”Hallå?” Alice röst hördes från hallen. Eleanor hade varit hemma om och hämtat upp ombyte för övernattningen och nu satt vi båda i pyjamas med minst tio olika romantiska komedier framför oss och försökte välja vilken vi skulle se först.

”In here!” ropade jag över axeln.

”Varför pratar du engelska, Harry har väll...” hennes röst dog ut och jag kollade över axeln för att se vad som var problemet. Hennes ögon hade landat på Eleanor som satt bredvid mig och läste på baksidan av en film. Snart drog tystnaden även med Eleanors uppmärksamhet som kollade nyfiket upp för att se vad som pågick, jag lät det gå en stund innan jag log lite mot Alice.

”This is Eleanor, Eleanor this is my syster, Alice.” presenterade jag dem för varandra och ett litet men absolut hörbart pip kom från Alice som skuttade fram till en ytterst förvånad Eleanor och gav henne en hård kram och vägrade släppa.

”I can't believe that I actually meet the actual Eleanor Calder. You're like an inspiration!...” babblade Alice på, det var tydligt att Eleanor rodnade åt min systers komplimanger och sjönk ihop lite för att inte dra till sig allt för mycket uppmärksamhet trots all uppmärksamhet stannade vid henne.

”Alice.” sade jag för att avbryta henne, hon stannade upp och kollade på mig. ”Vill du vara med?” hon drog sig ifrån Eleanor och granskade omgivningen i det stora vardagsrummet.

”Gärna! Jag går upp och byter om snabbt bara.” hon studsade glatt iväg upp för trappan och lämnade mig och den ytterst generade tjejen ensamma.

”I'm sorry about that. She's a fan of all of this. I guess she is getting used to the lads but, you're fresh meat.” ursäkten var lam, men också ärlig. Alice skulle lägga ner hela dyrka-marken-Eleanor-går-på grejen så fort hon vant sig.

”It's alright, I guess.” Eleanor skakade av sig den konstiga känslan och höll upp en film som hon valt ut. ”What about this?” Det var en gammal komedi med Reese Witherspoon som jag sett minst hundra gånger innan, jag nickade gillande och tog filmen för att gå fram och starta den.

”So, I thought you were going to the Teen Choice Awards with the lads.” Alice hade kommit in igen, nu i ett par mjukisbyxor och en t-shirt som hängde ledigt på hennes överkropp. Hon hade ändrat sin attityd till något lugnare nu då hon satte sig ner i fåtöljen och granskade Eleanor som fortfarande verkade aktsam över den yngre tjejen som tidigare attackerat henne.

”Oh, I was.” sade hon till slut. ”But I had to study so...” Jag vände mig mot dvd-spelaren för att sätta i dvdn, medan de två fortsatte prata, jag hörde vaksamheten i Eleanors röst.

”Well, I'm surpriced that Cece is so calm about it.” fortsatte Alice och kollade ursäktande på mig då jag kollade över axeln, för att hon pratade till mig i tredje person.

”I know what you mean!” utbrast Eleanor och jag stötte till knappen till dvd spelaren två gånger så att den hackade upp sig.

”Okay, guys, what are you guys talking about?!” jag vände mig om och ignorerade den arbetande maskinen bakom mig.

”Oh, nothing. You most sertainly have nothing to worry about.” svarade Eleanor snabbt och log mot mig. ”Right, Alice?”

”Yeah....” Alice dryga svar var uppenbar att det var något som de inte berättade för mig. Dvd spelaren verkade reda ut problemet själv och jag satte mig ner i soffan bredvid Eleanor igen innan jag tryckte på pausknappen och väntade på att någon av dem skulle börja prata.

”Speak.” beordrade jag efter ett tag då ingen verkade förstå att de faktiskt skulle prata, de gav varandra varsin tveksam blick innan ögonen återvände till mig.

”But we're going to watch the movie.” försökte Alice, jag gav henne en mörk blick och hon kollade ner i marken.

”Okay, I'll tell her.” sade Eleanor, jag vände mig mot den vackra tjejen som satt bredvid mig i hennes hotpants och hoodie. ”How much do you know about Harry's ex girlfriends?”

”Not much, why?”

Eleanors ögon vandrade över till Alice som skakade besviket på huvudet medan hon gav Eleanor en ursäktande blick.

”Well, there was this thing... With Taylor Swift and he've had a fling with other women in the exact same area Taylor´s in...”

”Okay, so what does this have to do with me? I know I'm not the first one he's been with even if he's my first.”

”Oh, probably nothing, it's just that it's this award thing this weekend that the lads will attend to...”

”And you guys think that Harry's ex are there too.” avslutade jag deras mening och suckade. Jag stirrade på den pausade teve skärmen medan jag funderade över om jag verkligen borde oroa mig, det hade bara gått några timmar sedan Harry åkt iväg och vårt känslosamma avsked satt fortfarande i min kropp och jag kände mig känslomässigt instabil. Något som fick en del av mig att tycka att detta bara var löjligt, den andra halvan av mig skrek av panik över att något hemskt kunde hända. Jag var nästan hundra på att hälften av hans ex skulle vilja ha honom tillbaka och erbjöd honom det jag inte var redo att ge honom.

”I'm sorry, Cee. I didn't mean to make you stressed up.” pep Eleanor besvärat och tog min hand. ”I guess it's a part of life, and you've got that one thing they don't have. Harry. And if I know Harry right, then he won't even look at them.”

Jag kollade mellan våra sammanlänkade händer och hennes ögon under tiden jag försökte bestämma vilken sida av mig som var mest dominant. Den lugna sidan vann till slut genom att övertala den andra sidan att det fanns ändå inget att göra, Harry var på andra sidan jordklotet vid denna tiden och det skulle vara för sent att stoppa honom nu.

”What do you say about a sleepover at Louis and my appartment this weekend? We could see if Perrie is in the neighborhood, maybe some of our other friends and we could watch the award show together in the middle of the night.” Eleanor gav mig ett litet förhoppningsfullt leende och väntade på att jag skulle skina upp lika mycket som hon gjorde, hon kikade förbi mig bort mot fåtöljen där Alice satt. ”You're welcome too, if you'd like. It will be so much fun.” nu kunde den vackra tjejen framför oss inte sitta stilla längre utan hoppade där hon satt i soffan bredvid mig. Det var uppenbart att hon redan planerat allt i hennes huvud, något som fick mig att känna skuld över att jag faktiskt försökte dra mig ur hennes plan.

Jag bet mig lite i läppen och suckade till slut, innan jag log lite snett mot henne.

”Yeah, okay. I'm in.”

Tidigt på morgonen smög jag ut ur huset där fortfarande Eleanor och Alice sov i soffan i det nedsläckta och nästan mörka vardagsrummet, jag kände mig rastlös, innestängd och jag kunde inte sitta inne en sekund till då klockan precis slagit sex på morgonen. Alla tankar om det som sades igår låg och väntade på att jag skulle ta tag i dem och konfrontera Harry då han skulle ringa idag någon gång, men argt drog jag bort tanken. Det skulle bara skapa problem om jag sade något, därför lovade jag mig själv att jag inte skulle säga något alls till honom.

Istället bestämde jag mig för att ta Harrys Range Rover ut till garaget där ingen skulle vara vid denna tiden på morgonen och test köra bilen jag aldrig fick prova tidigare för någon vecka sedan. Banan hade en tät dis över sig som snart skulle glesna då solen började kika över kanten på horisonten och gav miljön en väldigt gul nyans.

”Hello, beautiful.” mumlade jag och granskade bilen på avstånd, den svarta glansen från lacken med mina initialer på sidan var riktigt fin. Det var verkligen en ny stil för mig, men den passade på sättet hur jag kände mig för tillfället. Jag gick över till sidan och testade om dörrarna var öppna, jag log lite då förarsidan enkelt öppnades och jag hoppade in, nyckeln låg där den brukade bakom solskyddet och jag startade enkelt motorn och körde ut bilen på banan.

Bilen var bättre än den förra, allt hade bytts ut och jag vågade inte gissa hur mycket detta kostade egentligen då jag bara kunde gissa hur hemsk den såg ut efter olyckan. Så som det hade låtit på mina kompisar så hade den var fastklistrad in i en tegelvägg, jag grimaserade åt tanken och lät däcken slira några gånger över den fuktiga asfalten.

Jag lät timmarna gå och ignorerade faktumet att jag borde göra något vettigare idag, när jag kollade på klockan igen efter några timmar hade klockan redan blivit halv elva och om jag inte ville att någon skulle se mig så skulle jag bli tvungen att lämna tillbaka bilen och åka iväg nu.

Enkelt körde jag in bilen igen i garaget igen och granskade den under tystnad ett tag, innan jag bestämde mig för att smyga ut här ifrån innan någon började ställa frågor.

”Admiring the work of art?” jag hoppade till av skräck och vände huvudet snabbt mot ingången för att se Dylan lutade sig mot en utav arbetsbänkarna, jag undrade hur länge han stått där egentligen. Utan att säga något pressade jag ihop mina läppar och nickade, jag drog upp dragkedjan på min skinnjacka innan jag vände mig om och började gå mot utgången på andra sidan garaget för att inte komma i närheten av honom, jag ville inte andas samma luft som honom.

”I'm sorry, Cece!”

Jag svängde runt och blängde surt på honom, hans ansikte var smalt, inte alls lika söt och fin form som Harrys. Det gröna i Harrys varma ögon var en utav mina absoluta favorit färger, inte alls samma sak som Dylans brunaktiga.

”I'm not the one you should say you're sorry to. And only my friends call me Cece, you're not my friend.” fräste jag argt, han flinade mot mig, något som fick mig att bli ännu mer irriterad än vad jag redan var, en rysning gick igenom min kropp.

”You can't possibly be mad at me.” hans ton var tjock av ironi som gav mig gåshud.

”You know what? Yes, I am. You fought my boyfriend!? You hit him? Are you out of your freaking mind?!” skrek jag mot honom.

”He was the one who punshed me first.” han kollade allvarligt på mig och jag skakade bara besviket på huvudet. Hans röst lät pressad och hård, i ett försök till att inte bli lika arg som vad jag var.

Jag vände mig om för att gå, jag öppnade dörren ut men stannade upp och vände mig om för att granska killen som fortfarande stod kvar vid arbetsbänken. Hans slitna kläder sade mig att han skulle stanna här ett tag och det var definitivt dags för mig att gå här ifrån utan att säga något mer, men jag kunde inte låta bli.

”He may have started it, but he was the one who ended it when he saw how hurt I was. And that's what matters to me.”

Jag vände mig om och tog mig ut i den kalla förmiddagen, utan att tänka mig för, visste jag exakt vart jag skulle ta vägen. Driven av min ilska tog jag mig till det mörka fordonet som stod ensam ute på parkeringen.

Irriterat trampade jag gasen i botten och körde ut mot de norra delarna av London där jag visste Emma bodde, det var en ren gissning att Felicia skulle vara där.

När jag körde upp på uppfarten såg jag en gammal bil parkerade längre fram, något som bekräftade att mina gissningar var rätt.

En lång blond tjej med jeans och linne öppnade dörren med ett leende på läpparna, något man inte kunde säga om den bittra tjejen bakom henne som stod med armarna i kors och blängde på mig då jag tog mig in i den stora hallen.

Emmas hus var något liknande med det huset jag och Alice bott i innan, det var stort och den moderna inredningen blandades med lite gamla detaljer som gav huset en egen personlighet.

”We... I have been waiting for you. I didn't know if I should've called you or something.” började Emma ursäkta sig och jag gav henne ett litet leende. ”I'm a bit afraid of Harry so I didn't want to bother, it seemed like you guys had a lot to talk about.”

”Yeah, we had.” sade jag och den pinsamma tystnaden lade sig som ett lock över hallen där vi stod lutade mot väggarna och undvek varandras blickar.

”Okay, let's be honest. I'm not angry,” erkände Emma och jag kollade upp på tjejen mitt emot mig som höll oskyldigt upp sina händer innan hon sjönk ner på golvet, även jag sjönk till golvet. ”... I'm just in chock, I think. It was a stupid fight and it had nothing to do with the three of us so we shouldn't pick sides.”
Felicia fnös irriterat och rättade till sin hoodie där hon fortfarande stod och bevakade oss på ett säkert avstånd.

”Felicia's right, it had something to do with us, at least me. But I think it's stupid that we're arguing about this. There's no right and wrong in this.” sade jag och ryckte på axlarna, Emma höjde en hand och väntade på en high five.

”Ten points to Sonenclar.” meddelade hon innan hon kollade irriterat upp på sin kompis som pillade på ett utav snörena som hängde ihop med hennes tjocktröja. ”You should be more forgiving, Fizzy.”

”Stop calling me that.” fräste hon argt, Emma höjde på ögonbrynen och vägrade släppa Felicia med blicken. Till slut suckade Felicia argt och kom fram till oss och satte sig ner bredvid Emma.

”I'm sorry, I shouldn't have picked Dylan's side, I know he was just as wrong as Harry.”

Jag nickade instämmande och log lite mot henne, det var skönt att veta att vi pratade igen, vi hade så mycket att prata om. De senaste veckorna hade varit påfrestande för mig och att inte ha möjligheten att prata om har gjort mig galen. En lättare tystnad lade sig över hallen igen och jag försökte samla mod till mig att berätta var som hade pågått de senaste veckorna.

”I told Harry I love him.” flög det ur mig och jag pressade generat ihop mina läppar medan jag väntade på någon reaktion från de blonda tjejerna mitt emot mig.

Ett öronbedövande pip kom från de båda till slut och de hasade sig närmare mig för att höra bättre då de båda pratade i mun på varandra.

”Did he say it back? Have you done anything in the bed yet? How are you feeling about him leaving?...” frågorna flög runt i hallen och det var omöjligt att svara på någon av dem utan att bli avbruten med en ny fråga. Men snart slutade de båda prata och kollade förväntansfullt på mig, jag kände att mina kinder hettade av uppmärksamheten jag fick.

”How are you feeling?” sade Felicia till slut för att sammanfatta alla frågorna till en, jag gav henne ett litet leende.

”I'm good, happy in some kind of weird way even though Harry is so far away and he promised me to call every night, but I'm a bit worried you know.”

”About Taylor Swift?” det var inte en direkt fråga som Emma ställde utan mer att hon konstaterade att det var problemet.

”How does everybody know about that!?” utbrast jag frustrerat.

”It's all-round education, Grace. You need to be aware of what's going on around the world, otherwise how will we ever learn about the war in the middle east or the economic crisis. Or even worse, when a country singer is about to get water over her head.” hon lät ytterst allvarlig om ämnet som dykt upp och jag kollade upp på henne, hennes ögon var allvarliga då de granskade mig oskyldigt och jag kunde inte låta bli att skratta till.

”How can you even compare the economic crisis with Taylor Swift?” frågade jag roat.

”Hello? They both are getting worse.” hon sade det med en ton som om det vore uppenbart, jag tyckte faktiskt inte Taylors låtar var så hemska som Emma fick dem att framstå. Möjligen annorlunda i jämförelse med vad hon brukar göra, men fortfarande är det de låtarna som fastnar i huvudet efter att man hört dem på radion.

”She's not that bad.” försvarade Felicia henne precis som om hon hade läst mina tankar, hon bet sig i läppen för att inte börja skratta, något som jag också var på väg att göra. Men hon samlade sig snabbt och lade en försiktig hand på mitt knä.

”Don't worry about Harry, he loves you and that's all that matters, alright? And besides, we have a lot funnier things to talk about...” hon vände sig roat mot Emma med ett brett flin klistrat över hennes ansikte, Emmas glada humör försvann snabbt och pressade ihop sina läppar till ett streck medan hon spände sina ögon i Felicia. Jag granskade de båda då de hade en mental kamp om vem som skulle berätta den roliga saken för mig.

”Emma and Niall sitting in a tree...” skrek Felicia rakt i ansiktet på Emma som snabbt täckte över hennes mun för att få tyst på henne, men det var för sent, jag vek mig snart dubbel av skratt.

”You and Niall?” fick jag fram mellan skrattattackerna.

”They have been talking over the phone for days now.” konstaterade Felicia roat över sin hög röda kompis bredvid henne. Jag torkade några tårar som trängts fram under mitt skrattanfall då jag tänkte tillbaka på bråket som brutit ut under tiden jag och Harry varit på dejt, det var omöjligt att någon av dem skulle förlåta den andra för det där. Men ett gammalt minne av vad jag hade tänkt den dagen var att de var så lika mig och Harry då vi först träffades, vi hade bråkat om allt, så detta faktum om att de var på väg mot en djupare relation borde inte vara speciellt förvånande.

”We've gone past the point when I acted like a brat and he acted like a crazy person over food.” Emma lät ytterst allvarlig då hon beskrev deras nya vänskap och jag höjde roat på ögonbrynen.

”So you both have grown up?” frågade jag retligt och hon gav mig en surmulen blick.

”It's nothing official, we've just been talking, nothing more.” försvarade hon sig själv och jag ryckte på axlarna.

”As long as you're not taking his food ever again.” sade jag retligt innan jag lät ett roat skratt klinga ut.

”Ha-Ha, very funny.” jag gav Felicia ett leende och hon log tillbaka innan jag suckade.

”So, I have to ask you something. Eleanor is throwing a sleepover this sunday, so we can watch some sort of an award show, and I would like if you guys came?”

+29 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: