Undisclosed - Kapitel 10

Previously on Undisclosed:

"Where's my lawyer?" stammade jag osäkert fram och kände att mitt hjärta ökade takt, jag var inte riktigt säker på om jag ville få svar på den frågan.

"He's on his way." sade han vasst innan han öppnade mappen och jag kunde se alla mina uppgifter datorskrivet. Men utan att vänta på att min räddning skulle komma genom dörren lade han sina armar i kors över bröstet och granskade mig noga innan han tog ett djupt andetag och öppnade munnen.

"Okay, so let's start with some questions." 


 

"How's it going?" frågade jag så fort jag tog mig in i kontrollrummet, på andra sidan det stora fönstret satt en agent mitt emot Niall som såg skräckslagen ut. Jag kunde inte bry mig mindre om hur han mådde, om han var min biljett här ifrån så skulle jag gå in där själv och pressa orden ur honom.

"Not so great, are you really sure you've got the right guy? He's cracking up like a baby." påpekade den unga killen i glasögon vid kontrollbordet som satte igång ljudet så vi kunde höra vad som pågick där inne. Han var den enda som befann sig i detta rummet och jag tror han blev lite nervös när han såg mitt humör.

"Do you like your bandmates?" hörde jag på andra sidan glaset och granskade den blonda killen intensivt medan jag lade mina armar i kors över bröstet.

"Of course, they are my brothers." förklarade Niall ynkligt och fortsatte bita på sina naglar.

"Do you fight?"

"What kind of question is that? Of course, brothers fight, and maybe we throw a punch or two, but we always make up."

Jag gav ifrån mig ett hum och lutade mitt huvud på sned.

"What?" hörde jag från nörden som nu stod upp bredvid mig.

"I remember the first time I hit someone." mumlade jag lågt och jag hörde ett lågt skratt från nörden bredvid mig. Jag spände mina ögon i honom, han höjde oskyldigt på händerna innan jag vände tillbaka blicken mot Niall.

"I wonder what the poor bastard did to little Marnie..." det var så tydligt att han försökte få fram information.

"I was eight and he told me he liked me." muttrade jag irriterat medan jag började inse att den inkapabla agenten på andra sidan inte skulle komma någonstans. Han frågade fel frågor! "I'm going in there." fräste jag irriterat till men när jag tog mina första steg mot dörren gick killen ivägen för mig.

"You can't do that. It'll blow your cover."

"I don't care. He won't hurt anyone ever again after I've cut his balls off."

"I think it should be best if you'd step away from the situation." han såg riktigt rädd ut nu och han borde vara det också. Om jag haft något bättre än min pistol på mig, som mina knivar, hade jag gjort ett fint motiv på hans sköra och vita hy.

"Fine. Tape it and I'll be at the gym." morrade jag fram mellan mina sammanpressade tänder.

"Erhm... Miss, I mean agent Marnie, we don't have a gym at this facility. There is a gym down the street though. We could clear it for you." jag stirrade på honom ett tag innan jag tog ett djupt andetag.

"Do it." kvävde jag fram innan jag rundade killen och drog upp dörren av ren vrede. Jag kunde inte vänta tills jag skulle få slå på något.

 

"Again!" röt jag och tryckte in munskyddet i min mun och torkade bort svetten med min arm innan jag granskade den stora vakten som försökte ta sig upp på benen igen efter jag gett honom en knock out. Jag spottade ut mitt munskydd och kollade över axeln. Jag hade fortfarande två vakter kvar som inte blivit skadade än.

Efter jag lämnat kontoret ringde jag Paul för att han skulle ge över sina vakter för lite träning. Vad jag inte trdde var att de skulle vara så dålig på att försvara sig själva. Inte konstigt att killarna lever i en farozon.

"Next!" ropade jag istället och stoppade in munskyddet igen innan jag rörde lite på mina fingrar för att känna inbundna händer vakna till liv igen. Vakterna byttes ut och jag knyckte till lite med nacken och började hoppa på stället för att komma igång igen.

"Gard up!" ropade en utav de skadade från sidan och jag höjde garden innan jag snabbt gick till attack. Jag rörde mig snabbt på fötterna och duckade undan slagen som egentligen skulle träffat mig om jag inte var mindre och snabbare än vad han var. Medan vakten famlade som om han var i blind lekte jag runt honom innan jag började tröttna och fångade tag i hans arm som sträcktes ut i ett nytt försök till att slå till mig. Jag vred runt armen och drog bakåt så han gjorde en framåt volt och landade på rygg med ett högt stön. Enkelt tryckte jag ner en knäskål i bröstet på honom och var beredd på min tolfte knock out, men lät min hand sväva ovanför hans huvud som ett tecken på att jag vunnit och släppte den stackars mannen som fortfarande väntade på sitt öde. Stelt reste han sig upp och tog sig för sin rygg medan han vacklade ur ringen.

"Next!" skrek jag och vände mig om, jag hade inte insett att vi fått sällskap och vakterna som såg ut som döda fåglar hade nu rätat på sig och lekte matcho framför våran publik som bestod utav två skräckslagna killar och två som stod och granskade mig imponerat.

"Have you tried out Paul yet?" frågade Louis nyfiket innan han började gå fram till rinken. Jag spottade ut mitt munskydd som jag tryckte ner i mina shorts ena ficka innan jag började linda upp min vänstra hand.

"No, he had to keep an eye on you." sade jag hårt och började gå mot rinkens kant och klev ur den fyrkantiga scenen. "What are you doing here?"

"They had some questions. We told them it was a bad time but they insisted." tog Harry över nu och jag nickade långsamt. Min vänstra hand var fri när jag kom fram till bänken med min vattenflaska på. Jag tog några klunkar innan jag satte mig ner och granskade Zayn och Liam som såg rädda ut men samtidigt imponerade. Medan de samlade sig började jag linda upp min högra hand.

"You are doing this for a living?" fick Zayn fram till slut och hans hand gick igenom hans svarta hår.

"Boxing? No, I just needed some time to think." förklarade jag.

"I mean, beat people up." förtydligade han.

"We could call it that, yes." sade jag, det var en alldeles för snäll förklaring för det jag gjorde, men ville inte skrämma dem mer.

"I guess, the questioning went bad?" försökte Harry och jag visste att han var nyfiken.

"What gave that away?" frågade jag sarkastiskt och han flinade. "You've got the emotional intelligence of a fifth teen year old, seriously." muttrade jag och Zayn brast i skratt. Tydligen hade min sarkasm lättat upp stämningen en aning.

"If you were looking for Niall, he's probably back at the hotel by now." påpekade jag och tryckte ner bandagen i träningsväskan jag fått tag i på kontoret.

"We know, it's about Niall..." Liam tonade ut efter ett tag och jag följde hans blick mot säkerhetsvakterna som stod och väntade, osäkra på vad de borde göra. Det var tydligt att de blivit tagna på sängen då de insåg att en hälften så lång tjej slängde dem väldigt enkelt ut över kanten på den upphöjda plattformen.

"You may leave." beordrade jag med en vass röst och de såg nästan skyldiga ut då de sänkte blicken och började utrymma lokalen. "What about Niall?" frågade jag till slut efter en tung suck och jag vände ryggen mot dem då jag stängde igen min väska och hängde remmen över axeln innan jag mötte deras blickar igen.

"We can't keep this from him." erkände Liam till slut.

"Okay." sade jag med en spänd röst. Jag visste att om Niall fick reda på det var jag körd, jag skulle personligen byta uppdrag. Om de var seriösa med att inte kunna hålla tyst, så skulle jag avgå utan att säga något vidare.

"Okay?" utbrast Harry och ställde sig nu i vägen för mig då jag tänkte börja gå mot tjejernas omklädningsrum.

"If that's what Liam and Zayn think is right, then they should do it. I'm not going to interfere, but be prepared to say goodbye. I'm serious, the more you know the worse this gets. I'm all keen on trying to keep this on the down low, about you knowing. But all five of you..." jag stannade upp då jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. På något dumt sätt kändes det skönt att de inte visste, jag var normal. Jag var en tråkig stylist med dålig attityd, Niall var en del utav min vanliga vardag. Om han skulle få reda på detta så skulle även han se mig annorlunda. Och jag visste inte om det var något jag ville... Det var den mest själviska tanken jag haft någonsin.

Istället för att fortsätta prata gick jag runt Harry och fortsatte gå mot omklädningsrummet, jag kunde höra hur de började följa efter och jag vände mig om, så fort jag mötte dem med blicken stannade de upp. Jag ville inte bli förföljd, den enda dum nog att inte se varningen var den kulliga killen som envist gick efter som en ledsen hundvalp.

"This is the ladies, Harry." muttrade jag irriterat då jag satt ner väskan på en bänk bland alla de blå skåpen.

"Let's talk."

"Well, I don't want to talk... Turn around." beordrade jag istället och han gjorde som jag sade. Snabbt drog jag av mig de svettiga kläderna som ersattes med en handduk.

"You like him." började Harry medan han hade ryggen mot mig. Jag hade en känsla av att han ville vända sig om men var nog lite för rädd för att göra det tricket mot mig. Utan att verkligen svara så verkade det som att han fått sitt svar ändå.

Jag började gå mot duscharna och Harry stannade precis utanför draperiet till duschen jag stod i.

"So you don't want him to know the real you? Or what's the deal?" försökte han igen.

"He's the only one that acts normal around me." förklarade jag.

"I'm acting normal." påpekade Harry efter ett tag.

"No, you're too afraid that I'll kick your arse." sade jag enkelt och satte igång vattnet. Jag ändrade temperaturen lite innan jag lät hela mig blötas ner.

"I'm here, aren't I?" han började irritera mig nu.

"I can still kick your arse, don't get mislead by the lack of clothing." snäste jag irriterat och jag visste att hans lilla killhjärna skulle misstolka det.

"But let's not talk about me. You like him because he acts normal, what more?"

"With him I'm just Marnie. And at that point I don't need to be an agent, or anything else than just me. And I like the way he looks at me, he doesn't know what I've done in the past. To him I'm not a killingmachine. I just want to be normal with him."

Tystnaden föll över duschrummet och under tystnad fick jag duscha av allt svett innan jag stängde av duschen och virade in mig i min handduk igen. När jag öppnade draperiet stod Harry fortfarande kvar och såg fundersam ut.

"I'll see what I can do." erkände han till slut och rätade på sig. "And for the record, I am a pretty nice friend." jag drog förvirrat ihop mina ögonbryn.

"Well, hello self-centered." muttrade jag, men jag kunde inte låta bli att erkänna att han var en riktigt bra kompis. Synd att det snart skulle ta slut.

 

När jag kom ut från omklädningsrummet stod alla killar och väntade på mig. Mitt blöta hår var uppsatt i en hög hästsvans då jag inte skulle hinna att torka det tillräckligt. Jag hade tryckt ner min kavaj i väskan och gick endast i min vita skjorta och svarta jeans. Man kunde nästan ta på tystnaden ut i bilen och jag fick sitta i mitten utav baksätet mellan Louis och Liam.

"We're not telling him." sade Liam lågmält till slut och jag lät bli att kolla på honom, men ett lugn kom över mig och jag kunde slappna av.

"Thanks." mumlade jag tillbaka.

"So now that's cleared up, how's the case going?" frågade Louis nyfiket och jag slöt mina ögon för några sekunder och lutade mitt huvud tillbaka lite innan jag svarade.

"There's something I'm missing." muttrade jag trött. Jag hade fortfarande inte fått tag på någon som helst nödvändig ledtråd, jag kunde känna på mig att något stort skulle hända. Men det oroade mig att jag inte visste när och vart.

"Have you gone through everything properly?" jag stirrade irriterat på Liam och han höjde oskyldigt på sina ögonbryn.

"Don't poke the bear." varnade Louis honom och denna gången var det hans tur att få en irriterad blick.

"Only trying to help."

"Yes, I've gone through everything. More than once and there are something that's not right. If you guys were targeted for some bigger threats, then there would be a lot more blood flowing right now. But nothing! Not even a drop!"

"There's always those you killed in the garage." påpekade Harry och log lite besvärat bak i backspegeln innan hans ögon fokuserade på vägen igen.

"Funny." snäste jag irriterat till.

"You killed someone in a parking garage?" frågade Zayn nu med förvåning i hans röst.

"Not one, two!” påpekade Louis upprymt.

"Two!?” utbrast Liam nu som stirrade stressat på mig.

"Oh, and that one who tried to rob Niall and Maja." påminde Louis mig.

"They were about to get robbed!?" Liam såg ut att hålla på att svimma.

"Oh, my god, how much did you lads tell them really?!" jag vart tvungen att höja min röst nu när kaoset hade uppstått i bilen. "And no, it was a freeloader, he was harmless apart from his smell."

"Oh my god, it's like being in the same car as the freaking terminator!" skrek Liam av ren irritation.

"And you guys wonder why she doesn't want Niall to know!" skrek Harry ännu högre och allt tystnade. Jag försökte allt vad jag kunde att inte be Louis öppna bildörren så jag kunde hoppa ut nu när vi ändå var på en trafikerad gata.

Resten utav bilresan gick under tystnad, jag vägrade säga något mer då jag redan avslöjat för mycket som det var. Jag tänkte inte berätta vad som hände på förhöret och jag tänkte inte heller be dem om hjälp när det kommer till Niall. Det skulle jag få ta hand om själv.

När vi kom fram till hotellets ingång var det fyllt med fans och genast insåg jag att jag hade mycket hellre tagit en egen bil och gått in på baksidan istället.

"I'll come around and get you." erbjöd sig Harry från förarsätet när resten utav killarna tagit sig ut med hjälp utav ett par säkerhetsvakter som hotellet hyrt in. Ytterligare en svart klädd man hjälpte Harry ut som snart kom runt och öppnade dörren igen. Min fastfrusna kropp var tvungen att dras ut genom dörren och in i famnen på min lockiga vän som verkade vara väldigt lugn över denna situationen. Skrikande fans kunde höras och ett antal händer drog tag i min skjorta innan vi väl kom in. Jag höll fortfarande ett hårt tag i Harrys tjocktröja och var inte riktigt säker på om jag kunde släppa även om jag ville.

"You could let go now, Marr." mumlade Harry nu och jag var tvungen att räta på min kropp en aning för att kunna se den finna lobbyn vi faktiskt befann oss i nu. Långsamt släppte jag taget om hans t-shirt.

"Thanks." mumlade jag lågt medan jag kollade mig omkring. Ett antal soffgrupper fanns utplacerade här och var men hade ett tema av guld. Receptionen var rakt in precis framför glashissarna som innehöll några gäster som var på väg upp till sina rum. När jag kollade upp i taket kunde jag se våningarna sträckas ut minst femton våningar upp.

"You could have taken the backdoor." jag ryckte till utav den irriterade rösten och fick syn på Niall som satt i en utav sofforna med en keps på huvudet och satt och fingrade på sin mobil.

"I know, that was stupid of me." konstaterade Harry som lät hans armar falla ner till hans sidor. Hans röst innehöll ånger och det var tydligt att han menade det han sade.

"Where have you guys been?" frågade Niall irriterat nu och jag kunde se på dem alla att de inte hade några undanflykter till hands.

"They picked me up at the airport." sade jag lugnt.

"Why is your hair wet, and why do you only have that on? It's not that warm outside." tack så mycket för upplysningen, kapten uppenbar. Jag blängde ett tag på den blonda killen som nu reste sig upp för att möta oss.

"It was raining in London and my jacket got soaked in the process so I had to take it off and put up my hair." sade jag så detaljerat som möjligt. Alla nickade instämmande och innan Niall fick chansen att fråga något mer började alla bege sig till hissen. Jag gav honom ett litet leende då vi följde efter de andra.

"You know, when you lie your left eye starts twitching." mumlade den blonda killen bredvid mig och vi stannade upp och väntade på hissen tillsammans med de fyra andra killarna.

"No, it's not." jag stirrade frustrerat på killen som så tydligt såg rakt igenom mig.

"It happened again." påpekade han smått roat och jag pressade ihop mina käkar. Det var inte riktigt dags att snäsa något irriterande, jag orkade inte vara arg längre.

"Would you like to go down to the football field after we've freshened up a bit?" frågade jag istället och nu var den Nialls tur att stirra på mig.

"You don't like football..." började han avvaktande och jag ryckte på axlarna.

"Thought I'd give it a try. It's like three hours til soundcheck so..."

"I'd love to." jag suckade tyst ut då hans blick gick mot den öppna hiss dörren och jag sneglade mot Liam som log mot mig. Genast kollade jag ner i marken, detta var så långt ifrån min komfort zon som det bara gick.

 

"I'm really glad we're doing this." sade jag medan vi tog oss ut från hotellets bakdörr och satte oss i bilen som väntade.

"Yes, me too." mumlade Niall som fortfarande inte riktigt var sig själv. Jag ville fråga honom vad han höll tillbaka men jag lät bli, det var inte rätt tid.

Under tystnad åkte vi de fem korta minuterna till fotbollsplanen som var undanskymd bakom en skogsdunge. Det var rätt passande då inga bilar eller några som var ute och går skulle kunna gå förbi och se oss om de inte hade tänkt spela på planen.

Niall fortsatte med att vara frånvarande medan han fångade upp bollarna som jag halvt missade varje gång jag försökte sparka till dem. Försiktigt skickade han tillbaka dem till mig och jag stannade upp dem så gott jag kunde med mina fötter.

"Just focus." muttrade han och jag kollade oförstående på honom. "On the ball. You gave me all about this crap about knowing your surrounding, use that." jag rynkade pannan, gick detta ut över mig? Hur kunde han veta att det var mig han borde vara sur på? Detta var läskigt, som att leva i ett parallellt universum, han borde inte veta att jag var den som gjort honom på dåligt humör, men på något sätt så verkar det som att han visste. Vilket gjorde mig lite frustrerad, så istället för att ge honom en spydig kommentar fokuserade jag på bollen som låg framför mig. Jag tog satts och fick in en fullträff.

Glatt såg jag på då bollen for i väg med en hög hastighet, den blev inte speciellt hög och inom några sekunder såg jag på då bollen kolliderade med Niall nedre parti. Den blonda killen som inte visat några känslor på hela tiden vek sig dubbelt utav smärta och ett högt stön kunde höras längre bort. Utav ren chock och skräck sprang jag fram till den liggande killen.

"I- I am so so sorry, Niall!" utbrast jag och satte mig ner på knä i gräset bredvid honom. Han skakade och för en sekund trodde jag att han grät men när han rullade över på rygg kunde jag se att han skrattade.

"You missed." fick han fram genom skrattattacken och jag stirrade irriterat på honom.

"That's so not funny!" jag for upp på mina fötter igen och stirrade ner på killen som nu grät utav skratt. "I thought I crushed your balls!" just då kände jag en hand ta tag i mitt knäveck vilket fick mig att komma ur balans och jag trillade ner på gräset igen bredvid Niall. Hans blå ögon granskade mig roat ett tag efter han slutat skratta.

"Did you just say balls?" frågade han roat med skrattet i halsen och jag slog lätt till honom på hans hoodie klädda bröst innan jag lade mig ner på rygg bredvid honom.

"So you're not telling me what's going on with you?" frågade jag till slut, trots jag redan visste svaret på den frågan.

"I can't." mumlade han lågt och jag svalde hårt. Skuldkänslor. Jag visste att han inte kunde säga vad som verkligen pågick i det rummet, tystnadsplikt kallades det. Och jag kunde se på honom att det åt upp honom inifrån. Jag ville berätta allt, men jag lät bli.

"I'm really bad at this game, aren't I?" försökte jag igen och denna gången mötte han upp min blick, vi låg under tystnad ett tag innan ett leende dök upp på hans läppar.

"I wasn't going to say anything, but yeah."

"Thanks." sade jag sarkastiskt och skrattade lågt till innan jag höjde handen och drog bort några blonda slingor som slitit sig från resten. Niall slöt sina ögon och suckade tungt ut.

"Don't stop." mumlade han lågt och jag lät mina fingrar leka med hans hår. "Why did you want to do this anyway? I thought you didn't like me after our time in the storageroom."

"Is that what I send out? Then I am officially worried about my serious lack of social skills." muttrade jag irriterat och jag lät min hand falla ner mellan oss, våra ögon möttes igen.

"I like you, and that scares me, because I shouldn't have any feelings at all..."

"Everybody has feelings." avbröt han och jag grimaserade utav hans påstående.

"Not me, I don't do feelings." påpekade jag sakligt innan jag kollade upp i himmeln igen. Det hade börjat mulna på och jag var rätt säker på att det skulle börja vilken sekund som helst.

"Then you're not human." envisades Niall och jag skakade bara trött på huvudet.

"Like I said, I'm not good with feelings, because I usually don't need to use them."

"Why?"

Jag lät den frågan bara hänga i luften, jag kunde inte förklara det även om jag väldigt gärna ville.

"I see." sade Niall efter ett tag. "But you like me?"

"Yes." mumlade jag fram och kände att det började hetta om kinderna. Jag gillade inte den sårbara stadiet jag befann mig i just nu, men jag lät det förbli så, det fanns en anledning till att jag låg här på gräset med den sötaste killen jag någonsin sett... För att jag gillar honom. Mycket. Jag var bara tvungen att inse det själv.

"Well, I like you a lot." erkände han enkelt och jag vände på huvudet igen och spände ögonen i honom.

"Why?"

Nu var det hans fråga att låta den frågan hänga ett tag i luften men jag insåg snart att han faktiskt tänkte svara på den.

"You're kind, and there's something about you that draws me in. I don't know what, but I feel like we connect."

Aj. Det sved till. Han hade ingen aning om vem han höll på att falla för och detta med skuldkänslor var inte bekvämt. Jag var inte van vid att bry mig om en annan person, speciellt inte om någon på detta sättet.

"I'm not good for..."

"Me." avbröt han igen. "I know, you've said that. And I'll take my chances."

"Never ever, play poker." påpekade jag smått roat, han kanske kunde se att jag ljög men han kunde inte se vad jag egentligen tänkte. Det var helt upp till mig fortfarande att se till så att mitt agent-jag inte kommer upp till ytan i närheten utav honom.

En regndroppe avbröt mina tankar och jag kollade upp i himmeln då regn började falla ner på oss.

Jag satte mig upp och kollade ner på killen som fortfarande såg fundersam ut.

"I'm really good at poker." påpekade han efter ett tag och jag reste på mig efter en tung suck. Jag sträckte ut en hand för att hjälpa honom upp.

"Sure you are." ljög jag, det var så tydligt att han var sämst på det kortspelet. Men utan att lyssna på mig tog han sig i akt att börja förklara på varför just han var bäst på poker. Om jag inte visste bättre kändes det som att han försökte imponera på mig. Vilket givetvis var på fel sätt om han nu försökte det.

Snart tog han min hand och drog sig upp på fötter igen.

"Come on, pokerface." mumlade jag lågt och började plocka ihop bollarna vi lånat utav fotbollsklubben längre bort. Jag tryckte ner dem i nätet och slängde över säcken till Niall. Som fortfarande hade en väldigt intensiv diskussion för döva öron. Snart gav jag upp och stannade upp och granskade den blonda killen ett tag. Jag granskade hans läppar ett tag som fortfarande rörde sig och jag funderade på om jag verkligen vågar det jag hade i tankarna.

Långsamt gick jag mot honom och stannade några centimeter ifrån, jag var tvungen att luta bak huvudet en aning för att kunna se hans ansikte.

"Just shut up." mumlade jag trött innan jag ställde mig på tå och lät våra läppar mötas. Denna gången höll jag inte tillbaka, utan lät alla mina känslor välla fram. Jag kunde höra en dov duns av säcken med bollarna i och snart kände jag Nialls varma händer innan för min öppna jacka och drog min kropp närmare sin. En gnista som länge funnits där började brinna i stora lågor och det kyliga regnet störde mig inte längre. Niall höll mig varm. Jag förstod aldrig begreppet fjärilar i magen för nu kändes min mage som ett getingbo utav ren elektricitet.

Mina fingrar trasslades in i hans hår och han lutade sitt huvud åt sidan för att fördjupa kyssen ytterligare. Hans läppar rörde sig mot mina och det enda jag kunde känna var honom, allt annat runt omkring existerade inte längre.

Min puls ökade och när våra läppar särades kände jag att mina andetag var tyngre än innan. Jag öppnade mina ögon för att mötas utav två nu marin blå ögon.

"Woah." mumlade han lågt och jag kunde inte låta bli att le innan jag satte ner mina hälar i gräset igen och återgick till min normala längd. Regnet gjorde sig åter igen påmind och nu kunde jag känna att mitt hår som tidigare varit torrt efter en lång tid under fönen hade blivit blött igen.

"Great." muttrade jag lågt.

"What?"

"We're soaking wet, and we have to get to the arena right away." gnällde jag och Niall gav ifrån sig ett roat skratt.

"You look just as beautiful. Don't worry, I'm sure there's some clothes you could borrow at the arena." han plockade upp nätsäcken igen och slängde den över axeln innan han tog min hand och började dra mig mot klubbhuset.

"You are so hooked on me." påpekade han roat och jag höjde frustrerat på ögonbrynen. Niall sneglade ner roat på mig.

"I'm so not hooked on anything." just när jag sade det klistrades ett brett leende på hans läppar och han nickade ner mot mig.

"Your eye." påpekade han och jag drog upp en hand och täckte mitt öga som så tydligt gjorde det som han påpekat tidigare.

"Damn it." muttrade jag, ett lågt skratt kunde höras bredvid mig.


+22 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar:

Kommentarer
Linnea

ÅÅH så fint hahah. Jag blir helt varm i kroppen när jag läste den sista delen! Allt var jättebra skrivet! Kan inte vänta till nästa del

Date: 2014-10-08 Time: 06:34:24
blogg: http://neeiis.blogg.se
Isabella

Åhh yes!!!! Det börjar Verkligen hända grejer mellan dom nu, snälla sig att dom kommer gå på date i nästa kapitel?!?😱😂❤️

Date: 2014-10-08 Time: 07:31:49
Elin

Jag dör så bra det är!!

Date: 2014-10-08 Time: 07:35:59
Linnéa :)

åhh så braaaa

Date: 2014-10-08 Time: 18:50:01
Victoria

Suuuuper! Du är så duktig :)

Date: 2014-10-08 Time: 19:40:59
Nelly

Så perfekt! Kan inte vänta på nästa! :D

Date: 2014-10-08 Time: 19:55:32
Anonym

yaaaaaaas!!!

Date: 2014-10-08 Time: 21:29:21
Ebba

Så himla bra, helst fast i din novell!! :)

Date: 2014-10-09 Time: 21:47:52
Cecilia

Ååh mitt hjärta smälter, tänk om man hittade en sån underbar kille!

Date: 2014-10-10 Time: 20:32:12
Nellie ^.^

I'm just loving it! Så sjukt bra!

Date: 2014-10-10 Time: 21:34:34
Lisa

Måste nog vara den bästa novellen hittills. Eller vänta alla är sjukt grymma ! Kan knappt vänta på nästa 😍😍

Date: 2014-10-11 Time: 09:14:39
maja

bäst är du! <3

Date: 2014-10-14 Time: 18:50:06
Victoria :)

Du är super duktig! Men har en fråga.. När du känner att du inte vill skriva på denna blogg längre kommer du ha någon sorts "tävling" där någon av dina fan tar över bloggen eller hjälper dig hålla igång den?

Date: 2014-10-15 Time: 11:26:52
Clara

Skit bra, tycker låten drop dead cynical passar in till henne videon också:) Bandet heter Amaranthe som har gjort låten btw

Date: 2014-10-19 Time: 14:50:39
Nina

me like..! gillar twisten i att hon vill att han inte ska veta nåt för han e den enda hon kan va sig själv me..samtidigt som iaf. jag får känslan av att han vet att hon döljer nåt..å när han ser att hon ljuger! :D

Date: 2014-10-23 Time: 16:30:13
Nica♡

Omg så bra vill bara läsa mer så snälla nästa kapitel!! Du e grym♡

Date: 2014-10-25 Time: 11:42:41
Lea

Mer !

Date: 2014-10-26 Time: 22:08:47
Anna

Åhh snälla mer

Date: 2014-10-28 Time: 09:29:48
Lisa

Åhh snälla lägg upp snart, innan helgen ?

Date: 2014-10-28 Time: 15:26:20
Ebba

Snälla meeeeeer :)

Date: 2014-10-30 Time: 08:37:58
Alina

next please? ;)

Date: 2014-10-30 Time: 22:13:09
Tilda

Hur kan du skriva varje fanfic såhär bra, helt galet!

Date: 2014-10-31 Time: 10:11:56
Rebecca

Meer! :)

Date: 2014-11-01 Time: 11:50:32
.

hur går det med skrivandet? :) hoppas på nästa kapitel snart! :)

Date: 2014-11-14 Time: 18:42:49
Maja

När kommer nästa?? <3

Date: 2014-11-16 Time: 16:18:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: