Jag vaknade rätt tidigt dagen efter och bestämde mig rätt snabbt för att göra frukost till tjejerna som fortfarande låg och sov inne i Alice rum. Trött drog jag mig upp från sängen och satte upp mitt trassliga hår i en knut så länge så jag slapp ta mig an den oändliga kampen med att reda ut det. Jag lät bli att byta om och gick ner i ett svart linne och mina hotpants med Walt Disney motiv som satt löst på mina höfter. Det var äntligen sol ute, jag fick en väldig lust till att ligga ute på soldäcket idag och bara ta det lugnt med en bok i min hand.

Mina bara fötter tog kontakt med köksgolvets kalla plattor då jag tog mig till kylskåpet och skafferiet. Jag bestämde mig för att göra pannkakor, äggröra och bacon, men även lite rostat bröd och lite smoothie till mig.

En efter en av de sex tjejerna kom ner då de vaknat och jag lät dem ta från frukostbuffén jag gjort. Snart satt vi alla vid matbordet och konverserade om gårdagen, tydligen hade de varit uppe till sex på morgonen och jag flinade åt deras historier men förblev tyst. Jag tog en klunk av min hallon smoothie och hoppade till när jag hörde dörrklockan.

”Oh Lord.” muttrade jag och hörde ett högljutt skratt medan jag tog mig ut i hallen för att öppna. Jag låste upp dörren och drog upp den tunga dörren, jag suckade trött och satte ena handen på höften när jag fick se vem det var.

”Good morning.” sade Harry och log.

”You need some truth already?” frågade jag och han log skyldigt. Hans gröna ögon som idag var ljusare, gick över min klädsel och jag kollade ner på mig själv. Mina färgglada hotpants lös verkligen upp och jag kollade besvärat upp på Harry, jag såg att han försökte låta bli att flina och pressade ihop sina läppar i ett försök till att samla sig.

”Nice shorts.” var det enda han sade och log snett. Jag suckade och gjorde en gest för att bjuda in honom i huset.

”I thought I'd need someone to eat breakfast with.” sade han till slut då han klev innanför dörren.

”Ehm... I'm pretty preoccupied right now, but you could join us if you'd like.” föreslog jag.

”Us?”

”My sister and her friends had a sleepover last night.” förtydligade jag och han nickade långsamt. Jag tog det som ett godkännande av att han ville vara med och stängde dörren.

”Behave.” beordrade jag honom och gav honom ett vakande öga, han höjde uppgivet sina händer innan jag vände mig om och skakade irriterat på huvudet.

Han hade sitt ego med idag tydligen, något som syntes ännu mer då han klev in efter mig i köket och Alice sken upp som en sol. Hennes vänner blev alldeles tysta då han satte sig ner vid bordet bredvid mig och jag gick till skåpen för att hämta tallrik, bestick och glas.

”Do you want a smoothie?” frågade jag och han kollade förvånat upp då Alice börjat bombadera honom med frågor.

”Eh... yes, please.” var allt han fick fram tills Alice började pratade igen och jag dukade fram åt honom, jag gjorde en ny smoothie och satte mig sedan besvärat ner. Under tystnad åt jag upp min frukost under tiden jag lyssnade på Harry skryta om sig själv, om bandet medan de yngre tjejerna var fortfarande chockade över vem som satt vid köksbordet. Mina ögon var fästa i bordet framför mig och varje gång han sade något om sig själv kände jag att jag rynkade okontrollerat på näsan. Jag ångrade att jag hade bjudit in honom, något i mig hade önskat att han hade varit den samma som han var igår kväll men jag hade visst fel. När jag ätit upp kollade jag upp på honom och höjde ögonbrynen, han nickade och sköt den nu tomma tallriken till mig och jag gav honom en arg blick. Några ljudlösa svordomar föll ur min mun medan jag tog våra glas och tallrikar innan jag vände mig om för att ta mig upp till mitt rum. Jag kände inte för att förklara mig till killen med de stora egot vid bordet och jag tänkte inte utbyta några snäsiga kommentarer heller när min syster var i samma rum. Istället började jag gå upp för trappan utan att säga ett enda ord till honom, jag kände allas ögon på mig innan jag kom utom synhåll och snart var jag inne i mitt rum. Jag gick fram till min garderob och tog ett par slitna shorts och en t-shirt innan jag gick till badrummet. Snabbt låste jag dörren och startade duschen då jag hörde röster ute i hallen. Jag tog en snabb dusch och bytte kläder innan jag borstade ut mitt hår, snabbt borstade jag tänderna och hoppades på att Harry hade åkt här ifrån vid detta laget. Jag tog en sista titt i spegeln, mitt blöta vågiga hår låg över mina axlar och blötte ner min t-shirt, för att göra den luftiga tröjan lite mer snäv satte jag en knut i kanten så att den stramade åt i midjan. Försiktigt lät jag mitt hjärta som hängde runt halsen glida innanför tröjan och landa mellan mina bröst. Enkelt tog jag mina saker innan jag låste upp och tog mig ut från badrummet, jag gick de få metrarna in i mitt rum och hittade Harry stå och inspektera några foton som stod på min byrå.

”I thought you left.” sade jag irriterat innan jag tog mig till korgen med smutstvätt och slängde i mina hotpants och linne som jag burit tidigare.

”I wanted to know what upset you.” sade han och ryckte på axlarna. Han vände sig om och kollade på mig, hans svarta t shirt med tryck smet åt hans överkropp och hans jeans klädde hans underdel. Jag gick över till dörren och stängde den försiktigt innan jag vände mig mot den brunetta killen som uppenbarligen inte riktigt förstod.

”You.” sade jag och skakade irriterat på huvudet.

”What did I do now?” frågade han förvirrat och började gå mot mig, han stannade några meter ifrån mig och granskade mitt ansikte.

”Well, I thought you would leave your ego at home like you did last night.” sade jag sammanbitet.

”Are you angry because I have selfconfidence.”

”What you have ain't selfconfidence.” konstaterade jag och skrattade till bittert. ”You... It's like you are trying to convince everyone around you that you are something.”

”But I am something.” sade Harry och log oskyldigt, jag pressade ihop mina läppar och gav honom en arg blick. Jag vände mig om och öppnade dörren med en suck, jag väntade på att han skulle börja röra sig ut genom dörren så jag skulle få en chans att slå igen den framför näsan på honom.

”Leave.” var allt jag sade och korsade armarna över mitt bröst. Men istället för att göra som jag sade slängde han sig istället i min säng, jag sparkade igen dörren och satte mig istället ner för mitt skrivbord och fällde upp historieböckerna som jag var tvungen att läsa igenom inför det sista provet nästa vecka. Snart blev min ignorans taktik för mycket för Harry som kravlade sig ur sängen och lutade sig mot mitt skrivbord medan han kollade nyfiket ner i mina böcker. Det irriterade mig att ha någon som nyfiket kollade över min axel var femte sekund och snart kollade jag argt upp på honom.

”Is there a reason why you're still here?” frågade jag argt, jag kände att min ilska värmde upp min kropp och jag försökte låta bli att bita hål på min läpp då jag försökte kväva skrik och svordomar.

”Yeah, I like hanging out with you.” erkände han och log lite, jag gav ifrån mig ett irriterat stön.

”What!?” utbrast han och höjde oskyldigt på sina ögonbryn innan han drog en hand genom sina lockar. ”I am telling the truth, you're interesting, different.”

”Well... You are just like every other guy. You get interested as fast someone doesn't gives you enough attention.” mumlade jag och kollade ner på mina böcker.

”I am not like that.” sade han surt.

”Then tell me Harry, why are you really here? Why did you show up with this stuck up attitude on my doorstep and asking me for breakfast.” det var något som förblivit en stor fråga för mig, jag försökte låta bli att skrika då jag visste att Alice och hennes kompisar mycket väl kunde höra genom väggarna. Jag mötte de gröna ögonen irriterat och väntade på ett svar.

”You told me that I was ten feet off the ground when we spoke at the concert.” började han och jag såg att hans självsäkerhet hade sjunkit drastiskt, han var nu killen jag pratat med igår. ”I don't know why, but... It feels like you are grounding me. Everyone out there,” han nickade mot mitt fönster. ”...Always want something from me, an autograph, a photo, money, fame. You fascinate me, because as far as I can see you want nothing from me. And I like that.”

”How do you know that this ain't just a trap for you to like me? Maybe I want you fame.” sade jag och slog ihop mina böcker, när jag snart mötte hans ögon med nyfikenhet mötte han mina med höjda ögonbryn och ett snett leende.

”No, no, you're...” han skrattade till. ”You're far to smart for even care about something like that.” jag drog lite på läpparna och försökte hålla tillbaka ett litet skratt, en suck föll från mina läppar innan jag reste mig upp och gick bort till min byrå där jag drog fram ett par strumpor.

”Where's your parents?” frågan var låg och jag stannade upp i mina rörelser. Det tog ett tag för mig att samla ihop mina tankar och vände mig om med ett påklistrat leende.

”Mum is on a business trip, she's never home and dad is out of the picture, they divorced when I was a kid. And I haven't talked to him ever since.” sade jag lugnt och väntade på att han skulle reagera.

”What do you mean, your mum is never home?” han satte sig ner på min sängkant och kollade nyfiket på mig. Jag kollade ut genom det ena fönstret och kände att detta var min enda chans att få lite sol.

”Let's go out. I need some sun.”

”You know I can't do that.” sade han lågt, jag ryckte enkelt på mina axlar.

”Then let's go to a place where they won't find you.” sade jag enkelt, han såg ytterst förvirrad ut men jag drog bara enkelt på mig ett par vans och håvade upp en hoodie. ”I'll drive.”

Vi hamnade nere vid en öde strand som jag hade känt till ett bra tag nu, Harry rätade ut handdukarna jag tagit med innan vi satte oss ner, han hade på sig en keps som han tog från sin bil innan vi hoppade ut ur den. Jag såg att han var nervös över att sitta i passagerarsätet och endast för att driva med honom körde jag mycket snabbare än vad jag hade tänkt mig.

”This is absolutly incredible, how did you find this place?” frågade Harry förvånat och vred på kepsen så den hamnade bak och fram, hans lockar stack ut under till, han såg faktiskt riktigt rolig ut.

”You could say that I have a pretty rough background and I needed a place to think. I always come here when I need some peace and quiet.” erkände jag och sneglade på killen som låg till vänster vid mig. Han stöttade upp sin tyngd på sina armbågar och kollade ut över den öde stranden.

”You want to talk about it?” frågade han och kollade upp på mig, jag log lite mot honom innan jag kollade ut över det kalla havet.

”There's nothing much to say really.” erkände jag, jag drog upp mina ben mot mitt bröst och drog mina armar runt om. ”I have to raise my kid sister on my own, my mum doesn't really give a fuck about me or Alice. I had to grow up very quickly when my parents got divorced.”

”You're really great with your sister.” mumlade han och jag vände på huvudet för att kolla ner på killen bredvid mig, jag drog lite på läpparna och kollade på medan han kravlade upp i en sittande ställning.

”What about you?” frågade jag nyfiket.

”What about me?” frågade han roat.

”Do you've got something cold and dark behind that façade you've built up?” jag såg att han försökte bestämma sig om vad han skulle svara, men istället för att pressa honom på information lät jag istället mina ögon glida över havet som låg mörkt och oinbjudande framför oss. Trots att värmen av solen låg på så såg man klart och tydligt att det inte var dags för årets första dopp ännu.

”My parents are divorced, I've got an older sister that is almost like you, very overprotective.” började han och jag skrattade till av hans liknelse. ”I am having a trouble with my anger that is bothering my mother a bit.” Hans raspiga ton var lugn och metodisk. ”My bestfriends kind of hate me right now, because of the scandal prince, that't by the way is my new nickname in the magazines.”

”Your bandmembers?” frågade jag och tänkte tillbaka på spänningen som föll över rummet vi befunnit oss i innan konserten.

”Yeah. They aren't very happy with me, and I start to believe they are right.”

”Right about what?” frågade jag förvirrat och kollade på killen som satt bredvid mig, han mötte min blick. Hans ansiktsdrag förändrades medan han studerade mitt ansikte.

”That I am about to lose myself.” mumlade han så lågt att det knappt gick att höra.

”Are you? About to lose yourself?” jag granskade hans ansikte, hans dominanta käke var en tydlig kontrast.

”To be honest... It feels like I am.” han bet mig lite i sin underläpp innan han pressade ihop sina läppar. Jag såg att han var djupt insjunken i sina tankar som plågade honom.

”For what it's worth...” sade jag till slut och han gröna sorgsna ögon mötte mina. ”I kind of can get used to this Harry.” det fick honom att le lite.

”I'm not a stuck up brat?” frågade han med en liten road ton.

”Well, you're a brat.” sade jag med en ironisk röst. ”It's just...” jag reste mig upp och sträckte ut en hand, han tog tacksamt emot den och jag försökte hjälpa honom upp. ”... you need to losen up a bit.” jag släppte hans hand och började springa ner mot vattnet, jag sparkade av mig mina stor och strumpor vid kanten och doppade tårna i det iskalla vattnet.

”What are you doing?” frågade Harry och jag vände mig om för att se honom stå på avstånd från det iskalla vattnet.

”I have actually no idea.” erkände jag och började skratta.

”Get out of the water, you're going to get a cold.” sade han besvärat, jag hörde förvånat på ögonbrynen.

”Take off your shoes.” sade jag och ignorerade hans oroliga blick.

”It's freezing, get out of the water.”

”You really need to chill a bit.” sade jag och korsade armarna över bröstet, jag skulle precis ta ett steg närmare honom då jag råkade trampa på en sten. Min fot gled över den hala ytan och jag föll handlöst ner i vattnet, jag tog mig snabbt upp till ytan och försökte få luft då jag fick svårt att andas av kylan som trängde in i mina kläder. Jag kände snart ett par händer som lyfte upp mig från vattnet och jag försökte dra bort saltvattnet som hamnat i mina ögon för att se Harry leda mig upp på stranden.

”I told you.” mumlade han irriterat innan han plockade upp våra skor och började leda mig upp till hans bil som stod parkerad vid diket.

”Calm down. It's just some water.” sade jag obekymrat och ryckte på axlarna.

”Your lips are blue.” sade han lågt innan han öppnade bagaget och tog fram en hoodie som skulle passa perfekt som en klänning, han gav mig en handduk som han tidigare suttit på, innan han även hittade ett par boxers som han gav till mig.

”Change in the backseat, the windows are really dark so no one will see.” jag blev förvånad över hans hårda röst, enligt mig var detta ingenting emot vad jag bruka råka ut för. Min klumpiga natur var något som jag hade blivit relativt van vid, men jag gjorde som han sade och hoppade in i baksätet på den stora bilen som jag tidigare kört. Trots att baksätet var stort så var det ändå problematiskt att byta om just där. Men snart kom jag i hans boxers som passade perfekt till underbyxor, jag drog över tröjan över huvudet och lät den falla till mina knän. När jag hoppade ur bilen stod Harry lutad och höll på med sin telefon, han höjde blicken när jag kom ut och log lite när han fick syn på mig.

”It suites you.” sade han och skrattade till.

Jag kollade ner på mig själv och suckade.

”Are you always this clumsy?”

”More or less.” erkände jag besvärat.

”Let's get something to eat, my treat.” föreslog Harry och lade ner sin mobil i sin ficka. Men när jag började röra mig mot förarsidan stannade han upp mig.

”Let me drive this time.”

Jag drog roat ihop mina ögonbryn och flinade mot honom.

”Why?” frågade jag och var tvungen att hålla tillbaka ett skratt, han flinade ner mot mig och ryckte på axlarna.

”Because you drive like a crazy person.”

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: