Nightingale - Epilog

45 ”I love you”-s senare

 

De senaste veckorna har varit jobbiga. Harry var tvungen att åka tillbaka till sin turné med killarna dagen efter hans födelsedag. Det enda han lämnade kvar var att han lovade att han skulle låta mig få min normala dejt så normal som möjligt. På grund utav avståndet mellan oss så fanns endast Skype och telefon som gällde och det var svårt att inte bryta ihop de dagarna då jag kom hem från mitt jobb och var så trött, det enda jag ville ha var Harry att krypa upp hos.

Våra telefonsamtal handlade om allt, vi klagade över vår vardag... Eller det var mest jag som klaga över hur jag längtade efter en semester medan Harry klagade över hur mycket det stank inne i turné bussen som inte vädrats på någon vecka. Jag kunde bara tänka mig odören som kom från en buss med fem killar i. Harry insisterade på att jag borde få en semester snart så att jag kunde komma och hälsa på och jag lovade att se vad jag skulle göra.

Vi hade även diskuterat vår framtid. Harry hade insisterat på att jag skulle flytta tillbaka till honom men jag vägrade att bo i det stora huset helt ensam under tiden han var ute och turnerade. Även om huset hade två olika säkerhetssystem och Harry som påpekade att ingen kunde ta sig över muren så var huset för stort. Därför kompromissade jag mig fram till en lägenhet, som vi båda skulle betala för. Man kan verkligen inte tro det, men ett jobb som radio programledare gav faktiskt rätt bra med pengar. Trots att Harry protesterade och erbjöd sig att betala allt stod jag på mig, och efter ett och ett halvt irriterat små gräl så fick jag min vilja igenom. Vi hade börjat leta, men jag väntade med att gå och kolla tills han skulle komma tillbaka över en helg så vi kunde leta tillsammans.

 

Efter två månader ifrån varandra var det äntligen dags för den helgen. Jag hade sysselsatt mig med så mycket jobb för att distrahera mina tankar, för jag var snart på väg att bli galen om jag inte fick se honom i verkligheten snart. Det var långt ifrån samma sak som att prata med honom via telefon eller på skype. Innan Harry och killarna hoppade på planet tillbaka till London hade han ringt och bad mig att klä mig vardagligt snygg och att han skulle hämta upp mig vid halv sex den kvällen. Varken pappa eller Jack gillade mitt och Harrys förhållande, men började finna sig i att vad de än sade så fanns det inte mycket som gjorde saken annorlunda. Cynthia och Carter var däremot väldigt öppna och dömde inte speciellt mycket i förtid. Vilket förvånade mig då Cynthia såg väldigt ytlig ut på ut sidan med hennes två mobiltelefoner och konstanta kvinnliga kostymer som fick henne att se ut som Michelle Obama.

 

När Harry väl kom på kvällen så hade jag klätt mig i ett par mörka jeans, en vit topp som var delvis utav spets tillsammans med min svarta vinterjacka och ett par boots. Mitt hår var uppsatt i en hög hästsvans och Cynthia hade hjälpt mig att sminka mig så att jag inte såg sminkad ut. Jag skulle bli tvungen att ta igen på min tjejiga sida om jag någonsin skulle förstå syftet med det. Så fort jag hörde en bil på grus uppfarten for jag som skjuten ur en raket upp från min plats i soffan i vardagsrummet och ut i hallen innan jag drog upp dörren och tacklade killen som var på väg mot dörren.

Utav ren chock vacklade han tillbaka några steg för att åter få sin balans men drog genast sina armar runt min kropp och marken försvann under mina fötter. En lättnad föll från mitt bröst då jag kände hans doft fylla mina sinnen och jag kunde inte låta bli att le.

”I've missed you.” mumlade jag mot hans bruna kappa och jag kunde känna hur han skrattade lågt innan han satte ner mig. Han drog sig bakåt och lät sina svala händer komma upp till mitt ansikte som han snart kupade medan hans ögon granskade mig i det dova ljuset.

”Hello, beautiful.” sade han lugnt och pussade mig lätt på pannan. Jag antog att det var ett tecken på att jag skulle lugna ner mig. Det var länge sedan jag var så uppspelt men samtidigt nervös över något. Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra ikväll, men jag kunde inte riktigt bry mig då Harry faktiskt var här... I samma stad! Även om det var över helgen så kändes det skönt att få se honom igen.

”Point taken.” sade jag och tog ett djupt andetag, ytterligare ett skratt föll från Harrys läppar innan han tog min varma hand i sin. ”Let's say hi to the rest before we go.” detta var inte riktigt mitt förslag då pappa mer eller mindre beordrar detta. Jag hade ingen aning om varför detta var så svårt för honom, jag är en vuxen och vad han än hade att säga så är det fortfarande jag som gör besluten. Det enda som var mest logiskt var att han ville agera pappa till en tonårsdotter... Så detta skulle bli kul.

Jag gick jämsides med Harry in i hallen igen där vi stannade upp för att mötas utav blandade miner. Cynthia hade ett leende på hennes perfekta läppar, Jack såg sammanbiten ut precis som min pappa och Carter verkade vara mer eller mindre uttryckslös.

”Hello, Harry. I'm Cynthia.” hon tog första steget och sträckte fram sin hand innan hon greppade tag i pappa som motsträvigt gjorde det samma och hälsade på Harry.

”So, where are you taking Grace tonight?” frågade pappa en aningen för nyfiket för att vara hälsosamt.

”Oh, it's a secret, sir.” förklarade Harry en aningen osäker på om han borde sagt vart vi verkligen skulle eller om han skulle hålla vid överraskningen. Men snart accepterade pappa faktumet att han inte skulle ändra sitt svar och den pinsamma tystnaden hängde över oss.

”Alright, well... We should go so we won't be late for what ever we are doing.” sade jag ansträngt med ett påklistrat leende på läpparna.

”Take care of my girl.” sade pappa så strängt han bara kunde innan jag började dra Harry utanför dörren.

”Of course, sir.” sade Harry väldigt allvarligt innan jag ropade hejdå över axeln och slog igen dörren efter oss.

”Well, that went awesome...” sade jag optimistiskt medan vi tog oss ut mot det stora svarta fordonet.

”Were you even in the same room?” frågade Harry förundrat med en hint utav lek i rösten.

 

”Seriously Harry, we've been walking for ten minutes in this cold, where are we going?” klagade jag efter vi lämnat hans bil på en parkeringsplats längre ner för gatan. Vi gick på en bakgata längre och längre in mot centrum och det gjorde mig nervös då vi inte hade några säkerhetsvakter i närheten. Jag började fundera över om Harry verkligen tänkt igenom det här speciellt bra.

”We'll soon be there.” sade han och drog mig närmare då det verkade som att han lagt märke till mina skakande tänder.

”Where's the security?” frågade jag avlägset, en aningen osäker på om detta verkligen var en bra idé.

”No security tonight.” sade Harry en aningen roat och pussade mig på hjässan. ”I'll protect you.”

Jag borde känt mig säker med honom, men jag var mer nervös för honom. Det var honom de skulle hoppa på först och inte mig som endast var en radio host.

”I am starting to think this wasn't a good idea.” påpekade jag och försökte påminna mig själv om att det faktiskt var min dumma idé från första början. Efter att ha gått några meter till kom vi ut från vårt gömställe och kom ut i en öppning där en bro över till O2 arenan låg.

”You are going to be my death.” muttrade jag då jag såg folkmassorna.

”We're not going in the normal entrance.” sade han enkelt och började dra mig igenom den glesa folkmassan som tätnade längre fram vid ingångarna. Ingen riktigt brydde sig om oss, vi gjorde det oväntade som ingen riktigt tänkte på. Här var vi bara några i gänget även om folk mumlade bakom oss om att de kände igen oss fortsatte vi gå och de gav upp på sina aningar och gick vidare.

Det fanns folk runt omkring som gick och sålde Katy Perry t-shirts och halsdukar, några desperata föräldrar och obehagliga äldre män stod och försökte få sålt sina biljetter.

”Katy Perry?” frågade jag förvånat och Harry sneglade ner på mig tills jag inte klarade av att låta bli att le. Jag hade alltid velat se henne, men det har aldrig hänt... Förrän nu tydligen. Glatt fortsatte jag gå bredvid Harry. Våra händer förblev hårt flätade tillsammans så vi inte skulle tappa bort varandra i vårt uppdrag att leka normala.

Så fort vi kom runt nästa hörnet stannade Harry upp och kollade på folkmassan framför oss. Denna gången var det inte fans som stod i vår väg, bakdörren var avspärrad med fullt utav fotografer bakom stängslet.

”They are expecting us.” mumlade Harry och jag hade ingen aning om han menade fotograferna eller säkerhetsvakterna som vaktade dörren. Så fort vi började gå mot dörren som skulle föra oss i säkerhet började vi dra uppmärksamhet till oss och fotograferna gav sig inte lika lätt som det övriga folket.

”Harry! Harry, over here!” de kom springande som en svärm och instinktivt drog jag mig så nära Harry att jag nästan gjorde så att vi båda trilla. Min hand åkte upp till mina ögon så att jag inte skulle bli bländad medan vi fortsatte gå så snabbt vi bara kunde. Helt plötsligt kände jag någon knuffa mig framlänges och jag var glad att Harry höll mig i balans medan han kollade sig över axeln för att se vem det var.

”Mate, push her again and see what happens.” han hade en längre ton än vanligt och en rysning gick igenom min kropp, han lät hemsk. Jag kunde höra tystnad bakom mig förutom kamerorna som fortsatte fyras av.

”I-I didn't mean...” började fotografen bakom mig, vi alla hade stannat upp och jag önskade bara att vi kunde komma in så att vi slapp ställa till med en scen. Men Harry verkade inte vilja släppa fotografen som knuffat mig med blicken. Jag drog lite i hans kappa i ett hopp om att han skulle ge upp och bara gå där ifrån.

”I don't care. You shouldn't have been that close to my girl anyway. Leave us alone.” snäste han lågt innan han drog sina armar runt mig och började snabbt men beskyddande gå mot dörren där vi snart möttes utav fem olika säkerhetsvakter som motade bort fotograferna och hjälpte oss in genom bakdörren.

”You alright?” frågade Harry då vi kom in och slapp den höga ljudvolymen som dämpades utav dörren.

”Yeah, I'm fine.” sade jag och försökte andas normalt. ”I am never getting used to that.”

”I never learn.” sade han och rynkade lite på näsan och jag kunde inte låta bli att le.

”I give you cred for trying at least.” sade jag och ställde mig på tå för att pussa honom på kinden. När jag väl ruskat av min den obehagliga känslan av att vara instängd började jag faktiskt inse att jag listat ut Harrys överraskning. Genast blev jag på mycket bättre humör och drog honom upp för den lilla trappan som skulle leda oss till en hiss.

”Where are we going? Which seats do we have? Will we be able to meet her?” babblade jag på innan jag kände att Harry stannade upp mig och jag kollade upp på min pojkvän.

”We have a booth to our selfes and no, it's a normal date remember? I am doing my best to make this as normal as possible.” jag processade vad han just sagt och drog ihop mina läppar till ett litet o. ”So no backstage for you tonight.” han tryckte på knappen till service hissen innan han pussade mig lätt på hjässan.

 

Det var något speciellt med att komma in i vårt lilla bås som endast var till för oss. Det var långt ifrån en vanlig dejt men jag lät Harry hållas, jag ville inte såra honom. Han hade trots allt försökt så gott han kunde, och att vara i hans närhet efter två månader ifrån varandra var detta fullt tillräckligt. Vårt lilla rum bestod utav en soffgrupp och en snackbar som var fullt utav dricka och snacks som skulle räcka åt tolv personer. På soffbordet fanns det en ishink med champagne med två höga avlånga glas.

En tonad glad dörr utåt över arenan visade att den fortfarande endast var halv full. Av ren nyfikenhet öppnade jag dörren och tog ett steg ut så jag kunde se scenen. Vi var på långsidan och våra platser var fullt tillräckligt nära. Jag hade aldrig varit på en sådan här stor konsert, inte i verkligheten åtminstone. Snart återvände jag in för att se Harry nervöst knappade på sin telefon.

”This is amazing.” sade jag med en lätt ton för att fånga till mig uppmärksamheten utav den plötsligt nervösa killen.

”Not normal, though...” muttrade han osäkert och jag tog ett djupt andetag innan jag gick fram till killen som tagit av sig sin kappa och avslöjade en vit t-shirt under en svart blazer.

”No, but I still think it's lovely, Harry.” uppmuntrade jag honom så gott jag kunde innan jag drog mina armar runt hans nacke. ”It's the thought that counts.”

”Love you.” mumlade han lågt och lutade sig ner för att placera en mjuk puss på mina läppar.

”Love you too.” jag kände att mina kinder hettade. Jag var långt ifrån van att säga det ut högt och snart drog jag mig tillbaka för att ta av mig min jacka och lade den på soffan innan jag rättade till min topp.

Så snart publiken börjat göra sig bekväma kom förbandet upp på scenen och började spela. De kom från Sverige och jag hade hört deras låt några gånger på radion men kände knappt till dem annars. Men de fick igång publiken rätt rejält och snart bestämde vi oss för att ta plats utanför vårt lilla rum. Ljudet var öronbedövande då den färgglada tjejen kom snart upp på scenen och de olika sorterna av färglampor skapade en enorm ljusshow. Det var knappt att man hörde musiken över skriken men det var en ren magisk scen då musiken kom igång och även dansarna började dansa innan Katy kom på. Jag blev helt uppslukad utav vad som pågick flera meter under oss att jag inte tänkte på att jag ställt mig upp och börjat gunga i takt med musiken. Som tur var så hängde Harry roat på och dansade bredvid mig till I kissed a girl. Det kändes skönt att släppa loss lite och för första gången ikväll kände jag mig fullt avslappnad men samtidigt väldigt normal. Harry tog tag i min hand och snurrade in mig i hans famn och jag kunde inte låta bli att skratta över hur fåniga vi måste se ut. Som tur var saktade snart musiken ner och en lugn låt började hördes ut genom högtalarna.

Oh, no, did I get too close? Oh, did I almost see what's really on the inside?...” började Katy sjunga lågt och jag kände igen låten från radio. Den var väldigt känslosam skriven och varje gång jag hörde den tänkte jag på Harry. Inte direkt för att texten passade förutom refrängen möjligtvis.

Jag kände ett par starka armar dras runt om mig bakifrån och en stark kropp trycktes mot min rygg innan jag kände Harrys haka vila mot min axel. Jag vågade inte röra mig utan stod helt stilla medan jag lyssnade till den låga rösten som sjöng med till låten. Under tiden melodin fortsatte spela kände jag Harrys mjuka läppar gå över min axel och hals innan han nafsade lite i mitt öra innan han fortsatte sjunga.

”Will you marry me?” mumlade han lågt och för ett tag trodde jag att det var en del utav låten. Jag var tvungen att ta ett extra djupt andetag och försöka förstå vad han just sagt. Men trots detta fanns det inte ens en chans att jag skulle kunna svara honom verbalt. Tiden gick och snart var jag tvungen att ta ett nytt andetag för att trycka ut något sammanhängande ord.

”Are you sure you want to get married?” frågade jag tillräckligt högt så att han hörde.

”I want you to be mine in every humanly way possible. And I will never want anyone else but you.” jag bet mig i min underläpp medan jag lyssnade på vad han hade att säga och det kändes så självklart. Vi har gått igenom så mycket att det nästan var löjligt, vi älskade varandra och det borde inte vara mer komplicerat än så.

”Yes.” sade jag till slut efter inte ett speciellt långt mellanrum alls. Snart försvann armarna runt mig och jag var tvungen att vända mig om för att se vad som pågick. Konserten var nu helt oviktig i mina ögon då jag såg Harry hålla den röda asken som jag sett ett par gånger tidigare men jag har endast sett ringen en gång tidigare. Den var precis lika vacker i verkligheten som i drömmen och jag kände inte låta bli att le då han tog ut den ur den röda asken och lät den glida på mitt ringfinger.

”It looks perfect on you.” hörde jag över den öronbedövande musiken som nu börjat höja tempot. Jag ställde mig på tå för att ge honom en hungrig kyss innan jag gav honom en hård kram. Snart kände jag ett fnitter falla från mina läppar och jag hörde Harry fråga vad jag skrattade åt...

”This is so much better than a dream.”


Så, Nightingale är officiellt över!

Lite konstigt men jag blickar bara framåt och är redo för att dyka ner i en helt ny värld och jag hoppas att ni också är redo på något helt annat. 

Tack till alla fina kommentarer, trots att jag inte hinner svara till alla så ska ni veta att jag läser allt ni skriver och tar till mig kritiken ni ger mig. 

 

Nu är det dags för att sparka lite skurkrumpa i Undisclosed! ;D

xx, Amanda

Kommentarer
Linnea

Så så bra! Hela fanficen har varit så bra. Jag kan lätt säga att det är den bästa jag läst, och jag har läst många!
Kram :)

Date: 2014-06-28 Time: 20:48:16
blogg: http://neeiis.blogg.se
Victoria :)

Den här ff har varit riktigt riktigt bra! Ganska annorlunda med drömmen och så men ändå väldigt fantasifullt att komma på en sån sak. Du skriver super fint i varje kapitel och man blir aldrig besviken inte i något kapitel alls! Fast jag blev lite besviken nu i slutet för det känns ganska hastigt, med frieriet, Vilket jag kan förstå eftersom du vill börja med den nya ff.
Så detta skulle ha varit sista kapitlet och sen skulle du ha skrivit en epilog :) Tycker jag iaf.. Men annars älskar jag alla dina fan fics!

Date: 2014-06-28 Time: 21:30:03
Emma!

Jag vet inte vad jag ska säga. Är det över?

SHIT DET ÄR ÖVER OCH DET KUNDE INTE SLUTAT BÄTTRE!!

Date: 2014-06-29 Time: 14:31:47
Anonym

Har älskat denna fan fic men tycker att du fick lite brottom att starta den nya så du stressade fram dom sista nightingale kapitlen men den har varigt otrolig och kunde inte ha slutat bättre :) <3

Date: 2014-06-30 Time: 01:32:00
Hanna...

finfint slut :)
Nu - undisclosed.

Date: 2014-07-06 Time: 12:40:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: