Vi hade varit och hämtat upp mat vid en liten restaurang några minuter ifrån stranden, vi satt oss på en öde parkbänk några kilometer utanför Londons gränser i en liten park som inte var befolkat. Det förvånade mig hur mycket Grace väl började öppna sig ju längre vi pratade.

När vi var på väg tillbaka till London så hade det redan börjat mörkna ute och jag hade fått reda på mer om Grace än vad jag någonsin trott jag skulle göra. Hon var inte så hård som jag trott, hon berättade om sig själv med en otrolig inlevelse, hennes gröna udda ögon lös och framhävde den udda delen av gult.

”So I was thinking about going home tomorrow, hanging out with my mum.” konstaterade jag och hon nickade.

”That sounds like a healthy idea.” sade Grace och log lite mot mig medan jag sneglade mot henne innan min blick gick tillbaka till vägen. Hon såg så liten och oskyldig ut i min stora tröja, hennes redan vågiga hår hade blivit lockiga av saltvattnet.

”Would you...” jag tvekade ett tag och jag kände hennes ögon på mig. ”It would be fun, if you'd like to come?”

Herre gud, Harry Styles! Vad är det med dig?! Jag bet mig frustrerat på insidan av läppen, jag brukade aldrig bete mig såhär för en tjej, det brukade vara tjejens sak att bli nervös och fråga saker. Men för första gången var jag nervös över att bli nekad.

”I've got school.” sade hon lågt och ångersfullt. ”I'd love to but I can't.”

Vad dum jag var som inte tänkte på det, hon gick fortfarande i skolan. Jag sneglade besvärat på henne, hennes ljusa hy var vacker i det dova ljuset från utsidan. Radion stod på låg volym och jag kände igen melodin, det var en utav våra låtar, ”Moments”. Grace reagerade också på musikvalet och hon höjde lite, jag kunde inte låta bli att ge henne ett snett leende.

”You like this song?” frågade jag och saktade in för ett rödljus som indikerade på att vi nu var innanför gränserna på London. Jag stannade och kollade på henne, hon rörde sig generat i sätet.

”Yeah.” sade hon skyldigt och mitt hjärta hoppade över ett litet slag, jag var innerligt glad att hon gillade något jag hade gjort. Hennes kinder hettade i rött medan hon undvek min blick. Bilen började rulla igen då det slog om till grönt, jag sjöng lågt med till musiken och jag kände hennes ögon på mig.

”I'm glad that we hung out today.” erkände Grace efter ett tag och jag gav ifrån mig ett instämmande hum. ”You're different than I thought you were.”

”In a good way?” frågade jag med en lätt röst, jag önskade att hon skulle säga ja. Jag vet inte vad det var med mig, varför hennes åsikter var så viktiga. Men jag kunde inte låta bli att bry mig om vad hon tyckte.

”Yeah, in a good way.”

Jag körde upp vid hennes hus, parkerade intill trottoaren och slog av motorn.

”Well, I'm glad that I've changed your mind.” sade jag och log självsäkert mot henne. Hon försökte hindra sig själv från att rynka på näsan men jag såg att hon var nära, något hon alltid gjorde när hon inte gillade något. Det var enkelt att läsa av henne på något sätt, något som fick mig att le lite extra.

”Good luck with your mum, and I'll see you around I guess.” sade hon och öppnade dörren, jag tog snabbt tag i hennes arm för att hindra henne. Gace ögon tog genast kontakt med mina, hon såg förvånat på mig innan jag släppte henne.

”Are we friends?” frågade jag.

”Why do you ask?” kontrade hon.

”Well, I was wondering if you'd like to do something when I get back.” jag såg att hon kämpade mot ett leende, hon drog bak några slingor bakom sitt öra innan hennes ögon fokuserade på mig.

”I'd like that.”

Jag log brett mot henne och kollade upp mot hennes hus, det förvånade mig hur stort det var. När jag träffade henne första gången trodde jag inte att hon hade det så här bra ställt, men nu efter att ha spenderat en hel dag med henne förstod jag henne bättre. Pengar var inte allt om man inte hade folk runt omkring sig som älskade en.

”So we're friends?” frågade jag roat och hon skakade trött på huvudet och gav mig ett leende.

”Yeah, I guess we are.” sade hon med en road ton innan hon gjorde ett nytt försök med att hoppa ut från bilen och denna gången stoppade jag inte henne.

Grace's Point Of View

Jag vaknade morgonen där på med en rejäl förkylning, mitt huvud kändes som ett cementblock och jag var beredd att vända i dörröppningen då jag började ta mig till skolan. Idag var jag i alla fall i tid och kom med rätt tåg innan rusningstrafiken började, jag lutade mitt huvud mot rutan och tänkte på vad Harry gjorde just nu. Något som skrämde mig var att han hade varit den enda jag tänkt på enda sedan jag hoppade ur hans bil. Han hade fått mig att glömma bort Alice och mamma för någon timme, något jag hade behövt. En annan sak som störde mig var att han hade haft rätt, jag hade dragit på mig en förkylning, av den värsta sorten.

”You look horrible!” utbrast Felicia då hon stod på hörnet där vi brukade träffas.

”Don't talk about it.” muttrade jag, jag lät ytterst nasal och man hörde att min hals var inte riktigt vad den borde vara.

”You need to go home and get some rest, woman.” konstaterade Emma när hon kollade upp från sin telefon, hon rättade till sin skinnjacka.

”No, I need to do this test. It's the last one and I can't be resting right now. My mum gave me money yesterday to pay the bills so I have to do that later.” jag började rabbla upp alla dessa sakerna jag måste göra, vilket fick mig att inse hur lite vila jag egentligen skulle få.

”You are going to take it easy.” beordrade Felicia irriterat. ”No, race until you're hundred percent alright.”

”But I've got a big race coming up in a couple of months...” jag kände att en nysning var på väg och jag vände huvudet ifrån mina kompisar.

”No, buts!” utbrast Emma och gav mig en hård blick när jag återvände för att kolla på mina kompisar.

Hela dagen gick ut på att tvinga mig att röra mig minimalt, till och med dagen där på då försökte de tvinga hem mig under lunchen. Men jag kunde inte gå hem, jag hade skolarbete att tänka på, men även att Harry skulle hämta upp mig efter sista lektionen. Vi skulle iväg till Madame Tussaude som en rolig sak då jag berättat för honom att jag aldrig varit där trots jag bott i London i nästan hela mitt liv.

Jag var lättad över att den sista lektionen var över för dagen. Emma, Felicia och jag hämtade upp våra väskor och jackor från skåpen innan vi började röra oss mot utgången. De båda klagade över hur vit jag var i ansiktet men jag ignorerade dem och började gå med snabba steg mot den svarta stora bilen som stod och väntade utanför grinden till skolans område. Vi skiljes åt vid grinden och jag hoppade in i det mörka fordonet för att mötas av ett avslappnat leende. En grå stickad tröja hängde enkelt över hans överkropp och ett par svarta jeans avslöjade hans långa smala ben.

”Hi.” sade jag och log. Harrys leende försvann när han hörde min röst.

”What happened to you?” frågade han besvärat och granskade mig.

”I'm just having a tiny cold.” informerade jag honom. ”Let's go.” jag satte på mig bältet och väntade på att han skulle börja köra. Men istället kände jag en stor hand som strök försiktigt över min kind, jag vände mig mot honom och hans hand gick över min panna.

”You're really warm.” mumlade han lågt och drog försiktigt bak en ljus slinga från mitt ansikte och fäste den bakom örat. ”Let get you home.”

”But...” började jag och suckade till slut. Jag var nu trött på att protestera och lutade mig bakåt. ”Fine.” Han startade motorn och började köra i riktningen mot mitt hus.

”How was your day with your mother?”

”It was good... I needed it.” erkände han och drog bak några lockar innan han kollade över axeln för att byta fil. ”How have you been?”

”Well... I'm having the most annoying friends so I haven't been doing anything.” suckade jag och sneglade på killen bredvid mig som fokuserade på vägen. ”Are you sure we can't go to the museum? I was really looking forward to it.”

”It sounds like you're talking into a can, so no.” påpekade han och flinade mot mig. ”We are going back to your house, and I'll fix some chickensoup and we'll maybe watch a movie or something instead.” jag fick bita mig i läppen för att inte skrika högt, jag var trött på att bli omhändertagen som om jag vore tre år.
”Or you just could say that you don't want to hang out.” föreslog jag. ”It would be easier.” Han kollade förvirrat på mig och skakade på huvudet men behöll lugnet.

”If I leave you'll just go out and do something else. And besides, I like hanging out with you.” Harry rättade till bakspegeln lite och kollade bakåt innan han tog en vänstersväng in på min gata. Så fort bilen stannade hoppade jag ut alldeles för snabbt och kände att min kropp inte riktigt hängde med och allt började röra på sig. Jag kände snart ett par händer ta tag i mig och en bildörr slogs igen bakom oss.

”And you thought we should go to the museum, I bet you would fall ontop of a waxfigure.” muttrade Harry bredvid mig och jag slog snart irriterat bort hans händer då jag återfick min balans och började gå upp mot huset. Jag tog mig in i huset utan problem, Harry beordrade mig att gå och byta om innan han försvann ut i köket. Ett par mjukis byxor från Hollister och en pösig t-shirt fick bli det ombyte jag behövde innan jag tog mig ner för trappan igen för att hitta Harry vid spisen.

”Go and lie down, it's soon done.”

”You're really pain in my arse right now.” fräste jag irriterat. Han gav mig bara en sur blick innan jag vände mig om för att gå in i vardagsrummet, jag satte mig i soffan och började gå igenom menyn med filmer. Jag drog en filt över mig då jag kände att jag frös lite och bestämde mig snart för att ladda ner The Last Song, en av mina absoluta favorit filmer. Medan filmen laddade kollade jag igenom några nyhetskanaler efter något jag kunde fördriva tiden med. Jag stannade upp då jag hamnade på Entertainment kanalen och fick syn på Harrys ansikte tillsammans med resten utav killarna. Reportern drog en historia om att Englands skandal prins hade hoppar av bandet då det blivit för mycket press från killarna i bandet.

”Don't believe that.” jag ryckte till och hade inte märkt att Harry hade kommit in i rummet, han stod och höll en skål som han snart satte ner på soffbordet, han drog fram en sked som han stoppat i bakfickan innan han satte sig ner bredvid mig.

”So it's not true?” frågade jag och snörvlade lite.

”No, we're having some time off before the tour contiues in the US.” sade han och kollade upp på teven som hängde på väggen, han tryckte på volymknappen på fjärrkontrollen och ljudet stängdes av. ”Now, the soup is really hot so wait a minute or two, where can I find painkillers so we could contain your fever.”

”In the cabin above the microwave.” svarade jag automatiskt innan jag tog tillbaka fjärrkontrollen och startade filmen. Harry var snart tillbaka med några febernedsättande tabletter, ett stort glas vatten och några näsdukar.

”Thank you for... everything.” sade jag och log lite besvärat mot honom då han sjönk tillbaka ner i skinnsoffan.

”No problem.” sade han och log innan han nickade mot soppan i en anvisning om att jag skulle börja äta. Vi satt under tystnad och kollade på filmen medan jag åt upp soppan och tog tabletten, jag kände snart att mitt huvud blev allt tyngre men jag försökte sträcka på mig lite för att inte somna.

”Come here, lie down.” föreslog han mitt i filmen innan Ronnie började skrika på sin pappa för att ha undanhållit cancern för henne. Jag kollade tveksamt på Harry och han himlade med ögonen.

”We are friends, right?” sade han med en trött röst och jag suckade bara trött innan jag lade mig ner på kudden han strategiskt lagt i sitt knä. Försiktigt rättade han till filten så den hamnade över mig ordentligt och det tog inte länge innan jag glömde bort filmen och sjönk ner i en mjuk sömn.

Harry's Point Of View

Jag kollade ner på den bleka tjejen som låg ihop krupen med huvudet i mitt knä. En av hennes händer hade hamnat på mitt lår och med jämna mellan rum tryckte hon sig emot mig för värme. Grace såg hemsk ut, hennes hy var blekare än någonsin och det förvånade mig hur dåligt hon mådde. Försiktigt lade jag en beskyddande arm över hennes kropp medan jag fortsatte kolla på filmen, men det var näst intill omöjligt då jag kände hur oroligt Grace sov. Jag lät mina fingrar stryka över hennes hud som hade gått ner i normal temperatur nu efter tabletten hon tog tidigare. Mina fingrar drog fram ett silverhjärta som hängde runt hennes hals i en kedja, hjärtat var dekorerat på ett gammalt sätt. Jag hade tänkt på kedjan tidigare, hon hade haft den på sig på konserten men också då vi varit på stranden då den råkade trilla ur hennes tröja när hon trillade i havet. Försiktigt lade jag tillbaka den innanför hennes t-shirt. Hennes långa mörka ögonfransar vilade på hennes kinder och fladdrade till ibland då hon rörde sig.

”Harry?” hörde jag bakom mig och såg Alice göra sig synlig när hon tog några steg emot mig.

”Hey.” sade jag med låg röst.

”What are you doing here? I though you guys were going to the museum today.” hon pratade med samma låga ton som jag för att inte väcka hennes syster.

”She's sick so I took her back here.”

”You did that?” frågade Alice förvånat och höjde på sina ögonbryn, hon granskade sin syster som låg i mitt knä och andades med jämna andetag. ”She never listens to anyone, I tried to keep her at home yesterday but that didn't happen.” Hon lade sin väska i fåtöljen innan hon drog av sig sin jeansjacka och avslöjade en vit och rosa blommig topp som passade till hennes vita jeans. Kläderna var väldigt somriga trots det usla vår vädret utanför.

”Thanks for taking care of my sister.” fortsatte hon lågt efter ett tag, hon log tacksamt mot mig. ”She's always taking care of others but doesn't care about how she is feeling. It's been like that since... dad.” jag nickade i en bekräftelse om att jag kände till historien om deras pappa.

”I'll take her upstairs.” konstaterade jag och lyfte lite på kudden och lossades Grace grepp om mina jeans för att ta mig upp på fötter. Alice försvann ut i köket utan att säga något mer. Jag vände försiktigt på den blonda tjejen som låg och sov, jag tog bort filten innan jag försiktigt gled under med min ena arm under hennes knäveck och min andra under hennes rygg. Försiktigt lyfte jag upp henne och tryckte henne mot min överkropp, långsamt började jag gå upp till hennes rum. Jag var väldigt noga med att inte väcka henne, hennes kurviga kropp var enkel att bära och det tog inte länge innan jag långsamt lade ner henne under hennes mörkblå täcke. Hon såg så liten ut där hon sjönk ner i den mjuka sängen, jag släckte lamporna i hennes rum och tog mig sedan ner till Alice som satt i köket och höll på med läxor. Under tystnad satt hon och skrev i sitt block, jag stannade upp i dörröppningen och granskade henne. Hon mötte snart min blick och log lite innan hon återgick till att skriva.

”Do you mind if I stay?” frågade jag och tog mig fram till en tom stol vid bordet och satte mig mitt emot henne, hon kollade snabbt upp på mig och log lite innan hon började skriva igen.

”No, not at all. We've got plenty of room.” mumlade hon innan hon vände sida på blocket.

”Where are you guys from?” frågade jag nyfiket och kunde inte låta bli att lägga märke till deras dialekt. Alice lade ifrån sig pennan och kollade på mig.

”She haven't told you?” frågade hon besvärat innan hon reste sig upp för att gå till kylskåpet. Hon kom snart tillbaka med två läskburkar och gav den ena till mig. Jag tog tacksamt emot den och väntade på att hon skulle fortsätta.

”We're from Sweden originally.” började hon och öppnade sin burk. ”Mum and dad moved here because of mums job. She told us that it was only going to last a year...” hon tog en klunk av sin läsk.

”But you're still here.” konstaterade jag.

”Yeah, well, the contract that mum signed lasted more than a year. I was too young to understand what was going on. But our parents started to fight a lot and it wasn't always enough with words, a few punches were taken...” hon stannade upp och ställde ifrån sig burken. Snart var hon på fötter och kollade tveksamt ner på mig. ”Come, let me show you something.” jag följde efter den korta tjejen som öppnade köksdörren ut till terrassen utanför, hon gick ner för den lilla trappan och ut på gräsmattan, förvirrat hängde jag med. Hon tog sig fram till det lilla poolhuset som var några meter ifrån den hyfsat stora poolen. De stora fönsterna hade stora vita gardiner hängande för sig. Hon öppnade sidodörren och höll upp den till mig, det mörka rummet avslöjade ingenting förrän Alice drog bort gardinerna och lät kvällshimmeln lysa upp rummet som endast innehöll en stor pjäs som var övertäckt med vitt skynke som snart hamnade på golvet. Det var ett stort svart piano och jag gick långsamt fram till det, jag lät mina fingrar glida över den svarta lacken. Alice lät mig undersöka pianot under tystnad innan jag satte mig ner på den matchande pallen. Hon tände några slingor med ljus som man brukade ha i julgranen fast mindre, det gav en mysig stämning i det lilla rummet.

”Grace always took me here when our parents were fighting in the mainhouse. They were sreaming really badly and Grace started playing piano to keep me preoccupied so I didn't hear them yelling at each other.” hon lutade sig mot pianot och kollade över den glansiga ytan, hon skrattade till lite. ”To be honest, I could hear everything. But I never told Grace that.” Jag lyssnade intensivt på hennes historia medan jag lät fingrarna gå över tangenterna, jag kunde inte spela piano och jag var inte speciellt duktig på gitarr heller men jag höll på att lära mig.

”That must be really hard for you.” mumlade jag lågt. ”What is your father doing now?” jag såg att hon bet sig besvärat i läppen och valde sina ord noga.

”I think it's better if Grace told you that story.” konstaterade hon till slut och jag nickade långsamt.

”Do you miss Sweden?” frågade jag istället.

”I don't remember much, but I miss the feeling of home. Right now, the only place I could call home is when I am with Cece.”

”Cece?”

”I couldn't pronounce Grace when I was little and I gave her the nickname Cece.” förklarade Alice och grimaserade åt minnet, jag log lite.

”But what about the silver heart she is wearing around her neck?” det var min sista fråga för ikväll, jag hade minst hundra olika frågor till Grace men jag skulle få vänta med dem när hon blev frisk. Jag granskade Alice och hon log lite åt min fråga.

”Harry, I like you and I can see you are caring about my sister, but I guess she didn't show you that one on purpose.” sade hon och hennes ögon fokuserade på mig, jag skakade på huvudet och jag gissade mig nästan till hennes svar utan att hon behövde öppna munnen.

”I'll have to ask her myself.” konstaterade jag och hon skrattade till.

”Exactly.” sade hon och log.

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: