Dreamcatcher - Kapitel 30

Previously on Dreamcatcher:

”Well, it's pretty obvious that you're not getting some from that brat you're with. She'll never know, I promise.” det var uppenbart att hon försökte förföra honom, jag höll andan för att höra hans svar.

”Really?” han lät road över hennes förslag, men det var oklart om han var road över tanken eller om det bara var ironi.

Tystnad följde och något prasslade till mot telefonen som oavsiktligt hade ringt upp mig.

”Harr...” försökte jag igen, ett ljud hördes, ett ljud som lät som en kyss innan samtalet dog ut och jag satt ute i kylan med en mörk telefon i handen.


 ”Is she dead?” rösten lät nära intill mitt dunkande huvud, kylan hade gjort så att min kropp hade domnat av. Jag var medveten om att jag hade somnat där Harry hade lämnat mig i natt, ute på Eleanors balkong. Trots samtalet var en enda röra i mitt huvud, förblev det uppenbart vad det hade handlat om, något som jag inte var redo att ge Harry... Mig själv.

”No, stupid.” väste en ljusare röst. ”How long do you thing she's been out here?”

”How would I know!?” den tredje rösten lät uppenbarligen arg. ”She's really cold, do you think we should call a doctor?”

”No! Don't do that!” den fjärde rösten lät panikslagen. ”The media would be all over this case in five seconds if we do that.”

Jag stönade argt till och ville bara att rösterna skulle låta mig vara, jag vände mig på mage och täckte för mitt ansikte med mina armar.

”Are you alright?” denna gången hörde jag vems röst det var, Emmas som lät arg.

”Leave me alone!” gnällde jag och försökte dölja min pinade röst då jag visste att Harry hade fått det han velat ha så länge i natt. Jag var arg på mig själv att inte släppa efter, och sedan blev jag arg på mig själv för att få den tanken överhuvudtaget.

”Why are you out here, Ce?” Felicias röst lät orolig, en brännande varm hand lades på mina kalla överarm, jag ryckte mig undan beröringen utan att röra mig.

”We have to get you inside before you get really sick.” hörde jag en utav de nyare rösterna, Caroline. Jag kände ett par bestämda händer ta tag i mig och dra mig upp från min bekväma ställning jag haft i solstolen, självklart var det Emmas ansikte jag mötte och hon stirrade frustrerat på mig. Mitt lama uttryck gav henne mer energi och jag väntade på att hon skulle börja skrika på mig.

”Damn, your lips are purple.” hon tog ett stadigt tag om min ena arm innan Eleanor tog min andra och de hjälpte mig in i den stickande värmen, de puttade ner mig i den stora soffan i vardagsrummet och lindade ett flertal filtar runt om mig.

Alla sex tjejer stod och kollade fundersamt ner på mig, de väntade på att någon skulle ta ledningen och säga åt dem vad de skulle göra. Alice försvann snart iväg för att hämta något att äta i köket medan tjejerna bestämde sig för rätt taktik att utgå ifrån.

”We should call Harry...” började Felicia med en suck och tjejerna började högljutt hålla med Felicia och totalt ignorerade mitt panikslagna pipande då jag försökte få någon att lyssna att det inte alls var en bra idé. Min röst var hes och stämbanden var djuptfrysta, något som gav mig en väldigt ljus och läskig röst som jag inte var van vid. När jag försökte resa mig upp blev jag nerputtad i soffan igen och förblev sittande medan Eleanor tog fram sin mobil.

”He cheated on me!” skrek jag till slut rakt ut, min röst sprack ett flertal gånger under meningen, min frustration tog över rummet och alla tystnade. Jag hade försökt hela natten att komma på en bra förklaring till det oönskade samtalet i natt, jag hade försökt övertala mig själv att det inte alls varit en kyss, det hade kunnat vara något annat som lät som en...

Så hade mina tankar gått hela natten, det var svårt att intala sig själv att man var kär i en idiot, det var ännu svårare att säga det rakt ut till någon annan.

Alla tjejerna stod och kollade ner på mig, min underläpp hamnade mellan mina tänder och jag kollade besvärat ner i marken medan jag väntade på ett svar.

”No, no...” började Eleanor och skrattade nervöst till. ”That's impossible... Harry loves...” hon blev avbruten av en andfådd Alice som kastade sig över fjärrkontrollen till den stora platteven på väggen. Eleanor ignorerade min lillasyster och stirrade på mig i hopp om att jag skulle säga att allt var ett missförstånd.

”Guys, you need to watch this.” sade Alice med en uttryckslös röst innan hon hittade rätt kanal.

”... And what do you think about that, Carolann?” reportern runt det hemtrevliga bordet kollade över på den unga tjejen som uppenbarligen rapporterade en nyhet som var tillräckligt stor för att hon skulle bli inkallas själv.

”Well, they seemed very happy last night when they got out of the party, they headed back to Harry's hotel and finished things off.”

”So is it the end of Garry and a new beginning for Haylor?” reportern såg uppeldad ut utav informationen och jag lät informationen gå in genom ena örat och ut genom andra, jag behövde inte mer information om det jag redan visste.

”They seemed really inl...”

”Okay, that's enough!” avbröt Emma argt och drog fjärrkontrollen ur Alice hand innan hon stängde av teven och tystnaden lade sig över rummet. Emma satte sig utmattat ner i soffan bredvid mig och lade en tröstande hand på mitt lår medan hon lutade sig bak och slöt ögonen, Eleanor stod fortfarande med mobilen i handen och försökte bestämma sig för vad hon skulle göra. Snart tryckte hon in något och tryckte telefonen mot örat, hennes arga blick var fokuserad och väntade på ett svar.

”Harry Edward Styles, you've got some very good explaining to do!” fräste hon argt innan hon försvann in i ett nytt rum och stängde dörren ordentligt bakom sig innan hennes ljusa stämma börja skälla ut killen på andra sidan telefonen som antagligen önskat att han låtit samtalet gå till röstbrevlådan.

 

”Mrs. Sonenclar?” jag ryckte till och vaknade upp från min dröm, jag kollade mig yrvaket omkring då jag försökte återfå greppet om verkligheten. Jag låg fortfarande i en väntsal på flygplatsen, ett flertal säkerhetsvakter hade satt mig här utan att berätta vad som egentligen pågick för ett antal timmar sedan, min instinkt sade mig att jag skulle ringt Harry, men jag lät bli.

Framför mig stod en ung kvinna klädd i en snäv kjol som räckte ner till hennes knän, en kavaj som var i samma marinblåa färg och under till en vit blus, hennes blonda hår var uppsatt i en stram knut på hennes bakhuvud. ”You're flight is soon ready.”

Jag satte mig upp i fåtöljen jag praktiskt taget låg ner i, boken som jag tidigare suttit och läst för att slå ihjäl lite tid föll ner på marken av min plötsliga rörelse. Boken hamnade upp och ner på den mörka mattan, The catastrophic history of you and me. Det har varit en utav mina absoluta favoritböcker så länge jag kunde minnas, boken var nu väldigt sliten och såg nästan ut att vilja falla ihop vilken sekund som helst. Försiktigt tog jag upp den innan jag kollade upp på kvinnan framför mig.

”Can you tell me what's going on? I was supposed to take off three hours ago.” sade jag med en trött röst, jag hade vaknat tidigt på morgonen för att hinna med planet klockan sex, jag hade suttit här i den tomma loungen sedan dess utan att riktigt förstå vad det jag egentligen väntar på.

”Mr. Styles have been changing your flight the last minute to a private jet.” sade hon ursäktande, jag gnuggade mig trött i ögonen och försökte vakna till liv för att förstå vad hon sade.

”What? He can't do that!? I want to travel as a normal person.” protesterade jag så gott jag kunde men hon ryckte bara olyckligt på axlarna, jag kunde inte låta bli att bli lite generad över hur barnslig jag lät. ”He has no right...” försökte jag igen men tonade ut då jag insåg att det lät nog ännu värre.

”There have been som threats...” började kvinnan förklara väldigt metodiskt.

”Threats?” frågade jag förvirrat.

”Yes, Mr. Styles have been watching over the situation for a while now and he thinks it's better for you if you did as he said... And I quote: Just this once.” hennes klara Londons dialekt sken igenom på slutet och jag bet mig på insidan av min kind för att kväva ett barnsligt stön som skulle leda till att jag stampade en fot i marken vilket inte skulle göra saken bättre. Mina fingrar räckte inte till för att räkna ihop alla gångerna han har sagt den meningen, att jag bara skulle göra som han sade denna gången. Den meningen började bli uttjatad och väldigt irriterande då det verkade som att jag inte gjorde något annat än vad Harry sade.

Kvinnan såg nu orolig ut då hon väntade på att jag skulle reagera, men jag svalde bara hårt och ställde mig upp för att packa ihop mina grejer.

”Let's go.” mumlade jag bara och lät min lätta ryggsäck hänga över ena axeln medan jag följde efter kvinnan som visade vägen ut till det lilla planet som stod och väntade i soluppgången. Jag hälsade artigt på piloterna innan jag under tystnad steg ombord och satte mig ner i en utav de bekväma skinnfåtöljerna. Så fort planet var i luften drog jag ner rullgardinerna för fönsterna så att det lilla utrymmet blev tillräckligt mörkt för att somna om på, men ju längre tiden gick desto mer rastlös blev jag.

Tankarna om vad jag skulle säga till Harry, hur jag skulle bemöta honom, ställa honom mot väggen och skälla ut honom för att ha skämt ut mig inför hela jordens befolkning. Det skulle inte förvåna mig om min självgoda mamma hade sett nyheterna, hon måste tänkt att det var ett bra val att låta oss gå, då hon slapp detta dramat hängandes över hennes axlar.

Tankarna flög omkring i huvudet kors och tvärs medan jag åkte över halva jordklotet för att göra min största konfrontation någonsin. Jag borde inte varit nervös, men det var jag för jag ville bara att han skulle säga att allt var ett missförstånd.

När det var dags att landa hade jag kommit på hur jag skulle skälla ut honom och be honom att ta mig tillbaka till London direkt då jag aldrig skulle vilja umgås med honom dessa dagarna jag var här.

Jag fördes av planet och möttes upp av en man som jag sett tidigare, hans mörka klädsel och glasögon satt lösa och lediga.

Eftermiddagssolen i Miami var kvävande och jag ångrade genast att jag inte bytt om till ett par shorts och linne istället för mina mörka jeans och ljusgrå hoodie.

”Hi, Paul.” försökte jag och han log mot mig som bekräftelse på att jag hade sagt rätt namn.

”Hello, Grace. Welcome to Miami.” sade han och gjorde en gest bort mot den stora mörka bilen som stod längre bort.

”Thanks.” sade jag och gick bredvid Paul bort mot bilen, mitt hjärta hoppade över ett slag då passagerardörren öppnades men jag hade stirrat upp mig i onödan då jag såg att det var ytterligare en mörkt klädd man. Han öppnade dörren till baksätet åt mig och jag hoppade in i den tomma bilen medan de lastade min resväska i bagaget, bilen var sval nog för att klassas som ett kylskåp, något som uppskattades då jag kände att mina jeans började klibba fast på mina ben.

Männen började genast fråga saker om London och hur vädret var där, torrpratet gjorde mig rastlös och frustrerad då jag bara väntade på att någon av dem skulle kläcka ur sig en kommentar om det uppenbara. Harry hade varit otrogen mot mig med sitt ex, en tjej som var smal nog att kampa i ett sugrör och hade en röst som alla i hela världen kände igen så fort hon öppnade munnen, förutom jag som uppenbarligen inte greppat hennes röst under det där nattliga och oönskade samtalet. Inte konstigt att Harry valt henne över mig, här satt jag som en surmulen blobb, med kurvor, lår som snuddade vid varandra och mitt hår såg inte ut som ett ljust vetefält.

Men männen höll sig i schack och började prata om de senaste veckorna i USA och att jag skulle varit med i Los Angeles då de tappat kontrollen över fansen som stampade rakt in i en galleria som killarna befunnit sig i. Något som enligt dem var skandalöst, deras uppeldade konversation blev allt mer högljudd och jag vände min uppmärksamhet ut till palmerna och grönskan utanför som svischade förbi.

Snart kom vi ner på Ocean drive där lätt klädda killar och tjejer sprang längs strandpromenaden, ett flertal restauranger radades upp på andra sidan med alla olika sorters färger på husfasaderna. Efter ett tag försvann sikten av stranden och ersattes istället med uppradade lyxhotell, ett efter ett körde vi förbi innan ett kritvitt hotell uppenbarade sig och bilen körde upp vid ingången.

En kille som jobbade för hotellet, iklädd blå t-shirt med hotellets logga på och ett par beiga chinos, var snabbt framme och hjälpte mig ur bilen, det var först då jag insåg att vi definitivt inte var ensamma då ett skrik hördes ute från gatan. Jag fick aldrig chansen att kolla över axeln då Paul föste mig in i lobbyn som var minst lika kall som bilen, det hängde vita långa tyger ner från taket och skapade en harmonisk känsla i den dämpade men ändå stora lobbyn. Snäckskal hängde på väggarna och skapade en strandkänsla över det svala rummet.

Paul fortsatte upp för en liten trappa och ut på andra sidan där folk gick omkring i bikini och handdukar, men istället för att ta mig in i nästa byggnad fortsatte vi ner för en allé med palmer och fram till något som såg ut som ett litet hus.

Utanför dörren, i skuggan, stod det ytterligare en man i mörka kläder som flinade mot oss där vi kom gående. Han hälsade först på Paul med en nick innan han granskade mig med ett vänligt leende, han såg nästan plågad ut utav värmen trots att han stod under en palm.

”Welcome to Miami, miss.” sade han med en mörka ton som fick mig att rycka till då han skrattade till. ”The boys are by the pool, do you want me to go and get Harry?” han öppnade dörren åt mig och jag nickade innan jag tveksamt tog några steg till för att ta mig in i ett mörkt rum som såg ut som ett vardagsrum.

Klädhögar var prydligt lagda lite här och var, jag kände att dörren bakom mig stängdes och jag tog några tveksamma steg längre in i det stora rummet, jag tog mig fram till ett stort fönster som var förtäckt med en nästintill genomskinlig gardin. Det var den enda ljuskällan, jag kollade ut för att se en utsikt av en liten personlig pool som var omringad av ett stengolv och konstgjort gräs, några solstolar stod på plattorna. Tystnaden i rummet var bedövande och om jag hade suttit ner så hade jag somnat, tidsskillnaden började sätta sina spår i mig och jag försökte kämpa emot den då dörren öppnades igen och stängdes lika snabbt.

”Hey, love.” jag vände mig om för se Harry som fortfarande var blöt av poolvatten, hans fuktiga lockar var tillbakadragna från ansiktet och ett par solglasögon satt i hans hår, han hade definitivt fått färg i jämförelse med vad han hade haft innan han åkt från London.

Det enda som han hade på sig var ett par badshorts som satt löst och ledigt på hans höfter, han tog sig snabbt till mig med putade läppar och förväntade sig en efterlängtad kyss. I sista sekund vände jag bort mitt ansikte och hans läppar träffade min kind istället, osäkert drog han sig tillbaka och jag kollade besvärat ner i golvet då jag väntade på en reaktion. Men efter ett tag kände jag att han väntade på exakt samma sak, jag korsade armarna över bröstet och samlade mod till mig för att möta den långa killens ögon.

”Don't look so surpriced, what did you think would happen?” sade jag så känslokallt jag bara kunde då jag började läsa ur mitt mentala manus som jag tänkt ut åt mig själv.

Jag kände att stämningen spändes, det gjorde även Harrys överkropp som gjorde att spänningen framhävde musklerna ytterligare.

Jag kollade bittert på då han tog ett steg bakåt och jag insåg att känslan av ilska flög över oss, det fanns ingen återvändo längre och jag var tvungen att improvisera här ifrån då mitt manus inte täckte denna reaktionen.

”You thought that I wouldn't mind you hooking up with your old girlfriend?” snäste jag argt till men väntade mig inte något svar, så jag fortsatte. ”You actually thought after everything we've been through, that I would stay with you after something like that?!”

”No, I didn't think that.” fräste han argt. ”That's why I didn't do anything!”

”Oh, so you thought that's a good reason not to!? Are you that naïve?” utbrast jag.

”Oh, my god. I didn't do a shit with Taylor. She never was my girlfriend then and she's most sertainly not now!” Han stannade upp och väntade på att jag skulle köpa hans lama ursäkt om pr-trick som Liam och Louis tidigare förklarat för mig.

”Asshole.” skrattade jag bittert till. ”You big fat arse buttdialed me four a clock in the morning! I heard every single bit of that fucking conversation so don't think that you can lie to me!” min röst sprack då jag uttalade det sista orden och jag rynkade äcklat på näsan då jag såg honom ta ett steg närmare mig. Jag backade ett steg för att jämna ut avståndet mellan oss och väntade på hans reaktion.

”I didn't do a shit! What is it you don't understand by that!?” skrek han nu, hans röst var hög och gäll och jag kunde nästan känna att säkerhetsvakten utanför stelnade till av oljudet.

”You kissed her!” skrek jag tillbaka. ”I heard you!”

”Damn it, Grace!” morrade han argt och den tjocka ådran på hans hals blev allt tydligare i det dunkla ljuset. Han vände sig om och sparkade till en stol med sina slarvigt påsatta Converse, stolen flög över rummet och slog i väggen och sedan i golvet med en duns och jag hoppade till utav rädsla, självklart fanns den där, jag visste hur arg Harry kunde bli. Jag väntade bara att han skulle ta ut det på mig, hans ögon var mörka som natten då han vände sig mot mig igen.

”Why is it that you don't trust me?” väste han lågt, hans raspiga röst gav mig gåshud över hela kroppen av obehag.

”Because you don't trust me.” mumlade jag lågt, jag hade inte rört mig en centimeter och för att vara ärlig så är jag inte speciellt säker på om jag kunde även om jag velat. ”And because I heard the kiss.”

”You didn't hear a thing, because that kiss you're talking about never happened.” han gned sig frustrerat i pannan och lutade sig mot soffan som stod framför en stor teve som hängde på väggen.

”The sad thing is, I actually thought you were different.”

”I didn't do anything!” morrade han argt och suckade. ”Right now, I think we've got a bigget problem here.”

Tystnaden lade sig över oss och jag bet mig på insidan av läppen för att inte börja gråta. Jag pressade ihop mina läppar och blinkade bort tårarna, min blick vandrade ut genom fönstret och jag såg att ett oväder var på väg in över stranden, de mörka molnen såg läskigt mörka ut. Det verkade som att regnet hade följt med mig ifrån London hit, jag svalde hårt och åter vände in i rummet som fortfarande var tyst.

Jag kollade på den frustrerade killen som stirrade ner i golvet, han höll ett hårt grepp i ryggen på soffan. Hans bröstkorg höjdes och sänktes tydligt då han försökte lugna ner sig.

Det hade samlats en iskall klump i magen som gjorde det svårt att uttala orden vi båda stod och tänkte på just nu. Jag svalde hårt och tog ett djupt skakigt andetag.

”Then maybe we shouldn't be together.”


+29 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Kommentarer
Felicia

Nooo :(

Date: 2013-09-16 Time: 23:32:43
blogg: http://onedirectionstoriez.blo.gg
Anonym

Jag shipar Garry så mycket! Dom får inte göra slut! :O:(

Date: 2013-09-16 Time: 23:45:19
Agnes xx

HERREGUD! DETTA FUNKAR INTR! DE SKA VA TILLSAMMANS! Men vem kysste han om det inte va Taylor? :o

Date: 2013-09-16 Time: 23:46:11
Lisa

Mer ! Så himla super super miljoner gånger om bra !

Date: 2013-09-17 Time: 07:33:35
Moa

Oh gosh! Meer ;o<3

Date: 2013-09-17 Time: 09:45:46
Anonym

nooooo :(

Date: 2013-09-17 Time: 10:05:55
Anonym

Lika bra som vanligt. Sorgligare dock... Hoppas dom löser det

Date: 2013-09-17 Time: 11:20:44
My (1D Novell)

Har läst ikapp denna novell och du är så sjuuukt duktig på att skriva och de är så himla bra. Denna del var så sjukt sorglig att tårarna bara rann, haha!

Lust med ett länkbyte?:D x

Date: 2013-09-17 Time: 12:17:47
blogg: http://novellermedonedirection.blogg.se
Anonym

så gryyymt!

Date: 2013-09-17 Time: 12:26:05
Anonym

Har du alltid nästa del färdigt, att du väntar på att en viss mängd kommentarer har kommit. Eller skriver du ännu efter att du har fått "29" kommentarer????
Ja kollar in många gånger image att har det kommit en ny del, den är så braaa....😍

Date: 2013-09-17 Time: 14:11:38
blogg: http://jemiah.blogg.se
Fanny

Waaaaaatttt is happening? :o meeraaa

Date: 2013-09-17 Time: 14:56:39
Isa

åhhhh!!! superduper bra!!! meera

Date: 2013-09-17 Time: 15:58:19
Emma!

Du är sjuk begåvad.
Om man tittar från första novellen du skrev och till den du håller på med nu så har du utvecklats så så så så mycket i skrivandet, och nu skriver du som en freaking författare!!!
Guuuuud jag älskar den här novellen/ det här kapitlet / alla orden.
Ååååååååh, längtar tills nästa del.
<333333
Jag går in på den här bloggen minst 3 gånger varje dag för att kolla om du lagt upp något, just saying.
<3 :D ;) Vill ha mer!

Date: 2013-09-17 Time: 16:17:19
hanna

Omg, nooo det kan inte bli såhär!?

Date: 2013-09-17 Time: 17:18:56
Nelly

NOOOO! Mer nuuu, kan inte väntaaa! D:

Date: 2013-09-17 Time: 19:11:02
blogg: http://nessyy.blogg.se
Signeli

Gahhhh så bra!!!!!! Som alltid! Tårarna rann

Date: 2013-09-17 Time: 19:44:17
blogg: http://nattstad.se/odff
Agnes

OMG OMG så bra!!

Date: 2013-09-17 Time: 19:44:43
Victoria

OMG dog nästan i slutet när hon sa så :’( eller nej ångrar mig då kan jag inte lösa nästa kapitel ;)

Date: 2013-09-17 Time: 21:02:25
Anonym

sjukt bra meeeer:):):)

Date: 2013-09-17 Time: 21:04:25
Mathilda

GAAAAH MEERAA NUUUUU!!!!😍😍😍😍😍😍

Date: 2013-09-17 Time: 22:15:37
Anonym

Meeeer:):):)

Date: 2013-09-18 Time: 15:32:23
Anonym

Kom igen alla 8 kommentarer kvar! Måste ha nästa deeeel!

Date: 2013-09-18 Time: 20:20:25
S

Hur lång blir denna novell ungefär?

Date: 2013-09-18 Time: 23:05:15
Linn

Sjuuukt bra!

Date: 2013-09-19 Time: 10:47:38
Anonym

YES YOU SHOULD

Date: 2013-09-19 Time: 17:00:20
Anonym

Är på semester men kikar in iallafall för att se om ett kapitel kommit ut! #dedicated haha

Date: 2013-09-19 Time: 17:42:15
Hanna...

Så sjuuukt bra! Jag hoppas inpetat kyssen var typ mellan Zayn och Perrie eller något sånt.. Skulle vara så typiskt xD
Jag är ond och hoppas på bråk, men jag vill ju att det ska lösa sig ändå.. xD

Date: 2013-09-19 Time: 19:20:10
Anonym

Meeeeer:)

Date: 2013-09-20 Time: 14:45:28
zandra

Super!

Date: 2013-09-20 Time: 15:52:43
Anonym

Mermermer

Date: 2013-09-20 Time: 18:05:28
Ellie

Meraaa alltså denna novell är den bästa någonsin, du skriver så otroligtsjuktidiotiskt bra alltså du är nog tillochmed bättre än författare herregud vad duktig du är, klickar in här typ 15 gånger per dag alltså kapitlerna är otroligt bra!
Du är sjuuuukt begåvad!
xx.

Date: 2013-09-23 Time: 14:31:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: