbade fast mot hennes kropp, precis som resten av våra kläder gjorde.

”I'll fix it tomorrow.” muttrade jag och drog bak en fuktig slinga hår som fastnat i min panna.

”Cece!” jag kollade över axeln och fick syn på Dylan som viftade med handen om att jag skulle komma men jag skakade bara trött på huvudet. Han såg ganska besvärad ut men jag orkade inte röra mig i denna värmen, trots att fläktarna stod på så blåste de endast runt den varma unkna luften.

”He likes you.” mumlade Emma och flinade mot mig.

”Please, don't start.” varnade jag henne och gav henne en sur blick, hon drog sitt pekfinger under ögonen för att vara säker på att inte hennes smink hade kletats ut av värmen. Min lilla ytliga kompis hade det svårt under den pressande värmen, men man kunde inget annat än att älska henne.

”Here he comes.” viskade hon och blinkade till med ena ögat innan hon lade ner sitt nästa kort på bordet. Dylan dök upp vid bordet och jag kollade upp på killen som var täckt i smuts i ansiktet som gav hans hud lite extra mörk nyans.

”You have a visitor.” sade han bittert och jag drog förvirrat ihop ögonbrynen.

”I am not expecting anyone.” konstaterade jag och drog lite på munnen.

”He's something alright.” påpekade han och jag skrattade ironiskt till.

”Is that supposed to help me? Do you got a name?” frågade jag irriterat.

”No, but I guess she will recognize him.” han pekade på Emma, jag vände mig mot Emma som såg ytterst oskyldig ut då hennes stora gråa ögon spärrades upp lite.

”Well, alright. Emma, you go and tell our uninvited guest that if he needs to see me then he have to wait til after the race. I'll go and get changed.” meddelade jag dem innan jag lade ner korten jag hade i handen på borden och reste mig upp.

”Eh, okay.” sade Dylan osäkert innan han gick åt sidan för att låta mig gå till omklädningsrummet med Felicia i släptåg. Jag gick med snabba in i omklädningsrummet och slängde upp min stora väska på bänken innan jag började ta av mig mina kläder. Felicia gjorde det samma och drog på sig sin skyddsdräkt och snart stod vi i matchande klädsel.

”Okay, let's kick some arse tonight, Cece.” sade hon medan hon granskade sig själv i spegeln. Jag slängde in min väska och mina vanliga kläder i ett utav skåpen innan jag tog upp min svarta hjälm och granskade mi kompis.

”Are you done?” frågade jag vasst. Det var inte meningen att det skulle komma ut på det sättet, jag log ursäktande och hon besvarade den med ett snett leende.

”You are nervous.” konstaterade hon. Jag nickade och kände att min redan klibbiga kropp blev allt värre i overallen som doftade tvättmedel efter tvätten den fick under natten.

”Yeah, something like that.” erkände jag med en osäker ton. Hon sträckte ut en hand och jag tog tacksamt emot gesten genom att ta den innan vi tog oss ut i garaget som nu var tomt. Bilen var borta och det var även alla andra som jobbade där. Antingen hade de satt sig på läktarna eller så stod de beredda vid sidan av banan. Så snart vi kom ut till de andra hade ett blåklätt team tagit plats i andra depån. Killen som höll i sin hjälm var den samma som jag hade sett på bilden dagen före.

”That, is Carl.” mumlade Felicia äcklat bredvid mig och jag lade nyfiket men samtidigt kaxigt huvudet på sned innan jag tog ett par raka steg mot honom. Automatiskt sträckte jag fram handen, mer stöddigt än för att vara trevlig.

”Who are you?” frågade han och slängde på ett förföriskt leende.

”I am just the one who'll kick your arse tonight. But you can call me Cece.” sade jag kaxigt och sköt fram hakan lite. Jag spände ögonen i hans mörkblå, något jag inte sett på bilden var hans bebisliknande ansikte, hans oskyldiga uttryck påminde om en femåring.

”Nobody told me you were a chic.” spottade Carl fram nedlåtande och jag var tvungen att låta bli att skratta.

”And nobody told me that you were a dude that looks like a lady. So I guess we both are a bit dissapointed.” kontrade jag och suckade enkelt medan jag hörde några killar bakom min visslade och skrek några fula ord mot killen som gick närmare mig. Carl var längre än vad jag hade väntat mig men jag stod säkert kvar.

”Watch your back, you little twat...” hans hotande mening kom inte längre då jag lät min hand slå över hans ansikte. Hans förvåning sken igenom hans ögon innan han samlade sig igen och tog ett steg närmare mig, nu var vi så nära varandra att jag kunde andas hans äckligt dyra parfym.

”Woah, back off.” hörde jag Dylan som nu var bredvid mig och drog mig bakom sig. ”Let's finish this off out on the track, shall we?” hans lätta ton fick mig att slappna av lite och jag backade några steg.

”Bring it, baby boy.” sade jag kaxigt och spände ögonen i Carl som var på andra sidan Dylan, samtidigt som jag lade huvudet på sned. Snart vände jag på klacken och drog bak mitt hår i en hästsvans innan jag satte på mig min hjälm. Dylan hjälpte mig i bilen, han gav mig ett par uppmuntrande meningar innan Felicia tog över i hjälmen.

”Okay, let's show this son of a bitch what you are made of. The countdown starts in two minutes so prepare yourself.” sade hon. Men av någon konstig anledning gick mina tankar över till Emma, jag hade inte sett henne innan jag klev i bilen, min blick gick bort mot läktaren men jag kunde inte se henne.

”Where's Emma?” frågade jag.

”Eh... She's a little busy, but she's around here somewhere. Don't worry.”

Jag slöt ögonen och tog ett djupt andetag, när jag öppnade ögonen igen startade jag bilen och rättade till hjälmen lite innan jag kollade till vänster. Carl var redan fast spänd och gav mig en trotsig blick innan han vände sig mot asfalten som låg utsträckt framför oss. Jag lät motorn varma upp lite innan jag lade bilen i friläge när startskyltarna visade rött. Lätt tryckte jag lite på gasen för att varva motorn lite extra då skylten snart växlade till guld, jag lade snabbt i första växeln och trampade gasen i botten så fort den ändrade till grönt.

Jag kom in precis bakom Carl i första svängen och jag svor lite för mig själv, det tog inte lång tid innan jag hittade en lucka att smita in igenom och komma före honom. Men när jag tog mig in på sista varvet kände jag att han blev rastlös bakom mig, frustrerat började han gasa extra och körde in i mig bakifrån. Ett flertal gången kände jag en kollision bakifrån.

”Take the extra power in five seconds.” föreslog Felicia frustrerat och jag kollade ner på den lilla spaken som skulle pumpa in lite extra krafter i motorn. Jag slog på den och greppade snabbt ett hårt tag om ratten, det gick så pass snabbt att jag fick inte chansen att tänka förrän jag var först över mållinjen. Jag hörde ett dovt hurrande i öronen och jag gav ifrån mig ett glädje tjut.

Hjälpsamt kom Felicia och hjälpte mig ut ur bilen och gav mig en hård kram.

”You made it!” sade hon glatt, vi båda började gå tillbaka till sidan av banan. Jag stannade upp då vi stod bakom min bil och såg vilken skada han gjort till bilen, snabbt drog jag av mig min hjälm och spärrade ilsket upp mina ögon.

”That fucking arsehole will need a new face after I am done with him.” fräste jag irriterat innan jag gick i motsatt riktning mot det blåa teamets depå. Felicia sprang ifatt mig och ställde sig i vägen.

”That's not a good idea, Grace. Let's just shake it of and celebrate. Dylan will fix it, okay?” jag tog ett irriterat andetag innan jag stannade upp. Jag lät henne ta mig bort till vårat firande team som gav mig en enda stor kram, när jag kommit ut ur folkmassan fick jag syn på Emma som log lite nervöst mot mig.

”Where have you been!?” utbrast jag och kände att en orolig känsla gick igenom min kropp då jag granskade min kompis som tog försiktigt tag i min hand. ”Is everything alright? Is Alice okay?”

”What? Yes, she's fine I guess.” sade Emma förvirrat. ”You've got a visitor.” konstaterade hon innan hon började dra mig mot läktarna. Jag frågade gång på gång om vem det var men hon förblev tyst, min glädje försvann då jag fick syn på siluetten av en kille som jag kände igen från Alice affischer som hon hade på sitt rum. Emma ledde mig nervöst enda fram till Harry som stod med händerna i fickorna, han hade på sig sina solglasögon trots att det hade börjat mörkna. Jag räckte över min hjälm till Emma innan jag drog av mig mina handskar.
”I'll be with the others.” mumlade hon lågt innan hon med snabba steg tog sig tillbaka till festen som utspelade sig längre bort. Mitt humör sjönk och jag kände ilskan komma tillbaka då jag tänkte på min kvaddade bil som stod ute på banan helt övergiven.

”Do you want to sue or something?” frågade jag irriterat innan jag vände mig mot Harry, han hade ett par beiga chinos på sig tillsammans med en vit tröja under en svart blazer. Han drog förvirrat ihop sina ögonbryn innan han lyfte på sina solglasögon och hängde dem i kragen på hans vita t shirt.

”Eh... I was thinking about it but...” jag höjde på ögonbrynen och visade att jag inte var på humör för några ironiska skämt. ”No, I was going to return this.” erkände han och visade fram min mobil. Jag slet genast åt mig den utav ren reflex. Hans raspiga röst gav hans röst en släng av ärlighet i sig.

”Did you steal it?” frågade jag då jag lade den säkert i min ficka.

”Why would I steal your phone when I can buy thousands of them?” frågade han kaxigt och jag gav honom en irriterad blick, hans gröna ögon såg oskyldiga ut och jag rynkade äcklat på näsan igen.

”How did you find me?” frågade jag förvirrat.

”Well, you are a bit popular and when someone called you I told someone named Dylan about the situation and he told me to come here.” han log oskyldigt och jag rynkade äcklat på näsan igen.

”Why are you doing that?”

”Because I don't like your fingers all over my phone and because your apperance are disturbing to me. Thanks for bringing my phone back to me, but you can leave now.” sade jag och lade armarna i kors. Han drog ett par långa fingrar igenom sitt lockiga hår och rättade till luggen. Harry fyrade snart av ett leende mot mig och jag kände att om jag stannade ett tag till skulle jag slå ut hans vackra äckligt fina tänder. Istället för att vänta på att han skulle röra på fötterna vände jag mig om och började gå tillbaka mot festen.

”I didn't know girls did this kind of sport.” sade han högt, jag saktade ner farten lite men jag fortsatte gå.

”You would be surpriced.” ropade jag över axeln.

”Of what?” ropade han, hans röst sprack lite och jag stannade upp då jag hörde ett par sor som följde efter mig.

”I am not going to discuss this with you.” utbrast jag frustrerat då han arrogant började närma sig och stannade snart upp. Jag svängde om och började gå igen, denna gången mycket snabbare för att komma bort från den lockiga killen som kröp under skinnet på mig.

”At least tell me your name!” ropade han efter mig.

”Grace!” ropade jag över axeln innan jag rundade hörnet och slapp de irriterande gröna ögonen som brände hål i nacken på mig.

+25 Kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: